.

 Jag satte ner Leah i vagnen och drog vagnen. Det jag inte alls tänkte på att backen vi skulle ner för var riktigt brant. Louis såg backen och hjälpte till med vagnen. Tillslut så kom vi ner. 

---

" But Lou. I am warning you there is going to be allot of people there including fans."

" I'll do the talking." Sa jag och vi kom fram till kassan.

" Hej och välkomna till kolmården." Sa personalen och log.

" Hej. Vi är två vuxna och ett barn."

" Vänta lite det är ju du!" Sa hon och henne leende vart större.

Jag kollade frågandes på henne.

" Du är ju Sofie. Stort fan här. Kan typ allt om dig och Louis." Sa hon och log stort.

" Vad gulligt." Sa jag och tog upp plånboken.

" Och er dotter är för gullig. Ni vet väl att hon går in gratis?"

" Gör hon?"

" Ja. Hon är väl två?"

" Hon blev nyss tre."

" Men det gör inget hon kan få gå in gratis men bara om jag får en bild med er tre."

" Leah ligger och sover i vagnen men visst."

" Du måste inte väcka henne det är lugnt." Sa hon och tog emot pengarna.

Jag log lite svagt och gick fram till Louis.

" What were you two talking about?" Frågade han medans han vaggade på vagnen.

" She is a big fan. So she wanted to take a picture."

" And what did you say?"

" I said okay."

Jag så henne komma mot oss med en kamera i handen. Hon stannade till vid ett ugnt par och frågade dom om dom kunde ta ett kort på oss. 

" Så vart ska jag stå?" Frågade hon.

" Ställ dig mellan oss två." Sa jag och log.

Hon gjorde som jag sa och hon fick ett kort på oss.

" Tack det här gjorde min dag. Ha en trevlig dag nu." Sa hon och gick tillbaks till kassan.

" She was nice." Sa Louis ironiskt.

" Haha. Now let's go." Sa jag och började gå.

Louis gick efter mig med vagnen. Istället för att ta rulltrappan så tog vi den branta backen upp på grund av Leahs vagn. Louis var den som fick mest träning eftersom att det var han som fick dra Leah. Efter någon minut så var vi uppe. Vi gick runt och kollade på olika djur innan vi kom fram till Bamses Värld. Jag satte mig ner vid en bänk. Louis vred vagnen så vi kunde se Leah. Han la armen omkring mig och drog mig närmre. 

" This bench is so uncomfortable." Sa Louis.

" I totally agree."

Det började röra sig smått i vagnen. Jag reste mig upp och såg att Leah var vaken. Hon satt upp i vagnen och gnuggade sina ögon.

" Hi sweetheart." Sa jag och lyfte upp henne.

Hon kollade omkring sig och såg att hon var vid en lekpark. 

" mommy, I want to play." Sa hon när jag släppte ner henne.

" Okay. But be carefull." Sa jag och sprang efter henne.

Sofie sprang ikapp Leah som ville leka. Jag skrattade lite smått för mig själv. Jag tog upp mobilen och tröck in mig på twitter.

 

At Kolmarden with my lovelys Leah and Sofie! Wonderful day! :)x

 

Jag kollade upp och såg att det hade samlats några tjejer omkring mig. Typiskt.

" Can we please have a picture?" Sa en av tjejerna.

" Okay. But only one then I have to go." Sa jag och reste mig upp.

Vi tog ett kort innan jag sa åt dom att jag behvöde gå. Jag tog vagnen och gick och letade reda på Leah och Sofie. Jag såg Leah springa runt och leka medans Sofie stog lutad mot en vägg. Jag log och gick fram till henne. Jag kramade om henne och kunde höra hur hon andades tungt.

" Let me guess. You ran after gher the whole time?" Sa jag skrattandes.

" She is so fast." Sa hon och tog ett djupt andetag.

Jag kramade om henne en gång till innan jag sprang ikapp Leah och bar upp henne. 

" Daddy let me down." Sa hon surt.

" No. We're going too see the animals."

Hon skrek och sprattlade när jag satte henne i vagnen. 

" Mommy. Daddy is mean." Sa hon surt.

" He's not Leah. You have time too play later." Sa Sofie och tog över vagnen.

Vi hade vandrat omkring i några timmar och nu stog vi i kön till safarin. Vagnen hade vi fått lämnat eftersom att den inte fick vara med. Vilket jag förstog.

Vi fick en hel del blickar på oss. Inte ett endaste ställe får vi vara själva. Alltid fans omrking en. Vilket är inget att klaga på men det skulle vara så skönt att få vara själva med dom och inte bli störda. Sofie sa något på svenska till tjejen som stog och räknade hur många vi var. Vi fick en vagn som var mönstrad som en zebra. Vi satte oss snabbt ner och jag tog upp Leah i mitt knä. När vi kom högst upp så började hon skrika. Höjdskräck visste jag inte att hon hade. Jag försökte lugna ner henne vilket gick bättre än vad jag trodde. Vi kunde äntligen åka i en lugn tystnad.

Sofies perspektiv:

Safari turen var så lugn. Leah såg ut att ha det roligt också. För varje djur hon såg så pekade hon och hälsade på dom. Vi komm allt närmre lejonen efter ett tag.

" Leah. Now you have to sit very still." Sa jag allvarligt.

" Why mommy?"

" Because there are lions here." 

" Lions. Yeeey." Sa hon och sträckte ut sina händer.

" Louis please talk to her." 

Han nickade till svars och tog tag i hennes armar och drog in dom försiktigt.

" Leah. The lions are dangerous and we're going very close to the ground. So you have to be calm." Sa Louis lugnt men bestämt.

" Fine daddy." Suckade hon högt.

Vi åkte över lejonen och hon satt väldigt stilla. 

Åkturen tog slut och det hade samlats en hel del folk vid kön. 

" Okay Leah. You have to put on your hat now." Sa jag och tog fram hennes blommiga hatt.

" No. I don't want too." Protesterade hon.

" You have too." Sa Louis och tog på sig sin mössa. 

Jag tog snabbt på mig min mössa och satte sedan på Leahs hatt. Dörrarna öppnades. Jag bar upp Leah och vi gick snabbt ut. Några få kända igen oss och började skrika våra namn. Vi gick snabbt ut och hämtade vår vagn. Jag satte ner Leah i vagnen och drog vagnen. Det jag inte alls tänkte på att backen vi skulle ner för var riktigt brant. Louis såg backen och hjälpte till med vagnen. Tillslut så kom vi ner. 

" What time is it?" Frågade Louis.

" It's..." Jag tog upp mobilen ur väskan. " almost four o'clock."

" Then we can go to the dolphin show." Sa han och log stort.

" Okay but we have to leave our stroller here." Sa jag och lämnade vagnen.

Det var knappt någon kö till delfin showen. Men det var inte heller så konstigt. Nästa show började om en halvtimme. Jag bar Leah eftersom att det kom hela tiden folk som ställde sig bakom oss och bredvid oss. 

 

" But you do realise that he dosen't love you?"

 " So we're going to a hotel called scandic. And we're staying there for about two days." Sa jag och lyfte upp Leah.

" That sounds great. How is the hotel?" Frågade Louis.

" It's okay. Not the best rooms but that doesn't matter that much." 

" Mommy I want to leave this plane nooow." Suckade Leah.

Jag skrattade lågt och klev ut genom gaten. Fansen hade samlats och väntat på oss. Det märktes. Såfort vi kom inom synhåll så blev skriken allt högre. 

" Mommy they are too loud." Sa Leah och höll för öronen.

Jag kollade bak mot Louis som drog en vagn med våra väskor på. Han log mot mig och Leah.

" SOFIE! LEAH! LOUIS!" Skek dom i munarna på varandra.

Vi skyndade oss snabbt ut även där stog det fans. 

" Mommy I want to go by myself." Sa hon och försökte sprattla sig ner.

" No Leah. You can do that when we get to the hotel." Sa jag och gick med snabba steg fram till vår hyrbil som stog parkerad längs vägen. Jag spännde fast Leah och satte mig sedan ner i förarsätet. Louis kom en stund efter och vi kunde lätt åka iväg. Bilturen skulle ta ungefär en timme innan vi skulle komma fram till hotellet. 

 

Vi hade kommit fram till hotellet. Rummet var kanske inte det bästa men det fick duga. Sängarna hade gröna överkast, stolarna var röda och gröna. Väggarna var i en ljus grön färg. Ingen luftkonditionering fanns det i rummet heller. Jag gick fram till fönstert och öppnade det lite. Leah hoppade upp och ner i en utav sängarna och Louis var på toan. Jag satte mig ner i en utav fåtöljerna och andades ut. Men det varade inte länge förns Leah ramlade ur sängen. Jag var snabb uppe på fötterna och bar upp henne.

" What happend?" Frågade Louis när han kom ut ur toaletten.

" She was jumping in the bed and you know the rest of it." Sa jag och log lite smått.

" Oh. Well I don't know about you two but I'm starving. Do they have McDonald's here?"

" Yeah they do. We take the car." Sa jag och satte ner Leah i sängen. 

" Is it that far that we have to take the car?" 

" Not too fair but it's easier." 

Jag satte på Leah hennes skor och knöt sedan på mig mina converse.

" I want too walk now." Sa Leah och försökte öppna dörren.

Vi skrattade tyst åt henne innan vi gick ut. Leah sprang en bit framför oss vilket var helt okej, eftersom att vi hade bra koll på henne. När vi gick ut ur hotellet så spännde Louis fast henne medans jag startade bilen. Vi åkte iväg och hittade efter bara någon minut så kmom vi fram till McDonald's. Jag parkerade bilen och klev ur. Louis bar på Leah vilket hon inte gillade. Väl därinne då var det ganska lite folk. Vi beställde vår mat som dom skulle komma ut med. Vi satte oss ner och väntade.

" So Leah. Tomorrow we're going too see allot of animals." Sa jag och log.

" I want too see them now." Sa hon och log med sitt bedårande leende.

" Tomorrow Leah. Tomorrow." Sa Louis och log stort.

" Så här är er mat." 

Jag kollade upp och såg att det var en utav personalen. Jag tackade och började dela ut maten. Leahs mat kom lite överallt. På bordet och golvet. Ja överallt.

 

" Mommy, daddy wake up!" Sa Leah och hoppade runt i sängen.

Vi både reste oss upp samtidigt och började klä på oss. Jag tog på mig ljusblåa jeans shorts, vitt linne och en grå huvudtröja över. Louis tog på sig jeans och en blå-vit randig t-shirt. Leah fick en rosa klänning med små blommar på. Jag gjorde en liten fläta i hennes hår och tog sedan på hennes skor. 

" Mommy I'm so beautiful." Sa Leah och kramade om mig.

" Both you and mum are beautiful." Sa Louis.

Jag reste mig upp och kramade snabbt om Louis.

" Ready for breakfast?" Frågade han.

" Always. But I'm warning you. There is going to be alot of people there. But don't care about them." Sa jag.

" I won't. I can hide." Sa han och log stort.

Jag bar upp Leah och vi gick ut. Det var inte så himla mycket folk vid frukosten som jag trodde det skulle vara. Jag släppte ner Leah som genast började skrika och springa omkring.

" Leah. No!" Sa Louis bestämt.

Hon stannade till och gick surt fram till oss.Louis tog tag i hennes hand som var utsträckt. Vi plockade på lite frukost och satte oss sedan ner vid ett bord. Leah satt nöjt och åt på sina pannkakor.

" So Leah. Excited to see the animlas today?" Frågade Louis.

Hon nickade och fortsatte sedan att äta på pannkakorna.

" But Lou. I am warning you there is going to be allot of people there including fans."

" You know what Sofie? We're just going to ignore them because I'ts family time not fans time."

Jag log till svars.

Vi satt där en stund innan vi gick upp till vårt rum och fixade i ordning oss innan vi begav oss ut till bilen. Jag startade bilen och kollade bak på Leah som lekte med en barbie docka.

" So you guys are ready now?" Frågade jag.

" Yes." Sa dom i kör.

Jag backade bak och körde sedan iväg. Den här dagen kunde nog bli rätt intressan.

Jag log tillbaks och vi satt där i några timmar innan vi gick tillbaks till mitt rum. Eftersom att Leah vart född två veckor för tidigt så måste dom hålla extra koll på henne. Jag la mig ner i sängen och tog upp datorn som låg i min väska. På twitter var det fullt med folk som diskuterade namnet och att vi hade fått en liten dotter. Så gulliga kommentarer man fick. Jag stängde ner datorn och lutade mig tillbaks i sängen.

---

 

Vi hade äntligen fått åka hem med Leah. Eftersom att hon var för tidigt född så fick hon vara kvar. Jag tog ur Leah ur barn stolen. Louis bar på alla väskor och lyckades endå att låsa upp dörren. Leah låg och sov i min famn. Jag gick försiktigt uppför trapporna och gick in till sovrummet. Jag satte mig ner i sängen och lade försiktigt ner Leah i sängen. 

" Is she sleeping?" 

Jag kollade upp mot dörröppningen och log.

" Yes she is. Can you imagine that this is our daughter?" Sa jag och kollade mot Leah.

" She is so beautiful." Sa Louis och kramade om mig.

" So, where are you going?" Frågade jag.

" Huh?"

" You have your jacket on?" 

" Oh. Right I'm going to the studio."

" Now? It's four o'clock?"

" We're just going to fix the last songs. It only takes about two hours." Sa han och kysste mig och gick sedan iväg.

" Okay. But hurry!" Sa jag och lyfte upp Leah.

Louis försvann snabbt. Jag gick in med Leah in till hennes rum och la försiktigt ner henne i spjälsängen. Jag tog med mig ena baby monitorn och gick sedan in till sovrummet. Några timmar fick man väl sova nu när hon sov.

Jag startade bilen och körde iväg mot studion. Det enda som for upp i mina tankar var Leah och Sofie. Att jag lämnade henne själv med Leah när vi fick ta hem henne. Och att jag måste jobba såfort jag fått ett barn. Inte det man vill göra precis. Men jag gör detta för fansens skull. Plus det skulle bara ta två timmar så jag skulle ju vara hemma på nolltid. Jag skakade av mig tanken och såg studion och även klungan utav fansen som stog utanför porten jag skulle förbi. Det var fullt med fans. Hur skulle jag ta mig igenom här? Jag tänkte efter en liten stund. Om jag skulle tuta så skulle vissa visa respekt och flytta på sig medans dom andra skulle omringa bilen istället. Jag tänkte en liten stund innan jag tog ett djupt andetag och tutade. Helt riktigt. Vissa flyttade på sig medans andra omringade bilen. Jag tutade ännu en gång. Det var då jag såg Paul komma gåendes och gjorde så att alla fans flyttade på sig. När jag såg en öppning så gasade jag på och letade sedan på en parkering. Jag parkerade bilen och gick sedan snabbt in till studion. Inne i studion så såg jag att Zayn höll på att sjunga medans dom andra spelade fifa. Jag harklade mig och dom reste sig snabbt upp.

" CONGRATULATIONS!" Sa dom och hoppade på mig.

" Haha, thanks guys." Sa jag och försökte få bort dom.

" Can we see her?" Frågade Niall och reste sig upp från golvet.

" Tomorrow. She is home with Sofie."

" Aaaw maan." Sa Harry och satte sig besviket ner i soffan och tog upp sin mobil.

Vi skrattade lågt åt honom. Efter en stund så skulle vi alla gå in och sjunga. Sen efter det kanske vi inte behöver göra så mycket.

Nu var vi äntligen klara för dagen. Jag sa adjö till killarna och gick sedan ut till bilen. När jag startade bilen så såg jag en svart siluett stå bakom bilen. Jag öppnade sakta dörren.

" Excuse me. But could you please get out of the way?" 

Personen flyttade på sig och gick närmre mig. Jag kollade frågandes på personen och såg sedan vem det var. Jag frös till. Ilskan kokade inombords. Jag ville bara hem. Vad gör hon här ens?

" What do you want?" Sa jag irriterat.

" Please forgive me Louis."

Jag kollade upp mot Eleanor och såg att hon hade gråtit.

" Stop doing this." Sa jag och kollade ner på mobilen.

" I just want to be with you."

" I really don't think so babe."

" But Lou."

" You know what? I'm sick of this. I have a baby and a wife. What is it that you don't understand?" 

" Lou..." 

Jag kollade upp mot henne och såg att hon grät.

" And stop with the fake tears. You know that you look really dumb when you're doing that?"

" Oh my god Lou, you're a jerk." Sa hon mer argt.

" So? How did you even get in here?"

" The gate was open."

" Oh."

" Louis please."

" No. It's over. And you can..."

Det var det enda jag hann säga innan hon kysste mig. Det var då jag såg en blixt. Fan. Jag puttade snabbt bort henne.

" What the hell are you doing?" Frågade jag surt.

" I love you Louis."

" You're like a stalker right now El. Please leave me and my family alone."

" I am not giving up." Sa hon och kom närmre mig.

" I have to go. So you have to leave." Sa jag och stängde snabbt dörren och gasade på.

Fan om det var en papparazi. Då skulle det stå överallt och Sofie skulle tro at tjag var otrogen. Det får bara inte hända. Inte nu. Allting är så perfekt.

 

 

" That was sooo cool." Sa Kim och såg mer än nöjd ut.
9 månader senare;

Månaderna flög förbi och nu var det bara två veckor kvar tills vi skulle få vår lilla flicka. Vi hade vart på ultraljud och då så ville vi veta könet och då var det en flicka. Vi hade flyttat in till vårt nya hus och fixat i ordning hennes rum. Rosa väggar med vita moln och en spjälsäng med en himmel över. 

" It's so beautiful here." Sa Louis och la armen omkring mig.

Jag tittade ut mot havet. Solnedgången var helt fantastisk. Allting var perfekt. 

" I am so happy that we moved." Sa jag nöjt och lutade mig mot Louis axel.

" Me too. It's much closer to the studio and the lads."

" And in just two weeks we have our own little daughter." Sa jag och en ensam tår rann nerför kinden.

" Aaaw, are you crying?" Frågade han och torkade bort tåren.

" No i'm just so happy. That's all." 

" You're so cute." Sa han och lade sin hand försiktigt på min hake och kollade djupt in i mina ögon.

Jag log lite försiktigt innan våra läppar möttes. Kyssen varade i några sekunder innan vi hörde några välbekanta röster bakom oss. Vi båda kollade bakåt och såg Harry och Zayn komma gåendes mot oss. Louis var snabb uppe på fötterna och hjälpte mig sedan upp. 

" Hi guys." Sa jag och kramade om dom båda.

" God you're huuge!" Sa Harry och kollade chockat mot mig.

Louis slog till han i armen vilket ledde till att han började klaga på att det gjorde ont.

" Aouch! That hurts." Sa han och blängde surt på Louis.

" You're own fault." Sa han och skrattade.

" I'm sorry Sofie. I just meant that soon you guys are having a beautiful little daughter." Sa han och log stort.

" I know. Zayn why are you so quiet?" Frågade jag.

Han kollade snabbt upp från sin mobil.

" Huh? Oh no i'm just writing to my mum. She wants me to get my ass back to Bradford." Sa han och log lite smått.

" Oh. So are you going?"

" I guess so. I miss my family." Sa han och kramade snabbt om oss innan han gick snabbt iväg.

" Well that was a fast conversation between you two." Sa Harry och gick närmre Louis.

Han förstog vad han skulle göra och sprang snabbt bort från bryggan vilket ledde till att hela bryggan skakade. Jag skrattade lite smått när jag såg hur barnsliga dom egentligen var. Dom sprang runt lekplatsen som fanns vid stranden. Harry försökte verkligen få tag i Louis men lyckades inte. Jag huttrade till lite och drog jackan lite närmre min kropp. November månad snart December. Helt sjukt vad tiden kan gå snabbt. Min mage började göra ont igen. Inget ovanligt. Jag skakade av mig det och gick till killarna som stog vid Louis bil och väntade.

" Are you going with us?" Frågade jag och kollade på Harry.

" Yes. But he is just taking me home."

" Oh. So shall we leave? I am freezing." Sa jag och öppnade bildörren.

Dom satte sig i bilen och vi kunde åka iväg. Vi släppte av Harry innan vi fortsatte hem. Min mage började göra ännu mer ont nu. Jag lade min hand försiktigt på magen och gjorde långsamma rörelser ihopp om att hon skulle lugna ner sig lite. Louis svängde in vid vår gata och vi klev sedan ut ur bilen och gick in. Jag tog av mig mina skor och gick upp till sovrummet. Jag böt lite snabbt om till mitt rosa nattlinne med små kaniner på. 

" So how are you?" Frågade Louis och la sig ner bredvid mig.

" She is moving alot." 

" Can i?" Sa han och pekade på magen.

Jag nickade och han började prata. Efter en stund så reste han sig upp ur sängen och jag kunde få somna. 

 

Jag vaknade upp av ingenting. Jag kollade på Louis som låg och sov. Klockan var bara halv två. Jag kände där jag satt att det var blött. Den enda tanken som kom upp i huvudet var att vattnet hade gått. Jag reste mig snabbt upp ur sängen och tände lampan. Helt riktigt. JAg kände hur paniken kröp inombords.

" Louis wake up!" Sa jag och ryckte i han.

Han sa något knappt hörbart.

" My water just broke." 

Han reste sig snabbt upp och tog snabbt på sig sina kläder innan han hämtade väskan vi skulle ha med oss. Smärtan i magen blev allt värre och värre. Jag gick försiktigt ner för trapporna och klev in i bilen. Louis kom en stund efter med väskorna som han snabbt slängde in i bilen. Vi körde direkt till sjukhuset. Vi kom fram efter tio minuter och vi var snabba ute ur bilen.

 

 

" Honey we can see her now." Sa Louis med världens största leende.

Jag log lite svagt tillbaks och reste mig upp ur sängen. Jag höll Louis i handen och vi gick med en barnsköterska som visade oss vägen till henne. Hon stannade utanför dörren och lät oss gå in. Jag öppnade sakta dörren och såg henne ligga där i den lilla sängen.

" She is so tiny." Sa Louis och gick fram till henne.

" We have to give her a name." Sa jag och satte mig ner på en stol.

" I know. Her name will be Leah." Sa han och log stort.

" I like that name." 

Jag lyfte upp henne och gungade lite på stolen jag satt på.

" Hi Leah. It's mommy." 

Jag kollade upp mot Louis som höll på med sin mobil.

" What are you doing?" Frågade jag.

" Just writing on twitter."

" Tell me what your latest tweet was." 

" Okay. I wrote like this. We're happy to let you guys know that we have a beautiful daughter Leah is the name." Sa han och log mot mig.

Jag log tillbaks och vi satt där i några timmar innan vi gick tillbaks till mitt rum. Eftersom att Leah vart född två veckor för tidigt så måste dom hålla extra koll på henne. Jag la mig ner i sängen och tog upp datorn som låg i min väska. På twitter var det fullt med folk som diskuterade namnet och att vi hade fått en liten dotter. Så gulliga kommentarer man fick. Jag stängde ner datorn och lutade mig tillbaks i sängen.

 

Vi satt tysta hela vägen till London vilket tog ett bra tag. När vi väl kom fram till London så svängde Louis in till en väg som var riktigt liten. Han körde ut till en skog innan han kom ut till en liten stad.

Ingången till huset var enormt. Hallen var inredd i ljusa färger. Direkt till min vänster så satt det en helkropp spegel. Bredvid spegeln så var det en inbyggd skohylla som det fick plats med ungefär tjugo par skor. Om man gick lite längre in till huset så möttes man utav ett stort vardagsrum. Väggarna i vardagsrummet var vita utom en vägg. Det var som en fond vägg i vit/rosa färg med neon vita blommor på. Trägolvet var mörk med lite skimmer på. Man kunde nästan se sig själv i golvet. Vi gick vidare upp för en lång trappa. Jag öppnade varenda dörr ihopp om att hitta sovrummet. Jag öppnade den sista dörren sakta. Inne i sovrummet så stog det en enorm säng i mitten utav rummet. Rummet var inrett i mörka färger. Trägolvet var mörkbrunt mer mot det svarta hållet. Väggarna var vinröda och hade några tavlor upphängda vilket gjorde rummet mysigare. Det fanns även en dörr ut som ledde till en liten balkong. På balkongen så stog det två små vita stolar och ett litet bord. Perfekt om man vill bara ta lite luft så kan man bara sitta ute där och andas. Jag gick in till sovrummet och fortsatte min rundtur. Jag öppnade en dörr och såg att det var en stor walk-in closet. Mina ögon blev allt större när jag såg hur stort utrymme det verkligen var och om vi skulle köpa det här huset så skulle det vara perfekt för oss. Men endå så vill jag inte flytta ifrån min lägenhet. Mamma hade lagt ner så mycket tid och pengar för att fixa den perfekta lägenheten. Om någon nu skulle köpa lägenheten så skulle det få bli Jay, eftersom att hon är den som står närmast oss. Men endå lämna Doncaster och flytta till London? Det är ett väldigt stort steg. Men endå. Det är nog bäst för vår lilla bebis. Jag kände ett par starka armar omkring min midja. Ett stort leende kom fram på mina läppar.

" Do you like it?" Viskade Louis i mitt öra.

" I love it." Svarade jag och vände mig om så vi stog ansikte mot ansikte.

" Guess what?" Sa han med ett sneeky leende.

" What?"

" Guess." 

" I'm to tired." Sa jag och log lite smått.

" The house is ours."

" What?!"

" I'm not kidding with you love. This house and all the furnitures is ours now." Sa han och log ännu större.

Jag kramade hårt om han och kände en viss lycka men endå så ville jag verkligen inte lämna Doncaster. Mitt hem. Nej Sofie sluta tänk om det nu.

Jag kollade upp mot honom och våra läppar möttes. 

" Hey lovebirds. I'm hungry. Let's go and eat." Sa Kimberly vilket fick oss två att börja skratta.

Vi tog varandra i händerna och gick ut till bilen som stog parkerad en bit längre bort från huset. Några papparazi fotogarfer hade fått syn på oss och hade samlats runt bilen. Jag tog snabbt tag i Kims hand och vi satte oss i bilen.

" God. Is it like this every day?" Frågade Kim när vi kommit bort från dom.

" Not every day. But you get used to it." Sa Louis och åkte in mot stan.

" Aren't we going home?" Frågade jag.

" No we have to eat first." Sa han och kollade mot mig och log.

Vi åkte en bra bit innan han äntligen hittade en parkering. Såklart så kom det fram papparazin till oss igen. Kamerorna rakt upp i ansiktet på mig. Jag skyndade mig snabbt mot Louis och tog tag i hans hand. Kim gick en liten bit bakom oss eftersom hon inte gillar att stå i centrum så värst mycket. 

" Where shall we eat?" Frågade jag och stannade in lite så att Kim kom ifatt oss.

Hon var fast bakom två kameramän. Jag gick bestämt fram till henne och tog tag i hennes hand innan jag gick till Lou och tog tag i hans hand.

" Nandos." Sa Kim nöjt.

" Then nandos it is." Sa Louis och vi riktade våra steg mot nandos.

När vi kom in till nandos så var det inte så mycket folk som vi hade trott att det skulle vara. Vi beställde våran mat och några minuter efter så kom maten. Några fans hade kommit fram till oss och vi ställde såklart upp och var med på kort och gav dom våra autografer. Även Kim fick skriva sin autograf vilket hon inte var beredd på.

" That was sooo cool." Sa Kim och såg mer än nöjd ut.

Vi bara skrattade åt henne och såg hur allt mer och mer folk hade samlats utanför dörrarna. Louis såg det också och reste sig upp och gick till en personal. Efter en liten stund så kom han tillbaks.

" I know where we can go." Sa han och sträckte ut sin hand till mig.

Jag kollade först mot Kim och hon visade att hon var klar. Jag tog tag i Louis hand och vi gick ut bakvägen där det inte var några fans eller papparazis vilket var skönt. Vi gick tillbaks till bilen och kunde åka därifrån på en gång. Jag lutade mig tillbaks och somnade till.

 

Jag gick rakt fram och tog sedan till vänster där det fanns massor av tester. Jag tog det första jag såg ochbetalade innan jag sprang ut till bilen och körde hem.

" Don't freak out now or anything." Sa hon och satte sig ner bredvid mig.

Jag tog tag i hennes hand och kollade lite försiktigt på testet.

" We're having a baby." Sa hon och några tårar rann nerför hennes kinder.

" Are we?" Sa jag och ett stort leende kom fram på mina läppar.

" Yes." Sa hon och la sig ner i mitt knä.

" Oh my god that is great." Sa jag glatt och bärde upp henne till min famn och kramade om henne.

" I know." Sa hon.

" Can i write it on twitter?" Frågade jag och tog upp min mobil.

" Sure." Sa hon och satte sig snabbt upp och sprang in på toan igen.

Jag klickade in mig på twitter och tröck upp tweet rutan.

 

Jag tröck på tweet och fick en hel del gratulationer. Jag la mobilen på nattduksbordet och kramade om Sofie som nu låg i sängen igen.

" I can't believe we're having a baby." Sa jag och tittade upp mot taket.

" It's so unreal." Sa hon och kollade mot mig.

Jag sa inget utan kysste henne lätt på munnen innan jag reste mig upp ur sängen och gick in till badrummet och duschade av mig.

Jag la mig ner under täcket och tog upp mobilen och gick som vanligt in på twitter. Mina mentions var fulla med personer som gratulerade mig och Louis. Jag log lite smått för mig själv innan jag tröck upp tweet rutan

 

 

Jag tröck på tweet och la sedan undan mobilen och lät sömnen sjunka in.

 

" Wakie wakie."

Jag sträckte ut handen för att stänga av oljudet. När jag väl trodde jag hade stängt av klockan så började den att låta igen men den här gången ännu högre.

" Wake up! Wake up!"

Jag reste mig surt upp och såg att det var Louis som stog lutad över sängen med ett stort leende på läpparna.

" Why did you wake me up at six o'clock?" Frågade jag och gnuggade ögonen.

" Because we're going to look at a house in London." Sa han och gick ut ur sovrummet.

Hus? London? Jag reste mig snabbt upp och tog på mig mina gråa mjukisbyxor och en stor randig tröja över.

" What do you mean by look at a house in London?" Frågade jag Louis som satt vid soffan inne i vardagsrummet.

" Well we have to get a bigger place."
" But i like it here."

" We have to get a bigger place Sofie." Sa han och kollade rakt mot mig.

" But..."

" No buts.Go and eat now."

Jag gick med tunga steg in till köket och fixade i ordning en macka som jag snabbt slängde i mig. Jag borstade tänderna innan jag tog på mig mina skor och gick ut till Louis bil. Han kom snabbt bakom mig och öppnade dörren åt mig. Vilken gentleman. Han satte sig ner bredvid mig och vi började åka.

" So how does the house look like?" Frågade jag så nyfiken som jag var.

" You'll see when we get there." Sa han och fokuserade på vägen.

" Please show me a picture or something." Sa jag och försökte nå hans mobil som låg i ena jackfickan.

" No Sofie you'll see when we get there. We're going to pick up Kimberly aswell." Sa han och svängde in på en gata fullt med små hus.

" Yeeey. I've missed her." Sa jag och log stort.

Han log lite snabbt mot mig innan han svängde in vid en gård. Kimberly stog utanför och väntade på oss. När hon såg vår bil sken hon upp i ett leende och satte sig ner bak i bilen.

" Hi Louis. Hi Sofie." Sa hon glatt.

" Hi." Sa jag och Louis samtidigt.

Vi satt tysta hela vägen till London vilket tog ett bra tag. När vi väl kom fram till London så svängde Louis in till en väg som var riktigt liten. Han körde ut till en skog innan han kom ut till en liten stad.

" Where are we going?" Frågade jag.

" You'll see. We're almost there." Sa han och svängde återigen.

Efter ett tag så kom vi äntligen fram till huset. 

" So here it is." Sa Louis när vi stog vid dörren till huset.

" Wow. This house is just wow." Var det ända som kom ut från min mun.

Några dagar senare:

" It's our last day here." Sa Louis och jag kollade ut mot havet.

" I don't want to leave." Sa jag och lutade mig mot hans axel.

" Me neither." Sa han och stannade.

Jag kollade upp mot honom och log innan jag ställde mig med fötterna i vattnet. Vattnet var lite kallt men endå skönt att stå i. Solnedgången var så vacker. Jag andades in den friska doften och kände hur det helt plötsligt stack till i magen. Jag la handen på magen och försökte få bort den konstiga smärtan.

" Is it anything wrong?" Frågade Louis och ställde sig framför mig.

Jag försökte undvika smärtan och skakade av mig det. 

" No nothing is wrong." Sa jag och tog tag i hans hand och vi började gå tillbaks till hotellet.

När vi kom fram till hotellet och kommit in till vårt rum så började vi packa ner våra saker på en gång eftersom att vi skulle åka hem imorgon. Jag tog upp alla kläder som låg på golvet och rullade ihop dom sedan la jag ner dom i väskan. Efter en stund så var jag helt klar med packningen. Louis höll fortfarande på och trycka ner sina kläder. Min mage stack till igen. Den här gången ännu värre. Jag la mig snabbt ner i sängen och kände hur svetten började rinna. Louis kollade oroligt mot mig och la sig ner vid sidan av mig.

" What's wrong?"

" My stomach. It hurts." Sa jag och vred på mig.

" You want anything?"

" No i think i'm just going to rest a little bit." Sa jag och log.

" Just let me know. So the plane goes at five in the morning so we have to take the taxi at four o'clock." Sa Louis och reste sig upp.

Jag svarade inte utan försökte att somna. 

" Honey wake up." Sa Louis och hoppade i sängen.

 " Stop jumping aroud." Suckade jag fram och drog täcket över huvudet.

" But you have to get up. The plane is leaving in a hour."

Jag reste mig snabbt upp ur sängen och tog på mig min onepiece. Jag borstade igenom håret lite snabbt innan jag plockade ner det sista i väskan innan vi begav oss ut.

" Where's the cab?" Frågade jag och tittade ut på den tomma vägen.

" I don't know. It should be here now."

" Weird. When's the plane taking off?"

" In like fifty minutes." Sa Louis och la sin arm runt omkring mig.

Efter en stunds väntade så såg vi äntligen taxin komma. Vi la in våra väskor och satte oss sedan ner. Magen gjorde inte alls ont just nu vilket var en lättnad. Sitta i ett flyg i många timmar och ont i magen är inte det bästa. 

Vi svängde in vid flygplatsens parkering. Louis betalade och vi gick sedan in. Vi skulle åka hem i ett privat plan. Så vi behövde inte trängas eller känna lukten av svettande människor eller små barn som skrek och sparkade på stolarna. Vi fick gå runt flygplatsen för att kunna komma ut. Vi fick gå en liten bit innan vi såg planet stå redo för oss. Vi klev ombord och jag satte mig ner på en stol som man kunde luta sig tillbaks på. Louis satte sig ner bredvid mig och tog upp sin dator. Han startade den och gick in på twitter. Jag gäspade några gånger innan jag tog upp min kudde som låg ovanpå resväskan. Jag lutade mig tillbaks och löt drömmarna sjunka in.

Jag kollade mot Sofie som hade somnat. Klockan var snart fem på morgonen och då skulle vi lyfta och lämna USA och flyga till England igen. Jag kollade runt lite på twitter. Inte så mycket hade hänt. Jag såg att Eleanor hade gjort ett tweet. Henne hade jag inte pratat med sen vi gjorde slut. Men inte så konstigt. Hon gjorde slut med mig och jag visste inte varför. Jag vet fortfarande inte varför. Men det är något som man inte behöver tänka på nu när jag har Sofie. Jag läste hennes tweet.

 

Hon får skylla sig själv när hon endå gjorde slut med mig. Jag kollade mina mentions som var överfulla som vanligt. Jag svarade på några och gjorde sen ett tweet.

 

Jag tröck på tweet och stängde av datorn och lutade mig mot Sofie och somnade en stund efter. 

" We're about to land so you have to put on your seatbelt." Sa en flygvärdinna och log.

" Okay, thanks." Svarade jag snabbt och väckte Sofie som ryckte till innan hon förstog vad jag menade.

Det tog ett tag innan vi fick gå av planet. Klockan var sju och fansen hade tydligen samlat sig vid gaten vi skulle gå vid. Jag tog tag i Sofies hand och vi började gå. 

" I'm so tired." Sa Sofie och gäspade.

" Me too. But we're soon home." Sa jag och hörde fansen.

Jag såg alla fans som stog samlade och väntade. När dom fick syn på oss blev dom helt till sig. Flera skrik och en del grät. Dom skrek våra namn ihopp om att få vår uppmärksamhet. Jag drog upp min mössa lite och vinkade till fansen. Då skrek dom ännu mera. Efter en stund så kom vi äntligen ut. Några fans hängde på och gick bakom oss hela vägen fram till vår bil. Vi la in våra väskor i bagageluckan och satte oss sedan. Jag fick lov att tuta några gånger så att alla skulle flytta på sig. Efter en stund så var vi ute på vägen. 

" My stomach hurts again." Sa Sofie.

Jag kollade lite mot henne och såg hur hon vred på sig.

" We're home soon." Sa jag lite snabbt och ökade farten.

Hon kved nästan utav smärta och jag ville bara hem till hennes lägenhet så hon kunde få ligga ner och vila. 

Efter en timme så var vi äntligen hemma hos henne. Hon gick in till sovrummet och jag hörde ett duns. Jag sprang snabbt in till henne och såg henne ligga på golvet och kved utav smärta. Jag hjälpte henne snabbt upp till sängen och hämtade piller åt henne.

" Here take this." Sa jag och sträckte fram vatten och pillerna.

" Thank you." Sa hon svagt och tog emot det.

Jag satte mig ner vid kanten utav sängen och kände på hennes panna.

" Wow you're hot." Sa jag.

" It's not time for any jokes." Sa hon och suckade.

" I didn't mean like that. I think you have feber."

" No i think it's something else." Sa hon och reste sig snabbt upp ur sängen och sprang in till toaletten med handen för munnen.

Jag öppnade dörren sakta och såg henne sitta på golvet med tårar i ögonen.

" Louis i think i'm pregnant." Sa hon och reste sig sakta upp från golvet.

Jag följde hennes steg och stoppade sedan om henne.

" Are you sure?" Frågade jag efter en stund.

" Well my period is late and my stomach hurts. So what do you think?" Sa hon och kollade upp mot mig.

" I don't know. Should i by a test or?"

" Would you do that for me?"

" Yes i can go right now." Sa jag och reste mig upp.

" Thank you." Sa hon snabbt.

Jag gick ut till hallen och knöt på mig mina skor innan jag skyndade mig ut till bilen och körde iväg till närmsta affär. 

När jag kom fram till affären så gick jag fram till en personal som stog lutad mot en vägg och kollade på tv:en.

" Excuse me. But where do you have these pregnancy test?" Frågade jag.

" Go straight forward and take to the left. There you will see it." Sa hon och log falskt.

" Thank you."

Jag gick rakt fram och tog sedan till vänster där det fanns massor av tester. Jag tog det första jag såg och betalade innan jag sprang ut till bilen och körde hem.

" Hello?" Hörde jag Sofie säga svagt inifrån sovrummet.

" Here you go." Sa jag och sträckte fram testet till henne.

" Thank you." Sa hon och reste sig upp och gick in på toaletten.

Jag satte mig ner i sängen och väntade ett bra tag innan hon kom ut ur toaletten med en känslosam min.

" So are you pregnant or not?" Frågade jag och reste mig upp och kollade på testet...

 

 

" I love it. This hotel is amazing." Sa jag och beundrade vår svit. 

" The best for you my lady." 

" So what are we going to do now?" Frågade jag och la upp min väska på sängen och satte mig sedan ner bredvid den.

" I don't know. The clock is...exactly elev o'clock."

" Night time?"

" Yeah. Night time here in Florida." Sa Louis och satte sig ner bredvid mig.

" Well if we're trying to sleep now then we maybe can go out and explore?"

" That's a great idea Sofie. But what about the fans?"

" Don't care about them. Besides i guess it's going to be lenty of papparazis."

" True. It was at the airport." Sa han och jag nickade.

" Well if we get some sleep now then we can get up early and get some breakfast then go." Sa jag och tog ner väskorna från golvet. Min onepiece som jag hade på mig klev jag snabbt ur och tog på mig en tröja jag lånade utav Louis. Jag gick in till badrummet och borstade tänderna och tvättade av sminket innan jag gick in till sovrummet och la mig ner under täcket medans Louis fixade sig inför sängen. Jag tog upp mobilen och bläddrade igenom gamla sms från Bethany. Jag pratade knappt med henne när hon var med under bröllopet. Hon satt tyst i ett hörn nästan hela tiden. Och mamma var så glad över att hon hade en dotter som gift sig. Hon kommer så bra överens med Jay vilket är underbart. Hur mitt liv har ändrat så snabbt är helt ofattbart. Jag har gått från att varit en helt normal tjej från byn. Till en tjej som nu är ihop med en av världens kändaste kille. Jag har fans som stöttar mig genom allt. Om jag bara skulle vara på dåligt humör så finns dom där och gör en på bättre humör. Utan dom skulle jag inte kommit så långt som jag kommit idag. Visst jag är inte ute på turné men det kommer säkert. Enda sedan jag vart sex år gammal så har jag alltid haft en dröm att bli en sångerska som åker ut på turnéer. Man måste alltid tro på sin dröm. Ingen kan få stå för ens dröm. Ingen.

" What are you thinking about?" Frågade Louis som tydligen legat i sängen ett bra tag.

" About life." Sa jag och vände mig så jag låg mot Louis håll.

" Oh. That sounds deep." Sa han och la armarna runt om mig.

" Yeah but actually i was just thinking of some things that i can't tell." Sa jag och log.

" You're full of secrets. I like it." Sa han och gäspade.

" Well night then." Sa jag och kollade upp.

" Night." Sa han och våra läppar möttes i några sekunder innan vi båda somnade.

 

" What should i wear?" Frågade jag och letade på kläder i väskan.

" What about a striped shirt and shorts to it?" Sa Louis och tog på sig sin blå randiga tröja och sina ljusblåa jeans som gick till knäna. Mössan var på som vanligt och hans solglasögon hade han i handen med hans mobil.

Jag gjorde som han sa och tog på mig mina blekta jeans shorts och en svart randig tröja över. Håret låg platt som det alltid brukar göra. Jag tog på lite mascara innan jag tog min rosa keps som det stog med ståra bokstäver Doncaster på. Till sist tog jag mina solglasögon och min mobil innan vi gick ner till frukosten. 

Nere vid frukosten så var det proppat med folk. Jag kollade lite nervöst på alla barn. Om dom skulle få syn på Louis så skulle dom rusa fram till honom på en gång.

" Lou, we can eat somewhere else." Sa jag och togtag i hans hand.

" Why not eat here?"

" Don't you see all the kids?"

Han kollade ut och såg alla barn och ungdomar som hade fått syn på oss. Han tog snabbt på sig sina solglasögon. Jag gjorde samma sak innan vi begav oss ut. 

" So where are we going to eat?" Frågade Louis.

" I don't know." Sa jag och tittade överallt för att se om det fanns något ställe man kunde äta vid.

" I know. Let's go to subway. It's right there." Sa Louis och pekade åt höger.

" Yes. Let's go." Sa jag och gick snabbare.

Där inne var det riktigt lugnt. Bara affärsmän och kvinnor som satt och åt inte några ungdomar. Vi gick fram till kassan och betalade våra mackor och tog med dom. 

" So where should we sit?" Frågade jag när vi kom ut från subway.

" On a bench." Sa han och gick fram till en bänk som hade utsikt över stranden och havet. 

Jag satt mig ner bredvid honom och började äta på mackan. Efter en stund så var vi båda klara. Vi slängde skräpet i en soptunna innan vi begav oss mot alla affärer. Nu var det shopping dags. Vi gick in till Victoria Secret, Forever 21 och en hel del mer. Efter några timmar så gick vi in till ett fik. Vi tog en varsin kladdkaka med en cola till. Vi satt oss nästan längst in vid ett bord som stog avskilt från alla andra. Vi åt i en lugn tystnad innan vi började småprata lite.

" So this day is just perfect." Sa jag och log stort.

" I know."

" Do you know one more thing that would be perfect?" Sa han och kollade upp mot mig med ett glad min.

" What?"

" A baby."

" Naaw. I want one." Sa jag och kollade mot en kvinna i min ålder som höll i en liten bebis.

" What do you say if we get back to the hotel and...you know." Sa han och log ännu större.

" Haha you're so weird. But i like it." Sa jag och reste mig snabbt upp.

---

Kanske finns felstavningar men orkade inte rätta. Men här har ni det! Hope you liked it! :)x 

 

 

 

---

Nerverna kickade in. Idag är dagen då jag ska gifta mig med Louis. Helt ofattbart att han hunnit fixat allting. Jag satt nervöst och höll på med mobilen. Jay fixade med mitt hår medans Fizzy och Lottie höll på med sminket. 

" So how does it feel?" Frågade Jay.

" Nervous."

" It's going to go well. I can't wait to see you in the dress." Sa Lottie och log stort.

" Yeah same here." Sa jag och la ner mobilen.

" So i'm done with the hair now." Sa Jay och kollade på mitt ansikte.

" Girls i think that we're done now. It's time for the dress." Sa hon och hjälpte mig upp ur stolen.

Jag gick fram till klänningen som hängde vid dörren. Lottie, Fizzy och Jay hjälpte mig med klänningen innan jag var redo för att gå ut. Vädret var underbart. Solen lyste. Stranden var dekorerad med massa olika blommor i flera färger. Gästerna satt vid stolarna och väntade tålamodigt på att jag skulle komma. Zayn stog beredd för att lämna över mig. Jag log stort när jag såg Louis stå vid prästen och väntade. Daisy och Phoebe fick syn på mig och började fnittra. 

" Ready?" Frågade Zayn.

" Yeah."

Pianisten började spela och kort därefter började vi gå sakta fram till Louis som hade riktat blicken mot mig. Han såg riktigt nervös ut men log endå mot mig. Jag kollade lite på gästerna och såg att mamma, Hampus, Samuel, Kimberly, Lovisa, Jennifer och mina vänner från Sverige. Inombords så ville jag verkligen skrika utav glädje över att dom kom till bröllopet. Men det är inte sådan bra idé. Vi kom fram till altaret och Zayn lämnade av mig. Jag tog tag i Louis hand och mimade. " I love you." Han log stort och mimade tillbaks. " I love you too."

" You may now sit down." Sa prästen.

Alla satte sig ner och så började bröllopet.

" I do." Sa vi när prästen frågade oss.

Louis hade lite problem med att få på ringen men tillslut så gick det. 

" You can now kiss the bride."

Jag log stort och lutade mig fram och våra läppar möttes. Vi log stort åt varandra innan vi sprang iväg. Nu var det fest. Vi båda gick in till huset som var dekorerad i ljusa färger med små rosenblad utspritt överallt. Borden hade vita dukar över. Gästerna gick och satte sig ner först innan vi tog in våra platser. På min högra sida så satt Niall och på min vänstra så satt Louis. Vi började med maten och Niall satt nöjt och åt. 

Efter ett tag så reste sig Louis upp och gick iväg och hämtade en mikrofon.

" What are you doing?" Frågade jag när han satt sig ner vid mig igen.

" This." Sa han och reste sig upp.

" Excuse me everyone. But i want to hold a little speech."

Dom riktade blickarna mot Louis och han tog upp ett litet papper som han hade i ena fickan.

" Sofie. I remember the first time we met. It was at the beach. It was we guys and you girls. You were all quiet. I knew you didn't like it all so you wanted to go home. Then we met at the store and started to talk. I am so happy that i found you. What if i never met you? How would i be today? I think i would be all alone and sad. But you changed that. You were by my side all the time when i was at the hospital. That is something i will never forget what you told me. If you love someone you'll do anything for them. We can have our small fights sometimes but that's normal when you're in a realtionship. And now i wanted to ask you one thing. Do you want to dance?"

Tårar rann nerför kinden. Jag reste mig upp och kramade om Louis innan vi gick ut till dansgolvet och dansade en vals. 

" I love you so much Louis." Viskade jag.

" I love you too. Forever and always."

" Forever and always."

 

" We are going to America." Sa Louis när vi kom hem till mig.

" Really?"

" Yes. And pack your things because we're leaving in a hour."

" I love you." Sa jag och slängde mig över honom innan jag tog upp min rosa väska och började slänga ner kläder och allt nödvändigt man behövde ha med sig. Jag tog av mig min klänning och tog på mig min onepiece som det var amerikanska flaggan på. Louis hade också sin. Så vi var lika varandra. 

" I'm done now." Sa jag och tog på mig mina svarta converse.

" Okay. Let's go."

Vi gick ner för trapporna och satte oss i bilen. Jag tog upp mobilen och tröck in mig på twitter.

 

Jag tröck på tweet och lutade mig tillbaks.

" Wake up." 

Jag kollade förvirrat upp och såg att vi var framme. Jag klev snabbt ut ur bilen och såg papparazis komma gåendes mot oss med kamerorna. Jag tog tag i Louis hand och gick in.

Den turen vi hade så fick vi gå på planet på en gång. På grund av alla papparazis. Vi letade reda på våra platser och såg sedan att det var fönsterplatserna vi fick. Jag satt mig längst in medans Louis snubblade över en väska som låg på golvet. Jag skrattade högt och tog ett kort på honom när han låg på golvet. Efter en liten stund så satte han sig ner bredvid mig.

" Well. That went well." Sa han och log nöjt.

" Yeah really. If you like to sit on the floor so then it went well." Sa jag och skrattade.

" Please put on your seatbelt." Sa en flygvärdinna åt oss och gick sedan iväg.

Vi gjorde som hon sa och minuten efter så lyfte vi. Nu ska jag till landet som jag alltid velat åkt till. Ända sen jag vart liten så har jag alltid velat åka till Amerika. Och nu så händer det. Jag lutade mig tillbaks och sömnen knappade in. Efter några minuter så sov både jag och Louis. Lutandes mot varandra.

 

" Can i tell everyone on twitter?" Frågade jag och satt mig ner bredvid Louis i soffan.

" Why not? Go ahead."

Jag log och tog snabbt av mig ringen och tog ett kort. Jag tröck upp twitter och skrev ovanför bilden.

Jag tröck på tweet och satte på mig ringen igen. Louis höll på med sin mobil och skrev in något. Som han sedan sa åt mig att kolla. Jag tröck som vanligt upp twitter och letade reda på Louis tweet. Efter en stunds letande så såg jag det äntligen.

Jag log stort och slängde mig över Louis. Han blev så pass chockad att han skrek till. Precis som en tjej brukar skrika. Jag skrattade så mycket att tårarna rann.

" Not cool Sofie."

Jag log stort och la mig ner bredvid honom.

" It's so cool." Sa jag och skrattade ännu en gång.

" I know one thing that is so cool." Sa han och började kittla mig.

Jag kved av skratt och sprattlade för fullt ihopp att komma undan. Han var för stark. Jag ramlade efter en stund ner från soffan och såg att Louis fortfarande låg i soffan. Jag tog chansen och reste mig upp och började springa.

"I'm gonna catch you." Sa han skrattandes.

" Nope i'm faster." Sa jag och sprang in till sovrummet. 

Jag la mig ner under täcket ihopp om att han inte skulle hitta mig. Men så osmart jag är så ser man när någon ligger under täcket. Jag hörde fotsteg som ledde in till sovrummet. Fan. 

" Hah told you." Sa Louis och slängde av täcket.

" Not fair." Sa jag och dorg ner han i sängen.

" It's so fun when you're giving me the look." Sa han och pussade mig på pannan.

" Don't kiss me." Sa jag och satt mig upp i sängen.

" I'm gonna kiss you right now. And i don't care what you think." Sa han och kom närmre mig.

Jag tog tag i en kudde som låg precis bredvid mig och log lite smått åt Louis som kom närmre. 

" Okay. Fine you win this time. Come on and kiss me." Sa jag och tog tag i kudden.

Våra läppar var nära på att mötas då jag tog chansen och slog till han i huvudet med kudden. 

" What the hell?" Sa han och reste sig upp ur sängen.

" I won this time." Sa jag och log stort.

" That hurts." Sa han och kollade på mig surt.

" I'm sorry Lou." Sa jag och kollade med en valpblick på Louis.

" I'm so not going to forgive you for this." Sa han surt och gick ut ur sovrummet.

Jag suckade högt och gick ut ur rummet och såg att han satt inne i köket. Jag gick fram till stolen han satt på och satte mig i hans knä.

" I'm sorry." Sa jag.

" Why did you do that?"

" Oh my god Louis. It was just a pillow." 

" But still it hurts."

" What should i do that can make you happy?"

" Kiss me?" Sa han och kollade med en glad min på mig.

Jag himlade med ögonen innan jag kysste han snabbt. När våra läppar lämnade varandra så sökte Louis mina läppar igen. Jag log lite smått och vår kyss blev mer passionerad. Han lyfte upp mig och styrde stegen mot sovrummet. 

" What are you doing?" Frågade jag och kysste han igen.

" Taking you to the bedroom." Sa han och log stort.

Jag sa inget utan han slängde ner mig i sängen. 

" Louis i'm tired." Sa jag mellan kyssarna.

" You can't sleep now. It's only eight o'clock."

" Louis i'm tired." Sa jag ännu en gång.

" Fine." Sa han och la sig åt sidan.

" You're not mad?"

" No." Svarade han kort.

" Well tomorrow maybe we can plan the wedding."

" We can do it now." Sa Louis och satte sig upp.

" Okay. So where do you want to get married?"

" On the beach."

" Really?"

" Yeah. How about you?"

" I also want to get married on the beach." 

" Awesome. Let's say next week."

" But there is alot of things we have to do."

" Naah i can call the boys and they'll fix it."

" Really?"

" Of course."

" Awesome. Well good night loverboy." Sa jag och kysste han snabbt innan jag somnade.

Jag knackade på dörren några gånger. Inget svar. Jag försökte en gång till att knacka men den här gången lite hårdare. Jag hörde fotsteg som kom mot dörren. Äntligen. En ledsen Ashley öppnade dörren och gick sedan iväg. Jag välkomnade in mig själv och tog av mig mina ytterkläder och letade reda på Ashley. Jag hörde hennes snyftningar och såg sedan att hon låg i sin säng.

" Ashley." Sa jag försiktigt.

" What have i done?" Utbrast hon och tårarna strömmade ner för hennes kinder.

Jag svarade inte utan satt mig ner i sängen och strök henne långsamt på ryggen.

" I don't have anyone. No one love me just because i'm so ugly." Snyftade hon fram.

" It´s not true Ashley. You're so beautiful and he is such jerk. I promise you that. You can find someone that is better for you and the baby." Sa jag tröstande.

Hon la sig ner i mitt knä och fortsatte att gråta.

" It's not true. The papparazis are going to find out that i'm pregnant and they are going to do it to a big thing."

" Don't care about them. You're perfect Ashley. By the way how did it go with X-Factor?"

" Haven't you watched it?"

" No. I forgot it."

" Oh but i didn't win. I came in fourth place."

" But that is so much better than me."

" But you're more famous then me."

" Ashley that's not the point. The point is that you're still you and no one should ever bring you down."

" But don't you see all the hate that i get? It's to much now that my boyfriend broke up with me and that i´m pregnant. I can't take this anymore."

" Ashley.."

" What?"

" Don't care about them. They are just jealous of your life. I'm so used by all the hate that i get every day and it´s the same with the boys. They also get hate every day. Trust me no one wants hate but no matter what we do we get hate. So don't care about them."

" You do know that you're my best friend?" Sa Ashley och kollade upp mot mig.

" I know that and you're my best friend. Feeling any better now?"

" Yes. But i don't know if i should keep the baby."

" You should keep it. I think that you´re going to be a awesome mum."

" You really think that?"

" Well yeah i do."

" Thank you. You know what i will do now?"

" What?"

" Sleep. I'm so tired you can stay if you want to."

" I think i'm going home. But just call me."

" I will."

" Promise me that?"

" I promise that. Bye Sofie."

Jag gick ut till hallen och klädde på mig och gick sedan ut till kylan igen. 

En kvart senare så såg jag äntligen skymten utav lägenheten. Jag började gå lite snabbare och tillslut så kunde jag gå in. Jag öppnade dörren och klev upp för alla trapporna. Jag hörde flera skratt som kom inifrån lägenheten. Vilket gjorde mig glad. Jag tog av mig mina skor och hängde av mig jackan innan jag gick in till köket där dom helt plötsligt blev helt tysta. Louis reste sig upp och log stort mot mig.

" What is it?" Frågade jag och kollade frågandes på Louis.

" So there is one thing i have to tell you." Sa han och log ännu större.

Jag kollade mot tjejerna som också log stort.

" Louis what is it? Tell me right now." 

Han log ännu en gång innan han tog ett stort andetag och ställde sig ner på knä. Han tog tag i min hand och kollade upp mot mig. Jag log stort åt han.

" Sofie. I love you more than words can describe. We've been through so much. I will always protect you. I love you to the moon and back. So Sofie will you marry me?" Sa han och tog fram en ask som han öppnade och i där låg världens finaste ring.

Några tårar rann nerför kinderna. Lyckorus genom hela min kropp. Hela jag stog där och log som ett fån.

" Yes." Sa jag och kramade om han hårt.

Han log stort och satte på ringen på mitt ring finger. Jag beundrade ringen och kramade sedan om Louis igen. 

" I love you so much Louis." Sa jag och våra läppar möttes.

" And i love you too." Sa han och kysste mig igen.

" Eeuw." Hörde jag både Daisy och Phoebe säga.

Jag log lite och gick sedan fram till dom och började kittla dom vilket ledde till att dom skrattade och försökte smita. 

" Can i talk to you Sofie for a minute?" Frågade Jay och log.

" Of course." Svarade jag.

Vi gick in till vardagsrummet och satte oss ner i soffan.

" I just wanted to say that i always liked you. And i wanna come with you and pick out the perfect dress."

" Of course you can come with me. You're like the expert." Sa jag och log.

" Yeey. And i think the girls want to come with us to."

" That's not a problem."

" You're such a nice girl Sofie." Sa hon och kramade om mig.

" And you're such a perfect mum to them."

Hon log till svars och vi reste oss sedan upp och gick in till köket där det stog fika uppdukat. Jag placerade mig mellan Daisy och Phoebe eftersom dom nästan bråkade om vem jag skulle sitta bredvid så det blev bäst så. Jag tog en bulle och satt och log stort för mig själv. Tänk att jag ska gifta mig med Louis. Efter allting som hänt så har vi hållt ihop. 

Jag vaknade upp av att Louis låg och snarkade bredvid mig. Jag puttade han på axeln vilket gjorde att han genast blev tyst. Efter bara några minuter så snarkade han igen. Vilket gjorde att jag inte kunde somna om. Jag tog upp min mobil och såg att klockan var över elva. Redan? Dom som ska komma vid tolv. 

" Louis wake up!" Sa jag och reste mig snabbt upp ur sängen.

Jag tog fram en vit pösig t-shirt och jeans. Till det tog jag på mig några ringar och ett halsband. Jag gjorde en fläta i håret som vart riktigt lyckad. Vilket gjorde mig glad. Jag tog på lite mascara och kollade sedan på Louis som fortfarande sov.

" Louis. Come on. You have to wake up." Sa jag och slängde av honom täcket. 

Han sa inget utan försökte leta reda på täcket som jag hade lagt på golvet. Han satt sig upp i sängen och gnuggade sina ögon innan han gäspade högt.

" When are they coming?" Frågade han och reste sig upp.

" In a hour." Sa jag och gick ut ur sovrummet och in till köket. 

Jag tog fram flingor ur skåpet och mjök ur kylen och hällde sedan upp det i två skålar.

" Breakfast is served!" Sa jag rätt högt så att Louis skulle höra.

Jag satt mig ner vid bordet och började äta. Efter några minuter kom en påklädd Louis in till köket.

" Cereal. Yeeey." Sa han och satt sig ner.

" You haven´t eating anything normal for like two weeks." Sa jag och tröck upp twitter på mobilen.

" I know. So that´s why i´m taking you girls out for dinner today." Sa han och log.

" Really?"

" Yes."

" Oh well that´s sweet of you." 

Jag kollade igenom några tweets innan jag öppnade mina mentions som var överfulla. Dom flesta undrade om Louis var okej vilket jag tycker att dom måste få veta.

" Louis, you should update your twitter the fans are going crazy."

" Fine fine." Sa han och tog upp sin mobil.

" You´re so kind to your fans." Sa jag och log.

" Well you have to be. Or else they will hate you."

" True words."

Det plingade på dörren. Jag kollade upp mot klockan som hängde på väggen. Bara halv tolv. Jag reste mig upp och gick in till hallen och öppnde dörren där Jay, Daisy, Phoebe, Lottie och Fizzy stog. Daisy och Phoebe sprang rakt fram till mig och kramade om mina ben. Jag skrattade lite lågt innan jag böjde mig ner och kramade om dom.

" We´ve missed you." Sa Daisy och kramade om mig hårt.

" I´ve missed you too." Sa jag och kollade på dom och log. " But do you know who has missed you more?" 

" No?"

" Louis of course." Sa jag och log.

" Yeeey." Sa dom båda och sprang iväg in till köket.

Jag reste mig upp och kramade Jay, Fizzy och Lottie.

" You guys are early." 

" I know. But we were so bored that we couldn´t wait." Sa Jay och log varmt.

" Well go in to the kitchen." Sa jag.

" We will. Come on girls." Sa Jay.

Jag var påväg in till köket då min mobil började viberera i min hand. Jag kollade chockat på min mobil innan jag såg vem det var.

" Ashley." Sa jag glatt och gick in till sovrummet.

" Are you alone?"

Hon lät allvarlig. Inte den vanliga glada Ashley utan nu lät hon som den allvarliga och ledsna Ashley. 

" What´s wrong?"

" Are you alone?" Frågade hon igen.

" Yes i´m in my room. Why?"

" Good. I don´t know if i told you yet. But i have a boyfriend or i had."

" Yeah?"

" And...he broke up with me today." Sa hon och jag hörde på hennes röst att hon grät.

" Is there anything i can do?"

" I´m not done yet." 

" Oh. Sorry."

" He broke up with me because i´m pregnant."

" You´re what?!"

" Can you come over?"

" Uhm. Well sure. I´ll be at your place in fifteen minutes."

" Thank you. Bye."

" Bye."

Jag reste mig upp ur sängen och gick sedan in till köket där dom satt samlade och pratade för fullt med Louis.

" Guys." Sa jag och fick deras uppmärksamhet på en gång.

" I´ll be right back. I´m just going to help a friend."

" Can i come with you?" Frågade Daisy och log stort.

" Next time." Sa jag och gick ut till hallen och knöt snabbt på mig skorna och tog på mig min jacka innan jag började gå hem till Ashley.

" Louis i´ll be right back. I have to tell the boys." Sa jag och sprang ut ur rummet och in till väntrummet.

Där inne satt killarna med tårfyllda ögon och skakade. Jag försökte spela med och tog på mig en allvarlig min.

" Is he...?" Frågade Harry.

" Uhm....well...it´s kinda hard to say." Sa jag med en sådan tillgjord röst som möjligt.

" What´s wrong?"

" Guess what? He isn´t dead." Sa jag och log stort.

" WHAT?!" Sa killarna i kör.

" Nope. He is alive and awake, and brething on his own."

Killarna sa inget utan sprang förbi mig och in till Louis. Jag log lite för mig själv innan jag riktade mina steg in till Louis som satt upp i sängen. Killarna kramade om honom och skrattade. Louis hade ett stort leende på sina läppar vilket jag visste. Han skulle vakna upp och vara glad. Det är det bästa med honom. Han är alltid glad. Alltid. Louis kollade upp mot mig och sträckte ut sina armar. Jag log stort och la mig i hans famn.

" I love you." Viskade Louis i mitt öra.

" I love you too."

" Excuse me. But we have to take some test and then he can go home." Sa en sköterska.

" Okay." Sa jag och reste mig upp.

 

" So finally home." Sa jag och slängde väskorna på golvet.

" Can i go in to your room and rest?" Frågade Louis.

" Of course. Come here i´ll help you."

" Thank you."

Jag tog tag i hans hand och gick sakta in till mitt sovrum. Sängen såg så mjuk och skön ut. Men sova får jag inte göra nu. Jag ska duscha och städa i lägenheten. Jag hjälpte Louis ner i sängen och stoppade om honom innan jag började med städningen.

" Where are you going?"

" Just cleaning the apartment i´ll be right back." Sa jag och log.

" Okay. But hurry."

" I will."

Jag började snabbt med städningen. Kläder överallt. Det här kommer nog ta sin lilla tid endå. Jag tog upp en påse och slängde ner alla kläder i den. Efter en stunds plockande så var det inte så mycket kvar. Jag plockade upp det sista från golvet innan jag började damsuga.

 

" God this bed is comfy." Sa jag och la mig ner i sängen.

" I know. I love your bed."

" Me too."

" And do you want to know one more thing i love?" Sa Louis och satt sig upp i sängen och log stort mot mig.

" Who?"

" Me." Sa han och skrattade.

" That´s a typical Zayn line." Sa jag och skrattade.

" Haha i know. That is so funny. Gosh how i missed this bed. And you."

" Well i was with you every single day."

" You were?"

" Yes. Every day."

" That is so sweet of you." Sa han och kramade om mig.

" Well i was worried about you. So i couldn´t leave you."

" I know what we can do tomorrow." Sa han och lyste upp.

" Louis you´re going to rest. Remeber what the doctor said?"

" Fine. But what can we do then?"

" Have you forgot that your mum is coming tomorrow?"

" And my sisters?"

" Them too."

" Then we have to sleep right now." Sa han och la sig ner under täcket.

" Okay well good night then."

" Night night."

Jag släckte lampan och rummet vart svart. Inom en liten stund så sov både jag och Louis.

Jag gick med tunga steg in till väntrummet där killarna satt nervösa på vad jag skulle säga. Hur dom kommer reagera? Det vill jag inte ens tänka på. Jag satt mig ner bredvid Liam och begravde mitt ansikte i mina händer. 

" What´s wrong?" Frågade Liam försiktigt.

" Coma." Sa jag snabbt och lät tårarna rinna.

" What?! Is this some kind of joke?" Utbrast Harry med ilska och sorg i rösten.

" No it´s true Harry. Okay?!" Sa jag och reste mig upp och sprang ut.

" Sofie. Wait!" Hörde jag Harry ropa.

Jag sa inget utan sprang. Det jag inte tänkte på var att han har längre ben än mig och mycket snabbare. Jag kände en hand på min axel som vände mig om.

" I´m sorry." Sa han.

" It´s not my fault that he lies in coma." Sa jag knappt hörbart.

" I just want him back." Sa Harry och bröt ihop.

" Come here." Sa jag och kramade om Harry.

" I wanna see him." Snyftade Harry fram.

" Let´s go and see if there is any doctors around here and ask." Sa jag och tog Harrys hand.

Han nickade och vi började gå runt sjukhuset för att se om det fanns någon doktor eller sjuksköterska. Efter en stunds letande så var vi nära på att ge upp innan vi såg en sjuksköterska stå vid en disk. Vi båda gick med snabba steg fram till henne.

" Excuse me." Sa jag vänligt.

" Yeah?"

" Can we see Louis now?"

" I have to go and ask the doctor first. If you two stay here and i´ll go and ask."

" Okay."

Hon kom tillbaks efter en stund och sa att det var okej att träffa honom. Vi gick snabbt in till Louis rum där han låg helt livlös. Andings apparaten andades åt honom. Hemsk syn. Harry gick sakta fram till honom och satt sig ner på stolen jag brukar sitta på. Han lutade sig fram och började gråta ännu mer. Jag gick ut ur rummet och lät han vara ifred. Inne i väntrummet satt som vanligt killarna och väntade på att dom skulle få komma in till honom. Jag har fortfarande inte fått reda på vad som egentlugen hade hänt. Bara att han hade vart med i en bilolycka och att han miste nästan sitt liv. Mer än så visste jag inte. 

" Zayn." Sa jag och gick fram till honom.

Han kollade upp på mig med en frågande blick.

" Yeah?"

" Can we talk?"

" Sure." Sa han och reste sig upp.

Vi gick in till en sal. Inte för att jag vet om man fick vara där men det var ingen som låg där.

" What happend?" Frågade jag.

" He was taking you home and after that he was driving home and lost the control of the car. I don´t really know." 

" Oh. So who knows?"

" Louis."

" So it was only him in the car?"

" Yes."

" Oh. But if you want you can go and see him now." Sa jag och log.

" Really?"

" Yeah. Harry is there right now so you can stand outside and wait."

Han log och kramade om mig innan han gick ut ur salen. Jag gick snabbt ut därifrån och såg en läkare gå mot mig. Shit. Hoppas bara inta att han såg mig. Jag gick med snabba steg in till killarna. Niall satt och sov medans Liam höll på med sin mobil.

" So any neews?" Frågade jag och satt mig ner.

" Nope. There is only about Lou."

" Oh. Well you can see him now. But you have to wait for your turn."

" Who is in there now?" Frågade Liam.

" Harry."

" After him?"

" Zayn. Then it´s your turn."

" Okay." Sa han och försökte le men misslyckade totalt.

" Are you okay?" Frågade jag och kollade allvarligt på Liam.

" What do you think? My best friend is in the hospital. So no." Sa han med gråten i halsen.

" I´m sorry."

" No i´m sorry Sofie. I´m just so tired." Sa han och kramade om mig snabbt.

" I think we all are." Sa jag och gäspade samtidigt.

" Now get some sleep Sofie. You must sleep. I´m still here." Sa han och log.

" Okay. Thank you." Sa jag och lutade mig mot hans axel.

 

Det har gått två veckor och Louis ligger fortfarande i koma. Han andades inte själv och doktorn har sagt till mig att börja ta farväl. Jag vill inte. Verkligen inte. Jag har försökt övertala doktorn flera gånger om att han kommer vakna upp och andas själv. Utan någon maskin som gör det åt honom. Men han har vägrat att lyssna på mig. Så idag var det dags att ta farväl utav Louis. Louis familj hade inte kommit en endaste gång. Vilket jag inte alls förstog. Jag stog inne i Louis rum och bad att han skulle vakna upp. Jag satt mig ner på stolen bredvid honom som jag alltid gjort. Jag tog tag i hans hand och lät tårarna rinna.

" Please Louis wake up. I can´t live without you. I just..." Jag tog ett djupt andetag och försökta få min röst att låta normal. " I just want you to wake up. I love you Louis i really do. I don´t know what to do if you´re not alive. Please wake up." 

Jag la mig ner mot hans hand och tårarna strömmade ner för kinderna. Det enda jag önskar just nu är att han ska vakna upp. Det enda jag vill. Doktorn får inte stänga av maskinerna. 

" Excuse me miss. But we have to turn it off now." Sa en ljus röst.

Jag tog ett djupt andetag och reste mig sakta upp från stolen men satt mig ner på en gång.

" Miss?"

" No. You can´t." 

" He won´t wake up."

Ilskan i mig vart allt mer och mer.

" How can you even say that?! He will wake up!" Sa jag med ilskan i rösten.

" But miss. We have to."

" No. I´m not leaving this room."

" I will call the security."

" Fine. Do that i don´t care. I will not leave this room." Sa jag och höll hårt i Louis hand.

" I´ll be right back." Sa sköterskan surt.

Jag pustade ut och lutade mig tillbaks.

" Sofie?" Hörde jag en svag röst säga.

" Yeah?"

" Here."

Jag kollade mot Louis som hade öppnat sina ögon. 

" Louis. You´re awake." Sa jag med lyckan i rösten.

Han sa inget tillbaks utan kollade bara på mig och log.

" I´ve missed you so much." Sa jag och pussade han på pannan.

" I heard what you said about if i was dead." Sa Louis knappt hörbart.

" I meant every single word."

" I love you Sofie."

" And i love you too." Sa jag och tårarna rann nerför kinderna.

" Take her." Hörde jag sköterskan säga.

" No please don´t. Look he´s awake." Sa jag och pekade på Louis.

Hon kollade chockat på mig först innan hon gick fram till Louis och såg att han verkligen var vaken.

" It´s a miracle. I´m so sorry." Sa hon generat.

" It´s okay." Sa jag vänligt.

 

" What happend with him?!" Utbarst jag med en oro i rösten.

" I´ll tell you when we get in the car." Sa han och drog med mig till hans bil.

Jag satt mig i bilen och han körde iväg på en gång.

" What is going on?"

" Louis, he is at the hospital." Sa han lågt.

" WHAT?!" Jag kollade frågandes mot Harry som satt och grät. " What happend?" Frågade jag oroligt.

" You just have to wait. The doctor will tell you everything." 

Alla möjliga tankar for runt i huvudet. Vad är det som kan ha hänt med Louis? Min Louis? Inget får ha hänt med honom. Och sjukhuset? Det får inte hänt något hemskt. Jag satt med tårar i ögonen och ville bara komma fram till sjukhuset. Min mobil pep till. Jag låste upp den och det var ett nytt sms från Niall.

 

 

 

Jag gick in på twitter och det var inget nytt som hade hänt. Utom en bild som det stog ovanför att Louis hade vart med i en olycka. Jag tröck upp bilden och såg en bil som såg helt mosad ut. Nu vill jag bara att vi ska framme. Jag tröck genast ner twitter och såg att vi hade kommit fram. Jag klev snabbt ut ur bilen och sprang det snabbaste jag kunde in till sjukhuset. Harry kom tätt efter mig och jag gick med snabba steg fram till disken där en tant satt och skrev på en dator och pratade i telefonen.

" Excuse me." Sa jag vänligt.

" Hold on just a minute." Sa hon och fortsatte att prata.

Vi väntade i någon minut till innan jag frågade igen.

" Can you help us?"

" I said hold on."

" What the hell. Help us now." Sa jag irriterat.

" What?" Sa hon och kollade surt upp mot mig.

" Where is Louis?"

" Louis who?"

" Tomlinson."

" Are you a member of his family?"

" I´m his girlfriend."

" He is on the second floor room 109."

" Thank you." Sa jag vänligt innan jag drog med mig Harry till hissen.

Det kändes som att hissen tog år på sig innan den äntligen kom till vår våning. Vi klev snabbt in till hissen jag tröck på våning två och den åkte upp.

" He is going to be alright." Sa Harry snyftandes.

" I know he will." Sa jag och kollade mot Harry.

Hissen stannade. Vi klev ut ur hissen och gick med snabba steg mot rum 109. Någonstans måste den ju vara. Jag kollade på alla nummer och tillslut så såg jag hans rum. Man kunde se in genom ett fönster. Det var flera doktorer där inne. Inte besökstid än. Jag gick in till väntrummet där killarna satt och väntade nervöst. Liam kollade upp mot mig med tårar i ögonen. Då brast det för mig. Jag satt mig ner på golvet och bara grät. Jag kände ett par starka armar omkring mig. Jag kunde inte se vem personen var för det var så suddigt.  Jag kände flera armar runt om mig. Jag torkade bort alla tårar och såg att det var killarna som satt ner vid mig. 

" What happend to him?" Snyftade jag fram.

Inget svar. Jag reste mig upp från golvet och kollade allvarligt på killarna som fortfarande satt ner.

" Why won´t anyone tell me?" Sa jag och kände hur tårarna forsade ner för kinderna.

Dom sa inget utan kollade bara på varandra. Oron och ilskan steg i min kropp. Varför kan dom bara inte berätta vad som hänt för mig? Jag är ju endå hans flickvän. Jag kollade mot killarna som fortfarande kollade på varandra. Jag suckade högt och gick ut från väntrummet. Där inne tänker jag inte vara när dom inte säger vad som hänt med honom. Jag kollade mot Louis rum och såg att en doktor kom ut därifrån. Jag torkade några tårar innan jag gick fram till doktorn.

" Excuse me." 

" Yes." Sa han och vände sig mot mig.

" What happend to him?"

" Are you a papparazi?"

" No i´m his girlfriend." 

" Oh well sit down." Sa han och sträckte ut armen för att visa vart bänken var.

Jag satt mig ner och doktorn tog ett djupt andetag innan han började att berätta.

" So he was in a accident. A car accident. The car is pretty damaged and so is Louis. He was barely alive when he came to the hospital."

" I have to see him." Sa jag och reste mig upp och var påväg in till han innan doktorn stoppad mig.

" He have to get some rest."

" Is he awake?"

" No, he i sleeping."

" But i won´t make any sounds. I just have to see him. Please!" Sa jag med tårar i ögonen.

Han tänkte över saken innan han öppnade dörren.

" But only ten minutes." Sa han och stängde dörren bakom mig.

Jag gick fram till Louis som hade massa slangar och andnings mask. Det kändes precis som att se pappa ligga där. Bara att det nu var Louis. Det får inte hända samma sak med Louis. Jag klarar inte av att förlora honom. Inte min största kärlek. Jag satt mig ner på en stol bredvid sängen. Jag höll i Louis hand. Han låg där helt livlös. Tårarna rann ner för kinderna och det enda jag ville är att han ska vakna upp och bara säga att detta är en hemsk dröm. Att han inte vart med i en bilolycka. Att allting är ett enda stort skämt. Jag började sjunga lite smått på Moments.

Tårarna rann mer och mer nu. Jag la mig ner mot sängen och tog ett djupt andetag.

" Why you Louis? Why you?"