.

"It's time for the concert to start so you have to go out with Paul to the sound table." Sa Zayn och visade vart Paul stog. 

"Okay and good luck guys." Sa jag och log större än någonsin just nu. Jag gick fram till Paul och vi var påväg att gå ut. 

"Wait Felicia!" Jag kollade bakåt och där kom Niall snabbt fram till mig och kramade om mig. "And remember don't care if they are staring at you." Sa han och log varmt. Jag nickade och vände mig om och gick med Paul ut. Blickar kunde jag gott och väl säga att jag fick. Vissa pekade och kollade på mig och sedan viskade. Jag är bara en vän till Niall och alla tror att vi dejtar vilket vi inte gör. Jag suckade lågt för mig själv och återgick till nuet. 

"So you can stand here." Sa Paul och gick sedan iväg. Jag suckade återigen och tröck upp twitter på mobilen. Vissa fans hade till och med fått reda på vad jag heter på twitter. Hatet vart för mycket. Så mycket hat för en person. Bara EN person. Jag har verkligen inte gjort någonting för att förtjäna att få hat. Jag är bara en människa. Jag tröck upp tweet rutan.

 

 

Det tog ca en kvart innan killarna kom upp på scenen. Alla som stog förväntande och väntade på killarna skrek nu så högt att jag fick lov att hålla för öronen för att inte bli hörselskadad. Dom började med låten up all night och forsatte sedan med resten av låtarna. Under låten moments kände jag hur huvudvärken knappade in. Jag försökte tänka bort det men det gick verkligen inte. Huvudvärken var för hemsk. Jag kollade upp på den lilla scenen som killarna nu stog på. Niall kollade ut över den enorma publiken och vinkade ett antal gånger. Efter en stund så såg han mig och hans leende blev allt större. Jag log svagt tillbaks och tog sedan upp mina fingrar och masserade mina tinnigar ihopp om att huvudvärken skulle släppa lite. Den vart nästan värre. Jag suckade högt och försökte hitta på en stol men eftersom att alla stolar var upptagna så satte jag mig ner på golvet och lutade mitt huvud mot det lilla staketet som fanns en bit bort från ljudbordet. Jag slöt mina ögon för en kort sekund och försökte stänga ute alla skrik.

"Are you okay?" Jag tittade upp och såg Paul stå där framför mig. Jag skakade på huvudet och kände hur huvudvärken vart allt värre. "Come with me we have to take you backstage." Sa han och bar upp mig från golvet. Jag kände hur yr jag blev när jag ställde mig upp. Mina ben kändes som spaghetti. Paul märkte hur dåligt jag verkligen mådde och beslöt sig för att bära mig backstage. Jag kollade snabbt upp på den lilla scenen och Niall kollade oroligt på mig. 

"You stay there!" Skrek Paul till Niall. Han nickade motvilligt och fortsatte sedan att sjunga. Paul gick snabbt backstage och lade mig ner på en soffa som var förvånansvärt riktigt mjuk.

"Do you want something to eat?"

"No I'm not hungry."

"Do you want some water?"

"Yes please." Sa jag och tog emot en vattenflaska och drack snabbt ur den. 

"Feeling a bit better?"

"No I am so warm." Klagade jag och tog en vit handduk och lade den över pannan. Paul försvann en liten stund och kom några minuter efter tillbaks med en blöt men kall handduk. Han lade den över min panna och satte sig ner på en stol bredvid mig. 

"Do you think you can go out again?"

"I really want too."

"We can try now just hold the towel to your forhead all the time and everything will be good." Sa han. Jag tackade och vi gick sedan tillbaks ut och jag ställde mig där jag stog innan. 

Idag var det dags att ta flyget hem till verkligheten igen. Skolan och all drama. Jag hade försökt tänkt bort det nu när jag var i London men det hade inte alls gått bra. Jag fick bo med Niall i deras hotell och vi hade umgåts när vi kunde och när han hade ledig tid över. Vi hade faktiskt kommit varandra närmre och efter det som hände vid konserten så fick jag inte gå själv någonstans utan om jag skulle gå ut någonstans så skulle en vakt följa med. Jag vaknade upp ur mina tankar och tittade mot Niall som stog bredvid mig. 

"When will you come back?" Frågade han lågt.

"I don't know. I have school but I guess I will be back in a month or so." Svarade jag och tittade ner på marken och sedan upp mot den stora "tavlan" där alla tider stod för avgång av olika flygplan. 

"Promise me that you will call me on skype every day?" Sa Niall och ställde sig framför mig.

"I promise you that."

"Good one last hug before you go?" Frågade han och ställde sig närmre mig. Jag nickade och detta var verkligen den bästa kramen hitills. Vi stog en bra stund och bara kramade varandra.

"Niall I have to go now." Sa jag och torkade bort en tår som rann nerför min kind.

"Aaw, don't cry." Sa han och kramade om mig igen.

"I call you when I am home. Bye Niall I love you buddie."

"I love you too my friend." Jag log och sprang bort till gaten och några minuter efter så satt jag på flyget hem. 

"Hallå? Någon hemma?" Ropade jag och ställde ner mina väskor på golvet.

"Nu är du hemma. Vad bra." Sa pappa och log stort.

"Ja jag har saknat dig. Vart är mamma?"

"Hos er mormor. Hon har vart där sen hon kom hem." Suckade han och gick in till köket. Jag satte mig ner i trappen och knöt av mig mina skor. 

"Så vad har du gjort i London då? Berätta allt nu." Sa pappa nyfiket.

"Det finns så mycket att berätta." 

"Berätta. Jag har all tid i världen för dig Felicia." Log han.