.

---

 Han rycker till lite och torkar bort några tårar och kollar upp. " I just want her here now." Säger han och snyftar till. 

" Liam. I'm right here." Säger jag.

Han kollar med tårar i sina ögon på mig. 

" God Mia I'm so sorry." Säger han och kramar om mig.

" No, I'm the one who's sorry. Liam I should've known from the start that it was her from the beginning. I love you Liam don't forget that." Svarar jag och känner hur tårarna rinner. Jag kramar om honom hårdare och kollar upp mot Niall som kollar på mig med ett leende.

" I love you Mia." Säger Liam lågt.

" I love you too Liam."

---

 " I gotta call Zayn." Säger jag och reser mig upp ur soffan.

" Why?" Frågar Liam och tar tag i min hand.

" I just have to tell him one thing."

Jag går iväg till sovrummet och stänger dörren försiktigt efter. 

" Hi Zayn, I just called to let you know that I'm going to be home."

" I just can't leave Liam."

" Okay. Bye." Säger han kallt och lägger på.

Jag reser mig upp med ett suck och går ut till vardagsrummet där Liam ligger ner i soffan och sover. Niall sitter bredvid och ler stort.

" He was very tired." Säger Niall och reser sig upp från soffan.

" I can see that."

" So. I'm gonna go now. Have to get back home to Meg." Säger han lågt.

" Just one question Niall."

" Yes?"

" Do you really like her?"

" Yes..." Svarar han snabbt.

" Are you so sure about that?"

" Why wouldn't I?"

" Maybe because she is a bitch. She is only with you because she don't want to be alone."

" No that's not true!" Säger han och går med sina steg in till hallen.

" It's true. She is lying and she doesn't let you hang out with me. Just because she is jealous."

" No that's not her. I love her Mia. Okay?"

" Okay. Fine I was just asking."

" Good bye Mia." Säger han och går ut. Jag låser dörren efter honom och går med tunga steg in till vardagsrummet. Liam mumlar något ohörbart när jag sätter mig ner i soffan. 

" You still have your ring." Säger Liam högre. Jag kollar ner på mitt ringfinger och märker att jag fortfarande har den på.

" I've must have forget about it. I was so angry." Svarar jag och lägger mig ner på hans bröst. 

" You do know that I am so sorry about.."

" It's okay Liam." Svarar jag.

" I love you Mia. I'll always love you."

" And I will always love you Liam. But can you keep a secret for me?"

" Of course."

" I think I want to go to the next level." Säger jag lågt.

" How do you mean?"

" You know. Find a place somewhere else in England. Get married in a big church. Get kids."

" Yeah that's cool. I want kids."

" Liam I want to get four kids."

" Haha wooow. Well let's say like this..."

" What?"

" That we're going to bed now then tomorrow we can do something fun."

" Okay."

Vi lägger oss i sängen och somnar kort därefter. 

 

" Where are we going?" Frågar jag och försöker få bort Liams händer från mina ögon.

" You'll see in just a minute." Svarar han och stannar upp.

" Why did you stop?"

" Because we're here now." 

Han tar bort sina händer och jag ser att vi är utanför Megs hus. Varför? Jag som trodde vi skulle få göra någonting roligt idag inte konfrontera henne. Meg är den sista personen jag vill tänka på just nu. Hon har försökt att förstöra för oss flera gånger. På grund av avundsjuka. Helt klart. Han knackar hårt på dörren och jag hör stegen som kommer närmre dörren. Megan är den som öppnar dörren. 

" Hi Meg." Säger Liam och ler svagt.

" Hi Liam." Svarar hon glatt.

Jag ställer mig försiktigt bakom dörren alltför att hon inte ska se mig. För då kommer hon att stänga dörren. Jag bara vet det.

" Can we talk?"

" Sure come in!"

" No let's talk outside."

" Okay."

Hon går ut och stänger dörren bakom sig. Hennes blick möter min och jag ser hur hennes ögon blir blanka. 

" Why are you here?" Frågar hon försiktigt.

" Liam forced me."

" Oh.."

" I'm gonna let you two talk." Säger Liam och kramar om mig och går sedan iväg.

" Why are you doing this?" Frågar jag.

" Doing what?"

" Acting so bitchy. Like I love Liam so much, we're getting married soon and you just want to ruin everything between us two. Why? I thought you were my best friend. But I guess I was wrong."

" You're just all over Niall all the time."

" I'm not. What is wrong with you?!"

" Nothing is wrong with me! Just answer my question Meg."

" No. Leave." 

" Not until you answer my question."

" I said leave! Now!" Säger hon och går närmre mig.

" You do know that Niall feels controlled?"

" He is?"

" Yes. You're like keeping an eye on him all the time. He has to have some privacy."

" He loves me. So get away!"

" Just saying. You're going to end up all alone if you're keep doing this."

" LEAVE." Skriker hon och puttar till mig.

" You're not my friend anymore." Säger jag och går med tårfyllda ögon nerför trappen och sätter mig i Liams bil där Liam sitter och nynnar på "wide awake"

" How did it go?"

" What does it look like?" 

Han torkar bort tårarna som runnit och kramar om mig mjukt.

" Can we just go home now?" Frågar jag och sätter på bältet.

" Of course."

Tårarna rinner. Det går inte att få ett stopp på dom. Hur mycket jag än försöker så går det inte att hindra dom från att rinna. Jag sätter mig ner i soffan och tar upp mobilen och ringer Niall.

" Hi buddie." Säger han glatt.

" Can you come over?"

" Of course man. I'll be there in ten."

" Thanks."

Jag knappar in Mias nummer och tvekar först. Hon skulle endå inte svara mig, jag har skrämt upp henne rejält. Hon vill vara ensam ett tag så varför ska jag störa för? Jag tröck ner hennes nummer och lägger mig ner i soffan med blandade känslor.Ilska, sorg, besviken. Så mycket tankar åker omkring i huvudet. Varför förstörde jag vår fina lilla stund vi hade? Varför är jag en sådan stor idiot och frågar om hon och Zayn har hållt på med varandra? Varför? Varför? Varför? Jag sätter mig långsamt upp i soffan och hör att det knackar på dörren.

" Come in." Säger jag lågt och hör dörren öppnas. Några sekunder efter kommer Niall in med en stor påse i ena handen och en annan påse i den andra handen.

" What is that?" Frågade jag och torkar bort tårarna.

" I thought I could try to cheer you up. So I have some snacks and video games. And in my other bag I have my pillow and toothbrush and you know." Svarar han och startar tv:en. Det är det bästa med Niall han pratar inte så mycket om det som hänt utan han försöker bara få en att glömma det som hänt. Att man får tänka på något annat. Det är så skönt. 

" Don't cry anymore Liam." Säger Niall och kramar om mig.

" I'm gonna try. But you're the one who's going to cry when I beat you in fifa." Svarar jag och tar upp en kontroll.

" Game on." Svarar han och startar spelet.

" So that's basically what happend." Säger jag lågt och pustar ut.

" So he acctually yelled you out for that?" Frågar han och sätter sig närmre mig.

" Yeah, kinda." Svarar jag och tar upp mobilen. Inget sms från honom. Inte ens ett samtal.

" But wait. Why did Meg told him that? I thought she was your best friend?"

" That's what I thought to." 

" Anyways. We've been here for a long time now. Should we go somewhere else or?"

" I just have to go home." Säger jag och reser mig upp." Just going to grab somes tuff then we can meet at the playground."

" Sure. Well I'll see you later. Call me when you're done." Svarar han och kramar om mig.

" I will." Jag går med snabba steg till bilen och åker till lägenheten.

Jag tar några djupa andetag och öppnar dörren. Några enstaka ljud hörs från vardagsrummet. Jag hör Nialls skratt och hur Liam skriker " No." Ett litet leende smyger fram på mina läppar. Att höra när dom spelar är det bästa som finns. Bara för att dom alltid blir så sura på varandra om den ena vinner över den andra. Jag vänder mig mot dörren och försöker stänga den så tyst som möjligt. Jag suckar lättnad och knyter sakta av mig mina skor och smyger försiktigt fram till vardagsrummet där jag ställer mig mot en kant så att dom inte skulle se mig.

" So Liam. How do you feel about Mia?"

" Like feelings or?"

" Well duh?"

" I love her so much. I hate it that I am so jealous. I really hate it. I just want her here in my arms. Just hold her and tell her that I am sorry. She's gone through so much and I'm just a idiot against her. Who am I kidding? She deserves someone who is better than me." Säger han och jag hör hur han bryter ihop. Detkänns verkligen i mitt hjärta. Tårarna rinner hastigt nerför kinderna. Jag torkar snabbt bort dom och försöker lyssna mer på dom.

" Well Liam. The only thing I can tell you is that if she doesn't forgive you then I am going to end my friendship with her." Säger Niall.

" But I just want her here right now. I want to fell her warmth. I just miss her so badly." 

Jag tar ett djupt andetag och lägger ner jackan på golvet och ställer mig i dörr öppningen. Jag ser hur Niall försöker trösta Liam. Liam sitter med hans händer begravda i ansiktet och bokstavligt talat skakar. Niall kollar upp och ser förvånad ut när han ser mig. Jag gör en gest åt honom att vara tyst. Han nickar svagt och återgår till att trösta Liam. Jag smyger försiktigt förbi vardagsrummet och lägger in väskan i sovrummet och går sedan tillbaks till vardagsrummet där Niall fortfarande försöker trösta Liam. " Come here." Mimar Niall fram. Jag nickar och går försiktigt fram till soffan och sätter mig ner bredvid Liam. Han rycker till lite och torkar bort några tårar och kollar upp. " I just want her here now." Säger han och snyftar till. 

" Liam. I'm right here." Säger jag.

Han kollar med tårar i sina ögon på mig. 

" God Mia I'm so sorry." Säger han och kramar om mig.

" No, I'm the one who's sorry. Liam I should've known from the start that it was her from the beginning. I love you Liam don't forget that." Svarar jag och känner hur tårarna rinner. Jag kramar om honom hårdare och kollar upp mot Niall som kollar på mig med ett leende.

" I love you Mia." Säger Liam lågt.

" I love you too Liam."

 

" So a busy day tomorrow?"

" Yes."

" Are you going to IKEA by yourself?"

" I don't know. I think that Meg is coming with me."

" Great. Because I don't want you to be alone."

" You're to cute. But I think I have to go and be social now so I'll see you later."

" Bye. Love you."

" Love you too."

" Meg can we talk for a minute?" Säger jag och ser hur hon suckar lågt.

" What?"

" Tomorrow I'm going to IKEA and I was wondering if you want to come with me?"

" No."

" No?"

" I can't."

" Why not?"

" Going to be with Niall. Duh?" Säger hon och ler.

" So I'm going alone?"

" Take your grandma with you or your mum."

Precis när hon sa ''mum'' så frös jag till. Allting i rummet blir snurrigt. Jag kollar på Meg och ser att hon pratar men jag kan inte höra någonting. Såfort hon nämnde mamma så stanna hela min värld. Precis allting. Allting jag känner. Saknad. Ilska ja allt. Försvinner. Hela min värld blir tom. När hon bara nämner ordet mamma så blir jag helt yr. Jag försöker andas men det kommer ingen luft. 

" Are you okay?" Frågar Meg och kollar oroligt på mig.

" I can't breathe." Svarar jag och springer mot hallen. Dörren slås upp och där utanför står mamma. Fan. Luften håller på att ta slut helt. Jag puttar undan mamma och springer nerför trapprona. Utgången är så nära men jag orkar inte. Luften räcker inte till. Jag börjar springa snabbare och tog tag i dörr handtaget och satte mig ner på trappen utanför. Jag andas djupt och lugnt. Vad gör ens mamma här? Och hur kunde hon veta att jag bor här med Liam? Om inte...Liam kan inte vart den som berättat. Inte Niall heller det skulle han aldrig göra. Meg? Ja hon är ju den som verkar mest underlig nu för tiden så det kan vara hon. Men hon är ju min bästa vän så jag tror inte det. Då är den enda jag kan tänka mig som sagt det är Zayn. Jag reser mig hastigt upp och springer uppför alla trappor in till hallen där alla står påklädda.

" Zayn, can I talk to you for a minute?" Säger jag och drar med mig honom in till sovrummet. 

" What?" Frågar han och sätter sig ner i sängen.

" WHy did you tell mum?"

" Tell her what?"

" Don't lie to me. Why did you tell mum where I live?"

" I didn't tell her!"

" Omg Zayn! Stop lying!" Säger jag frustrerat och sätter mig ner bredvid honom.

" I swear to god. I didn't tell her. I don't have her phone number neither does Niall. Niall told me for a few days ago that you don't like your family. And I barely know you so why should I tell her? And I don't even know where she lives or her phone number."

" But who can it be then?"

" I think I know who. But you don't gonna like the answer."

" Just tell me."

" Meg."

" Are you sure?"

" Who else could it be?"

" Right. I'm sorry Zayn. I just don't want her here."

" If you talk to Meg then me and Niall can tell her that you're not feeling OK."

" Thank you."

Vi båda reser oss upp och går ut till hallen där Meg står och pratar smått med mamma. Hur dum tror hon att jag är? Niall står mest tyst och håller på med sin mobil.

" Meg can we talk?" Säger jag och kollar osäkert på henne.

" Sure. We can talk right here." Säger hon kallt.

" No. Private."

" Fine." Suckar hon och går med mig in till sovrummet. Jag tar ett djupt andetag och kollar upp på Meg.

" Why did you do it?"

" Do what?"

" Don't act like you don't know what I'm talking about."

" Look. It's your mum Mia. Your mum."

" I know that. But you're my best friend. And I thought that you knew that I don't like my family."

" I know that you don't like them but you could atleast give her a chance."

" I knew I couldn't trust you. Just get out." Säger jag lågt.

" Wha.."Hon hinner inte avsluta meningen.

" Get out of here! You're not my friend anymore!" Säger jag högre.

Hon reser sig tyst upp och går sakta ut. Jag följer efter henne till hallen där Zayn är den enda som står kvar.

" Where did Niall go?" Frågar jag.

" Home. He was tired."

" Oh, but why are you still here?"

" I don't know. I should probably get back home."

" Okay."

" Well good bye Mia."

" Good bye Zayn." Svarar jag och ler.

Meg springer ikapp Zayn och kollar bak mot mig med tårfyllda ögon. Ett lågt suck kommer ur min mun. Det som skulle vara bra just nu är att ha Liam vid sin sida. Få känna hans varma trygga kramar och säga till mig att allting kommer bli bra. Han kommer alltid med dom tröstande orden. Säger alltid dom rätta sakerna. Jag kollar på ringen och ett leende sprider på mina läppar. Även om han är långt ifrån mig så vet jag att han alltid är nära. Det där lät helt konstigt. Men även om han är flera mil ifrån mig så vet jag att han är alltid ett samtal bort. Där, det lät bättre. Jag skrattar lågt åt mina egna tankar och går in till sovrummet.

Veckorna flyger förbi och nu är det bara en vecka kvar tills jag får se Liam igen. Det har vart tre hemska veckor. Att sova ensam i en stor säng är hemskt. Till och början med så var det helt okej men för varje dag så blev det allt mer ensamt. För ensamt. Lägenheten är för tyst. Det enda jag gör är att sitta ensam i soffan och kolla på tv:en som visar samma gamla avsnitt av serier. Skolan har jag struntat totalt. Gick dit en dag. Blev utskrattad för att jag gick själv. Satt själv i matsalen. Det blev för mycket så jag har hoppat av skolan. Vem bryr sig endå? Visst Liam kommer bli besviken på mig men det finns inte så mycket jag kan göra åt saken. Men att bara sitta ensam i soffan varje dag börjar bli tråkigt. Megan vägrar att prata med mig efter det som hände. Niall vågar inte för då kommer Meg göra slut med honom. Zayn har kommit över lite då och då. Och han är faktiskt väldigt trevlig i alla fall om han är ensam. Liam kommer inte gilla det när jag berättar för honom att jag och Zayn har umgåtts. Men han är den enda jag har kunnat vart med. Om jag ringer mormor och ber henne komma över då följer mamma med. Jag bara vet det. Jag har ingen riktig familj. Jag har ingen utom Liam. Mormor har betett sig konstig när jag ringt henne. Den enda jag har är Liam därför vill jag ha ha vid min närhet nu. Men jag måste vänta en vecka till. Dagen efter all drama så åkte jag till IKEA med Zayn. Det kändes så skönt att prata med någon som lyssnade. Även om jag inte är så förtjust i honom så är han en bra lyssnare. Jag vaknar till från mina tankar och tar upp min mobil som vibrerar. 

" Hi my darling." Säger jag och ler för mig själv.

" Hello love."

" So what's up?"

" The sky."

" Haha. No but I'm serious."

" I'm just kidding. Well we're packing our stuff riight now."

" Wait what? You're supposed to leave in a week?"

" No I said when I called you yesterday that tomorrow is the last day here."

" Oh. I've must been so tired that I didn't hear that. So you're coming home today?"

" Well no not today. But tomorrow."

" Finally." Säger jag och suckar lättad.

" What?"

" I just missed you."

" I've missed you too. These weeks have been terrible without you."

" I feel the same thing."

" Well I think you have to go to sleep now or am I wrong?"

" But it's only...hold on..." Säger jag och reser mig upp från soffan och går in till köket. " It's only nine. It's way to early for me."

" Really?"

" Yeah."

" Whatever. But tomorrow I expect to get alot of kisses fom you."

" Well I have to think about that."

" Haha. Bye Mia. I love you."

" I love you too Liam."

Jag går tillbaks till soffan och virar filten omrking mig. Inget bra på tv:en som vanligt. Jag suckar lågt och hör hur det låter från hallen. Jag sänker volymen på tv:en och lyssnar efter. Det är någon inne i hallen.

" Hello?" Säger jag högt. Inget svar.

Jag reser mig snabbt upp ur soffan och går sakta in till hallen. Ingen där.

" I'm gonna call the police!" Säger jag och försöker lyssna efter vart den som kommit in har tagit vägen. Det kommer ljud från köket. Jag kollar omkring i hallen och ser ett stort paraply. Försiktigt tar jag upp det och går sakta till köket. Jag stannar precis utanför och tittar försiktigt in till köket. 

" Zayn? What the hell are you doing here?" Frågar jag och andas ut.

" Did I scare you?" Frågar han osäkert.

" Yes you did. ANd answer my question. Why are you here?"

" Well first of all. You didn't lock the door and second of all I got in a fight with my parents."

" Oh. But you can't stay."

" Why not?"

" Because I have to get up early tomorrow."

" And why?"

" Liam is coming home."

" Oh. Well bye then." Säger han och går förbi mig snabbt.

" Bye." Svarar jag och låser dörren efter honom. Jag går tillbaks in till vardagsrummet och lägger mig ner i soffan.

 

 

 

Jag väntar i en lång stund i hopp om att Liam ska svara. Inget svar. Jag lägger på och försöker igen. Återigen inget svar. Sista gången jag svarar så hör jag äntligen hans röst.

" Liam. I love you so much do you know that?" Säger jag glatt och nästan hoppar upp och ner av lycka.

" So you've opend your gift?"

" Yes. And yes I want to be your wife." 

" Yeeey. But babe I have to hang up. Still up in the air so it is so hard to hear you. But I love you."

" I love you too." Säger jag och lägger på. 

" So. What did he say?" Frågar Meg och kollar nyfiket på mig.

" Not that much actually."

" So he wasn't happy at all?"

" Of course he is happy but he is still up in the air."

" Oh, okay."

" So Meg. What movie are we going to watch?" Frågar jag och öppnar upp kylskåpet och tar fram colan.

" The last song."

" Yes! My favourite movie." 

" I knew you were going to be happy. And I have one little thing to tell you." Säger hon och går till hallen.

" What?"

" Niall wanted to join with us. If he can?"

" Of course." 

" Great! He is coming in any second now."

Jag nickar till svars. Det måste vara något på gång mellan hon och Niall. Det går liksom inte en endaste sekund utan att hon nämner hans namn eller visar en bild han nyligen lagt upp på facebook. Men dom skulle dock bli ett väldigt fint par. Om dom nu skulle bli tillsammans. Dörren slås upp och in kommer Niall med en påse i handen och sin mobil i andra.

" Heeeeey!" Säger han kramar om mig.

" What a nice entrance." Skrattar jag fram.

" I know. And if you don't mind Zayn is here aswell."

" Wha..." Jag hinner inte säga något mer då jag ser Zayn komma ingåendes.

Vad gör han ens här? Bara Niall skulle ju få komma. Inte Zayn. Hans blick möter min och ett litet leende smyger fram på hans läppar. Jag vänder mig irriterat om och går in till köket och tar ut fyra glas och tar med mig glasen och colan in till vardagsrummet där dom placerat sig. Meg sitter längst ut, Niall bredvid henne och Zayn bredvid Niall. Toppen. Verkar som att det blir jag som får sitta bredvid Zayn. Jag startar filmen och slår mig ner bredvid Zayn.

 

Filmen är slut och några tårar har fällts då han dog. Att inte hon gjorde något. Hon bara stog där och kollade på när han dog. Usch! Att jag alltid tänker så när jag kollar på den här filmen. Zayn har även försökt pratat med mig under filmen men jag har mest undvikit honom. Meg och Niall satt för den mesta delen och pratade under filmen. Just nu så sitter Meg lutad mot Nialls axel och tar kort med Nialls mobil. I sånna här lägen vill man bara att Liam ska vara hemma och inte i Syd Afrika. Det har knappt gått en hel dag men jag saknar han som tusan. Nästan som att man vill ta nästa flyg dit och träffa han. Så mycket saknar jag honom. Jag vaknar till ur mina tankar när min mobil lyser upp och en bild på Liam kommer upp. Jag hoppar snabbt upp ur soffan och stänger in mig i sovrummet där jag svarar i telefonen.

" Hi babe. I just realised what you said. So you really want to marry me?"

" Yes. There's nothing in the world that could change my mind."

" You're too cute. So what are you doing right now?"

" Hanging out with Meg, Niall and Zayn."

" Zayn?"

" Yes. Niall invited him in."

" RIght I forgot. Zayn is Nialls friend. 

" So forget about that. What are you doing?"

" Still on the plane but we're landing in like twenty minutes."

" Okay. So you're going to the hotel right away?"

" Yes. Then tomorrow we're going to a market and I'm going to buy candy and then look for some stuff for our apartment. Sound cool right?"

" Yeah and I'm going to IKEA tomorrow."

" What are you going to do there?"

" Look for some lamps and some candles, you know little things we need in our apartment. Then I have to go to the store."

" So a busy day tomorrow?"

" Yes."

" Are you going to IKEA by yourself?"

" I don't know. I think that Meg is coming with me."

" Great. Because I don't want you to be alone."

" You're to cute. But I think I have to go and be social now so I'll see you later."

" Bye. Love you."

" Love you too."

---

 

" Meg are you home?" Frågar jag och låser upp dörren till lägenheten.

" No..uhm..well..basically.."

" You're home. Liam told me."

" Dammit can he never keep his mouth shut." 

" Haha. But could you possibly come over. I'm sad and alone."

" Be there in five."

" Don't forget that I'm at the apartment."

" I know that you're there. Do you want anything? Like sweets or something?"

" No I want Liam."

" Boo boo you can always call him. But I have to hang up now see you soon."

" Bye."

Jag torkar bort några tårar och trycker upp Liams nummer. Han kanske inte kan svara eftersom att han är uppe i luften. Flera toner efter varandra men inget svar. Jag är nära på att ge upp. 

" Hello?"

Yes det funkar.

" Liam?" Frågar jag osäkert.

" Mia? Is that you?"

" It's me. Liam I miss you already. I literally cried when you left."

" Aaaw honey don't cry. I miss you too. Miss your hugs and everything about you. But remember I'll be soon home. Okay?"

" Okay."

" Well I can't hear you that good so I have to hang up. But I love you loads and loads."

" I love you too. Bye babe."

" Bye my love."

Jag suckar lågt för mig själv och går in till köket där det ligger ett litet paket på bordet. På paketet så ligger det en lapp som ser ut som en hel novell. Jag börjar läsa den tyst för mig själv.

Jag torkar bort mina tårar och öppnar upp den lilla presenten. Under inslaget av papper så ligger det en liten ask. Någonting inom mig säger att den här asken innehåller något värdefullt. Något jag aldrig skulle vilja tappa bort. Jag öppnar upp asken sakta och mina ögon blir nästan stora som tefat när jag ser vad som ligger inuti. Jag tar upp den ihopvikna lappen och börjar läsa.

Jag skriker ja och hör hur dörren öppnas.

" Are you okay?" Hör jag en orolig röst.

" Yes. Can you believe it Meg I'm getting married." Säger jag och kramar om Meg.

" Congratulations Mia!"

" But I'm still sad." Säger jag och sätter mig ner.

" Why?"

" I miss my Liam."

" Stupid question. But call him and tell him that you've opend the present."

" I will." Säger jag med ett stort leende på läpparna.

---

 

" Well it's fine with me." Svarar jag och tar upp min väska.

" Really?"

" Yes it's okay. Let's go downstairs." Svarar jag och öppnar upp dörren.

Där utanför så står hennes mamma med lilla Jenny bredvid sig. Jag hälsar vänligt och går sedan ner till vardagsrummet där det är ljus tända och även jordgubbar doppade i choklad står uppdukad. Jag nickar gillande och sätter mig ner i den mjuka härliga soffan.

" Come her sweetheart." Säger jag och sträcker ut mina armar.

Mia lägger sig försiktigt ner och så ligger vi hela den natten.

---

 

" Breakfast time!" 

Jag rycker till i hela kroppen och sekunden efter så ligger jag nere på golvet. Jag hör ett högt skratt och kollar upp där jag möter Mias perfekta leende. 

" Ha-ha really funny." Säger jag ironiskt och drar ner henne från soffan.

Hon stönar till och placerar sin hand på huvudet.

" I'm so sorry! Are you okay?" Frågar jag och sätter mig snabbt upp bredvid henne.

" It hurts. I hit my head against the table."

" I'm so sorry Mia."

" No. It's okay. I love you anyways." Svarar hon och lägger sig ner på golvet.

" And I love you too. So it's breakfast time."

" Haha no it was just me that was trying to get you up."

" Oh. But it is so quiet here. Where are they?"

" Don't know." Svarar hon kort.

" So. If they're not home then I'll can make some breakfast for us."

" I'm not that kinda hungry. But you can go and make yourself a sandwich." Säger hon och lägger sig ner i soffan med en filt omlindad omkring.

" Are you sure?"

" Yes."

Jag nickar svagt och går med snabba steg in till köket där det ligger en lapp på bordet. Jag bryr mig inte så mycket om den utan tar fram brödet och brer på två mackor och tar med dom in till vardagsrummet.

" You're fast." Säger Mia chockad och sätter sig upp fortfarande med handen på huvudet.

" I just made some sandwiches. And before I forget there's a paper on the table from your grandma."

Hon reser sig sakta upp och går in till köket. 

Mias perpsektiv:

Jag går sakta in till köket och tar upp lappen från bordet.

Jag går in till vardagsrummet där Liam sitter och är helt upptagen med sina mackor. Bredvid honom ligger min mobil och lyser upp hela tiden. Jag går snabbt fram och ser flera osedda sms från mamma. Jag öppnar upp det första och börjar läsa tyst för mig själv.

Några tårar rann längs kinderna. Jag öppnade ett till sms och torkar snabbt undan tårarna innan jag börjar läsa nästa sms.

Jag satt med tårar som nu rinner längs mina kinder. Några svaga snyftningar hörs från mig och jag känner hur Liam kollar på mig med en orolig blick. Jag tar några djupa andetag och trycker upp mamma i kontaktlistan.

Jag trycker på skicka och lutar mig mot Liam som drar in mig i en varm kram.

" What is wrong?" Frågar han efter ett tag.

" It's mum."

" What did she wrote?"

" That she misses me and she wants a second chance.And that dad tried to hurt Jenny."

" What did you wrote back to her?"

" That I'm scared. I'm scared if I'll give here a second chance she will do the exact same thing again. I'm scared that dad will beat me up and that mum will yell me out. I'm afraid that if I am happy for just one second they will ruin it. I'm tired of feeling useless. Tired of being alone. But I know that I'm not alone because I have you and grandma, grandpa and Meg." Svarar jag och mer går det inte att säga.

" I love you so much Mia. It's your choice. If you're scared of what she will do to you then you can tell her no. But if you still want to then just tell her that you will think about it. I will alwys be there for you. I hope you know that. You're not useless Mia. I love you so much. So so so much." Säger han och kramar om mig ännu hårdare.

" I'm just scared."

" Don't be."

" I love you Liam." Säger jag och kysser han snabbt.

" And I love you."