Senaste:
"Stay here." Sa han och öppnade dörren. Jag följde efter Harry med blicken och förstog vad han skulle göra. "Take my hand." Sa han lugnt och stängde sedan igen min bildörr.
Har nästan tagit en vecka för att få upp kapitlet men har varit så trött under veckan och var dessutom borta i torsdags och kom hem igår och då hade jag ju bara sovit i fyra timmar så det var inte det bästa. Men här har ni kapitelt :)Xx
"Harry! Look here please!" Skrek dom en efter en.
"Looking great Alice!" Skrek en annan. Jag log svagt och vi kom in efter en stund.
"Alice!" Sa tjejerna och reste sig snabbt upp från bordet och ofamnade mig i en kram.
"Hi." Sa jag glatt och log.
"Hello there Alice." Sa Zayn och kramade om mig. Vilket slutade upp i ett kram kalas innan vi kunde börja äta.
"So Alice. How are you?" Frågade Louis och tog en tugga av sin mat.
"I'm fine thank you for asking." Log jag.
"How is it with your cancer?" Frågade han.
"It's okay. I guess.." Svarade jag förvånat. Hur kunde han veta att jag har cancer? Jag sa till Harry att han absolut inte fick säga det till någon annan. Ingen fick veta.
"Do you have cancer?" Frågade Danielle chockat.
"Yes. But it was supposed to be a secret." Sa jag och kollade surt på Harry. Han mimade ett "sorry"
"But for how long?" Frågade hon.
"Three years."
"You shouldn't have that as a secret for us. We're your friends and we can keep secrets. We promise that." Sa Eleanor och log varmt.
"I know but I was just afraid of how you guys would react." Svarade jag och kollade ner.
"We all love you Alice." Sa Zayn.
"I love you too guys."
"But I love you more." Sa Harry och tog försiktigt tag i min hand.
"Of course you do." Skrattade jag.
"Niall you are pretty quiet. Why?" Frågade jag och kollade på Niall som satt och stirrade på sin mat. "Niall!" Sa jag högre vilket ledde till att han hoppade till.
"What?" Frågade han.
"Why are you so quiet?"
"Tired I guess." Sa han och kollade ner på sin mat igen.
"There's something wrong." Sa jag och kollade mer allvarligt på honom. "I know you Niall. You are always the happy one not the quiet one."
"I said I was tired. Okay?" Sa han och reste sig upp.
"Where are you going?" Frågade Liam.
"Home." Sa han och gick ut.
"What was that all about?" Frågade Perrie chockat.
"I'll be right back." Sa jag och gick efter honom. "Niall please wait!" Sa jag hög och spang efter honom med papparazis hack i häl. Jag täckte för mitt ansikte med min väska och sprang ikapp honom. "Niall!" Sa jag återigen och lade handen på hans axel. "Please. Just tell me what's wrong." Sa jag och försökte hämta andan.
"Not here." Sa han och kollade bakåt. "Come." Sa han och sträckte ut sin hand som jag vänligt tog tag i. Blixtarna från kamerorna var flera stycken. Ett lågt suck for ur min mun. "Now we can talk." Sa han och ställde sig framför mig.
"What's wrong?"
"Nothing." Svarade han lågt och kollade ner mot marken.
"Don't lie to me."
"You wouldn't understand if I told you."
"Please just tell me. I'm sure that I will understand you."
"I feel lonely. Okay? Louis has Eleanor. Liam has Danielle. Zayn has Perrie. Harry has you, but who have I? None. Because I'm a loner."
"You're not."
"I am."
"No Niall. You are not a loner. We all love you okay? You will find your princess one day."
"I'm scared." Sa han och kollade upp mot mig med blanka ögon.
"Why?"
"Afraid that maybe you will die..."
"Niall.." Sa jag lågt och kramade om honom. "I won't die. I promise you. I'm not gonna let cancer beat me."
"I love you Alice."
"I love you too Nialler. Always remind yourself that you're not alone. You always have your buddies."
"Thaks for running after me."
"It's okay you're my friend and I hate seeing you upset. Now shall we go back in?"
"Of course." Log han och lade armen över mina axlar.
"Hi guys." Sa Niall glatt och satte sig ner bredvid Louis.
"On a better mood now?" Frågade El.
"Much better." Svarade han och log mot mig.
"So are you guys done?" Frågade Zayn.
"Yes I'm all done. Shall we go?" Sa Eleanor och reste sig upp.
"But I'm not done." Sa Niall och pekade på sin tallrik.
"You guys can go, I can sit here and wait." Sa jag och log.
"Are you sure?" Frågade Zayn.
"I'm sure."
"See you tomorrow at the rehersals Niall." Sa Louis och dom försvann snabbt.
"Thank you guys for staying." Sa Niall och fortsatte att äta maten.
"Your welcome." Log jag. "So Harry are we staying at your place tonight?" Frågade jag och tog en klunk av min cola.
"No we can stay at your place." Svarade han snabbt med ett leende.
"Okay."
"Guys I'm done now." Sa Niall och reste sig upp.
"So we can go now?" Frågade Harry.
"Yes." Svarade Niall.
"Guys look outside." Sa jag och pekade ut på mängden av folk som stog utanför.
"Just hold my hand Alice." Sa Harry och tog tag i min hand. "And Niall you can hold on to Alice hand." Sa Harry.
"Are you sure?" Sa jag.
"I'm sure."
Niall tog ett fast tag om min hand och vi gick ut. Alla blixtrar ledde till att jag fick det svårt att se. Jag tog ett fastare grepp om Harrys hand som jag höll på att tappa greppet om.
"Finally we're home!" Sa jag och gäspade högt.
"Tired?"Skrattade Harry och satte sig ner i soffan.
"Yeah.." Svarade jag och la mig ner i hans knä.
"I love you Alice." Sa han och masserade mitt hår. Vilket ledde till att jag gäspade återigen.
"I love you too. It was a fun night tonight."
"Yeah it was. But why was Niall so upset?"
"He said he felt lonely."
"Oh.."
"But I told him that we all loved him and that he would find his princess."
"You're so cute. But let's go to bed I am so tired." Sa han och gäspade.
"That sounds like a good idea."
Jag la mig trött ner i sängen i Harrys famn och tog snabbt upp mobilen.
I just had the best day ever! I love my friends. Thanks for making it so special! Love you all so so much!Xxx
Jag tröck på tweet och somnade sedan in i en djup sömn.
Har nästan tagit en vecka för att få upp kapitlet men har varit så trött under veckan och var dessutom borta i torsdags och kom hem igår och då hade jag ju bara sovit i fyra timmar så det var inte det bästa. Men här har ni kapitelt :)Xx