.

"Felicia Eriksson and you are Niall Horan." Sa jag och kände hur ett glädjetjut var på väg att komma men jag försökte hindra det så gott som möjligt.

"And you must be a fan." Sa han och log vänligt.

"That's true."

"So your going to one of our Concerts?"

"Yes one tomorrow and then in Sweden aswell."

"So you're Swedish?"

"Yes born and raised in Sweden."

"That's awesome. So do you have twitter?"

"My name on twitter is OfficialFelicia." Svarade jag snabbt. "I better run back to the hotel now."

"It was fun meeting you."

"It was fun meeting you too." Log jag och började sedan jogga tillbaks till hotellet. Inne i rummet satt mamma och sminkade sig.

"Så nu är du tillbaks. Var det skönt att jogga?"

"Ja och du ska bara veta vad som nyss hände mig." Sa jag och började hoppa omkring.

 

"Så du har alltså mött Niall från One Direction?" Frågade mamma uppspelt och log stort. Jag nickade till svar och gick sedan in till duschen där jag stod och dansade lyckligt. Tänk att jag har träffat på självaste Niall från One Direction. Det är helt sjukt och att jag ska på deras konsert imorgon är mer sjukt. Jag har en sån underbar familj som alltid ställer upp för mig och låter mig ta beslut för mig själv. Det är inte många som har chansen att se sina idoler två gånger. Eller jo det kanske det är men det är nog inte så speciellt många då. Jag vaknade upp ur mina tankar och tog på mig ett par svarta jeans och en grå stickad tröja. Håret lät jag ligga självlockigt och jag sminkade mig väldigt naturellt. Lite puder och mascara sen klart.

"Så är du klar nu?" Frågade mamma som var på väg att ta på sig sin jacka.

"Yes, nu är jag klar." Log jag och tog upp min mobil och vi började leta reda på ett ställe som vi kunde äta på. Efter en stunds letande så beslöt vi oss för att äta vid Subway. Väldigt enkelt men samtidigt väldigt gott. Jag tog en baguette med kyckling på och lite olika grönsaker. Till det så drack jag en fanta exotic.

"Seriöst Subway är så sjukt gott. Det är så fräscht och man vill bara ha mer." Sa jag och tittade ner på den lilla biten jag hade kvar.

"Ja det är helt sant. Men du senare så tänkte jag medans vi är här så kanske vi kan besöka min kusin."

"Du vet mycket väl att jag inte tycker om hennes barn. Dom är så dryga och ska alltid dryga sig med mig."

"Men det är ju för att dom inte träffar oss så ofta och dom skulle säkert uppskatta att du följde med hem till dom. Så vill du följa med dit eller inte?"

"Stannar nog vid hotellet eller så går jag nog ut på en liten promenad bara." Svarade jag och tog på mig min jacka.

"Men klockan är ju så mycket så jag vill inte att du ska vara själv vid hotellet. Följ med mig till dom vi blir bara borta över natten."

"Fine. Men om dom blir för dryga då sticker jag." Suckade jag och vi satte oss i en taxi. En halvtimma senare så blev vi omfamnade av kramar. Jag ville verkligen inte följa med hit men vad ska man göra? Hade inte jag följt med då hade jag antagligen inte fått gått på konserten. 

"So how are you Felicia?" Frågade Mischa som var mammas kusin.

"I'm fine." Svarade jag och log falskt.

"That's good. James and Erica get down here we have visit." Sa hon och jag hörde några springa nerför trappan. Fan att dom ska vara hemma då.

"You can sleep with Erica if you want to."Sa Mischa och log varmt.

"Okay but mum can we talk for a minute?"Mamma nickade och vi gick in till vardagsrummet.

"Måste jag vara här? Jag vill verkligen inte umgås med dom. Jag vill inte ens vara i samma rum som dom är i och nu måste jag dela rum med Erica."

"Nu får du ta och ge dig! Vi är inte här så ofta och Mischa tycker det är roligt när vi kommer hit så upp med humöret nu och var inte så sur."Sa mamma argt.

"Så nu är du arg också? Vad roligt det kommer bli här då." Suckade jag och gick in till hallen. Jag tog på mig min jacka och snörade på mina converse.

"Where are you going?"Frågade Erica och försökte låta trevlig men jag vet att hon inte alls bryr sig ett dugg om vart jag ska. 

"Like you would care."Suckade jag och öppnade dörren.

"What's wrong honey?"Frågade Mischa.

"Nothing's wrong just have to get some fresh air."Log jag och gick ut. Jag började gå längs en stig och bara tänkte på allt. Varför måste jag alltid vara den som får skäll för det jag gör och säger? Jag vill säga det jag tycker och ingen kan säga emot min åsikt. Har jag sagt en sak då står jag för den. Irriterat tog jag upp en sten och kastade ut den mot sjön. Jag tog ett djupt andetag och tog sedan upp mobilen. Nytt sms från mamma.

Jag tröck upp twitter och tröck upp tweet rutan.

 

 

Bara några sekunder senare så hade jag fått något nytt i mina mentions.

 

 

Från Niall Horan. Läste jag verkligen rätt just nu? Tweetade seriöst Niall just mig? Jag tröck på hans namn för att se om det verkligen var han och det var verkligen han.

 

 

 

 

 

Jag lade ner mobilen i min ficka och gick ut från stigen och letade på en busshållsplats. Efter några minuter så hittade jag på en som gick ner till stan. Bussen var rätt full så jag satte mig ner bredvid en äldre dam. 

"Hello dear. What's your name?" Frågade hon.

"Felicia. And yours?"

"What a beautiful name. My daughter's baby has the same name as you. My name is Olga Henrikssen."

"That doesn't sound that english."

"That's because I was born in Norway." 

"Oh, but it is a nice name."

"Thank you dear." Jag log och hon började prata ännu mer. Den där damen kunder verkligen prata.