.

"Hi my lovely son. How are you?"

"Been better. How are you mum?"

"Everything's good with me. But what's wrong love?"

"I'm sick that's why." Svarar jag och ställer mig i hissen med dom andra killarna. 

"Oh but I heard that you are coming back home today. Are you coming to Bradford on your way?"

"I wanna go home first and get some rest but when I am feeling better I promise I will come to you and cuddle." Säger jag och skrattar. Jag hör hur mamma skrattar och andas sedan ut.

"You know I have talked with Leigh and she is a bit depressed."

"Why?" Jag kollar upp och ser att vi är nere vid lobbyn. Fansen står samlade utanför. "Hold on mum." Säger jag och vi går ut och jag är först in i bilen. 

"There now tell me." 

"She thinks that her mum is seeing someone and she is upset that she isn't telling her." 

"Oh well that sucks. Mum we can talk more later. I gotta go." Säger jag och vi lägger på.

Nu ska jag äntligen få komma hem. Som jag har längtat!

---

 

Leigh-Anne's perspektiv:

"So mum how was it yesterday?" Frågar jag och häller upp tevattnet i min kopp. 

"I got some things done yesterday so everything is going good right now at the studio. How is school?"

"Mum stop lying to me." Säger jag och sätter mig ner bredvid henne. Hon kollar frågandes på mig. "You know exactly what I am talking about."

"Honey please listen to me.." 

"No! You've been lying to me for all this time. So that's why you dragged me home? Just so you could be with your boyfriend? You know how much I wanted to stay in America with the boys and Eleanor and Sophia."

"Just let me explain." Säger hon lugnt.

"What is it that you can explain? That you lied to your own daughter? How could you mum? You know what I can't be in the same room as you right now." Säger jag och tar upp min kopp och går in till mitt rum. Jag plockar upp min dagbok och sätter mig ner vid fönstret. 

"Why am I always the one who is sad? Why can't I be the one that is always happy? With no problems around me. Well I now know that my mum is seeing someone behind my back. She had that as a secret. I can't believe it. She keeps secrets from her own daughter. Maybe she can't trust me. She can't trust her own daughter. I can't do this anymore....I miss Zayn so freaking much that it hurts. I will get through this one way or another. XOXO"

Jag lägger ner dagboken på kanten utav fönstret och dricker upp det sista av mitt te. Jag tar på mig en stor stickad tröja och svarta leggins. Jag sätter upp mitt hår i en slarvig hästsvans och sminkar mig sedan. Efter en kvart så är jag helt klar. Klockan är tjugo över tolv och dom flesta är i skolan just nu vilket betyder att jag kan gå runt på stan utan att någon ska känna igen mig. Inga papparazis är nog ute nu. Inte vad jag tror i alla fall. Jag är ändå inte känd så jag förstår egentligen inte varför dom hela tiden ska följa efter mig. Jag tar upp min lilla väska och kollar så att allt det jag ska ha ligger i. Eftersom att jag får låna Zayn's bil nu när han är bortrest så tar jag upp dom ur väskan och går in till hallen. Jag kollar in till köket där mamma sitter och pratar i telefonen. 

"I'm going out." Säger jag och hon nickar bara som svar. Jag går ut till bilen och kör iväg. 

Efter att varit nere vid stan i ett ex antal timmar så är jag nu hemma. Klockan närmar sig fem och mammas bil står på uppfarten och även en till bil. Jag går ut ur Zayn's bil och låser den. Jag går snabbt in och hör hur det låter inifrån köket. Jag känner lukten av kyckling och förstår genast att det är mamma som lagar mat. Jag ställer upp mina skor på skohyllan och hänger av mig jackan. Jag går in till köket och möts utav att en man runt fyrtio års åldern står och kramar om mamma. Måste vara den där Rob killen. Dom kollar på varandra och möts i en kyss. Jag suckar högt vilket leder till att dom kollar upp och mot mig.

"Perfect. It's dinner time." Säger mamma och går fram till mig. Jag backar undan och hon höjer frågandes på ögonbrynen.

"Great." Svarar jag lågt och går ändå fram till matbordet och slevar på mat. Hade jag sagt nej så skulle mamma bara bli sur och det orkar jag verkligen inte med just nu. Mamma sätter sig ner bredvid Rob och dom pratar mest med varandra. Roligt. Jag suckar lågt och plockar upp mobilen och kollar om det hänt något intressant på facebook. Inget alls.

"No phone while you are eating." Säger mamma bestämt. Jag suckar och lägger ifrån mig mobilen och fortsätter att äta. 

"Do you wanna watch a movie with us after this?" Frågar mamma och ställer ner sin tallrik i diskmaskinen.

"Fine." Säger jag och går in till vardagsrummet och tar den bästa platsen. Längst ut mot ett hörn där jag kan ha ut mina fötter. Rob kommer in med ett stort fat med frukter och bär på. Efter honom så kommer mamma in med vin. Vad ska jag dricka då? Jag suckar återigen och försöker att sätta mig skönt i soffan. Mamma fixar igång filmen ochmen dom bryr sig inte. Jag suckar och rätar till mina kläder. Jag låser upp dörren och får en chock när jag ser vilken det är som står utanför. 

 det är titanic. Mamma sätter sig ner bredvid Rob på andra sidan hörnet och myser tillsammans med en filt. Det har bara gått en kvart på filmen och jag har redan tröttnat. Jag räddas utav att det knackas på dörren. 

"I'll take it." Säger jag och går fram till dörren. Jag rätar till mina kläder och öpnnar upp dörren jag får en chock när jag ser vilken det är som står utanför. 

---

Veckorna går så himla fort. Nu är det bara en vecka kvar tills Zayn kommer hem. Och om jag längtar. Att vara borta ifrån honom så länge får mig att inse hur mycket han verkligen betyder för mig. Han finns alltid där för mig under mina jobbiga perioder. Han har aldrig lämnat mig ensam när jag är upprörd. Han försöker alltid få mig på bättre humör och det är det bästa med honom. Sanningen är att jag är så fruktansvärt vilsen utan honom. Jag vet inte alls vem jag ska prata med. Mamma är hela tiden upptagen med att vara på jobbet 24/7 och jag har inga äkta vännner här i London. Visst jag har Eleanor och Sophia men dom är liksom med killarna just nu vilket jag också vill men man kan inte få göra vad man vill tydligen eftersom att jag fortfarande är liten. Mamma måste inse att jag inte är liten längre. Jag fyller 19 år om tre veckor. Jag kommer alltid vara hennes lilla flicka men jag måste få bestämma själv vad jag vill göra. Jag studerar hemma nu. Jag kan verkligen inte vara i skolan. Folk som snackar skit bakom ryggen och vissa fangirlar över att jag är tillsammans med Zayn. Åh vad jag önskar att farfar kunde vara här just nu. Han skulle förstå mig. Visst jag har farmor men hon är upptagen hela tiden hon med. 

Jag vaknar upp från mina tankar och märker att jag har gått för långt in i skogen. Jag stannar och vänder mig om och börjar jogga hemåt. När jag kommer hem så duschar jag och tar sedan på mig mjukisbyxor och Zayn's stickade tröja som jag fick låna. Jag sätter upp mitt blöta hår i en boll mitt på huvudet och går in till hallen. 

Efter att bara varit hemma i en halvtimme så är jag redan nere vid stan för att köpa något att äta. Jag går in till starbucks. Dålig ovana. Jag ställer mig i den långa kön. Det här kommer ta längre tid än vad jag trodde. Jag plockar upp min mobil från min väska och kollar instagram. Nothing new. Jag kollar upp och ser om dom har öppnat upp en ny kassa men det har dom inte gjort. Jag suckar och ringer upp mamma. Hon svarar några sekunder efter.

"I'm kinda busy. So what is it that you want?"

"When are you getting back home?" 

"Late. I gotta go Rob...I mean the work is waiting." 

"Ugh fine. The work is obviously more important than me." Svarar jag och lägger på. Men vänta lite. Hon sa Rob någonting. Kanske så jobbar hon inte utan hon träffar någon. Men om det skulle vara så så skulle hon ju säga det till mig och inte hålla det hemligt för mig. Kön går snabbt framåt och nu är det äntligen min tur. 

"One big coffee please." Säger jag och lägger ner pengarna på bänken.

"Are you staying here?" Frågar hon i kassan.

"No." Svarar jag. Hon häller upp kaffet och skriver dit mitt namn på muggen. Jag tackar och går ut. Jag sätter mig ner på en bänk och andas in den friska luften. Så underbart att bara sitta ute och njuta av sitt kaffe. 

"Are you Leigh-Anne?" Jag kollar upp och ser en kille i min ålder.

"Who's asking?"

"I'm a fan of One Direction."

"Oh. I'm sorry but I want to be alone right now." Svarar jag och reser mig upp och går snabbt iväg.

"Is it true that you and Zayn just broke up?" Skriker han. Jag stannar till och vänder mig om. 

"What? Where did you get that from?"

"It's all over twitter. You were just in Starbucks and someone heard you talking on the phone and you were upset that..."

"I wasn't talking with Zayn. I was talking with my mum. Wow these things really do spread fast." Säger jag och kollar upp på twitter. Överallt står det om att vi har gjort slut. 

 

"Thank you so much for telling me this." Säger jag och kramar om honom.

"No problem. Can you please tell Zayn to follow me on twitter? Please I've been trying for three years."

"Sure. Just tell me your name and I'll do it." Han säger sitt namn som han har på twitter och jag tackar och går sedan hemåt.

"Zayn how are you feeling?" Frågar Louis och sätter sig ner på fotöljen. 

"I've been better." Svarar jag och lägger ner det sista i resväskan. Idag så åker vi äntligen hem till England. Leigh vet inget om detta utan det får bli en överaskning. Visst jag önskar att jag mått bättre men det inget jag kan hjälpa. Jag stänger igen resväskan och ställer ner den på golvet. 

"Guys are you ready to go?" Liam kommer in till rummet med Sophia bredvid sig.

"We're ready." Svarar Louis och går med dom. Jag tar snabbt upp mobilen och svarar.

"Hi mum." Säger jag och ler för mig själv.

"Hi my lovely son. How are you?"

"Been better. How are you mum?"

"Everything's good with me. But what's wrong love?"

"I'm sick that's why." Svarar jag och ställer mig i hissen med dom andra killarna. 

"Oh but I heard that you are coming back home today. Are you coming to Bradford on your way?"

"I wanna go home first and get some rest but when I am feeling better I promise I will come to you and cuddle." Säger jag och skrattar. Jag hör hur mamma skrattar och andas sedan ut.

"You know I have talked with Leigh and she is a bit depressed."

"Why?" Jag kollar upp och ser att vi är nere vid lobbyn. Fansen står samlade utanför. "Hold on mum." Säger jag och vi går ut och jag är först in i bilen. 

"There now tell me." 

"She thinks that her mum is seeing someone and she is upset that she isn't telling her." 

"Oh well that sucks. Mum we can talk more later. I gotta go." Säger jag och vi lägger på.

Nu ska jag äntligen få komma hem. Som jag har längtat!

"What are you doing?" Frågar Zayn och lägger sig ner bredvid mig i sängen.

"Talking with Alysson." Svarar jag.

"Is she okay?"

"Yeah. She is feeling allot better now." Säger jag och lägger ner mobilen på nattduskbordet.

"That's great." 

"Yeah. So are you excited for the night today?"

"Yeah it is going to be fun. Can't wait to see the crowd. And you are coming with us." Säger han och hoppar upp från sängen och klär på sig. Jag ligger redan helt klar i sängen och kollar på klockan. 14.54. Snart måste vi åka iväg till arenan. 

"So Pittsburgh tonight right?" Frågar jag och svarar samtidigt på ett sms.

"Yeah that's right." Svarar han och drar på sig luvan och knyter på sig sina skor. "Now we can go." Säger han och drar upp mig från sängen. Han kysser mig snabbt och vi går sedan ut och tar hissen ner till lobbyn där killarna står och väntar på oss.

"Finally. And wow you are looking good Leigh." Säger Niall och kramar om mig. 

"Thank you." Svarar jag och ler. Vi får vakter omkring oss och går ut till bilen och åker iväg till arenan. 

---

 

Jag kollar oroligt på Harry. Han har inte varit sig själv alls under dom låtar han har sjungit. Det har inte sett ut som att han har varit med alls utan att han befinner sig i en annan värld. 

"I don't know about you but it looks like Harry isn't feeling very well." Säger Eleanor till mig. 

"Yeah I know."Svarar jag och går nerför trapporna och går med snabba steg backstage. Jag ser Harry lägga ner mikrofonen och går snabbt av scenen och börjar att spy. Jag tar upp en vattenflaska och en handduk och går snabbt till Harry. Jag går upp till honom och ger honom vattnet och han klunkar snabbt i sig det. 

"Thank you." Säger han och ler svagt. 

"You're welcome. Come with me you have to sit down." Säger jag och han går ner med mig. Han lägger sig ner i en soffa och en sjukvårdare kommer in och ser till Harry.

"Please don't leave me here in America without you." Säger Zayn och håller om mig hårt. 

"I have to go home. Need to catch up with school again and see my grandma." Svarar jag men djupt inombords så ville jag inte alls åka hem. Jag vill vara här i USA med Zayn. Jag vill inte vara borta från han. Men jag vet att jag måste hem för att gå tillbaks till skolan. Mamma längtar tills hon får komma hem och återgå till studion. 

"I love you Leigh. Never forget that." Säger Zayn och kysser mig. 

"I love you too Zayn." Svarar jag och släpper taget om hans hand. Jag springer fram till mamma och vi följer efter dom andra som också ska gå ombord på det planet vi ska på. Jag vänder mig om och ser Zayn stå kvar där ensam. Det gör så fruktansvärt ont i hjärtat att se han stå där med tårfyllda ögon. 

"Honey you'll see him again in a few weeks." Säger mamma och tar tag i min hand. 

"I know." Svarar jag tyst. Vi går ombord på planet och efter en kvart så är vi uppe i luften. 

Jag går med långsamma steg in till hotellet. Fansen skrik hörs knappt. Det ända jag kan tänka på är Leigh. Jag vill verkligen ha henne här. Men man kan inte alltid få som man vill. Hon har skola och hon måste ta tag i den igen. Tänk om hon bryter ihop och måste ha mig vid sin sida? Nej sluta nu Zayn hon klarar sig. 

"Zayn my man!" Jag vaknar upp ur mina tankar och min blick hamnar på Niall som står precis framför mig. 

"Hi Nialler." Svarar jag.

"How's everything with you? Missing her already ey?"

"Yeah. But I'm fine just a bit tired you know."

"Alright go and get some sleep and we'll talk more later." Säger han och går ut till fansen. Jag åker med hissen upp till min våning och går in till mitt rum som nu står tomt. Bara min väska ligger på golvet och kläder ligger utspritt lite överallt. Verkligen en stor röra. Inget jag orkar bry mig om dock. Jag suckar högt samtidigt som jag lägger mig ner i sängen. Jag tar upp mobilen och klickar upp fotoalbumet. Jag stannar på en bild på mig och Leigh-Anne. Jag går in på twitter och byter min profilbild till den bilden. Jag suckar återigen och lägger mobilen på nattduksbordet bredvid mig och somnar sedan till. 

Någon timme senare:

"Here they are. The biggest boyband in the world. Are you guys ready? Let's hear it for One Direction!" Publiken reser sig upp och vi möts av stående ovationer. Fansen skriker och vi vinkar glatt till dom. Vi hälsar på programledaren som tydligen heter Anne. 

"So first I have to say one thing to you Zayn." Jag nickar och hon fortsätter. "I love your new icon picture on twitter." Säger hon och en bild kommer upp på den stora bildskärmen och jag hör från publiken ett långt 'aaw'. "How happy are you two together?"

"What kind of a question is that? Of course they are happy together. They wouldn't be together if they didn't like each other." Svarar Louis och klappar mig på axeln.

"She left a few hours ago. So now she is on her way back to London to catch up with some things. But I mean." Jag tar en kort paus. "I love her so much. She means the entire world to me and I don't wanna lose her." 

"Aaw you two are adorable and I am sorry for this question but how do you manage to stay together after all the hate coments she gets? And all the rumours going around that she is cheating?"

"We love each other so much that we don't care about the haters. Of course it gets to her but I try my best to cheer her up and tell her how much she means to me."

Intervjuen fortsätter och efter 20 minuter så är vi klara och kan åka tillbaks till hotellet för att förbereda oss inför morgondagens konsert.