.

---

 

"I don't want to talk with them. Come on let's go." Sa jag och vände mig snabbt om påväg att börja gå men Harry hindrade mig. 

"You have to. Even if you don't want to." Jag suckade högt och gick fram till dom.

"What do you two want?"

"We just want to talk to you. Just let us do that." Sa mamma. Jag nickade på huvudet och vi gick bort en bit från killarna. Jag satte mig ner på bänken och placerade min blick på ett löv som låg placerat på marken.

"We have called you so many times but you haven't picked up. Why?" Frågade pappa och satte sig ner bredvid mig.

"Don't know." Svarade jag snabbt.

"We know that you don't want to talk with us but please just listen to us this one time." Bedjade mamma.

"Why would I? When I told you guys that I had cancer you didn't care! All you two cared about was school. How would I finish school with my cancer? That was all you two were thinking about. I don't want to listen to you two. So please don't let me sit here and listen to a bunch of apologizes because I know for sure that you don't mean it at all. But you guys never care. I have always been alone but not anymore because now I have my boyfriend and friends. I don't want you two in my life just accept that." Jag reste mig snabbt upp och kollade på deras chockade ansiktsuttryck. "And oh if you still care. My cancer is gone." Sa jag och gick sedan tillbaks till killarna.

"That went fast." Sa Niall och log.

"Well I can say like this. I don't think they will disturb me again." Jag log stort och vi gick sedan hem.

"Darcy don't do that." Sa jag och tog tallriken ur hennes hand. Vilket inte var det smartaste draget jag gjort. Nu fick jag stå ut med att Darcy skulle lägga sig ner på golvet och gråta. Jag suckade lågt och satte mig ner på golvet bredvid Darcy. Försiktigt bar jag upp henne och försökte trösta henne så gott som jag kunde.

"I'm sorry Darcy but I don't want you to get hurt. You know that mommy loves you." Sa jag och torkade bort hennes tårar.

"I love you too mommy." Sa hon och sken upp i ett leende. 

"So what do you want to do when daddy gets home?"

"Barbie." Sa hon och var snabb uppe på fötterna och sprang in till sitt rum. Några sekunder senare så kom hon ut med tre barbie dockor. En med brunt lockigt hår. En med blondt rakt hår och den sista svart krulligt hår. 

"This one is for you." Sa hon och räckte över dockan med svart hår. Jag tackade och hörde hur dörren öppnades från hallen. Darcy kollade upp på mig med sitt bedårande leende och sprang snabbt ut till hallen.

"Daddy!" Hörde jag hennes ljusa röst säga. Jag gick in till hallen där Harry står och kramar om Darcy.

"Hello there sweetie." Sa han och bar upp henne på axlarna.

"Don't drop her now." Sa jag och kollade oroväckande upp på Darcy.

"Don't worry I won't drop her." Han log glatt mot mig och gick in till köket där han släppte ner henne på golvet och tog sedan upp en barbie docka. Han visste mycket väl om att Darcy älskade att leka med honom precis när han kom hem. Det är helt otroligt vad mitt liv förändrats. Det har gått upp och ner men Harry har alltid vart där vid min sida nomatter what. Jag älskar honom så otroligt mycket. Darcy. Vår fina dotter som fyller hela fyra år. Redan fyra. Hon växer upp så snabbt. Jag lever ett fantastiskt liv med folk som bryr sig om mig. Min cancer är borta förevigt. Känns så otroligt skönt att Darcy får ha en mamma som inte kommer dö. Jag kommer alltid vara vid hennes sida. Hon är ju trots allt min dotter. Livet har sina motgångar men man måste lära sig att hantera dom.

"Mommy come and play with us." Jag log stort och satte mig ner med dom och började leka.

---

Jag borstade slarvigt igenom mitt blöta hår och gick sedan in till köket där jag tog ut min mat som stog i mikron. Jag satte mig ner vid matbordet och började långsamt äta. Om jag inte hade vart vid sjukhuset och dom inte hade sagt åt mig att jag inte fick göra något ansträngande på två veckor då kunde jag ha vart vid konserten nu och sett dom förbereda sig inför showen. Ge Harry en lyckokyss innan han sprang upp på scenen. Men såklart så får jag inte det eftersom att dom tycker det är för ansträngande för mig. Allt är på grund av det höga ljudet inne i arenan. Men att inte ha Harry i närheten känns så tråkigt. Så ensamt. Jag tröck upp Eleanors namn och skrev snabbt in ett sms, det dröjde inte så länge förens hon svarade. 

Jag reste mig upp från stolen och gick tillbaks in till sovrummet där datorn fortfarande stog på. 

 

 

Så vad ska jag göra nudå? Det fanns verkligen ingenting att göra. Jag suckade högt och la mig ner i sängen.

"Okay so now we just go out there and rock on!" Sa Louis och vi höll med. Jag kollade bak och såg hur min mobil låg och lyste upp. Jag gick snabbt fram till den och såg Alice tweet. Ett leende spreds på mina läppar.

"Harry get your ass over here we have to go out now." Sa Niall och drog med mig. Jag gick lydigt efter dom och vi var snabbt uppe på scenen. Man blir alltid lika förvånad över hur mycket folk det brukar vara. Det är en sådan cool känsla när dom skriker ens namn och sjunger med i våra låtar. Att vi har fans runt om i världen är en sån härlig känsla. Att ha mina fyra bästa vänner med mig är också helt otroligt. Dom känns mer som att dom är mina bröder. Vi alla skyddar varandra från hat och hjälper alltid varandra. 

"Harry it's your turn in the song." Sa Zayn och jag kom tillbaks i nuet. Jag sjöng min vers i live while we're young och log igenom hela låten. Jag lever verkligen det bästa livet. 

 

"Welcome to Sarah show. Today we're going to talk about Harry Styles girlfriend. Why not start with that? Anyways it's like this. Today Alice tweeted that her cancer is gone. That is a great news but now you all guys know that Harry is still taken and that's a sad thing for all of you. I am a Harry girl but I don't send her hate and neither should you." Jag stängde av tv:en och suckade högt. Det fanns absolut ingenting att kolla på nu. Klockan är snart tre och Harry är borta och jag sitter ensam i sängen och har det tråkigt. Jag tog upp min mobil och märkte att jag hade fått ett nytt sms från Harry.

Jag hinner inte svara utan han ringer upp såfort han skickade sms:et.

"Why are you calling me?" Frågade jag och tröck upp twitter och loggade in.

"I am going outside to meet the fans because I knew what you were going to say that I should do that." Jag hörde i bakgrunden att han var ute. Skriken vart allt högre.

"So you're outside right now and meeting the fans while your talking with me?"

"Pretty much,yeah." Svarade han och vart tyst en kort stund.

"So are the fans crazy?"

"No they are pretty calm actually."

"Oh so excited for the show?"

"Yeah it is going to be so fun. But it would be more fun if you were here."

"Yeah but you guys will kick ass. I wish I could be there but you know that I can't and that sucks." Suckade jag och tröck upp tweet rutan.

"So what are you doing?"

"Just being lazy infront of the computer. I just watch the tv and it was this girl that was like oh did you know that Alice is still alive her cancer is gone and that is sad for all of you Harry girls. I mean why are they doing that? Why is it such a bad thing that my cancer is gone? Why aren't they happy about it?"

"They are just jealous don't care about them. I love you and that is all that matters and you know that already."

"I love you too. Well I have to take a shower now then I will just grab something to eat and be lazy infront of the computer. Again." 

"You do that. See you later but I think you already is asleep when I get home."

"I think so. Bye I love you."

"I love you too."

 

"So when do we get to see her?" Frågade Louis och log stort.

"I have no idea actually. The doctor will probably inform us about that later I guess." Svarade jag och satte mig ner på en av dom hårda stolarna. Att dom inte kan vara mjukare? Aja det är värt det. Jag tog upp min mobil och loggade in på twitter. Det var väldigt många fans som oroade sig för vad som hade hänt med Alice. Dom måste ha sett ambulansen när den stog parkerad utanför arenan. Helt riktigt. Jag tröck upp en länk där det var en bild när jag går bredvid båren där Alice låg på. Enligt artikeln så stog det att hon var ett galet fan som bara svimmade av. Jag tröck ner sidan och tröck upp twitter.

Jag tröck som vanligt upp mina mentions och dom flesta frågade hur det var med Alice nu och varför hon svimmade av. Men det var ett tweet jag stannade till vid. Jag läste det tyst för mig själv "So finally Alice is dead what a joy to the world! Harry's free and not taken anymore! Hell yeah! I didn't like that Alice anyway just a dramaqueen and Harry wasn't happy with her so now she is finally gone!!!" Ilskan inom mig kokade nästan över. Hur kan man sjunka så lågt till den nivån att man är glad för någons död? Alice är för det första inte död. Personen som skrev det där måste jag bara svara. Jag tröck på svar och började skriva.

Jag suckade och låste mobilen. Det är sjukt hur lågt vissa människor kan sjunka. Visst jag får hat och det bryr jag mig inte alls om men när dom går på Alice då är det helt andra saker. Hon är den jag ska beskydda. Det spelar ingen roll om hur många gånger man förklarar för dom att dom inte ska skicka hat så gör dom det endå. Eleanor fick överdrivet mycket hat när det kom ut att dom var tillsammans hon vart helt förstörd och vågade knappt ta ett steg utanför sin lägenhet. Tillslut fick Louis nog och skrev ut att man måste förstå att dom är lyckliga tillsammans. Det är ju sant det. Jag vaknade upp i mina tankar och låste snabbt upp mobilen och gick in på twitter återigen.

"Easy now Alice." Sa jag och lade täcket försiktigt på Alice som försökte ta sig upp ur sängen. 

"I want to get up." Suckade hon till svar.

"No you can't. I was being told from your doctor that you have to be calm for the next two weeks."

"So I can't come to your concerts?"

"No you have to stay home. That's what the doctor said. The only thing you can do is to lay in bed and watch some good movies and be lazy infront of your computer." 

"Fine." Sa hon och muttrade. Jag log svagt och gick in till hallen och knöt på mig mina vita converse och drog snabbt på mig min svarta vinterjacka.

"Where are you going?"

"I have to go to the arena. The concert starts in like five hours." 

"Okay I love you!" Ropade hon från sovrummet.

"I love you too." Sa jag och gick ut.

Jag suckade högt och slog igång tv:en som visade en intervju med Cher Lloyd. Jag kommer fortfarande ihåg när jag fick chansen att intervjua henne. Sådan trevlig person. Hon var verkligen en glad och härlig tjej. Jag tog upp datorn ur datorväskan och gick in på facebook. Två nya meddelande. Från vilka kan det vara då? Jag tröck upp den ena och frös till när jag såg namnet. Ett namn jag inte ens vill se eller höra. Min pappa Henrick Andersson. Jag ignorerade hans meddelande och svarade istället på Perrie's. Jag loggade in på twitter som jag alltid gör när jag är inne på datorn eller mobilen och öppnade upp tweet rutan.

"We have to do something!" Sa Zayn skräckslaget. 

"Quick someone call the ambulance." Sa jag och Niall var den som var snabbast på att ringa upp dom. "What did they say?" Frågade jag och han sa att dom skulle komma så fort som möjligt och att vi bara skulle hålla oss lugna. "Louis move." Sa jag och han reste sig upp ur soffan där jag försiktigt la ner Alice. Allting kan hända så snabbt. Ena sekunden sitter vi alla och skrattar och har det bra och i den andra så sitter vi alla skräckslagna över hur hon mår. Jag kan bara inte förlora henne hon är för viktig för mig. Förlorar jag henne så vet jag inte hur jag ska reagera. Men nej hon kommer klara av det här. Cancern ska inte få förstöra för henne. Hon ska vinna över den. Jag vaknade upp ur mina tankar och såg hur det kom in två stycken killar som antagligen skulle föra henne till sjukhuset. Dom la snabbt över henne på en bår och kollade hennes värden. "Can I please come with you guys?" Frågade jag och dom nickade snabbt och jag var snabb uppe på fötterna och sprang med dom till ambulans bilen.

Jag kollade ut över det tråkiga vita väntrummet och suckade högt. Andra gången man är här och det är inte roligt alls. Man bara sitter och väntar på om hon är okej eller inte och nu verkar hon inte vara okej eftersom att hon svimmade av. Jag lutade mig tillbaks på den obekväma stolen som gjorde att jag fick både ont i rumpan och i ryggen. Jag suckade återigen och lirkade upp mobilen ur min byxficka och loggade in på twitter. Inte ofta jag brukar skriva något på twitter och det märker ju fansen av eftersom att dom oftast brukar fråga om jag lever eller något sånt. 

 

 

Jag tröck på tweet och kände en hand på axeln. Snabbt kollade jag upp och mötte Perries oroliga blick. Jag trodde hon inte skulle hinna komma idag till sjukhuset. Hon sa att hon skulle försöka hinna och hon hann. 

"How is she now?" Frågade hon och lutade sig mot min axel.

"I don't know we're waiting." Svarade jag.

"But she will be okay I just know that. She is the strongest person we know." Sa Perrie och jag kände hur en tår rann ner längs kinden. 

"I love you Perrie." Sa jag och tog tag i hennes hand.

"I love you too Zayn."

Efter en långs tid väntan och även många funderingar så fick jag äntligen prata med doktorn.

"So what's wrong with her? Why did she pass out?" Frågade jag och satte mig ner på en stol.

"Well there's nothing to worry about. The reason that she passed out is not because of the cancer."

"Then what is it?" Frågade jag otåligt.

"We checked her up and we have two good news."

"Just tell me."

"Her cancer is completley gone and you two are having a baby." Sa han och log nöjt.

"We're having a baby?!" Sa jag förvånat. Men hur förklarar det att hon svimmade av och hur kan cancern bara försvinna? "But how?"

"Well the cancer was getting alot better and I think you know how she got pregnant. She passed out because she was really tired and felt ill."

"So that's the reason? She passed out just because she was tired and was feeling ill?"

"Yeah that's basically what happend."

"Good to know. But I'm going to be a dad and the cancer is gone." Sa jag och kände stoltheten inom mig. 

"The cancer might come back but let's hope for the best that it will be gone forever."

"Thank you so much I have to go now." Sa jag och reste mig snabbt upp. Jag sprang det snabbaste jag kunde in till väntrummet där alla satt spända på att höra hur det var med henne. Zayn och Perrie satt med tårar i ögonen medans dom andra stirrade på väggarna.

"Guess what?!" Sa jag glatt. Dom kollade på mig och väntade på att jag skulle fortsätta. "The cancer is gone!" Deras ansiktsuttryck ändrades från sorgsna till helt överlyckliga på bara några få sekunder. 

"Is that true?" Frågade Perrie och grät nu av lycka. 

"It's true and oh one more thing. We're having a baby." Sa jag och log stort. 

"Gosh man congratulations!" Sa Louis och var snabb uppe på fötterna och kramade om mig. Det hela slutade upp med en stor gruppkram. 

---

---

"Hi girls!" Sa jag och kramade om tjejerna. 

"No time for hugging we are going out." Sa Eleanor och drog med mig och Dani in till hennes smink rum. 

"Out where?" Frågade jag och satte mig ner på en stol.

"To a club. Duuh?" Skrattade Eleanor.

"But I thought we were going out and just eat?"

"We are and after that we will go out to a club." Sa Dani. 

˜

"Time for some food." Sa jag glatt och kollade ner på min tallrik som bestod av strips, kött och sås. Favorit maten. 

"So how is everything between you and Harry?" Frågade Danielle och drack ur sitt glas.

"It's good."

"Did you know that you two are the couple that I see on the front cover of every single magazine?" Sa Eleanor.

"I didn't know that. But that's okay I guess."

"Can I just take a picture of you?" Frågade Danielle och tog upp sin mobil.

"Haha okay." Sa jag och log. "Now smile you two so I can put it out on twitter." Jag tog bilden på dom och gick in på twitter. 

 

 

"Are you guys done?" Frågade Eleanor och kollade ut över bordet.

"Yes." Svarade jag och Dani i kör. 

"Girls it's party time!" Sa Eleanor med glädjen i blicken.

---

Alice's perspektiv:

Jag loggade in på twitter och öppnade upp rutan.

 

 

"Are you really sure now?" Frågade Harry.

"I am sure Harry. I have to."

Jag öppnade upp twitlonger och började skriva.

Jag tröck på tweet och pustade ut. "There I'm done now if you want to read it." Sa jag till Harry och han var snabb uppe med mobilen. 

"There look on your mentions if you can find my tweet." Log Harry. Jag gjorde som han sa och tröck upp mina mentions efter en liten stund så läste jag hans tweet.

 

 

"Naaaw you're too cute." Sa jag och log brett. 

"I know I'm famous for that." Sa han och vi skrattade.

"Babe can you come and help me with one thing!" Ropade jag högt och Harry kom inspringandes.

"What is it?"

"What should I wear?" Frågade jag och tittade ut över sängen som det låg fullt med kläder på.

"We're just going out for a walk just take some pants and a comfy shirt on."

"No I wan't to have something pretty on."

"Just take that shirt and these jeans on then we can go." Sa han och räckte över kläderna. Jag tackade och tog snabbt på mig den stora vida skjortan och tog sedan på mig mina jeans. Jag gjorde en tummen upp och gick ut till Harry som stog i hallen och suckade. "Are you done now?" Frågade han och kollade på mig.

"I'm done. Let's go."

"I really want some hot cocoa." Sa jag och riktade mina steg in till starbucks. "Why can't we ever be alone?" Sa jag och tittade ut mot alla papparazis som stog och tog kort förfullt.

"They don't know what privacy is so they never leave us alone." Sa han och la armen runt min midja och drog mig tätare till honom. 

"But it's so annyoing with the flashes."

"Just ignore it babe. Now let's get something to drink."

"Are you ready to go out now?" Frågade Harry och tog försiktigt tag i min hand.

"I'm ready." Log jag till svar och vi gick ut till den tjocka folkmassan. Ett privatliv fanns inte längre. Jag höll hårt i Harrys hand och höll samtidigt koll på min varm choklad så jag inte skulle tappa den. 

"Harry! Harry smile for the camera!!" Skrek en papparazi medans en annan skrek mitt namn och försökte få kontakt med oss. En försökte till och med dra ner mig på marken. Vilket Harry inte vart direkt så glad över. Harry drog snabbt upp mig och vi kunde fortsätta gå.

"Alice how does it feel to have Harry as your boyfriend?" Frågade en kvinna runt fyrtio års åldern.

"Good." Svarade jag snabbt och följde efter Harry's steg. 

"So you have cancer?" Frågade en annan. Harry kramade om min hand och kollade ner på mig med ett svagt leende.

"Yes that's true." Svarade jag och kände hur tårarna var sekunder iväg från att rinna. Jag trodde aldrig att jag skulle börja må så dåligt bara över att någon frågade men så vart det tydligen. Harry stannade upp och kollade på mig med en bekymrad min. 

"Babe don't cry." Sa han och ofamnade mig i en varm kram. Jag kände hur tårarna sakta började rinna. Snabbt gömde jag mitt ansikte så att papparazin inte skulle få en bild på mig när jag grät. "I love you." Viskade Harry i mitt öra. "I love you too." Sa jag och kände hur han sakta släppte taget om mig och tog tag i min hand. 

"Let's go home now." Sa han och vi började snabbt gå hemåt. Att ha någon som Harry i ens liv är helt ofattbart. Ha en som alltid stöttar en. Sviker aldrig och får en alltid på bättre humör. Harry betyder verkligen allting för mig. Allt han gör mig. Han betyder guld och jag är verkligen förälskad i honom.

 

---

 

"Excuse me." Jag blinkade till några gånger av det starka ljuset som lös in genom fönstret. Killarna sov fortfarande samma med tjejerna. Jag kollade upp mot personen som väckte mig och märkte att det var doktorn.

"I'm sorry if I woke you up but you can see her now she is awake." 

"Thank you. In what room?"

"Room 23B." 

"Okay thank you so much." Sa jag och började leta reda på numret till hennes rum. Efter en stunds letande så såg jag dörren där det stog 23B på. Jag försökte kolla in genom fönstret men det gick inte på grund av persiennen. Jag öppnade sakta upp dörren och där inne låg hon. Försiktigt gick jag fram till henne och såg att hon fokuserade fullt med sin blick på fönstret. 

"Alice." Sa jag och satte mig ner på en stol som stod bredvid sängen. Hon reagerade inte utan fortsatte kolla på fönstret. Jag tog försiktigt tag i hennes hand i hopp om att hon skulle reagera men det gjorde hon inte. Jag hörde hur dörren öppnades och min blick for automatiskt till dörren där en sjuksköterska stog.

"Hi." Sa hon vänligt och gick fram till andra sidan av sängen. "She is tired that's why she isn't talking."

"Okay. What's your name?" Frågade jag.

"My name is Jessica and you are Harry Styles." Log hon.

"Yeah, that's me. Do you think that the cancer goes away? Because I don't want to lose her." Sa jag och kollade på Alice.

"We don't know that just yet. But what we do know is that she is alot weaker and she has to take her pills every day then maybe she can get a bit better. We have to hope for the best." 

"Thank you."

"If you excuse me I am just givng her the pills." Sa hon och räckte över två piller till Alice. Fortfarande ingen reaktion. "Alice you have to take this. It's good for you." Sa Jessica. Inget svar. 

"I don't want to take it." Sa Alice tyst.

"Harry can you please talk to her." Sa Jessica och räckte över pillerna åt mig. 

"Babe you have to. If you don't take it then you won't get any better and I don't want to lose you."

"I don't want to take the pills." Sa hon den här gången lite högre.

"Alice please take it." Alice vände sig om mot mitt håll och suckade högt.

"Fine I'll take it." Sa hon och reste sig sakta upp. Hon tog pillrena och la sig sedan ner igen. "Did you get the letter?" Frågade hon.

"Yes I read it yesterday." Sa jag och tog tag i hennes hand.

"Have you told it to anyone?"

"No but my mum is coming today so I have to go for a little while." Sa jag och kysste henne mjukt på hjässen. 

"Don't leave me." 

"I won't leave you Alice I just have to go for a little while. The boys are here so you're not alone. I have to go now but I wil be back and my mum is with me then aswell. I love you Alice."

"I love you Harry." Jag gick snabbt ut ur rummet och gick sedan till väntrummet och berättade för dom.

Harry hade nyss gått iväg för att hämta sin mamma från flygplatsen och vi satt kvar i väntrummet. Alice låg antaglien och sov nu. Jag kollade ner på Eleanor som fortfarande låg och sov i mitt knä. Hon såg så fridfull ut så lugn. 

"Louis can you wake Eleanor up?" Frågade Danielle. 

"Why?"

"Because it's our turn to see Alice."

"Is it you,me and Eleanor's turn?"

"And Liam's."

"Babe wake up." Sa jag och skakade lätt på Eleanor som ryckte till lite och satte sig sedan upp och gäspade högt. 

"What?" Frågade hon och gäspade återigen.

"It's our turn to go and see Alice." Sa jag och tog tag i hennes hand. Hon log glatt och vi började gå mot Alice rum. Alice satt upp och kollade på tv:en som visade någon gammal serie som inte såg så intressan ut. 

"Alice?" Sa Eleanor och satte sig ner på en stol bredvid henne och försökte få kontakt med henne.

"Eleanor." Sa Alice och kollade på henne med ett leende.

"Hi Alice." Sa Dani och satte sig ner i Eleanor's knä.

"Hi Dani. If you want you can sit here next to me." Sa Alice och gjorde en plats åt Danielle men hon tackade nej. Jag tog chansen och satte mig ner där Alice hade gjort en plats.

"Hi Al." Sa jag glatt.

"Al?" Sa Alice frågandes.

"Yeah that's your new name." Sa jag skrattandes.

"Louis." Sa Eleanor och slog till mig på benet.

"Aouch why did you do that?"

"Don't call her Al call her Alice that's her name!" 

"Fine. Hi Alice." Sa jag och log mot Alice. "Happy now?" Frågade jag och kollade på Eleanor som log nöjt. 

"It's okay El he can call me Al if he wants to." Sa Alice.

"Thank you Al." Sa jag och vi alla skrattade.

"Alice how are you?" Frågade mamma Alice och kramade hårt om henne.

"I'm okay I guess." Svarade hon med ett leende.

"I haven't seen you for a long while we have to see each other more." Sa mamma och satte sig ner på sidan av sängen. 

"I'll leave you two here." Sa jag och gick sedan till väntrummet där Zayn och Perrie satt.

"Where did the other go?" Frågade jag.

"They had to go home but they will be back tomorrow." Svarade Perrie.

"Okay you two can go home if you want to."

"No we can stay. Besides Perrie wants to stay." Log Zayn. Jag log och plockade upp min mobil och öppnade upp ett nytt sms från Niall.

Jag la ner mobilen i fickan igen och försökte sova vilket jag inte lyckades med. Dom skulle verkligen behöva fixa skönare stolar som man kan somna i och inte få ont i ryggen. 

"Honey. Alice wanted you to come." Jag kollade upp och såg mamma stå lutandes över mig. Jag nickade och gick med snabba steg in till Alice rum där hon låg och halvsov.

"You wanted to talk." Sa jag och tog tag i hennes hand.

"Yes." Svarade hon och satte sig upp. "You know when I'm sleeping I am looking calm?" Jag nickade. "It's because in my dreams I feel free. I don't feel any pain. I just feel happiness like nothing's wrong. I always dream about you. We have a big house and two childrens that we both love. I don't have cancer anymore I am just being happy. I want the cancer to go away. I don't want to have this pain no more. I want it to go away." Sa hon och en ensam tår rann längs hennes kind. "I love you Harry and I am afraid that if I die you will just break down. I don't want to die. I want to live for the rest of my life with you. I want to lie next to you every single night."

"Alice don't talk." Sa jag och torkade bort hennes tårar. "I love you and I will always love you. You won't die you want to know why? Because you're a fighter. Just stay strong Alice."

"I love you too Harry. And just one small thing can you get my laptop?"

"Where is it?" 

"On that desk." Sa hon och pekade på en byrå där hennes dator låg. 

"I just want to let the world know." Sa hon och startade igång datorn.

"Are you sure about it?"

"Yes."

 

Timmarna gick. Alice låg fortfarande och blev opererad. Killarna hade kommit för några minuter sedan lika med Eleanor, Danielle och Perrie. Alice kompisar var även här i väntrummet och väntade på att få höra nyheterna om hur operationen gick. Jag kollade upp mot Perrie som låg med huvudet på Zayns knä. 

"Perrie did you really talk to Alice?" Frågade jag. Hon satte sig upp och kollade på mig och nickade sedan därefter. Jag log som svar och plockade upp mobilen och tröck som en vana upp twitter. 

 

Jag tröck på tweet och öppnade snabbt upp mina mentions. Dom flesta undrade vad som hade hänt medans andra tyckte vi var ett gulligt par. 

"Harry how are you? You look so tired." Sa Louis och satte sig ner bredvid mig.

"I'm fine." Svarade jag enkelt.

"Are you sure? Because you look really tired."

"I am a bit but I am okay."

"Okay mate let me know if you want anything from the cafeteria." Sa han och satte sig sedan ner bredvid Eleanor igen. 

"Excuse me is anyone of you a family member of Alice?" Frågade en doktor som höll i en bunt med papper.

"No but I am her boyfriend." Svarade jag och reste mig upp.

"Sorry but we can only talk to a family member." Sa han och vände sig om och gick. Jag gick med långa steg efter honom och la min hand på hans axel.

"Please let me know she doesn't want her parents here."

"Sorry I can't tell you." 

"But please I won't tell it to someone else." Han suckade och drog med mig in ett tyst rum.

"We couldn't take the tumor out. We're sorry about that so she has to take medications now so she can get a bit better."

"So she is going to make it?"

"She has one year left."

"One year?!?!" Sa jag och kände hur tårarna hotade att komma fram.

"We're so sorry but she has have this cancer for three years now she is getting weaker and weaker for every single day right now. The only thing that keeps Alice alive is you. She told me that she already knew that she has a short time left."

"Why didn't she tell me?!" Sa jag och kände hur en tår rann längs kinden.

"She was afraid of how you would react. She told me to give you this letter." Sa han och räckte över ett kuvert. 

"Can I see her?"

"Not right now. She has to rest but I will tell you when you can."

"Thank you." Svarade jag och gick in till väntrummet där dom satt och kollade som stora frågetecken på mig. 

"So what did he say?" Frågade Zayn.

"I can't tell you guys. Alice have to say it to you." Sa jag och öppnade upp kuvertet och började läsa.

"Niall aren't you tired?"Frågade jag.

"Nah not that much." Svarade han med ett leende. 

"Okay." Svarade jag och tog upp mobilen. Ett nytt sms från mamma.

Jag la ner mobilen i jackfickan och somnade sedan.

---

---

"So how was your day yesterday with Harry?" Frågade Miranda och tog en klunk från sitt kaffe.

"It was okay."

"What did you get from him?"

"I am getting a tattoo and I gave him a iPhone case."

"Nothing more? Just that?"

"Pretty much,yeah."

"Are you working this weekend?"

"No."

"Okay but I was just wondering one thing."

"What?"

"Can you maybe hook me up with Niall?"

"You want to go out on a date with him?" Log jag stort.

"I don't know but he seems to be a nice guy and he's single so am I."

"I can call him now if you want?" Sa jag och tog upp mobilen.

"Really?"

"I can talk to him if he maybe wants to hang out with you one day or so." 

"Oh you're the best." Sa hon glatt. Jag tog upp hans nummer och det lät flera toner innan han svarade.

"Do you have any idea of what time it is right now?" Sa han tröttsamt.

"Sorry but you know Miranda."

"Not really but I guess she's one of your friends."

"That's true I was just wondering if you wanted to hang out with her one day or so?"

"I don't know. Let me think about it and I will call you up."

"Okay but remember you have to call me up today."

"I will. Bye Alice."

"Bye."

"So?" Sa Miranda och kollade på mig med en förhoppandes min.

"He was going to think about it."

"Think about it?"

"Yes I woke him up so he has to think about it first."

"Okay."

"Let's get back to work now." Sa jag och gick fram till kassan.

"Harry where are you? You were supposed to pick me up a hour ago?"

"I'm so sorry I was playing fifa with the boys and I totally forgot I'm on my way right now."

"Okay but hurry it's cold." Jag la snabbt på och satte mig ner på bänken som stog utanför caféet. En vindblåst blåste igenom mitt hår. Snabbt satte jag upp håret i en hästsvans och tog sedan upp mobilen och gick in på twitter. Inga nyheter heller. 

 

 

Jag tröck på tweet och öppnade sedan upp mina mentions. Även fast Harry har förbjudit mig så kan jag inte undgå från att kolla. Nu var det faktiskt inte så värst mycket hat utan nu skrattade dom mest åt att han hade glömt bort att han skulle hämta upp mig. Jag såg även ett litet hatmededelande som det stog "you deseve to die . I hate you and you're so ugly c'mon why does Harry wants to be with you?" 

Jag skrev in hennes namn i ett tweet och började skriva.

 

Eftersom att allt inte fick plats så tröck jag upp tweet rutan igen.

 

Jag lade ner mobilen i fickan och kollade sedan upp och fick syn på en bil som jag mycket väl kände igen. Ett leende spreds på mina läppar.

"Hi babe." Sa Harry och gav mig en snabb kyss innan vi åkte iväg. "So are you going home?" Frågade Harry efter en lång tystnad.

"Yes but you can stay over if you want?"

"I have to get home and pack first then I can come. If it is okay with you?" 

"It's okay with me, and before I forget I have my day of tomorrow and on sunday so we can be with each other."

"Awesome maybe we can go out tomorrow and watch a movie and after that eat dinner."

"That sounds great. Thank you for the ride I'll see you later." Sa jag och pussade han snabbt och begav mig sedan in till lägenheten. Jag slängde nycklarna i skålen som stog placerad ovanför den vita byrån. Skorna ställde jag på skohyllan och gick sedan in till vardagsrummet där jag startade datorn. Det första jag gjorde var att logga in på twitter och skriva mer av det jag hade skrivit tidigare i väntan på Harry.

Jag läste igenom texten en gång och tröck sedan nöjt på tweet. 

Jag lade ner mobilen bredvid mig i soffan och började sedan kolla på en film på datorn i väntan på Harry.

Jag gick snabbt in till restuarangen och märkte hur lång kön var. Jag vill verkligen inte bli upptäckt nu för vem vet vilken kalabalik det kan bli? Nu vill jag bara beställa och köpa maten för att sedan åka hem till Alice och ta det lugnt. Jag drog upp luvan så ingen kunde se mitt ansikte och ställde mig sedan i kön. Efter några minuter så blev det äntligen min tur. Jag sa upp min beställning och satte mig sedan ner vid ett bord och väntade. Jag tröck som en vana in mig på twitter och läste Alice tweet. Så fin hon är. Tänkte jag för mig själv.

"Excuse me, but are you Harry Styles?" Jag kollade snabbt upp och mötte ett fans ögon. 

"No." Sa jag snabbt och kollade sedan tillbaks på mobilen.

"You look so like him."

"I get that alot."

"Sir your food is ready." Jag reste mig snabbt upp och tackade vänligt och tog sedan imot påsen med maten i.

"Have a great night." Sa jag och gick ut till bilen.

"Are you Harry Styles?" Frågade en till tjej och drog nästan ner min luva.

"No you must be mistaken."

"No you are Harry. Can I please take a picture?"

"No."

"Why not?"

"Because I want to go home to my girlfriend and eat the food. I hope you understand."

"But it only takes a few seconds to take one picture."

"Fine." Suckade jag och tog snabbt ett kort med fanet och satte mig sedan i bilen. Hur kunde jag först tacka nej till att ta kort? Det är ju trots allt ett fan och en bild är väl självklart att man ställer upp på men ibland kan det spåra ur. Speciellt i USA då får vi alltid ha flera vakter omkring oss annars blir vi påhoppade. Jag parkerade bilen och gick sedan in till lägenheten. Istället för att knacka så gick jag direkt in och ställde ner maten på köksbordet där tallrikar och bestick låg klara. Jag hade en aning om vart hon var. Jag hängde först av mig jackan och gick sedan in till vardagsrummet där hon satt fastklistrad och kollade på datorn.

"If you're not busy Alice then we should probably eat before it get's cold."

"God dammit Harry!" Muttrade hon.

"What?" Frågade jag chockat.

"You scared the hell out of me!"

"I'm sorry but let's eat."

 

"I'm full." Sa Alice och klappade sig på magen. Jag skrattade.

"I just have to ask you one thing." Sa jag.

"Go ahead."

"On monday when you're going to your doctor can I come to?"

"Sure I would like that." Log hon. 

"Great because I don't want you to go alone. Bu what are we going to do now?"

"Watch The Vampire Diaries." Sa hon glatt och sprang in till vardagsrummet.

"Do you love that serie that much?"

"I can't find the words for how much I want to meet them."

"You're too cute."

"I know. Get your ass over here so we can start with watching from season one." Log hon. Jag satte mig ner bredvid henne och hon tröck på play. Nu får vi väl se om Vampire Diaries är så bra som hon säger.

---

 

"Hi Alice!" Sa killarna glatt i kör. 

"Hi." Svarade jag minst lika glad och satte mig i bilen.

"So where's Harry?" Frågade Niall.

"He had to do something. I don't know he just told me that he couldn't come with us right now but he will come around two o'clock."

"Maybe he is fixing a present for you." Log Liam.

"Why?"

"Have you totally forgot what day it is today?" Skrattade Niall.

"What day is it today?"

"Thursday so it is valentine's day today."

"Right I totally forgot that. What should I buy for him?"

"I know what he wants." Utbrast Louis glatt. "Do you have a picture of you two on your phone?"

"Yes, why?"

"I know this really cool place that can make iPhone cases. If you want we can go there and fix it."

"Sure. But I want to give him something more aswell."

"Of course. We're going to fix that first then we can go to the mall."

 

"Hi and welcome." Sa killen i kassan med mörk röst.

"Hi." Svarade jag.

"I'm sorry but are you Harry Styles girlfriend?"

"Yes. I'm Alice nice to meet you." Sa jag glatt och räckte fram handen.

"My daughter loves One Direction so that's why I asked. But where's Harry?"

"I don't know really. But anyways I want to have a iPhone 5 case for Harry as a valentine present so I was wondering if you could probably fix it?"

"Of course. Just show me the picture and  I will fix it right away." Jag visade upp bilden på när jag och Harry står och ler mot varandra vid en strand. Han tog tacksamt imot kortet och gick sedan in bakom draperiet och fixade med skalet.

"So guys have you found something fun?" Frågade jag och kollade på killarna som alla höll i flera olika skal.

"Yes." Svarade dom nöjt. JAg tog upp min mobil som pep till. Ett nytt sms från 'darling♥'

"Guys how long does it takes to do a iPhone case?"

"Not that long. Maybe five minutes." Sa Zayn och tog upp ett till skal till sin mobil.

"There all done." Sa killen som tydligen hette Anton. Ja jag läste på hans namnskylt. 

"Great." Sa jag glatt och tog upp plånboken.

"No please you don't have to pay anything. Jus let me take a picture with you and the guys." Sa han och drog upp en kamera.

"Sure." Sa jag och ställde mig i mitten med Zayn och Liam på varsin sida. 

"Smile." Sa Anton och bilden togs. "Thank you guys. Here you go and I hope he will like the case." Sa han och jag tackade.

"Harry." Sa jag glatt och kramade om honom.

"Hi there." Sa han och tog sedan tag i min hand. "So are you guys hungry?" Frågade han och vi nickade till svar. "While you guys were gone I found this really cool place. It has like four different food. You can choose between hamburgers,thai and some more."

"I want to go to that place." Sa Niall glatt.

"Let's go and eat then!" Sa Harry och vi började gå. 

"So what do you want?" Frågade Harry.

"I think I waaaaaant number two and a big cola to that." Sa jag nöjt och vred huvudet uppåt och såg Harrys min.

"Are you sure that you're going to eat all of that up?"

"I'm sure." 

"Okay then I will also take number two." Sa han och gick fram till kassan. "We want two number two please and a two big cola's."

"That will be 7 pounds." Sa tjejen i kassan och började fixa med maten.

"I can go and find us a place to sit at." Sa jag och pussade Harry snabbt och började sedan kolla efter ett bord att sitta vid. Efter en stunds letnde så såg jag ett bord mer avskilt. Jag satte mig lugnt ner och tog upp mobilen och började spela olika spel i väntan på maten. 

Några timmar senare:

"So I want to give you a thing." Sa jag och satte mig ner med ett duns i soffan och räckte över påsen med skalet i till Harry.

"You didn't have to give me anything."

"But I want to. So open it." Sa jag spänt för att se hans reaktion. Han gjorde som jag sa och tog försiktigt bort alla papper från påsen och tog sedan upp det lilla paketet där skalet låg i. Försiktigt försiktigt öppnade han upp det och hans min blev från nyfiken till överlycklig. Snabbt reste han sig upp och kom efter några sekunder tillbaks med sin mobil i handen. Snabbt satte han på skalet och såg nöjd ut.

"So do you like it?"

"Like it? I LOVE it!" Sa han och ofamnade mig i en varm kram. "And oh I have one thing for you." Sa han och räckte över ett kuvert till mig. Jag öppnade upp det och i där låg det en lapp. 

"Am I getting a tattoo?!" Utbrast jag med lycka i rösten.

"You've been talking about tattoos for a long time so why not?" 

"I love you Harry. Thank you so much!" 

"Your welcome. I love you too." Sa han och beundrade sedan sitt skal. "This iPhone case it is just amazing. I love it so much."

"I'm glad that you like it." Sa jag och log. 

"And before I forget tomorrow I have to go to the gym just so you know." 

"Why?"

"I have to work out but I will be back at two o'clock I hope."

"Okay. But I have work tomorrow just so you know."

"Right I forgot. I can drive you."

"Thank you but I can walk."

"No your not going to walk."

"Fine. But we have to leave at eight."

"That's fine with me."

"Great." 

"I love this movie so muuuuch! He is sooooo cuuuute!" Sa Eleanor och lade sig ner i soffan och pep.

"Haha you're crazy." Skrattade jag.

"But admit it he is good looking." Sa hon och kollade på mig.

"Are you kidding whit me? He is so hooooot!" Sa jag och log brett.

"Ooops someone is calling." Sa hon och lirkade upp mobilen från fickan. "It's Louis can I just answer it?"

"Of course." Sa jag och lutade mig tillbaks i soffan. 

"There. Sorry for taking so long." Log hon. Jag log varmt tillbaks.

"So what did he want?"

"Just that he and the boys are going out for a dinner or something like that. They have to cheer Harry up he is a mess." Svarade hon.

"Did he explaine why he was a mess?"

"No but i think it is because of the news that he heard today. I just think that he is scared of loosing you." Sa hon vilket berörde mig. 

"But I told him that I won't die." Sa jag lågt.

"But Harry he cares about people, he is just worried. That's all." Sa hon lugnt och klappade mig på axeln.

"But I don't want him to be sad. I don't know what to do."

"Just let him be with the boys so he can think about it. Louis said that they're just going to eat and then they will head home."

"Okay. So what shall we do now?"

"I know what we can do. We can talk."

"Talk about what?"

"Everything!"

"Okay is it any subject you really want to talk about?" Sa jag och tog upp min mobil som vibrerade. En ny tweet från Harry. "Sorry I just have to see what he just wrote." Sa jag och låste upp mobilen.

 

 

Jag log och svarade honom. "There so what do you want to talk about?"

"Okay so I really want to give Louis something special. But I just don't know what to give him. Any ideas?"

"First of all why do you want to buy him something?"

"I just want to."

"Okay well if I was you I would buy him something special. Something that he really likes. But if you really want to surprise him just buy him some flowers and some candy. Haha I don't know I suck at that."

"No it's good. I can ask Dani and Perrie aswell."

"You do that." Log jag.

"I think it's time for me to head home. Louis is probably coming in any minute now and I really want to be home."

"Okay well I see you later." 

"Bye Alice love you."

"Love you too." Jag låste dörren och gick in till badrummet och fixade mig snabbt för sängen och gick med trötta steg in till sovrummet där jag landade med ett duns ner i sängen. 

Jag öppnade upp fotoalbumet på mobilen och log mot bilderna som Harry och jag gjorde rolga grimaser på. Min mobil vibrerade och jag öppnade upp smset.

Jag tröck på skicka och plockade sedan upp datorn från golvet. Ett plopp lät högt från facebook. Jag hoppade lätt till och tröck sedan upp facebook. Ett nytt meddelande från Louis.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag loggade ut från facebook och kollade runt på olika bloggar. Mobilen vibrerade till vilket visade ett nytt sms från Harry.

Jag reste mig snabbt upp ur sängen och småsprang in till hallen där jag låste upp dörren och satte mig sedan ner på golvet där och väntade in honom. Jag hörde efter en stund steg utanför som kom närmre dörren. 

"Honey I'm home." Sa Harry och var påväg att hänga av sig jackan när han mötte min blick. Chockat satte han sig ner bredvid mig. "Why are you sitting here?" Frågade han efter en stund.

"I don't know." Svarade jag och ryckte lätt på axlarna. "So you never went out?" Frågade jag.

"Nope. I couldn't."

"Why not?"

"I just can't be happy about this. I can't be happy now that I know that you have cancer that is getting worse. I just don't know how to be happy." Sa han.

"Hey." Sa jag och tog tag i hans hand. "I am happy that you're here. Whitout you I don't know what I would've done. I just don't know how I would survive this if you weren't here. I love you Harry I always will." Jag såg hur en ensam tår rann nerför hans kind. "Harry please don't cry..." Sa jag och torkade försiktigt bort tåren.

"I love you so much." Sa han och drog in mig i hans famn. 

"I love you too Harry. I love you too." 

"Time to get up." Jag slängde täcket över huvudet och försökte somna om. "Babe, get up!" Sa Harry högre och slängde ner täcket på golvet. Jag suckade högt och satte mig trött upp i sängen. 

"What time is it?" Frågade jag trött.

"11.02." Svarade han snabbt och satte sig ner bredvid mig.

"Oh that long. When did you woke up?"

"I haven't been sleeping that long. I've only slept for like a hour this night. Still have jetlag."

"So aren't you tired?"

"A little. But hey you got mail from your doctor about your cancer I guess. But don't worry I haven't open it." Sa han och räckte över det vita brevet till mig. Jag tog försiktigt imot den och lade ner brevet på knät.

"Aren't you going to open it?" Frågade han och tog upp brevet.

"I don't know."

"Please open it."

"Fine but just for you." Sa jag och drog försiktigt i remsan. Jag tog upp det ihopvikna brevet och så försiktigt som möjligt öppnade det. Jag började läsa igenom det och kände hur hela jag försvagades. Mina ögon blev tårfyllda.

"Babe, what's wrong?" Frågade Harry försiktigt. Jag räckte över brevet till honom och bad han att läsa det högt.

"Hi Alice. It's your doctor. Sorry for taking so long but I just wanted to say first that what I am going to say now is going to be hard for you to read." Han tog ett djupt andetag och fortsatte sedan. "We have done some tests on you to see if your cancer is still there and I am sorry to tell you this. But you have to start taking medications again. And before you ask. Yes you are going to loose your hair and I know how much you love your hair but your cancer is starting to get worse. You and I are going to talk on monday about this. But for what I can say right now is that your cancer is about to get worse. But maybe we can fix a operation to se if we could get the evil tumour out. We'll see. Have a great day." Han kollade med tårfyllda ögon mot mig.

"I'm scared." Sa jag och drog täcket över huvudet.

"Don't be. Everything is going to be okay." Sa han och kramade om mig. "You'll never love yourself half as much as I love you, you'll never treat yourself right darling but I want you to. If I let you know I'm here for you.Maybe you'll love yourself like I love you." Började han sjunga och lade försiktigt ner sin haka mot mitt hår.

"I love you Harry."

"I love you too."

"Are you going to be with the boys today?" Frågade jag och torkade bort tårarna som runnit nerför ögonen. 

"I was supposed to but now that I've heard of this news I want to be with you."

"But you guys are going to rehearsal for the concert?"

"Yes but right now I don't want to. I am just going to call them I be right back."

Jag tog upp min dator och loggade snabbt in på twitter. Jag skickade iväg ett tweet till Eleanor.

 

 

Bara några minuter senare svarade hon.

 

 

 

 

Jag gick ut till vardagsrummet där Harry pratade i telefonen. Jag satte mig tyst ner bredvid honom och betraktade hans kroppsfigur. Han satt med böjd rygg, lockarna låg för hans ögon så jag kunde inte se om han grät eller inte. Jag tog försiktigt bort lockarna från hans ansikte och såg hur tårarna strömmade ner. 

"Harry.." Sa jag svagt och drog in han i en kram. "You know what? Don't talk anything now just let me talk." Jag kunde känna hur han nickade. "I love you. I love you for who you are no one can ever replace you. You're the one who always puts a smile on my face. I love your raspy voice. And I love you for you never change for that. I am not going to die I promise you that. We're going to grow old together, have kids and grow up as a family. I love you Harry and one more thing. You and the boys are going to rehersal. Eleanor is coming and it is super important that you guys practise alot now."

"But I don't want to leave you." Sa han.

"I know you don't want to but you have to. I have Eleanor."

"Fine. But I love you too Alice. I love you so much!" 

"I know you do. Now you really have to go so you don't be late." Han gav mig en snabb kyss innan han sprang iväg. Jag lade mig trött ner i soffan och slöt mina ögon. Även fast Eleanor skulle komma så kunde jag verkligen inte tänka på något annat än att sova. 

Jag gick med tunga steg in till salen där vi höll på att repetera igenom alla steg. Killarna var redan där och stämingen var dyster. Inte den glada energin som det alltid brukar vara utan nu var den dyster. Jag slängde ner väskan på golvet och gick fram till dom. Dom kollade på mig, fortfarande tysta. Zayn var den som bröt tystnad och kramade om mig.

"We are here for you." Sa han och kramade om mig hårdare. 

"I know." Svarade jag och kände hur tårarna började rinna igen. "We should start with doing some vocals." Sa jag och försökte förgäves torka bort tårarna som bara blev fler och fler.

"Are you sure that you're okay?" Frågade Louis och klapapde mig på ryggen.

"Of course I'm not okay. I just found out that her cancer is getting worse. Maybe she can die? How do you think I am?!" Sa jag och gick mot utgången med alla möjliga känslor.

"Harry. Stop!" Jag kollade bak och såg en ledsen Louis komma springandes mot mig.

"I know it's hard for you right now. I know that. Eleanor just broke down in tears when she found out I had to tell her that everything is going to be alright. You have all of us here. Just look at me Harry." Sa han och ville förgäves få min ögonkontakt. Jag kollade motvilligt upp mot honom. "We've been here from the start. We've known each other so long that we don't have to keep our feelings from eachother. We will help you through this." Sa han och kramade tillslut om mig.

"I love you Louis." Sa jag och bröt ihop.

"I love you too Harry. But now we really have to start then after maybe we all can go home and eat good food?"

"That sounds like a good idea." Svarade jag med ett leende.

Jag vaknade till av ett duns. 

"Wake up sleepy head." Sa en glad Eleanor.

"Hi." Sa jag och kramade om henne.

"So how are you?" Frågade hon allvarligt. 

"Right now I don't know actually." Svarade jag lågt. 

"But you know I will always be here for you. Never forget that." Sa hon och log varmt.

"I know."

"So with me I have some good movies and nutella." Sa hon glatt och räckte över en av nutella burkarna till mig. Vi slog igång filmen LOL och började kolla.