Senaste:
Jag gick snabbt in till badrummet och duschade av mig efter det så tog jag på mig min rosa mjukdress som jag hade köpt för några veckor sedan. Jag gick runt i vardagsrummet och tände alla ljus och satte mig sedan ner i soffan och startade twitcamen. Kanske lite tidig men bättre det än att vara för sen.
"Hello everyone!" Sa jag glatt in till kameran och tröck sedan upp facebook och tröck upp Harry och skrev ett meddelande till honom. Några minuter senare så var det redan över ett tusen som kollade. Det var många som frågade om jag saknade Harry och då var ju svaret ett självklart ja. Vem skulle inte sakna sin pojkvän som ärv borta i tre veckor?
"Okay guys I just have to go in to the kitchen and make some dinner, I'm kinda hungry." Sa jag och tog upp datorn och gick in till köket. "You guys are going to watch while I'm making some macaronis and cheese." Sa jag och började med maten.
"There I'm all done." Sa jag nöjt och började äta. Roligt för dom att kolla på när jag äter. Jag kollade ner på min mobil som vibrerade och svarade med ett leende.
"Hi love." Sa jag.
"You are so beautiful do you know that?" Sa Harry.
"You're the one that is beautiful." Log jag. "Are you watching?"
"Yes me and the boys. And Niall says that he wants food just because you did macaronis and cheese." Vi skrattade.
"It is so good. So how are you?"
"I'm fine, just missing you."
"I miss you too. But it is like two weeks and five days left." Jag kollade på kommentarerna bredvid twitcamen och såg att det var många som skrev att jag skulle sätta igång högtalaren på mobilen så dom fick höra. "Guys you have some fans that wants to hear you guys. Is that okay?"
"Yes." Svarade dom i kör.
"Say hello to the fans." Sa jag och slog igång högtalaren.
"Helloooo." Skrek dom i telefonen. Jag skrattade och läste vad dom hade skrivit. Flera av dom hade bara skrivit 'i love you'. Det var typ det enda dom skrev.
"But Harry this must cost so much for you."
"No it's fine."
"It is too expensive. We can talk later okay?"
"Okay. I love you Alice."
"I love you too Harry. Forever and always."
"Forever and always."
2 veckor senare:
"That will be 1 pound." Sa jag och räckte över kaffet till mannen. Han tackade vänligt och tog emot kaffet. Klockan var nu tio över elva och lunch rusningen har just börjat. Nu var det bara fem dagar kvar tills killarna kommer hem. Så på lördag får jag äntligen träffa Harry igen. Veckorna har gått rätt så snabbt endå. Jag vaknade upp i min tanke och kollade på den långa kön som blivit. Jag suckade lågt och tog emot nästa beställning.
"I can take the next one." Sa Miranda och tog över i kassan. "Go and eat something you must be starving." Sa hon efter och log. Jag nickade och gick bakom draperiet. Jag fixade i ordning chai latte och tog en bulle till det. Jag kikade ut genom draperiet och såg hur fullt det var. Det fanns inga lediga bord och kön var hur lång som helst. Vissa skulle stanna kvar och äta medans andra skulle ta med sig. Jag åt snabbt upp min bulle och klunkade försiktigt i mig chai latten. När jag blev klar med det så tog jag med mig en bricka och gick ut till bord som det fortfarande stog tallrikar och koppar vid. Lunchen var den hemska tiden för det är då alla ska ha mat. Men det här jobbet är mycket roligare än vad det innan var.
"Alice can you please take over for me?" Ropade Miranda. Jag placerade försiktigt in brickan i brick hållaren och gick till kassan.
"Hello may I take your order?" Sa jag och kollade upp.
"Yes please. I want a chicken sandwich and a coke."
"Something more?"
"And a chococlate cookie."
"That will be 4 pounds." Jag log tacksamt och tog emot pengarna och fixade i ordning mackan och la sedan allting fint på brickan. "There you go. Enjoy your meal."
"Thank you."
"Hello may I take your order?" Sa jag och tog upp en bricka.
"Yes." Jag kände igen rösten så himla mycket. Det lät inte som Harry, inte som Niall. Det lät inte alls som någon utav killarna utan den lät äldre. Jag kollade upp och frös till. Vad gör han här?
"Hello?" Sa han och viftade med handen framför mina ögon.
"Oh,I'm sorry what did you say." Sa jag och log snett.
"My wife wants a ham sandwich without tomato and water. I want a shrimp sandwich and a coke."
"Anything more?"
"No that's good."
"Miranda?" sa jag halvhögt.
"Yes?"
"Can you make two sandwiches?"
"Of course. What do they want?"
"A shrimp sandwich and a ham sandwich without tomato." Hon nickade till svar.
"That will be 5 pounds."
"Here you go." Log han varmt. "I'm sorry but you look so familiar."
"Me?" Sa jag förvånat.
"Yes you look like my daughter but that can't be true I haven't seen her in three years."
"Maybe she didn't wanted to hear from you." Sa jag och kollade ner på brickan som låg framför mig.
"Alice is it really you?"
"Next please." Sa jag och tog emot nästa beställning. Han ska inte bara tro att han kan förlåta mig sådär enkelt. Det går inte. Han och mamma gjorde ett stort misstag och det ska dom få lida av.
Några timmar senare:
"See you tomorrow!" Sa Miranda och kramade snabbt om mig och hoppade sedan in i en bil. Jag log och gick till Harrys bil.
"Alice wait!" Jag kände igen rösten och tog snabbt upp nyckeln och satte mig i bilen. Jag såg pappas långa gestalt komma närmare bilen. Precis när han kom fram till bilen så gasade jag på och körde iväg. Han och mamma har förstört mitt liv så himla mycket. Jag låg och grät mig till sömns i ett år på grund av dom. Ett år! Just nu suger det att Harry är så långt ifrån mig. Jag svängde in vid parkeringen och sprang upp till lägenheten och startade igång min dator.
Right now I can say that distance sucks! :( This day has been way tooooo emotional.
Jag tröck på tweet och tröck upp mina mentions. Även fast Harry hade förbjudit mig att kolla mina mentions så kändes det som att jag var tvungen att göra det. Jag började läsa igenom några tweets. Vissa hade skrivit riktigt fina saker medans dom flesta hade bara skrivit massa hat. Jag kände hur tårarna långsamt började rinna nerför kinderna.
Words hurt more than you think. Guys please stop with the hate! I'm sick of it. It hurts so much. But I'm not going to let you bring me down. Not anymore...
Jag la mig ner i soffan och lät tårarna rinna.
Haha ja en timme senare typ så lägger jag upp kapitlet men bättre det än aldrig. Hope you liked it! :)Xx