Senaste:
"She's just my friend. Nothing more."
"Boys it's time to get out now." Sa Paul och vi följde efter honom. Vi skulle bli intervjuade och innan det så skulle vi gå ut och hälsa på fansen. Skriken blev allt högre men det njöt jag av. Jag gick fram till så många jag kunde och signerade deras saker och tog sedan en bild med dom.
"Niall here." Sa jag och gick ifrån dom skrikande fansen en stund.
"Niall I can't take this anymore." Jag hörde Felicias gråt genom telefonen.
"Where are you?"
"Walking to the airport. I am going to live with my uncle that lives in London."
"What about your school?"
"Online school."
"But.."
"Look Niall I am living like a nighmare here in Sweden the only place that I can feel safe is in London. I have to hang up now."
"Call me when you are at your uncle." Sa jag och la sedan på och gick tillbaks till dom skrikande fansen med ett svagt leende på läpparna.
Felicia's perspektiv:
"Hi my dear." Sa min morbror James och ofamnade mig med en varm kram.
"I thought you said that you had to work night today?"
"Well I was supposed to but not when you are so upset. So does your parents know about this?"
"Nej. Jag vågar verkligen inte berätta för dom."
"Look Felicia. They have to know where you are and we have to fix it with the online school."
"Jag vet. Men kan vi inte fixa det imorgon?"
"Visst visst."Svarade han och vi gick ut till hans bil.
James är min morbror som flyttade till London när han var sexton och nu är han fyrtiofem år. Han pratar hellre engelska än sitt eget modersmål som är svenska. Jag tittade ut genom fönstret och räknade alla röda bilar som jag kunde se. Det vart tillslut för många att jag gav upp.
"So now we're here." Sa James och gick ut ur bilen. Jag gäspade högt och gick ut ur bilen.
"I can take my bags." Sa jag men han lät mig inte ta dom utan vi gick in. Vi tog hissen upp till den tjugonde våningen. Lägenheten var städad som vanligt. Det låg ingenting på golvet.
"Städar du varje dag eller?" Sa jag och skrattade lågt.
"Not everyday just those days when I am bored." Svarade han och gick iväg in till i ett rum. Jag följde med snabba steg efter honom. "This is where you will sleep." Sa han och ställde ner mina väskor. "I just have to go out for a few hours but will you be okay?" Frågade han och ställde sig vid dörröppningen.
"I will be okay just go out and have fun."
"See you tomorrow." Log han.
"Wait. Tomorrow?"
"You are probably sleeping when I am getting home so lock the door." Jag följde med han ut till hallen.
"Can I use your phone? I have to call a friend of mine."
"Who is that?"
"Niall Horan."
"What? Do you know him? And sure just don't talk to long."
"Thank you and the answer to your question is yes. Yes I do know Niall."
"That is so cool. Yeah that's right I have seen you in the news papers and on the internet with Niall. Anyways bye."
"Good bye." Sa jag och låste dörren efter honom. Jag tog med mig hans telefon och gick in till gästrummet där jag skulle sova. Sängen var en king size säng och rummet hade tre vita väggar och en fondvägg som det var San Fransisco bron på. James älskade verkligen USA.
"Niall here and if this is a fan I have to ask. How could you find my number?" Jag skrattade lågt.
"Oh my god Niall I am so sorry. I have the wrong number." Sa jag och försökte hålla mig för skratt.
"It's okay. Tell me how did you find my number?"
"A girl called Felicia gave it to me."
"Ah I should've known. Hi Felicia." Jag skrattade högt och sa sedan hej tillbaks.
"So what are you doing?"
"Just chilling and what are you doing?"
"Home alone in a beautiful apartment." Sa jag och la mig ner i sängen. Vi pratade i ungefär i en timme och beslöt oss för att träffas morgonen därpå och bara prata. Eller ja låta mig få prata ut om hur jag känner mig och hur mina känslor är osv.
Dagen därpå:
Jag vaknade upp av att min mobil pep till. Ett nytt sms från Niall.
Från:Ma homie! :)-10.44
I don't know if you are still sleeping but if you do and you just woke up. Good morning! :D Put some nice clothes on and meet me at Starbucks at six o'clock and don't be late!
Nästa kapitel kanske kommer upp redan imorgon vi får se! :) Och det kommer vara längre.