.

Jag lade ner mobilen i min ficka och gick ut från stigen och letade på en busshållsplats. Efter några minuter så hittade jag på en som gick ner till stan. Bussen var rätt full så jag satte mig ner bredvid en äldre dam. 

"Hello dear. What's your name?" Frågade hon.

"Felicia. And yours?"

"What a beautiful name. My daughter's baby has the same name as you. My name is Olga Henrikssen."

"That doesn't sound that english."

"That's because I was born in Norway." 

"Oh, but it is a nice name."

"Thank you dear." Jag log och hon började prata ännu mer. Den där damen kunder verkligen prata.

---

  

Jag tröck på stoppknappen och bussen stannade. Snabbt gick jag av och skyndade på mina steg till London Eye eftersom att det var där jag skulle träffa på Niall.Det känns så konstigt att just jag ska få träffa Niall och ha chansen att prata med honom. Det är inte många som får chansen att göra det, bara intervjuare och sånt. Men att ett fan eller ja Directioner får göra det. Det händer vekligen inte ofta. Jag tittade ner mot marken och såg ett par fötter stå nästan mittemot mig. Jag kollade upp och där stog Niall precis framför mig med ett brett leende. 

"Hi Felicia."

"Hello. So where are we going?" Frågade jag och drog upp dragkjedan på jackan. 

"Up there." Sa han och pekade på London Eye. Jag nickade och vi betalade för två biljetter. Vi fick en vagn som vi delade med sju till. Dom startade och vi åkte sakta uppåt.

"So what's up?"Frågade Niall och ställde sig närmre mig.

"Everything."Suckade jag och kollade ut på den fantastiska utsikten.

"And what do you mean by everything?"

"My mum doesn't listen to me and she is so mad at me right now." Sa jag och tittade ner på mina skor. 

"So you cant go to the concert tomorrow huh?"

"I don't know. I hope so because I really want to hear you guys live because that it is on my list on before I die list." 

"Well if you can't I can sneak you in."Log han. 

"Paul won't let you."Skrattade jag och slog till han löst på armen.

"He will. I just tell him that you are a friend of mine so you can go the concert. Doesn't that sound like a great idea?"

"Yeah so am I going to stand backstage or?"

"No you can't stand backstage because you won't see a thing over there. You can stand by the mixer table."

"Mixer table? What is that?"

"Where they check the volume and all of that stuff."

"Everyone in the audience is going to look at me."

"So? Don't care about them. Come on let's go and take a coffee or something like that."

Vi gick till ett café som låg en bit utanför London. Vi beställde en varsin cola och chokladboll och satte oss sedan på en uteservering där vi började lära känna varandra bättre. 

Klockan var över tolv på natten och mamma hade ringt mig ca tjugo gånger men jag hade inte svarat en endaste gång. Skulle jag ha svarat då vet jag bara vad hon skulle ha sagt. "Nu blir det ingen konsert för dig imorgon eller i Sverige för nu säljer jag dom." Jag bara vet det. Jag suckade högt och satte mig tyst ner på en bänk. Niall hade gått hem för ett bra tag sen. Han behövde få sömn för konserten som är idag. Det var helt svart ute och bara gatolyktorna lyste under den kalla natten. Jag kunde inte komma in till hotellet eftersom att mamma hade det kortet och jag kunde inte ta bussen tillbaks tilll dom eftersom att jag ville inte få skäll. Och det gick inte nå fler bussar nu på natten. Suckandes la jag mig ner på bänken och tog upp mobilen. Inga nya sms och inget speciellt som hänt på twitter heller. Jag la ner mobilen på magen och slöt mina ögon för en kort stund. 

"Wake up you can't sleep out here it's to cold and way to dangerous." Jag öppnade långsamt upp ögonen och såg ett litet barn i sex årsåldern stå ovanför mig och petade på min kind.

"What are you doing out here all by yourself?" Frågade jag och satte mig upp på bänken och lät han sitta bredvid mig. Han satte sig ner tyst och tog tag i min hand i sin.

"I am not alone I have my friends with me." Log han. Jag tittade upp och kollade omkring mig men såg ingen stå där med oss.

"Where? I can't see your friends."

"They are all over the place." Han reste sig upp och sprang fram till ett träd. "Can you see her?" Frågade han och pekade på något bredvid honom. Jag reste mig upp och gick fram till honom.

"No I can't see her I'm sorry but shouldn't you be home with your parents?"

"I am waiting for them to come and get me."

"Where did you last saw them?"

"At the carneval."

"What month was the carneval?"

"June last year." Log han och kollade upp på mig. Jag backade långsamt bakåt och kollade på mobilen. Juni förra året och han var helt ensam här med sina vänner? Nej det kan inte vara möjligt. Jag kan inte se spöken. 

"Please don't go." Ropade han efter mig.

"I have to go home." Sa jag och började springa in till stan där det var stora folkmassor runt några personer. Så nyfiken som jag var så gick jag lite längre fram till folkmassan som följde efter fem personer. Där såg jag han. Där stog Niall i folkmassan och log åt varenda en. 

"You weren't supposed to leave me." Jag kollade chockat bakåt och såg den lilla pojken gå från ledsen till ursinnig. 

"Felicia? Is that you?" Jag kollade fram och såg Niall tränga sig ut genom folkmassan. Jag log och kollade sedan bak och såg att pojken fortfarande stog kvar och tittade på mig.

"It's me. A weird question do you see a little boy behind me?" Han kollade frågandes på mig och kollade sedan bakom mig och kollade tillbaks på mig med en förvånande min.

"No. What's wrong?"

"Nothing."

"Aren't you supposed to be sleeping right now?"

"Can't get in to my room in the hotel my mum has the card for it. And I ask you the same thing aren't you supposed to be sleeping now?"

"You can come with us if you want to. And no we went out me and the lads." Sa han och log.

"No I can stay out here." 

"No come with us." Log han och tog tag i min hand och drog med mig in till den tjocka folkmassan. Inne vid folkmassan stog dom andra från One Direction. Okay this is to much to handle. Tänkte jag tyst för mig själv men hakade endå på.