.

---

 Han rycker till lite och torkar bort några tårar och kollar upp. " I just want her here now." Säger han och snyftar till. 

" Liam. I'm right here." Säger jag.

Han kollar med tårar i sina ögon på mig. 

" God Mia I'm so sorry." Säger han och kramar om mig.

" No, I'm the one who's sorry. Liam I should've known from the start that it was her from the beginning. I love you Liam don't forget that." Svarar jag och känner hur tårarna rinner. Jag kramar om honom hårdare och kollar upp mot Niall som kollar på mig med ett leende.

" I love you Mia." Säger Liam lågt.

" I love you too Liam."

---

 " I gotta call Zayn." Säger jag och reser mig upp ur soffan.

" Why?" Frågar Liam och tar tag i min hand.

" I just have to tell him one thing."

Jag går iväg till sovrummet och stänger dörren försiktigt efter. 

" Hi Zayn, I just called to let you know that I'm going to be home."

" I just can't leave Liam."

" Okay. Bye." Säger han kallt och lägger på.

Jag reser mig upp med ett suck och går ut till vardagsrummet där Liam ligger ner i soffan och sover. Niall sitter bredvid och ler stort.

" He was very tired." Säger Niall och reser sig upp från soffan.

" I can see that."

" So. I'm gonna go now. Have to get back home to Meg." Säger han lågt.

" Just one question Niall."

" Yes?"

" Do you really like her?"

" Yes..." Svarar han snabbt.

" Are you so sure about that?"

" Why wouldn't I?"

" Maybe because she is a bitch. She is only with you because she don't want to be alone."

" No that's not true!" Säger han och går med sina steg in till hallen.

" It's true. She is lying and she doesn't let you hang out with me. Just because she is jealous."

" No that's not her. I love her Mia. Okay?"

" Okay. Fine I was just asking."

" Good bye Mia." Säger han och går ut. Jag låser dörren efter honom och går med tunga steg in till vardagsrummet. Liam mumlar något ohörbart när jag sätter mig ner i soffan. 

" You still have your ring." Säger Liam högre. Jag kollar ner på mitt ringfinger och märker att jag fortfarande har den på.

" I've must have forget about it. I was so angry." Svarar jag och lägger mig ner på hans bröst. 

" You do know that I am so sorry about.."

" It's okay Liam." Svarar jag.

" I love you Mia. I'll always love you."

" And I will always love you Liam. But can you keep a secret for me?"

" Of course."

" I think I want to go to the next level." Säger jag lågt.

" How do you mean?"

" You know. Find a place somewhere else in England. Get married in a big church. Get kids."

" Yeah that's cool. I want kids."

" Liam I want to get four kids."

" Haha wooow. Well let's say like this..."

" What?"

" That we're going to bed now then tomorrow we can do something fun."

" Okay."

Vi lägger oss i sängen och somnar kort därefter. 

 

" Where are we going?" Frågar jag och försöker få bort Liams händer från mina ögon.

" You'll see in just a minute." Svarar han och stannar upp.

" Why did you stop?"

" Because we're here now." 

Han tar bort sina händer och jag ser att vi är utanför Megs hus. Varför? Jag som trodde vi skulle få göra någonting roligt idag inte konfrontera henne. Meg är den sista personen jag vill tänka på just nu. Hon har försökt att förstöra för oss flera gånger. På grund av avundsjuka. Helt klart. Han knackar hårt på dörren och jag hör stegen som kommer närmre dörren. Megan är den som öppnar dörren. 

" Hi Meg." Säger Liam och ler svagt.

" Hi Liam." Svarar hon glatt.

Jag ställer mig försiktigt bakom dörren alltför att hon inte ska se mig. För då kommer hon att stänga dörren. Jag bara vet det.

" Can we talk?"

" Sure come in!"

" No let's talk outside."

" Okay."

Hon går ut och stänger dörren bakom sig. Hennes blick möter min och jag ser hur hennes ögon blir blanka. 

" Why are you here?" Frågar hon försiktigt.

" Liam forced me."

" Oh.."

" I'm gonna let you two talk." Säger Liam och kramar om mig och går sedan iväg.

" Why are you doing this?" Frågar jag.

" Doing what?"

" Acting so bitchy. Like I love Liam so much, we're getting married soon and you just want to ruin everything between us two. Why? I thought you were my best friend. But I guess I was wrong."

" You're just all over Niall all the time."

" I'm not. What is wrong with you?!"

" Nothing is wrong with me! Just answer my question Meg."

" No. Leave." 

" Not until you answer my question."

" I said leave! Now!" Säger hon och går närmre mig.

" You do know that Niall feels controlled?"

" He is?"

" Yes. You're like keeping an eye on him all the time. He has to have some privacy."

" He loves me. So get away!"

" Just saying. You're going to end up all alone if you're keep doing this."

" LEAVE." Skriker hon och puttar till mig.

" You're not my friend anymore." Säger jag och går med tårfyllda ögon nerför trappen och sätter mig i Liams bil där Liam sitter och nynnar på "wide awake"

" How did it go?"

" What does it look like?" 

Han torkar bort tårarna som runnit och kramar om mig mjukt.

" Can we just go home now?" Frågar jag och sätter på bältet.

" Of course."

Tårarna rinner. Det går inte att få ett stopp på dom. Hur mycket jag än försöker så går det inte att hindra dom från att rinna. Jag sätter mig ner i soffan och tar upp mobilen och ringer Niall.

" Hi buddie." Säger han glatt.

" Can you come over?"

" Of course man. I'll be there in ten."

" Thanks."

Jag knappar in Mias nummer och tvekar först. Hon skulle endå inte svara mig, jag har skrämt upp henne rejält. Hon vill vara ensam ett tag så varför ska jag störa för? Jag tröck ner hennes nummer och lägger mig ner i soffan med blandade känslor.Ilska, sorg, besviken. Så mycket tankar åker omkring i huvudet. Varför förstörde jag vår fina lilla stund vi hade? Varför är jag en sådan stor idiot och frågar om hon och Zayn har hållt på med varandra? Varför? Varför? Varför? Jag sätter mig långsamt upp i soffan och hör att det knackar på dörren.

" Come in." Säger jag lågt och hör dörren öppnas. Några sekunder efter kommer Niall in med en stor påse i ena handen och en annan påse i den andra handen.

" What is that?" Frågade jag och torkar bort tårarna.

" I thought I could try to cheer you up. So I have some snacks and video games. And in my other bag I have my pillow and toothbrush and you know." Svarar han och startar tv:en. Det är det bästa med Niall han pratar inte så mycket om det som hänt utan han försöker bara få en att glömma det som hänt. Att man får tänka på något annat. Det är så skönt. 

" Don't cry anymore Liam." Säger Niall och kramar om mig.

" I'm gonna try. But you're the one who's going to cry when I beat you in fifa." Svarar jag och tar upp en kontroll.

" Game on." Svarar han och startar spelet.

" So that's basically what happend." Säger jag lågt och pustar ut.

" So he acctually yelled you out for that?" Frågar han och sätter sig närmre mig.

" Yeah, kinda." Svarar jag och tar upp mobilen. Inget sms från honom. Inte ens ett samtal.

" But wait. Why did Meg told him that? I thought she was your best friend?"

" That's what I thought to." 

" Anyways. We've been here for a long time now. Should we go somewhere else or?"

" I just have to go home." Säger jag och reser mig upp." Just going to grab somes tuff then we can meet at the playground."

" Sure. Well I'll see you later. Call me when you're done." Svarar han och kramar om mig.

" I will." Jag går med snabba steg till bilen och åker till lägenheten.

Jag tar några djupa andetag och öppnar dörren. Några enstaka ljud hörs från vardagsrummet. Jag hör Nialls skratt och hur Liam skriker " No." Ett litet leende smyger fram på mina läppar. Att höra när dom spelar är det bästa som finns. Bara för att dom alltid blir så sura på varandra om den ena vinner över den andra. Jag vänder mig mot dörren och försöker stänga den så tyst som möjligt. Jag suckar lättnad och knyter sakta av mig mina skor och smyger försiktigt fram till vardagsrummet där jag ställer mig mot en kant så att dom inte skulle se mig.

" So Liam. How do you feel about Mia?"

" Like feelings or?"

" Well duh?"

" I love her so much. I hate it that I am so jealous. I really hate it. I just want her here in my arms. Just hold her and tell her that I am sorry. She's gone through so much and I'm just a idiot against her. Who am I kidding? She deserves someone who is better than me." Säger han och jag hör hur han bryter ihop. Detkänns verkligen i mitt hjärta. Tårarna rinner hastigt nerför kinderna. Jag torkar snabbt bort dom och försöker lyssna mer på dom.

" Well Liam. The only thing I can tell you is that if she doesn't forgive you then I am going to end my friendship with her." Säger Niall.

" But I just want her here right now. I want to fell her warmth. I just miss her so badly." 

Jag tar ett djupt andetag och lägger ner jackan på golvet och ställer mig i dörr öppningen. Jag ser hur Niall försöker trösta Liam. Liam sitter med hans händer begravda i ansiktet och bokstavligt talat skakar. Niall kollar upp och ser förvånad ut när han ser mig. Jag gör en gest åt honom att vara tyst. Han nickar svagt och återgår till att trösta Liam. Jag smyger försiktigt förbi vardagsrummet och lägger in väskan i sovrummet och går sedan tillbaks till vardagsrummet där Niall fortfarande försöker trösta Liam. " Come here." Mimar Niall fram. Jag nickar och går försiktigt fram till soffan och sätter mig ner bredvid Liam. Han rycker till lite och torkar bort några tårar och kollar upp. " I just want her here now." Säger han och snyftar till. 

" Liam. I'm right here." Säger jag.

Han kollar med tårar i sina ögon på mig. 

" God Mia I'm so sorry." Säger han och kramar om mig.

" No, I'm the one who's sorry. Liam I should've known from the start that it was her from the beginning. I love you Liam don't forget that." Svarar jag och känner hur tårarna rinner. Jag kramar om honom hårdare och kollar upp mot Niall som kollar på mig med ett leende.

" I love you Mia." Säger Liam lågt.

" I love you too Liam."

 

" So a busy day tomorrow?"

" Yes."

" Are you going to IKEA by yourself?"

" I don't know. I think that Meg is coming with me."

" Great. Because I don't want you to be alone."

" You're to cute. But I think I have to go and be social now so I'll see you later."

" Bye. Love you."

" Love you too."

" Meg can we talk for a minute?" Säger jag och ser hur hon suckar lågt.

" What?"

" Tomorrow I'm going to IKEA and I was wondering if you want to come with me?"

" No."

" No?"

" I can't."

" Why not?"

" Going to be with Niall. Duh?" Säger hon och ler.

" So I'm going alone?"

" Take your grandma with you or your mum."

Precis när hon sa ''mum'' så frös jag till. Allting i rummet blir snurrigt. Jag kollar på Meg och ser att hon pratar men jag kan inte höra någonting. Såfort hon nämnde mamma så stanna hela min värld. Precis allting. Allting jag känner. Saknad. Ilska ja allt. Försvinner. Hela min värld blir tom. När hon bara nämner ordet mamma så blir jag helt yr. Jag försöker andas men det kommer ingen luft. 

" Are you okay?" Frågar Meg och kollar oroligt på mig.

" I can't breathe." Svarar jag och springer mot hallen. Dörren slås upp och där utanför står mamma. Fan. Luften håller på att ta slut helt. Jag puttar undan mamma och springer nerför trapprona. Utgången är så nära men jag orkar inte. Luften räcker inte till. Jag börjar springa snabbare och tog tag i dörr handtaget och satte mig ner på trappen utanför. Jag andas djupt och lugnt. Vad gör ens mamma här? Och hur kunde hon veta att jag bor här med Liam? Om inte...Liam kan inte vart den som berättat. Inte Niall heller det skulle han aldrig göra. Meg? Ja hon är ju den som verkar mest underlig nu för tiden så det kan vara hon. Men hon är ju min bästa vän så jag tror inte det. Då är den enda jag kan tänka mig som sagt det är Zayn. Jag reser mig hastigt upp och springer uppför alla trappor in till hallen där alla står påklädda.

" Zayn, can I talk to you for a minute?" Säger jag och drar med mig honom in till sovrummet. 

" What?" Frågar han och sätter sig ner i sängen.

" WHy did you tell mum?"

" Tell her what?"

" Don't lie to me. Why did you tell mum where I live?"

" I didn't tell her!"

" Omg Zayn! Stop lying!" Säger jag frustrerat och sätter mig ner bredvid honom.

" I swear to god. I didn't tell her. I don't have her phone number neither does Niall. Niall told me for a few days ago that you don't like your family. And I barely know you so why should I tell her? And I don't even know where she lives or her phone number."

" But who can it be then?"

" I think I know who. But you don't gonna like the answer."

" Just tell me."

" Meg."

" Are you sure?"

" Who else could it be?"

" Right. I'm sorry Zayn. I just don't want her here."

" If you talk to Meg then me and Niall can tell her that you're not feeling OK."

" Thank you."

Vi båda reser oss upp och går ut till hallen där Meg står och pratar smått med mamma. Hur dum tror hon att jag är? Niall står mest tyst och håller på med sin mobil.

" Meg can we talk?" Säger jag och kollar osäkert på henne.

" Sure. We can talk right here." Säger hon kallt.

" No. Private."

" Fine." Suckar hon och går med mig in till sovrummet. Jag tar ett djupt andetag och kollar upp på Meg.

" Why did you do it?"

" Do what?"

" Don't act like you don't know what I'm talking about."

" Look. It's your mum Mia. Your mum."

" I know that. But you're my best friend. And I thought that you knew that I don't like my family."

" I know that you don't like them but you could atleast give her a chance."

" I knew I couldn't trust you. Just get out." Säger jag lågt.

" Wha.."Hon hinner inte avsluta meningen.

" Get out of here! You're not my friend anymore!" Säger jag högre.

Hon reser sig tyst upp och går sakta ut. Jag följer efter henne till hallen där Zayn är den enda som står kvar.

" Where did Niall go?" Frågar jag.

" Home. He was tired."

" Oh, but why are you still here?"

" I don't know. I should probably get back home."

" Okay."

" Well good bye Mia."

" Good bye Zayn." Svarar jag och ler.

Meg springer ikapp Zayn och kollar bak mot mig med tårfyllda ögon. Ett lågt suck kommer ur min mun. Det som skulle vara bra just nu är att ha Liam vid sin sida. Få känna hans varma trygga kramar och säga till mig att allting kommer bli bra. Han kommer alltid med dom tröstande orden. Säger alltid dom rätta sakerna. Jag kollar på ringen och ett leende sprider på mina läppar. Även om han är långt ifrån mig så vet jag att han alltid är nära. Det där lät helt konstigt. Men även om han är flera mil ifrån mig så vet jag att han är alltid ett samtal bort. Där, det lät bättre. Jag skrattar lågt åt mina egna tankar och går in till sovrummet.

Veckorna flyger förbi och nu är det bara en vecka kvar tills jag får se Liam igen. Det har vart tre hemska veckor. Att sova ensam i en stor säng är hemskt. Till och början med så var det helt okej men för varje dag så blev det allt mer ensamt. För ensamt. Lägenheten är för tyst. Det enda jag gör är att sitta ensam i soffan och kolla på tv:en som visar samma gamla avsnitt av serier. Skolan har jag struntat totalt. Gick dit en dag. Blev utskrattad för att jag gick själv. Satt själv i matsalen. Det blev för mycket så jag har hoppat av skolan. Vem bryr sig endå? Visst Liam kommer bli besviken på mig men det finns inte så mycket jag kan göra åt saken. Men att bara sitta ensam i soffan varje dag börjar bli tråkigt. Megan vägrar att prata med mig efter det som hände. Niall vågar inte för då kommer Meg göra slut med honom. Zayn har kommit över lite då och då. Och han är faktiskt väldigt trevlig i alla fall om han är ensam. Liam kommer inte gilla det när jag berättar för honom att jag och Zayn har umgåtts. Men han är den enda jag har kunnat vart med. Om jag ringer mormor och ber henne komma över då följer mamma med. Jag bara vet det. Jag har ingen riktig familj. Jag har ingen utom Liam. Mormor har betett sig konstig när jag ringt henne. Den enda jag har är Liam därför vill jag ha ha vid min närhet nu. Men jag måste vänta en vecka till. Dagen efter all drama så åkte jag till IKEA med Zayn. Det kändes så skönt att prata med någon som lyssnade. Även om jag inte är så förtjust i honom så är han en bra lyssnare. Jag vaknar till från mina tankar och tar upp min mobil som vibrerar. 

" Hi my darling." Säger jag och ler för mig själv.

" Hello love."

" So what's up?"

" The sky."

" Haha. No but I'm serious."

" I'm just kidding. Well we're packing our stuff riight now."

" Wait what? You're supposed to leave in a week?"

" No I said when I called you yesterday that tomorrow is the last day here."

" Oh. I've must been so tired that I didn't hear that. So you're coming home today?"

" Well no not today. But tomorrow."

" Finally." Säger jag och suckar lättad.

" What?"

" I just missed you."

" I've missed you too. These weeks have been terrible without you."

" I feel the same thing."

" Well I think you have to go to sleep now or am I wrong?"

" But it's only...hold on..." Säger jag och reser mig upp från soffan och går in till köket. " It's only nine. It's way to early for me."

" Really?"

" Yeah."

" Whatever. But tomorrow I expect to get alot of kisses fom you."

" Well I have to think about that."

" Haha. Bye Mia. I love you."

" I love you too Liam."

Jag går tillbaks till soffan och virar filten omrking mig. Inget bra på tv:en som vanligt. Jag suckar lågt och hör hur det låter från hallen. Jag sänker volymen på tv:en och lyssnar efter. Det är någon inne i hallen.

" Hello?" Säger jag högt. Inget svar.

Jag reser mig snabbt upp ur soffan och går sakta in till hallen. Ingen där.

" I'm gonna call the police!" Säger jag och försöker lyssna efter vart den som kommit in har tagit vägen. Det kommer ljud från köket. Jag kollar omkring i hallen och ser ett stort paraply. Försiktigt tar jag upp det och går sakta till köket. Jag stannar precis utanför och tittar försiktigt in till köket. 

" Zayn? What the hell are you doing here?" Frågar jag och andas ut.

" Did I scare you?" Frågar han osäkert.

" Yes you did. ANd answer my question. Why are you here?"

" Well first of all. You didn't lock the door and second of all I got in a fight with my parents."

" Oh. But you can't stay."

" Why not?"

" Because I have to get up early tomorrow."

" And why?"

" Liam is coming home."

" Oh. Well bye then." Säger han och går förbi mig snabbt.

" Bye." Svarar jag och låser dörren efter honom. Jag går tillbaks in till vardagsrummet och lägger mig ner i soffan.

 

 

 

Jag väntar i en lång stund i hopp om att Liam ska svara. Inget svar. Jag lägger på och försöker igen. Återigen inget svar. Sista gången jag svarar så hör jag äntligen hans röst.

" Liam. I love you so much do you know that?" Säger jag glatt och nästan hoppar upp och ner av lycka.

" So you've opend your gift?"

" Yes. And yes I want to be your wife." 

" Yeeey. But babe I have to hang up. Still up in the air so it is so hard to hear you. But I love you."

" I love you too." Säger jag och lägger på. 

" So. What did he say?" Frågar Meg och kollar nyfiket på mig.

" Not that much actually."

" So he wasn't happy at all?"

" Of course he is happy but he is still up in the air."

" Oh, okay."

" So Meg. What movie are we going to watch?" Frågar jag och öppnar upp kylskåpet och tar fram colan.

" The last song."

" Yes! My favourite movie." 

" I knew you were going to be happy. And I have one little thing to tell you." Säger hon och går till hallen.

" What?"

" Niall wanted to join with us. If he can?"

" Of course." 

" Great! He is coming in any second now."

Jag nickar till svars. Det måste vara något på gång mellan hon och Niall. Det går liksom inte en endaste sekund utan att hon nämner hans namn eller visar en bild han nyligen lagt upp på facebook. Men dom skulle dock bli ett väldigt fint par. Om dom nu skulle bli tillsammans. Dörren slås upp och in kommer Niall med en påse i handen och sin mobil i andra.

" Heeeeey!" Säger han kramar om mig.

" What a nice entrance." Skrattar jag fram.

" I know. And if you don't mind Zayn is here aswell."

" Wha..." Jag hinner inte säga något mer då jag ser Zayn komma ingåendes.

Vad gör han ens här? Bara Niall skulle ju få komma. Inte Zayn. Hans blick möter min och ett litet leende smyger fram på hans läppar. Jag vänder mig irriterat om och går in till köket och tar ut fyra glas och tar med mig glasen och colan in till vardagsrummet där dom placerat sig. Meg sitter längst ut, Niall bredvid henne och Zayn bredvid Niall. Toppen. Verkar som att det blir jag som får sitta bredvid Zayn. Jag startar filmen och slår mig ner bredvid Zayn.

 

Filmen är slut och några tårar har fällts då han dog. Att inte hon gjorde något. Hon bara stog där och kollade på när han dog. Usch! Att jag alltid tänker så när jag kollar på den här filmen. Zayn har även försökt pratat med mig under filmen men jag har mest undvikit honom. Meg och Niall satt för den mesta delen och pratade under filmen. Just nu så sitter Meg lutad mot Nialls axel och tar kort med Nialls mobil. I sånna här lägen vill man bara att Liam ska vara hemma och inte i Syd Afrika. Det har knappt gått en hel dag men jag saknar han som tusan. Nästan som att man vill ta nästa flyg dit och träffa han. Så mycket saknar jag honom. Jag vaknar till ur mina tankar när min mobil lyser upp och en bild på Liam kommer upp. Jag hoppar snabbt upp ur soffan och stänger in mig i sovrummet där jag svarar i telefonen.

" Hi babe. I just realised what you said. So you really want to marry me?"

" Yes. There's nothing in the world that could change my mind."

" You're too cute. So what are you doing right now?"

" Hanging out with Meg, Niall and Zayn."

" Zayn?"

" Yes. Niall invited him in."

" RIght I forgot. Zayn is Nialls friend. 

" So forget about that. What are you doing?"

" Still on the plane but we're landing in like twenty minutes."

" Okay. So you're going to the hotel right away?"

" Yes. Then tomorrow we're going to a market and I'm going to buy candy and then look for some stuff for our apartment. Sound cool right?"

" Yeah and I'm going to IKEA tomorrow."

" What are you going to do there?"

" Look for some lamps and some candles, you know little things we need in our apartment. Then I have to go to the store."

" So a busy day tomorrow?"

" Yes."

" Are you going to IKEA by yourself?"

" I don't know. I think that Meg is coming with me."

" Great. Because I don't want you to be alone."

" You're to cute. But I think I have to go and be social now so I'll see you later."

" Bye. Love you."

" Love you too."

---

 

" Meg are you home?" Frågar jag och låser upp dörren till lägenheten.

" No..uhm..well..basically.."

" You're home. Liam told me."

" Dammit can he never keep his mouth shut." 

" Haha. But could you possibly come over. I'm sad and alone."

" Be there in five."

" Don't forget that I'm at the apartment."

" I know that you're there. Do you want anything? Like sweets or something?"

" No I want Liam."

" Boo boo you can always call him. But I have to hang up now see you soon."

" Bye."

Jag torkar bort några tårar och trycker upp Liams nummer. Han kanske inte kan svara eftersom att han är uppe i luften. Flera toner efter varandra men inget svar. Jag är nära på att ge upp. 

" Hello?"

Yes det funkar.

" Liam?" Frågar jag osäkert.

" Mia? Is that you?"

" It's me. Liam I miss you already. I literally cried when you left."

" Aaaw honey don't cry. I miss you too. Miss your hugs and everything about you. But remember I'll be soon home. Okay?"

" Okay."

" Well I can't hear you that good so I have to hang up. But I love you loads and loads."

" I love you too. Bye babe."

" Bye my love."

Jag suckar lågt för mig själv och går in till köket där det ligger ett litet paket på bordet. På paketet så ligger det en lapp som ser ut som en hel novell. Jag börjar läsa den tyst för mig själv.

Jag torkar bort mina tårar och öppnar upp den lilla presenten. Under inslaget av papper så ligger det en liten ask. Någonting inom mig säger att den här asken innehåller något värdefullt. Något jag aldrig skulle vilja tappa bort. Jag öppnar upp asken sakta och mina ögon blir nästan stora som tefat när jag ser vad som ligger inuti. Jag tar upp den ihopvikna lappen och börjar läsa.

Jag skriker ja och hör hur dörren öppnas.

" Are you okay?" Hör jag en orolig röst.

" Yes. Can you believe it Meg I'm getting married." Säger jag och kramar om Meg.

" Congratulations Mia!"

" But I'm still sad." Säger jag och sätter mig ner.

" Why?"

" I miss my Liam."

" Stupid question. But call him and tell him that you've opend the present."

" I will." Säger jag med ett stort leende på läpparna.

---

 

" Well it's fine with me." Svarar jag och tar upp min väska.

" Really?"

" Yes it's okay. Let's go downstairs." Svarar jag och öppnar upp dörren.

Där utanför så står hennes mamma med lilla Jenny bredvid sig. Jag hälsar vänligt och går sedan ner till vardagsrummet där det är ljus tända och även jordgubbar doppade i choklad står uppdukad. Jag nickar gillande och sätter mig ner i den mjuka härliga soffan.

" Come her sweetheart." Säger jag och sträcker ut mina armar.

Mia lägger sig försiktigt ner och så ligger vi hela den natten.

---

 

" Breakfast time!" 

Jag rycker till i hela kroppen och sekunden efter så ligger jag nere på golvet. Jag hör ett högt skratt och kollar upp där jag möter Mias perfekta leende. 

" Ha-ha really funny." Säger jag ironiskt och drar ner henne från soffan.

Hon stönar till och placerar sin hand på huvudet.

" I'm so sorry! Are you okay?" Frågar jag och sätter mig snabbt upp bredvid henne.

" It hurts. I hit my head against the table."

" I'm so sorry Mia."

" No. It's okay. I love you anyways." Svarar hon och lägger sig ner på golvet.

" And I love you too. So it's breakfast time."

" Haha no it was just me that was trying to get you up."

" Oh. But it is so quiet here. Where are they?"

" Don't know." Svarar hon kort.

" So. If they're not home then I'll can make some breakfast for us."

" I'm not that kinda hungry. But you can go and make yourself a sandwich." Säger hon och lägger sig ner i soffan med en filt omlindad omkring.

" Are you sure?"

" Yes."

Jag nickar svagt och går med snabba steg in till köket där det ligger en lapp på bordet. Jag bryr mig inte så mycket om den utan tar fram brödet och brer på två mackor och tar med dom in till vardagsrummet.

" You're fast." Säger Mia chockad och sätter sig upp fortfarande med handen på huvudet.

" I just made some sandwiches. And before I forget there's a paper on the table from your grandma."

Hon reser sig sakta upp och går in till köket. 

Mias perpsektiv:

Jag går sakta in till köket och tar upp lappen från bordet.

Jag går in till vardagsrummet där Liam sitter och är helt upptagen med sina mackor. Bredvid honom ligger min mobil och lyser upp hela tiden. Jag går snabbt fram och ser flera osedda sms från mamma. Jag öppnar upp det första och börjar läsa tyst för mig själv.

Några tårar rann längs kinderna. Jag öppnade ett till sms och torkar snabbt undan tårarna innan jag börjar läsa nästa sms.

Jag satt med tårar som nu rinner längs mina kinder. Några svaga snyftningar hörs från mig och jag känner hur Liam kollar på mig med en orolig blick. Jag tar några djupa andetag och trycker upp mamma i kontaktlistan.

Jag trycker på skicka och lutar mig mot Liam som drar in mig i en varm kram.

" What is wrong?" Frågar han efter ett tag.

" It's mum."

" What did she wrote?"

" That she misses me and she wants a second chance.And that dad tried to hurt Jenny."

" What did you wrote back to her?"

" That I'm scared. I'm scared if I'll give here a second chance she will do the exact same thing again. I'm scared that dad will beat me up and that mum will yell me out. I'm afraid that if I am happy for just one second they will ruin it. I'm tired of feeling useless. Tired of being alone. But I know that I'm not alone because I have you and grandma, grandpa and Meg." Svarar jag och mer går det inte att säga.

" I love you so much Mia. It's your choice. If you're scared of what she will do to you then you can tell her no. But if you still want to then just tell her that you will think about it. I will alwys be there for you. I hope you know that. You're not useless Mia. I love you so much. So so so much." Säger han och kramar om mig ännu hårdare.

" I'm just scared."

" Don't be."

" I love you Liam." Säger jag och kysser han snabbt.

" And I love you."

 

 

" Can't say anything yet."

" I hate it when you do this."

" Haha but I love it."

Jag suckar högt och lutar mig tillbaks. Den här kön kommer ju ta en evighet innan vi kommer fram dit vi ska. Jag sluter mina ögon och känner hur utmattad jag är för minuten efter så somnar jag till.

---

 

Jag suckar lättad när jag ser den lilla stugan som vi ska övernatta i två dagar. Jag kliver sakta ut ur bilen och öppnar bagageluckan där alla väskor ligger. Mia sover fortfarande så henne låter jag va. Jag låser snabbt upp dörren och ser hur dammig och äcklig stugan verkligen är. Här behövs det verkligen städa. Jag plockar snabbt fram damsugaren och börjar med städningen. 

En timme senare så är jag äntligen klar med allting. Jag pustar lättnad ut och bäddar rent i sängen och går sedan ut till bilen där Mia sitter och sover fortfarande. Jag tar försiktigt av henne bältet och bär upp henne. Hon rycker till lite men sover fortfarande. Jag lägger henne försiktig ner i soffan och lägger en filt omkring henne. Jag låser snabbt bilen och stänger igen dörren. Snön ligger fint på marken och kylan är obeskrivlig. Jag sätter igång det enda fungerande elementet och sätter mig sedan ner bredvid Mia som ligger och sover tugnt. Jag lutar mig mot henne och somnar därefter.

 

" Hone time to get up." Jag kollar förvirrat upp och ser att jag ligger på golvet med en filt omlindad omkring mig.

" Hi sweetie." Säger jag och drar ner Mia från soffan. Hon skrattar till högt och lägger sig sedan ner under filten.

" So what are we going to do today?" Frågar hon och huttrar till.

" Nothing. Just relaxing. Having some fun in this cabin." Svarar jag och omfamnar henne i en varm kram.

" So we're not going anywhere when we're here?"

" Nope."

" Naaw. That's romantic." Säger hon ironiskt.

" Haha. Come here." Svarar jag och pussar henne snabbt på munnen innan jag reser mig upp från golvet och går in till köket. Jag tar fram dom färdiglagade pannkakorna och sätter dom i mikron. Någon minut efter så är dom klara. Jag ropar på Mia och hon kommer snabbt in.

" Yeey. Pancakes." Säger hon och hugger snabbt in på pannkakorna.

Vi sitter där ett bra tag och bara pratar om allt. Tänk hur lycklig jag är när jag är med henne. Hon gör mina dagar. Det är hon som får mig att le. Få mig att vilja lyckas med saker. Ja hela hon är perfekt.

" Honey? I'm going to take a shower." Säger hon och skuttar snabbt iväg.

Jag ler svagt för mig själv och diskar tallrikarna och när jag är klar med det så går jag med snabba steg till vardagsrummet där tv:en står på. Konstigt. Ingen av oss har ens startat den? Jag stänger snabbt av den och tar upp min mobil. Två missade samtal från Niall. Jag ringer snabbt upp honom och bara några signaler gick sen så svarar han. Vår konversation var inte så lång bara han som ville veta hur vi mår. Och sen vart han hungrig och behövde gå och äta. Jag hör en dörr öppnas och ut kommer en påklädd Mia. Fast det verkar endå inte som att allt är okej. Jag reser mig kvickt upp och kramar om henne.

" Is tis cabin haunted or something?" Var det enda som kom ut ur hennes mun.

" Why? What happend?"

" I was taking a shower and then all the sudden a cold wind flew right past me. I didn't care about that but just a few seconds after I heard a loud scream." Hon låter helt uppskakad och jag vet hur enkelt rädd hon kan bli. Jag kramar om henne hårt och kysser henne sedan.

" I want to go home. I'm scared." Säger hon i en viskning.

" If that is what you want then okay." 

" Really?"

" The TV just turn on and I don't have a explanation for it either. So if we pack everything and then leave as fast as we can."

Hon nickar och vi packar snabbt ihop våra saker och går sedan snabbt ut ur stugan och sätter oss i bilen. Denna stuga är det något fel på. Precis när jag startar bilen så ser jag hur en lampa tänds i hallen och sedan släcks lika snabbt. Jag gasar på förfullt och några minuter efter så var vi äntligen på motorvägen. Vi ska hem. Vi kan ha det mysigt hos Mia istället.

" Mia we can stay at your place right?"

" Of course." Svarar hon och ger mig ett varmt leende.

" Great."

 

" Oh that's just great." Suckar Mia högt och slänger igen dörren hårt.

" What?" Frågar jag med en frågande min.

" My mom is here. So we have to sleep on the sofa tonight."

" Well it's fine with me." Svarar jag och tar upp min väska.

" Really?"

" Yes it's okay. Let's go downstairs." Svarar jag och öppnar upp dörren.

Där utanför så står hennes mamma med lilla Jenny bredvid sig. Jag hälsar vänligt och går sedan ner till vardagsrummet där det är ljus tända och även jordgubbar doppade i choklad står uppdukad. Jag nickar gillande och sätter mig ner i den mjuka härliga soffan.

" Come her sweetheart." Säger jag och sträcker ut mina armar.

Mia lägger sig försiktigt ner och så ligger vi hela den natten.

 

Jag tar snabbt fram mina matte böcker och tar tag i hans hand och går till klassrummet.

" You're sure that you're okay?"

" I am okay. Don't worry." Svarar jag och kramar om hand hand.

" Okay class. Please take your seats so we can begin with the tests!" Säger Helen och kommer in med en stor bunt med papper. 

Jag skjuter bort min bänk och kollar på pappret som visar olika tal. Det här kommer ta hela dagen ju. Jag suckar lågt och börjar med provet.

---

 

" How did the test go?" Frågar Liam när vi sätter oss ner vid ett bort i matsalen.

" I am so going to fail." Suckar jag högt och tar en tugga utav maten. Äckligt.

Jag skjuter undan tallriken och lutar mig fram över bordet.

" And how did it go for you?" Frågar jag och kollar ut över matsalen.

" I think I'm going to get a A on it." Svarar han stolt.

" Yeah..right."

" But if you work harder in school then you'll get your A eventually."

" I know. But I hate the school." 

" You're not the only one." 

" Anyways are you done?" Frågar jag och kollar på Liams tallrik som är tom.

" Yeah. Let's go to our next class." Svarar han och reser sig upp.

 

2 månader senare:

" Soooo pleeease grandma let me goooo!" Säger jag och ställer mig ner på knä.

" I don't know."

" But pleeeeeease! I won't do anything bad it is just me and Liam. We're just going on a short trip."

" I don't know...."

" Please pleeease. I'm begging on my knees?!"

" Fine. But promise me that you'll call me every single hour."

" Thank you thank you thank you." Svarar jag och kramar om henne.

" Your welcome. Now go up and pack your things." 

" I will."

Jag springer snabbt uppför trappan och slänger upp min rosa resväska och slänger i alla nödvändiga saker. Som kläder,tandborste,tandkräm ja nödvändiga saker helt enkelt. Mobilen lyser upp och på skärmen visar det en glad Liam. Jag tar snabbt upp mobilen och svarar med ett glatt hej.

" Could you go with me?" 

" Yes she finally let me. So when are you coming?"

" Haha I am outside right now. So you can go out now."

" Okay. See you in a few seconds." 

Jag tar ner väskan och går snabbt ner för trappen och möts utav en glad mormor som står med min jacka beredd. Jag tar vänlig imot den och tar på mig den snabbt.

" So. I see you on sunday then." Säger mormor och kramar om mig.

" Yes. And I'll call you when we get there."

" So where are you two going?"

" I don't know it's a secret."

" Oh. A secret. Okay well see you later sweetheart. Bye bye."

Jag går snabbt ut och ser Liam stå lutad mot sin bil med sin mobil i handen. Jag springer fram till honom och slänger mig i hans famn.

" Hello there." Säger Liam och kysser mig lätt.

" So where are we going?" Frågar jag när Liam startar bilen.

" It's a secret." Säger han och kollar på mig och ler stort.

" Gooosh. I hate secrets." Svarar jag och lägger armarna i kors.

" Haha and I love it." Svarar han och fokuserar mer på vägen.

Vart ska vi egentligen? Vi ska vara borta i två dagar och jag får inte veta vart vi ska. Tänk om vi ska åka skidor? Nej usch jag hatar att åka skidor! Men tänk om vi kanske ska till någon tråkig utställning. Kanske därför han inte säger någonting för att jag inte ska kunna protestera. Vem vet? Jag vaknar upp i mitt tänknade av att bilen står still. Jag kollar upp och ser att vi är fast i en trafik. Klockan är endå fyra så inte så konstigt.

" Now you can tell me. Where are we going?"

" Can't say anything yet."

" I hate it when you do this."

" Haha but I love it."

Jag suckar högt och lutar mig tillbaks. Den här kön kommer ju ta en evighet innan vi kommer fram dit vi ska. Jag sluter mina ögon och känner hur utmattad jag är för minuten efter så somnar jag till.

 

Jag ler tacksamt och går snabbt ner till min bänk och samlar ihop mina saker. 

" Can I go aswell?" Frågar Liam.

" Why?"

" I'm her boyfriend and she need a helping hand I guess."

" No you have school. You're staying here." Säger Mr. Hernandez och sätter sig ner på sin stol.

Jag går snabbt ut ur klassrummet och småspringer till mitt skåp. Jag slänger på mig min jacka och går allt vad jag kan till sjukhuset. Jag ska inte förlora min morfar!

---

" Hi grandma." Säger jag och kramar om mormor. " So how is he now?" Frågar jag och sätter mig ner.

" Well he is getting a bit better. It's not that bad. He is actually just tired that's why." Svarar hon och ler varmt.

" So he is going to make it?" 

" Yes. He is going home tomorrow." 

" Yes. I can't wait. So I don't know about you but I am kinda hungry." Säger jag och placerar handen på magen.

" Didn't you eat breakfast for like one hour ago?"

" Yeah but you know.."

" I know you. Let's get something to eat then. Come on let's go."

Mormor betalar snabbt vår mat och vi sätter oss sedan ner vid ett bord och väntar på maten.

" So I've talked to your mum today."

" Why?"

" I just told her that grandpa is at the hospital so she is coming to the hospital in any second now."

" Are you kidding with me right now?"

" No.."

" Hi there."

Jag kollar upp och möts utav en orolig mamma och en allt för ledsen pappa. Mormor reser sig upp och kramar om dom båda innan hon sätter sig ner igen. Jag tar upp min mobil och letar reda på Liam bland kontakterna. Jag knappar in ett sms och det dröjer bara någar sekunder innan jag får ett svar.

" So, how are you Mia?" Frågar mamma och försöker få min uppmärksamhet.

" Fine." Svarar jag kort.

" Are you two going to eat or..?" 

" No. The food is taking such a long time so we skip it." Säger mormor och ler svagt mot mig.

Jag suckar högt och reser mig upp.

" Where are you going?" Frågar pappa och ställer sig hastigt upp.

" The bathroom." Säger jag och går snabbt iväg till toaletten.

Ilskan i mig kokar och det känner som att nästa personen jag träffar på kan råka ut för en liten utskällning. Jag stänger dörren bakom mig och ställer mig framför spegeln. Min spegelbild visar en trött, irriterad och orolig tjej som inte vet vad hon ska göra. Mormor kunde väl i alla fall sagt till tidigare att både mamma och pappa skulle komma till sjukhuset då hade jag inte gått ifrån skolan i första taget. Jag suckar lågt och sätter upp håret i en stram hästsvans. Jag öppnar upp dörren sakta och börjar gå längs den långa korridoren. Jag stannar upp utanför morfars rum och öppnar försiktigt upp dörren. Han ligger ner tyst och kollar tomt på väggen.

" Grandpa?" Säger jag försiktigt.

" Hi Mia." Säger han och ler svagt.

" How are you?"

" I could've been better. But don't worry."

" Okay. Well I just wanted to say hello." Säger jag och kramar om han snabbt och går sedan ut och börjar gå mot cafet. Mamma och pappa sitter fortfarande kvar vid mormor och pratar. Jag går försiktigt fram till bordet där dom sitter och tar på mig jackan.

" Where are you going?" Frågar mamma.

" School." Svarar jag snabbt och går.

Jag går snabbt till utgången och får syn på en bekant person vid receptionen. Jag stannar till och går fram till personen.

" So you're following me now?" Säger jag och höjer på ögonbrynet.

" No, I was just going to visit my mum." Svarar Zayn och vänder sig om.

" Oh..." Jag kollar skamset ner mot marken. " What happend?"

" Just a small accident." 

" Okay. But I have to go. So...yeah bye." Säger jag och går ut.

Jag går med snabba steg mot skolan och börjar tänka på ett gammalt minne.

 

 

" Mia are you okay?"

Jag vaknar upp ur mina tankar och ser Liam stå bredvid mig med en oro i blicken.

" Yes." Svarar jag snabbt.

" But you were crying." Säger han och torkar bort en tår som rinner nerför kinden.

" It's nothing." Säger jag snabbt och låser upp mitt skåp.

Jag tar snabbt fram mina matte böcker och tar tag i hans hand och går till klassrummet.

" You're sure that you're okay?"

" I am okay. Don't worry." Svarar jag och kramar om hand hand.

" Okay class. Please take your seats so we can begin with the tests!" Säger Helen och kommer in med en stor bunt med papper. 

Jag skjuter bort min bänk och kollar på pappret som visar olika tal. Det här kommer ta hela dagen ju. Jag suckar lågt och börjar med provet.

 

 

" Did they hurt you?" Frågar han och stannar till.

" No. Actually they didn't. So why do you have your bag with you?"

" Can I sleep here?"

" Sure only if you tell me what happend." Säger jag och stänger dörren bakom mig.

" Well me and dad like couldn't get along so yeah."

" I know that feeling." Säger jag och går in till vardagsrummet med Liam tätt bakom.

Jag lutar mig mot Liams axel och sluter mina ögon. Sekunden efter så somnar både jag och han.

---

Hur hans min hade sett ut när jag sprang iväg. Hur besviken han såg ut. På något sätt så tror jag att han verkligen är ledsen. Varför gör jag det här egentligen. Jag simmar snabbt upp till ytan och andas ut. Jag börjar att simma tillbaks in till land då jag får syn på en person komma springandes. Den personen ser så bekant ut.Jag börjar gå snabbare i vattnet då jag ser vilken det är. Liam. Jag visste det han skulle leta reda på mig. 

" Liam!" Säger jag högt och springer snabbare. 

Han ser mig och springer ännu snabbare. Han springer ända ut till vattnet och vi möts i en kyss.

" You don't know how worried I was. Never do that again." Säger han och bär upp mig till land.

" I'm so sorry Liam. I'm sorry." Säger jag och tårarna börjar rinna okontrollerat nerför kinderna.

---

Dagarna rulla på. Jag och Liam träffar varanda varje dag. Mormor älskar verkligen Liam vilket morfar också gör. Varje gång Liam kommer över så bjuder mormor honom på mat eller fika. Morfar brukar tvinga Liam att titta på sporten med honom. Ja dom älskar honom helt enkelt. Jag skolkar inte längre och kommer i tid till lektionerna. Tack vare mormor som blev så upprörd när jag sa att jag skulle skolka. Då så fick jag en undervisning varför man gick i skolan. Så efter det har jag alltid gått till skolan. Jag har inte pratat med mamma eller pappa på flera dagar. Det är så skönt att slippa dom. Slippa deras gnäll.

" Mia!"

Jag vaknar upp ur mina tankar och riktar min blick upp mot Mr.Clark.

" I said: What story is William Shakespeare famous for?"

" Julia and Romeo..no no I mean Romeo and Julia. I think." Svarar jag och precis då ringer klockan.

Jag samlar ihop mina saker och reser mig snabbt upp.

" Don't forget about your homework. Read page 301 to 315. It's going to be a test on that on friday this week."

Alla suckar högt och går med tunga steg ut. Jag tar snabbt upp min mobil och skickar iväg ett sms till Liam. Jag går med snabba steg till mitt skåp och lägger in mina böcker. Jag stänger igen skåpet och ser Liam komma gåendes mot mig med ett stort leende på läpparna.

" So lunch time?" Frågar han och tar tag i min hand.

" I'm starving." Svarar jag och vi riktar våra steg till matsalen.

Klockan är bara halv tolv så det är inte så mycket folk. Vi ställer oss i kön och tar tallrikar och bestick. Jag sneglar på maten och ser att det är potatis och någon slemmig gryta. 

" The food is getting worse for every single day." Säger jag och kollar mot Liam som sitter och äter förfullt.

" Naah, it's not that bad. Try it." Svarar han och ler.

Jag tar en tugga utav maten men ångrar mig lika snabbt. 

" I am so hungry and this food is disgusting." Säger jag och gör en äcklad min.

" We can go to the cafeteria and buy something. I'm done now." Säger han och reser sig upp.

 

" I'm home!" Ropar jag och får inget svar tillbaks.

Jag tar snabbt av mig mina skor och hänger av mig min jacka och går in till köket där det ligger en lapp på bordet.

Jag går fram till spisen där det står köttbullar och makaroner. Jag tar fram en tallrik och slevar på maten och ställer in det i mikron. Någon minut efter piper det till. Jag tar ut maten och börjar att äta.

Jag stoppar ner maten i diskmaskinen och just då plingar det till på dörren. Något inom mig säger att jag inte ska öppna dörren men så nyfiken som jag är så går jag tyst fram till dörren och öppnar. Där vid dörren så står mamma och pappa.

" Where is grandma?" Frågar mamma.

" The store with grandpa. What are you two doing here?"

" Just came by and say hello. We miss you alot." Säger pappa och hänger av sig sin jacka.

" Okay." Svarar jag lågt och går in till vardagsrummet. 

Dom sätter sig ner bredvid mig och börjar prata om att dom är ledsna över allting och att dom vill att jag ska komma hem. Men jag svarar inte dom utan sitter där och nickar.

" So do you want to come with us home?" Frågar pappa.

" No. I don't feel home there. No offense but I'll stay here." Svarar jag och kollar på pappa som ser lugn ut fast jag sagt nej till honom.

" Okay. But you can atleast visit us sometimes?" Frågar mamma och ställer sig upp.

" I will. So are you guys leaving now?" 

" Yes. We have to pick up Jenny. So can I get a hug?" Frågar mamma.

" No." Svarar jag och följer med dom till dörren.

Dom säger hej då och jag följer med dom till dörren där jag ser Liam komma gåendes med en väska i ena handen.

Han kollar upp mot mig och kollar sen på mamma och pappa. Hans min gick från glad till orolig på bara en sekund. Jag sätter snabbt på mig mina skor och springer fram till Liam. Han kramar om mig hårt och jag kan höra hur han andas tugnt.

" What is it?" Frågar jag och flätar in min hand i hans.

" Did they hurt you?" Frågar han och stannar till.

" No. Actually they didn't. So why do you have your bag with you?"

" Can I sleep here?"

" Sure only if you tell me what happend." Säger jag och stänger dörren bakom mig.

" Well me and dad like couldn't get along so yeah."

" I know that feeling." Säger jag och går in till vardagsrummet med Liam tätt bakom.

Jag lutar mig mot Liams axel och sluter mina ögon. Sekunden efter så somnar både jag och han.

 

" I don't know." Svarar jag fast jag egentligen vet.

Jag krossa hennes hjärta. Jag som lovade henne att aldrig göra det så kommer Miranda och förstör precis allting  mellan oss. Hur kunde du Liam? Hur kunde jag? 

" So you and Mia are done?"

" I guess." Svara jag med en klump i halsen. 

" Good because you're mine now." Säger hon och kramar om mig.

Jag kollar upp på henne och ler svagt innan jag kysser henne passionerat.

---

 

 Jag hör steg komma gåendes mot oss. Jag drar Miranda ifrån mig och ser att Niall och Mia kommer gåendes mot oss. Niall möter min blick med en sårad min. Jag kan inte göra det här mot henne. Miranda är mitt ex hon tillhör mitt förflutna. Det var ju faktiskt jag som gjorde slut med henne för att hon var för klängig. Jag reser mig snabbt upp och går fram till dom.

" I have to talk to her." Säger jag och kollar på Niall som nickar och går och sätter sig ner bredvid Miranda. 

" I don't want to talk.." Säger hon knappt hörbart och tittar ner mot marken.

" Just let me talk then." 

Hon nickar svagt på huvudet och vi går iväg till en annan sida utav skolan. Hon sätter sig ner på den halvruttna bänken och kollar upp på mig med svullna ögon. 

" Babe. I am so sorry for that. I don't love her I love you." Säger jag och går ett steg närmre henne.

" Why did you kiss her?"

" I was a jerk. She means nothing to me she is like air to me."

" Really? Wow you're a jerk."

Jag kollar bak och ser Miranda stå där med en förvånad min.

" Well it was you that jumped on me. And you know that I have a girlfriend. And I love her not you." 

Jag kollar mot Mia som för en gångs skull har ett litet leende på läpparna. Kanske så förlåter hon mig endå? 

" So you're with her now?" Frågar Miranda och kollar på Mia med en äcklad min.

" Yes. I love her more than words can describe." 

" You know what? I don't care if you're with this slut. As long as you leave me alone." Säger hon och går surt iväg.

Jag tittar mot Mia som har fastnat med blicken på mig.

" Mia. Do you even realise how much I love you?"

" I don't know what to believe anymore." Säger hon och riktar sin blick ner mot marken igen. 

" Mia.." Säger jag och sätter mig ner bredvid henne.

Hon reser sig snabbt upp och börjar gå iväg. Jag ser hur hela hon skakar. Jag reser mig snabbt upp och springer fram till henne.

" Don't touch me." Säger hon och rycker bort min hand.

" A second chance. Please?" Säger jag och torkar bort en tår som rinner nerför hennes kind.

" I...I.." Mumlar hon och försöker få bort min hand som sitter stadigt fast på hennes axel.

" I can't. I'm just too scared that..if I forgive you you will do the same thing."

" I promise i won't. I was a jerk. I love you so much Mia. Please."

" I just don't know what to do anymore. I feel empty inside. I'm not feeling well."

" Are you sick or something?" Frågar jag och får en liten oro i kroppen om att det är något annat.

" No not that. I'm tired of my life. That's all. But why should I tell you. You don't care." Säger hon och springer iväg.

" Mia!" Ropar jag högt ihopp om att hon ska stanna. Men det gör hon inte.

Att hon inte mår bra det gör så ont inom mig. Jag vill bara skrika av mig all ilska. Såklart att hon inte mår bra. Hon har föräldrar som misshandlar henne och kallar henne för taskiga ord. Jag kysste Miranda och nu hatar hon mig. Dom enda som älskar henne är hennes mormor och morfar. Det är nog säkert dit hon springer. Jag riktar mina steg mot deras hus.

" Liam!" 

Jag kollar bak och ser Niall stå några meter ifrån mig.

" Where are you going?"

" I just have to go somewhere. See you later." Säger jag och snabbar på mina steg.

 

Jag tar ett djupt andetag och knackar på dörren. Dörren öppnas kort därefter och där står en orolig mormor. Är hon inte här?

" Is Mia here?" Frågar jag.

" Wasn't she with you?" Frågar hon och hennes ögon blir tårfyllda.

" She was but she ran away." 

" But she isn't here. Oh my god where can she be?" Säger hon och kollar oroligt upp på mig.

" I think I know." Säger jag och vänder mig snabbt om och springer iväg.

Det ställe hon brukar springa till när allt hopp är borta det är vid en strand som ligger nära en klippa. Förut hittade jag henne där ståendes vid klippan beredd på att hoppa. Någonting inom mig säger att det är bråttom och att hon kanske kommer göra om exakt samma sak igen. 

Jag springer snabbt. Jag vill bara bort. Bort från allt. Slippa känna denna smärta. Slippa all stress. Komma bort från alla. Bara komma bort från den här världen. Jag ser stranden och stannar till. Liam tror att säkert att jag kommer hoppa ifrån klippan. Men det är inte det jag tänker göra nu. Jag tar snabbt av mig mina skor och drar av mig min tröja och byxor så jag bara står i underkläder. Kylan omsveper min kropp. Jag huttrar till och kollar snabbt omkring mig. Ingen alls. Jag går sakta fram till vattnet. Vågorna slår upp då och då på stranden. Jag tar några andetag innan jag går rakt ut i vattnet. Nu kan ingen hindra mig. Inte längre. Ingen kommer ändå att sakna mig. Jag går ut tillräckligt djup och känner tillslut att mina fötter inte når marken längre. Jag tar några djupa andetag innan jag sjunker ner under ytan. Luften blir allt mindre men jag ska inte upp. Jag blundar till och ser Liam framför mig. Hur hans min hade sett ut när jag sprang iväg. Hur besviken han såg ut. På något sätt så tror jag att han verkligen är ledsen. Varför gör jag det här egentligen. Jag simmar snabbt upp till ytan och andas ut. Jag börjar att simma tillbaks in till land då jag får syn på en person komma springandes. Den personen ser så bekant ut.Jag börjar gå snabbare i vattnet då jag ser vilken det är. Liam. Jag visste det han skulle leta reda på mig. 

" Liam!" Säger jag högt och springer snabbare. 

Han ser mig och springer ännu snabbare. Han springer ända ut till vattnet och vi möts i en kyss.

" You don't know how worried I was. Never do that again." Säger han och bär upp mig till land.

" I'm so sorry Liam. I'm sorry." Säger jag och tårarna börjar rinna okontrollerat nerför kinderna.

 

 

 

" Honey what happend?" Frågar hon och kramar om mig hårdare.

Jag försöker prata men det går inte. Tårarna hindrar mig från att få fram ord. Vi går sakta in till köket där morfar sitter och kollar i dagstidningen.

" Sweetheart what happend? Has dad beat you again?" Frågar han och reser sig upp.

" No..It's Liam." Säger jag och faller ihop till golvet.

---

 Jag slår upp ögonen och ser att jag ligger i mormor och morfars säng. Jag sätter mig upp och placerar försiktigt mina fötter på det kalla golvet. Klockan visar att den är fem över elva. Jag gäspar högt och går med långsamma steg nerför trappan. Inne i köket sitter mormor och pratar i telefonen och i vardagsrummet så sitter morfar och kollar på fotboll. Jag sätter mig ner bredvid honom och kollar på mina kläder. Gårdagens kläder är fortfarande på. 

" You slept for a long time." Säger morfar och lägger armen omkring mig.

" I was tired." Svarar jag och lutar mig mot hans axel.

" You were pretty upset last night." Säger han vilket får mig att minnas vad som hände igår.

Ögonen blir tårfyllda, en ensam tår rinner nerför kinden som jag fort torkar bort med handen och kommer på att jag ska möta Niall vid skolan vid två. Bara inte Liam är med. 

Jag reser mig upp från soffan och går snabbt upp för trappan. Min mobil ligger på golvet och vibrerar förfullt. Jag skyndar mig snabbt ner på golvet och hinner inte se vilken det är innan jag svarar.

" Yeah?" Säger jag och andas ut.

" Mia. Finally you picked up."

Jag stelnar till och vet inte alls vad jag ska säga. 

" Bye." Säger jag snabbt och lägger på.

Jag slänger mobilen långt ifrån mig och känner hur tårarna rinner nerför kinderna. Dörren öppnas och in kommer en orolig mormor.

" Honey." Säger hon tröstande och sätter sig ner bredvid mig.

Jag slänger mig i hennes famn och låter tårarna strömma nerför kinderna.

" I know it's hard for you right now but you have to stay strong." 

" How?" 

" It's only you that know it. You have to found that one little thing that can keep you happy and let you free from all your feelings. All the sorrow and pain. Listen to your heart." Säger hon och kramar om mig hårdare.

" I love you grandma." Säger jag och tårarna rinner kraftigt nu.

" I talked to your mom and she wants you to get back home..."

" No please no." 

" Let me finish." Säger hon och lutar sig bak mot sängen.

" I told her that you're staying here as long as you want to."

" Thank you so much grandma." 

Vi sitter på golvet ett bra tag innan jag äntligen samlat ihop mig.

" Don't stay out to long." Säger morfar och kramar om mig.

" I won't I promise that. I have to pick up some clothes at the house aswell."

" I can do that." Säger mormor och omfamnar mig i en varm kram.

" Thank you. See you later." Säger jag och stänger dörren bakom mig.

Vägen till skolan är inte så lång från mormor och morfar. Kanske tio minuter att gå? Jag sätter i mitt headset och låter musiken tala.

 

Jag stannar till och märker att jag kommit fram till skolan. Ingen Niall syns till heller. Jag tar upp min mobil och kollar på klockan. Tjugo över två. Vi skulle mötas två. Kanske ville han inte komma endå. Han har säkert fått reda på vad som hänt mellan mig och Liam. 

" Mia!" 

Jag kollar bak och ser Niall komma gåendes och bredvid honom går Liam och Miranda. Den här dagen kommer bli lång.

Jag går sakta fram till Niall och kramar om honom. Liam försöker krama om mig men jag backar undan. Han rycker på axlarna och ställer sig bredvid Miranda.

" So what shall we do now?" Frågar Niall.

" Talk or something?" Svarar Liam och försöker få ögonkontakt med mig.

" Sure. Let's go to that bench over there." Säger Niall och går snabbt iväg till bänken.

Niall sätter sig ner och efter honom kommer Liam och efter honom så sätter sig Miranda ner och tar tag i Liams hand. Det sticker till i mitt hjärta. Ögonen blir tårfyllda och den stora klumpen i halsen kommer tillbaks. Jag försöker svälja bort den vilket lyckades den här gången.

" Mia? Is there something wrong?" Frågar Niall och reser sig upp.

" What? Oh..no." Svarar jag och ler.

" I swear it looked like you were crying." 

" Well I wasn't." Säger jag.

Han kollar på mig med den blicken som får mig att brista. Nu bryr jag mig inte om att Liam sitter bakom honom och ser att jag totalt bryter ihop eller att hans "ex" sitter bredvid honom. Niall kramar om mig hårdare och släpper mig sedan efter ett tag. Han kollar mig rakt i ögonen och det betyder att jag måste berätta för honom om vad som hänt.

" Not here." Säger jag och tar tag i hans hand och går iväg.

" Why did she burst in to tears?" Frågar Miranda och placerar sin hand ovanpå min.

" I don't know." Svarar jag fast jag egentligen vet.

Jag krossa hennes hjärta. Jag som lovade henne att aldrig göra det så kommer Miranda och förstör precis allting  mellan oss. Hur kunde du Liam? Hur kunde jag? 

" So you and Mia are done?"

" I guess." Svara jag med en klump i halsen. 

" Good because you're mine now." Säger hon och kramar om mig.

Jag kollar upp på henne och ler svagt innan jag kysser henne passionerat.