Leigh-Annes perspektiv:
"Hello diary. Today it is the day, the day when I have to say good bye to my grandpa. We lost him in cancer, he was like my best friend. Whenever I was sad he would cheer me up. He was always there when I needed someone to talk to. I loved him so much and I still do. Even though if I'm sad I won't give up my life. He wanted me to follow my dreams and become something big. And I won't let him down. I want to become a singer or a actress, I'm not so sure but I want to become something big. I haven't gone to school for a week now just because of grandpa. I am really gonna miss him. But now he is free from the pain. I love you grandpa and I will always do that never forget that. That was the last words I said to you and you replied: I will always love you my little princess. Take care of your family now and I will always look down on you. You will never be alone. That was the last words that I heard from you and it just make me so sad. But now I really have to go my mum is calling. It's time now for my last goodbye. I'll see you at the furneal grandpa♥"
"Leigh-Anne are you done yet?" Ropar mamma nerifrån. Jag kollar på den stora spegeln och fixar till en lock som lagt sig ner på fel sida. Jag går ner längs den skimrande trappen och ser mamma stå där i sin svarta klänning som hon alltid har på sig när det är någon sorgligt som inträffat.
"I'm done." Säger jag och tar på mig min svarta skinnjacka med små nitar på armarna. Jag går långsamt till bilen som mamma redan satt inne vid. Djupt inne så vill jag verkligen inte åka till kyrkan. Jag vill inte se kistan som är dekorerad med blommor ovanpå. Jag vill inte se kortet på mig och farfar när vi spelar fotboll. Jag vill inte se alla som kommit och ska ta farväl av min farfar. Jag vill bara inte tro på att han verkligen är död. Han lever fortfarande. Han kommer sitta i vårt vardagsrum när vi kommer hem och välkomna oss alla med en varm kram och ruffsa till mig i mitt hår och säga åt mig att ta fram fotoalbumet åt honom så han kan berätta olika historier om varenda bild.
"Honey we're here." Mamma väcker mig ur mina tankar och jag kollar upp. Där står det en stor folkmassa och kramar om varandra och även några fotografer. Min farfar var en känd producent och hade jobbat åt många stora stjärnor. På grund av det så har vi alla kommit in i rampljuset. Mest jag tyvärr. Jag suckar högt och öppnar upp dörren. Blickarna for rakt på mig och snart var det flera fotografer och intervjuare omkring mig.
"Leave her alone for god sake." Säger mamma och tar ett fast tag om min hand och går med raska steg in till kyrkan. Jag kramar om några och kollade sedan in där jag ser kistan stå. En vit fin kista pyntad med blommor. Ljus är tända överallt och ett stort kort på farfar prydde väggen.
"Leigh-Anne.."Jag kollar bak och ser farmor stå där med tårar rinnandes nerför ögonen. Jag kollar lidsamt mot henne och går fram och kramar om henne hårt. "He loved you Anne he really did." Viskar hon. Jag kollar på henne med ett leende och andas djupt.
"When you guys are ready." Hör jag prästen säga. Jag kollar på farmor och tar försiktigt tag i hennes hand. Hon kollar upp på mig med ett leende och vi går in och sätter oss ner längst fram. Cermonin börjar efter ett tag och det var hur vacker som helst. Farmor hade gått upp och sagt ett fint tal om farfar som fick alla tårögda. Men nu var det min tur att gå upp och prata. Jag reser mig upp från den bänken jag sitter på och går fram till mikrofonen.
"I love my grandpa so much and it is so hard for me to stand here today. I didn't wanted to come really. I don't want to believe that he's dead i really don't. I want all of this to some kind of a sick joke but it is not a joke. He is gone. Gone forever. I can't understand the fact that when we are in this church we have to have securities just because of the papparazis but I know that grandpa don't mind. I just wanted to say that I will always be there for you nomatter what. I love you grandma and I love you too grandpa." Jag avslutar mitt tal och försöker samla ihop mig så gott som möjligt men det är nästan omöjligt.
Senare:
Jag sätter på mig min rosa onepiece och borstar sedan igenom mitt blöta hår. Tröttsamt lägger jag mig ner i sängen och startar min macbook pro som jag fick i julklapp av farmor och farfar. Bakrundsbilden på datorn är en bild när jag och farfar står och kollar på frihetsgudinnan i Amerika. Jag ler alltid när jag ser bilden. Jag trycker upp twitter och märker att jag ökat ännu mera följare. Jag har ungefär tjugo tusen följare men inte så konstigt eftersom att min farfar var känd producent.
The furneal was beautiful may your soul now rest in peace. I love you grandpa!♥
Jag trycker på tweet och tar sedan upp min mobil och svarar på några sms.
"Honey are you alright?" Mamma sätter sig ner i sängen och kollar på mig med en allvarlig blick. Jag nickar bara och kollar mer på datorn.
"You know that it is alright to cry."
"I know but I really don't want to cry." Svarar jag och svarar samtidigt på ett tweet.
"Alright. So are you going to school tomorrow? It's friday and I think you should atleast try."
"I will try."
"Good because tomorrow I am going to the studio to work with some people."
"Okay."
"Good night love." Sa mamma och pussar mig mjukt på hjässen.
"Good night." Svarar jag och stänger av datorn och lägger mig sedan ner under det mjuka täcket.
Första kapitlet på den nya novellen. Hope you liked it! :)x