Little Things-Kapitel 21

publicerat i Little Things(avslutad);
Senaste:
"I love Alice so so so so much she is the one and only. We are getting married and are going to have twenty kids together." Retades Niall och skrattade högt.
"Stop it! It's not funny!"
"Boys stop it!" Sa Paul högt. "Niall give back Harrys phone right away!" Niall suckade högt och gav tillbaks mobilen.
"Thank you Paul for saving me." Sa jag och gick snabbt in på twitter och kollade om han hade skrivit något. Som tur var så hade han inte det.
"Guys could you please sit down." Sa Paul. Vi gjorde som han sa och satte oss ner i soffan.
"What is it that you want us to know?"Frågade Louis.
"You know that we are leaving in four days."
"Yes.." Svarade vi i kör.
"Well we don't have to wait that long."
"What do you mean?" Frågade jag.
"Pack your bags because we are going home." Log han.

 
Alices perspektiv:
"It's so good to be home." Log jag stort för mig själv och gick med snabba steg in till sovrummet. Sängen stog där bäddad. Golvet däremot var inte lika fint. Lika bra att sätta igång då.
Två timmar senare:
"Finally." Pustade jag ut och satte mig ner i sängen med datorn i knät.
 
Finally done with cleaning my apartment it looks so cozy right now. My bedroom is so cozyyyy!! :Dxx
 
"They say you're a freak when we're having fun.Say you must be high when we're spreading love
But we're just living life and we never stop."Sjöng jag med i Icona Pops låt och dansade med. 
"We got the wooorld."
"OPEN THE DOOR!" Hörde jag någon skrika från dörren. Jag sänkte ljudet på datorn och satte mig sakta ner i sängen. "Open this stupid door right away! Or I will smash it!" Jag reste mig sakta upp från sängen och gick fram till hallen.
"Open this freaking door!" 
"What do you want?" Frågade jag och ställde mig närmre dörren.
"Just let me in!"
"No! Just go!"
"Alice please open." Han lät betydligt lugnare nu på rösten. Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren. 
"I'm not gonna let you in dad." Sa jag.
"Why not?"
"Well I don't know you anymore and I really don't want to either so you can just go. I don't want to hear you apologizing."
"I'm not here to apologize. So how is it with your cancer?"
"Like you would care." Sa jag lågt.
"Don't talk to me like that." Röt han till.
"I don't care. I am talking to you like I want so don't you think you just can come here and say what you want. This is my life."
"What's wrong with you?"
"Nothing is wrong with me. You on the otherhand. I think that you should go to the doctor and check out if you have anything wrong."
"Don't talk to your dad like that."
"Bye stranger." Sa jag och slängde igen dörren. Jag gick snabbt in till sovrummet och slängde mig ner i sängen och lät tårarna strömma nerför kinderna.
 
Jag satt mig trött upp ur sängen och kollade omkring mig. Jag måste ha somnat, för när jag sist kollade ut så var det mörkt och nu var det ljust ute. En lång suck for ur min mun samtidigt som jag startade min dator. Jag reste mig upp från sängen och tog fram min systemkamera och tog sedan ett kort på sängen.
 
So this is just a little bit of how my bedroom looks like! :) Lovely! And btw sorry for not tweeting that much yesterday didn't have time for it! Love you all! Xx
 
"Oh god dammit! What now?!" Suckade jag irriterat och gick till dörren som det knackades på flera gånger. Jag låste upp dörren och chockades av vilken som stog där.
"Perriiiiiiiie!" Sa jag glatt och ofamnade henne i en kram.
"Hi Alice." Sa hon lika glatt tillbaks.
"It's so good to see you!" Sa jag och lät henne komma in.
"It's good to see you too." Sa hon och hängde upp jackan. "So I have one thing that I want help with."
"And what is that?"
"Can you probably help me with the clothes? I am performing today with the girls at a mall and I have no idea of what to wear. So could you help me?"
"Of course. Show me everything that you have with you." 
 
"I know what you can have. This black shirt and with that you can have your blue skinny jeans. That would look perfect on you!" Log jag brett och tog upp den svarta korta linnet.
"Yes! Thank you!" Sa hon och sprang in till badrummet och böt om. "AOUCH!" Hörde jag Perrie säga högt för sig själv. Jag hoppade snabbt upp från golvet och sprang fram till dörren.
"Perrie? Are you okay?"
"Yes I am just clumsy. Don't worry." Svarade hon. Jag log svagt och gick in till sovrummet och plockade upp mobilen. I samma sekund som jag gjorde det så ringde Harry.
"Hi Harry."
"Hi. Where are you now?"
"At my apartment. Why?"
"No I was just wondering. So how is it in England? Cold without me?"
"It's boring without you. And it's lonely."
"I miss you Alice. But I gotta go now see you later. Love you."
"Love you too."
 
"So how do I look?" Frågade Perrie.
"Wooow! If Zayn was here he would be freaking." Skrattade jag.
"Thank you. I guess....Haha but I have to go now. See you later. Love yaaa!" Sa hon och sprang snabbt iväg.

Okej vart inte det längsta som jag sa men ni får ett kapitel i alla fall. Snart kanske det kommer komma lite mer drama i det hela. Who knows? ;) Hope you liked it! :)Xx
P.S kan finnas felstavningar så ni vet! 

Kommentera inlägget här :