.

Få se här nu. Jag ska flyga iväg idag till Doncaster och bo där. Så vad ska jag ha på mig nu när jag ska flyga? Jag kan ju inte se ut som en säck potatis. Nej lite fixad måste man allt vara. Efter en stunds tänkande så blev det en vit skjorta och mörkblåa jeans med ett svart bälte till. Jag borstade igenom håret och tog på lite puder och mascara innan jag gick in till köket där mamma satt och bläddrade igenom en morgonstidning.

" Hej mamma." Sa jag glatt.

" Hej gumman. Har du packat ner allting nu?"

" Jag gjorde det för några dagar sen. Men ja jag har allting ner packat." Sa jag och hällde upp flingor i en skål.

" Bra. Tänk att min lilla flicka ska flytta till Doncaster. När blev du så stor helt plötsligt?" 

" Ja du mamma. Alla växer upp någon gång. Men jag lovar ju att komma till er och hälsa på lite då och då. Plus Doncaster verkar ju vara så himla häftigt ställe att bo vid så jag kommer nog trivas där."

" Ja bara du inte längtar hem för mycket. Men då vet du att du alltid kan ringa." 

" Jag vet." Sa jag och åt upp det sista av flingorna.

Jag ställde ner skålen i diskmaskinen och gick in till badrummet och borstade tänderna innan jag kollade in i mitt rum och såg hur tomt det verkligen var. Min spegel hänger fortfarande kvar och min säng. Om jag nu skulle åka hem och sova där så hade jag fortfarande min säng. I Doncaster så har jag en lägenhet som är inredd redan. Så det var inget att oroa sig för. Flyget skulle gå vid sju ikväll så vi fick lov att börja åka snart. Eller ja snart och snart klockan är ungefär tolv så det blir nog runt fem tiden. Vi bor lite utanför Stockholm i en by som inte många känner till. Vilket är ganska skönt. Men det var drygt när jag skulle ta bussen in till skolan. Men nu går jag ju inte i skolan längre. Skönt. Visst jag kommer sakna min familj och mina vänner mycket men det kommer bli skönt att få ta sina egna ansvar. Men jag ska ju börja jobba också. Det hade jag inte tänkt på. Men jag hittar väl på något. Inget jag behöver tänka på just nu.

 

Nu var det bara några minuter kvar tills jag skulle flyga iväg till England för att följa min dröm. Mina kompisar hade också kommit till flygplatsen för att säga hej då. Efter en liten stund så hade jag sagt hej då till dom och började gå ombord på planet. Lampan började lysa och vi skulle sätta på oss säkerhetsbälterna. Jag gjorde som dom sa och lutade mig tillbaks och pustade ut. Nu så kommer jag uppfylla min dröm. Att få bo i England och att bo i Doncaster. Bara några timmar kvar nu så är jag i Doncaster och i min lägenhet. Mamma hade sagt att det inte var den största lägenheten men att den duger så länge. Jag vet inte hur hon menar med att den inte var den största lägenheten det får jag nog helt enkelt se när jag kommer fram dit. 

 

Flygturen gick riktigt bra somnade inte en enda gång. Jag tog mitt handbagage och gick ut till flygplatsen och väntade på mina väskor som skulle komma. Efter en stunds väntande så kom alla väskorna efter varandra. Jag tog snabbt upp dom och gick sedan ut och vinkade in en taxi. Jag la in alla mina väskor och sa sedan till chauffören vart jag skulle. Han nickade och vi åkte iväg.

" But hold on. We have to do something about Emma." Sa jag och kollade allvarligt på Niall.

" I know she is coming to London next week."

" How do you know that?"

" She told me that last week."

" Oh."

" But hey i love you not her."

" I love you too. I´m hungry let´s go to the kitchen."

" I´m always hungry. So let´s go."

Vi gick in till köket och började koka makaroner och stekte köttbullar. Jag var den som fick sköta allting i köket eftersom att Niall bara lekte med maten eller åt upp köttbullarna när dom var klara. Så jag  fick tillslut ta över matlagningen. Vi började duka fram och satt oss sedan ner och började äta.

Efter tjugo minuter så var maten uppäten och vi båda var mätta och belåtna. Niall reste sig upp och började med att plocka undan allting och diskade medans jag fortfarande satt ner och bara tog det lugnt. När han blev klar med allting tog han fram en kamera och ställde den på bänken. Han log mot mig medans jag kollade undrandes på han.

" Come." Sa han och drog upp mig ur stolen. 

" What are you doing?" Frågade jag och kollade fundersamt på Niall.

" It´s only a few seconds left. So kiss me." Sa Niall och drog mig närmare.

" But.." 

Det var det enda jag hann säga innan Niall drog mig allt närmre och kysste mig. Kyssen varade i några sekunder innan jag kollade på han och log.

" So this is what friends do?" Sa jag och puttade bort honom och skrattade.

" Well now that you´re my girlfriend so yeah. And oh there is one thing i want to ask you."

" What Niall?"

" I have to wait for that. But i´m just telling you the second of april is going to be the best day of your life."

" But it´s like only december now? I can´t wait that long."

" Do you really wanna know?" Frågade Niall och kollade på mig och log.

" Well yeah? Tell me now."

" Okay okay."

" I know that you´re still in school. But i really love you. When you´re happy i´m happy. If you´re sad i´m sad. I can´t live without you. I don´t want to live without you. So Caroline do you wanna marry me?" Frågade Niall och tog tag i min hand.

JAAAA!! Jag vill det så gärna. Jag har längtat så till den här dagen. Men tänk om han sårar mig? Nej Caroline skärp dig nu! Han vill gifta sig med dig. Han vill spendera sitt liv med dig. Svara nu bara!

" Niall i can´t....."

Han kollade ledsamt ner mot marken medans jag bara skrattade.

" I can´t live without you either. Of course i want to marry you." Sa jag och hoppade på han. 

Han satt på ringet på mitt finger och jag beundrade ringen. Diamanten och allt. Den måste vart dyr.

" I love you Niall." Sa jag och kysste han.

" It´s your turn." Sa jag och suckade.

" No it´s yor turn i did it the last time."

" Fine."

Jag gäspade stort och reste mig upp ur sängen. Jag gick in till Angels rum och såg henne ligga där och gråta. Jag gick sakta fram och bar upp henne. 

" Don´t cry now little Angel, just sleep it´s all better now mommy is here." Sjöng jag.

Hon lugnade sig lite och jag kunde lägga ner henne i spjälsängen och tillslut så somnade hon om. Jag stängde dörren lite sakta innan jag gick in till Niall som säkert låg och sov. Jag la mig ner i sängen och kunde verkligen inte somna om. 

Jag har gift mig med den finaste killen på denna jord. Vi har den finaste dottern. Som är nu bara fyra månader gammal. Jag har flyttat ut från mamma och Alice och flyttat in i ett hus med Niall och Angel. Vi blev precis klara med allting i huset. Inredningen består mest utav vita möbler och väggar. Vilket vi båda kom överens om. Killarna kommer över varje dag för att få umgås med Angel. Zayn var hur glad som helst när han fick reda på att jag var gravid. Vi har kommit varandra så nära nu på sistonde och det älskar jag. Jag gick aldrig ut ur skolan men jag orkade verkligen inte med skolan längre så jag kände för att hoppa av. Jag har inget jobb just nu men det kommer nog. Just nu har jag en familj som jag älskar hur mycket som helst. Just ja om ni vill veta vilken som lämnade över mig vid altaret så var det Louis, Liam, Harry och Zayn. Komiskt att dom ställde upp och ville lämna över mig. Men det fick dom ju såklart. Det var inga protester där. Och Emma hon fick höra ett och annat från både mig och Niall. Om man säger såhär hon kommer inte störa oss något mer. Men nu så njuter jag av mit liv. Insett vilka som är mina riktiga vänner. Och jag vet att hur svårt livet ibland kan bli så blir det alltid bätte. Det borde alla tänka på. Livet blir bättre med tiden. Jag höll precis på att somna då Angel vaknade igen.

" It´s your turn." Sa vi i munnen på varandra.

Timmarna gick och nu var det dags att gå iväg till skolan och träffa Niall. Visst jag var nervös men det var något som behövdes att göras. Jag kom fram till skolan och såg en gestalt vilket förmodligen var Niall. Jag gick närmre och då såg jag att det var han. Jag tog ett djupt andetag innan jag gick fram till honom.

---

Vi stog tysta ett tag innan Niall tog upp sin mobil och började bläddra.

" Here." Sa han och gav sin mobil till mig.

Bilden var på han och tjejen när dom kysste varandra. Vill han få mig ännu mer ledsen? Eller vad är det frågan om?

" What´s with the picture?" Frågade jag.

" I didn´t have that shirt on and even if i´m drunk i would never kiss anyone else besides you."

" I don´t know if i can really trust you." Sa jag lågt.

" Please believe me. It was Emma who did this. If you just look closer you can see that this picture is from when i kissed you. It´s photoshopped Caroline."

" Why would she do that?"

" Because she is jealous. I love you not her." Sa han och gick närmre mig.

Jag backade försiktigt undan och kollade upp mot han med tårar i ögonen.

" Then why didn´t you say that in first place Niall?"

" I was going to but you left. And i couldn´t be in America without you. I can´t stand seeing you this sad. Please forgive me?" 

" I don´t know. What if this happend again?"

" It wont. Please Caroline. I love you."

" I...."

" Please?"

" I don´t know Niall." Sa jag och tårarna rann.

" Don´t cry." Sa Niall och torkade bort en tår.

" If i give you a second chance. Can you then promise me that you never do anything stupid. And never leave me?"

" I promise that. So new start?"

" Okay." Sa jag och torkade bort några tårar.

" Can i get a hug?" Frågade Niall.

" We don´t know each other so that would be strange." Sa jag och log.

" Well i´m Niall Horan. Nice to meet you."

" And i´m Caroline."

" So want to do anything Caroline?"

" I want to go home."

" Okay. But where do you live?"

" I´ll show you."

" Then let´s go." Sa Niall och log.

Vi började gå och pratade som aldrig förr. Helt sjukt att jag faktiskt gav han en andra chans. Men ja jag har ju saknat han en hel del och att han bara åkte hem för att be om ursäkt och visa att det var Emma som ville förstöra mellan oss två. Hon ska allt få sin hämnd förr eller senare. Vi kom fram till mitt hus och vi gick direkt in till mitt sovrum.

" So Caroline." Sa Niall och kom närmre.

" What?"

" Give me a hug."

Jag log mot honom och kramade om honom. Gud vad jag hade saknat att vara i hans famn. Hans trygga armar. Ja alla är värda en andra chans. Oavsett vad som har hänt. Så är alla värda en andra chans.

Taxin stannade utanför min lägenhet. Jag hade sett på hennes twitter att hon ville vara ifred ett tag. Nu så har jag tid på mig för att hon ska tro på mig också. Jag ska visa henne bilden och säga att allting är Emmas fel. Hon kommer säkert tro att hon kommer undan det här enkelt. Men där tror hon helt fel. Jag satt mig ner i sängen och tog fram datorn och satt igång den. Jag tänkte ha en twitcam för alla fans och berätta om varför jag lämnade USA. Jag loggade in på twitter och en stund efter så startade jag min twitcam. Jag satt tyst ett tag och såg att det blev allt fler och fler som kollade. Jag hoppades verkligen att Caroline var en av dom. Jag började prata lite smått innan jag tog ett djupt andetag och skickade iväg ett sms till Caroline. 

Mobilen vibrerade till. Jag satt mig upp i sängen och tog upp min mobil som hade ramlat ner från nattduksbordet. Klockan var ungefär nio på morgonen. Ett nytt sms från Niall. Jag öppnade upp det och där stog det.

Jag la ner mobilen och tänkte efter en liten stund innan jag tog upp min dator och gick in på twitter. Mina mentions var överfulla som vanligt. Men nu var det många som undrat vad som har hänt. Jag kollade Nialls profil och såg att han hade twitcam. Ska jag verkligen kolla? Tänk om han har den där tjejen där med sig? Jag funderade ett bra tag innan jag tröck på länken och där såg jag han. Han satt hemma i sin lägenhet. Va? Han ska ju åka hem från Amerika om tre veckor. Och han åker hem? Jag såg på han att han var ledsen. Han började berätta om varför han åkte hem till London igen.

" Okay guys so i´m so sorry i left America but one thing happend and i just have to go home. And Caroline if you see this. I´m so sorry but that picture it wasn´t me. It was photoshopped. But i rather say this to you later today. If you want to?"

Han vill verkligen ha mig tillbaks. Men att någon tycker det är så roligt att photoshoppa en bild det förstår jag dock inte. 

" Meet me at the school at 7 o´clock. And yes today!" Jag tröck på skicka och då såg han det på en gång och log.

Jag stängde genast av datorn och tänkte över om det verkligen var en bra idé. Han hade trots allt krossat mitt hjärta vilket han lovade att han inte skulle göra. Min dörr öppnades och in kommer en nyvaken Alice. När hon såg mig så vart hon helt till sig. Hon sprang fram till mig och jag kramade om henne hårt. En stund efter så kommer mamma frågandes in. När hon såg mig så log hon lite innan hon gick iväg sen igen.

" Why are you home now?" Frågade hon och satt sig i mitt knä.

" Well something just happend and i missed you so much. So i wanted to go home."

" I´ve missed you too."

" So want to eat breakfast?"

" Yees." Sa hon och sprang iväg.

Jag reste mig upp och kollade ut genom fönstret. Snö. Roligt. Jag hatar verkligen vintern. Usch för det. Just ja nu när jag är tillbaks så ska jag säkert till skolan. Hoppas verkligen inte det. Orkar inte med skolan längre. Men mamma kommer väl säkert tvinga iväg mig. Jag gick in till köket och hällde i flingor och mjölk i en skål. Jag satt mig ner vid köksbordet och började äta.

" So honey. Why are you home already?" Frågade mamma och satt sig ner bredvid mig.

" I was just missing you guys."

" There is something wrong."

" Well i don´t want to talk about it. Not now. Maybe later."

" Okay. But i just wanted to let you know that me and Alice are going to Sweden and visit some old friends."

" Oh really?"

" Yeah but do you want to come with us?"

" No i rather stay here. But thanks for asking."

" Just so you know we´re going to a hotel today so we don´t have to rush tomorrow."

" Okay. I have to go." Sa jag och reste mig upp och sprang in till mitt sovrum.

Jag la mig ner i sängen och tårarna rann. Jag vet inte varför jag helt plötsligt bara började gråta helt sådär. Säkert för att jag saknade både pappa och killarna. Men jag ska endå träffa Niall ikväll och det kan ju sluta hur som helst. Jag kan gå därifrån med honom eller så kan jag gå där ifrån förkrossad. Det kan helt enkelt gå hur som helst. 

Klockan var nu tio och jag stog i duschen. Mamma och Alice hade åkt för ett tag sedan till hotellet dom skulle bo på. Så nu var jag helt ensam hemma. Jag klev ut ur duschen och gick direkt in till mitt rum och tog på mig jeans och en vit kofta över. Jag lät mitt hår vara som det var och sminket struntade jag totalt i. Klockan var bara halv elva och jag hade ingenting att göra. I nästan sju timmar. Jag satt mig ner i sängen och startade igång datorn igen. 

 

Timmarna gick och nu var det dags att gå iväg till skolan och träffa Niall. Visst jag var nervös men det var något som behövdes att göras. Jag kom fram till skolan och såg en gestalt vilket förmodligen var Niall. Jag gick närmre och då såg jag att det var han. Jag tog ett djupt andetag innan jag gick fram till honom.

 

Jag letade reda på min plats som var bredvid en äldre kvinna. Närmare femtio var hon säkert. Jag satt mig ner bredvid henne och en stund efter så lyfte vi. Även om det kändes fel att jag skulle lämna Amerika så kändes det endå bra. Att bara få komma hem och tänka över allt som hänt. Ska jag någonsin förlåta honom?

---

" So what are you doing by yourself here on this plane?" Frågade kvinnan som satt bredvid mig.

" Well i don´t really want to talk about it." Sa jag och torkade bort en tår.

" Is it a boy problem?"

" I just don´t want to talk about it okay?"

" Okay i´m sorry. But i´ve seen you before." Sa hon och kollade på mig.

" Really? From where?"

" I have to think about it....Oh right! You´re Nialls girlfriend."

" Well not anymore." Sa jag tyst.

" Did you say anything sweetie?"

" No i just want to sleep."

" Okay i´m not going to disturb you."

Jag log mot henne innan jag somnade till. 

" I´m sorry but you have to get off the plane now." Sa kvinnan som satt bredvid mig.

Jag kollade lite förvirrat upp innan jag insåg att jag var hemma igen. Jag reste mig upp och gick av planet. Klockan var ett på natten så det var ganska så lugnt vid flygplatsen. Mina väskor kom efter en liten stund och jag gick ut och väntade på att en taxi skulle komma. Mamma vet inte alls att jag är påväg hem. Men hon och Alice ligger säkert och sover så det blir som en liten överraskning för henne när hon vaknar. Jag såg en taxi och vinkade in den. Han stannade på en gång och jag la in mina väskor och berättade min adress. Han åkte snabbt iväg. Nu ska jag äntligen få komma hem. Inte se Niall på ett bra tag. Även om jag saknar han något otroligt mycket så vet jag inte alls om jag vill ge han en andra chans igen. Det jag saknar med han är hans varma kramar hans underbara leende. Ja allt men jag kan bara inte förlåta honom för det här. Jag betalade chauffören och tog mina väskor och gick sedan in. Huset var så städat så det inte var sant. Jag ställde försiktigt upp mina skor på skohyllan och smög sedan in till mitt rum. Mitt rum var också städat. Jag drog av överkastet och böt sedan om till pyjamas innan jag la mig ner i sängen. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter.

Jag tröck på tweet och la sedan undan mobilen och somnade till.

Vad är det hon säger om att jag har kysst en annan tjej? Jag skulle aldrig vara otrogen mot henne. Hon är verkligen mitt allt. Min underbara prinsessa. Jag hatar att se henne ledsen och att hon åkte tillbaks till London. Det gör ont. Jag får inte ha henne i min famn. Sova bredvid henne. Jag saknar henne. Saknar henne så det gör ont. Varför kan ingen förklara vad som hänt? Och om jag verkligen kysst en annan tjej. 

" Niall what´s wrong with you?"

Jag kollade upp och såg en upprörd Louis komma gåendes mot mig.

" What have i done?"

" This." Sa han och visade en bild på när jag kysste en annan tjej.

" That can´t be true." 

" It is. Why Niall?"

" I don´t know." Sa jag och tårarna började rinna.

" Don´t cry." Sa Louis och kramade om mig.

" Why did i do this?"

" You were drunk. And you do really stupid stuff then."

" But..wait hold on can i look at that picture again."

Han gav hans mobil till mig och jag kollade noggrannare på bilden. Den där tröjan hade jag inte på mig igår. Och även om jag skulle vara full så skulle jag aldrig någonsin kyssa en annan tjej. Jag kollade noggrannare på bilden och såg mycket väl vilken tjejen var. Idiot. Hon ville hela tiden förstöra mellan oss två. Jag visste att man inte kunda lita på henne. 

" What´s wrong?" Frågade Louis.

" This picture is photoshopped. See i didn´t have that shirt on yesterday. And you know i would never kiss anyone else."

" Let me see." Han granskade bilden och kollade sedan mot mig igen.

" You have to show that for Caroline." 

" But she is probably in London right now."

" Then i guess you have to wait with that."

" But you know what? I think that i´m going to London today."

" Dude even if you love her you can´t just leave the fans."

" Now i can. The fans will understand me. I just have to do this."

" Well good luck then mate."

" Thanks. Now i have to pack my stuff and then leave."

Han nickade och jag gick in till mitt rum och började packa allt.

Nu så kommer jag äntligen få förklara precis allting. Hoppas bara att hon kommer tro mig. Visst fansen kommer säkert bli arga men jag gör just nu det som känns bäst för mig. Och det är att åka hem och få tillbaks min prinsessa. Utan henne är jag verkligen ingen.

" Excuse me sir but you have to put on your seat belt." 

Jag kollade upp och såg att det bara var en flygvärdinna. Jag tog på mig säkerhetsbältet och lutade mig tillbaks. Nu så. Nu åker jag hem till den underbaraste tjejen på denna jord. 

 

Kortaste samtalet vi haft. Och varför vill han veta om Niall sover eller inte? Jag tröck upp twitter och såg att det var många som hade lagt upp bilder från igår när dom festade. Jag tröck upp en bild på Louis som stog och höll på att dansa på ett bort. Jag skrattade lite tyst och tröck sedan upp en annan bild men den här bilden var på Niall och en tjej. Jag spärrade snabbt upp ögonen och insåg att han kysste en annan tjej. Han som sa att han aldrig skulle krossa mitt hjärta. Yeah right?

Hur kunde han? Han lovade mig att han aldrig skulle krossa mitt hjärta och så gör han det exakt samma dag som han sa det? Varför ska jag alltid ha sådan otur bland killar för? Jag tog snabbt på mig svarta jeans och en rosa tröja över innan jag gick ut. Just nu vill jag inte träffa någon. Men såklart den oturen jag har så kommer Louis gåendes mot mig. Han kollade oroligt mot mig. 

" Why are you crying?" Frågade han och kom närmre.

" I´m not crying." Sa jag innan jag insåg att jag verkligen grät.

" Yes you are. What happend?"

" I just...it´s just...." 

Det var det enda jag kunde säga innan jag bröt ihop. Han drog in mig i en varm kram. 

" Let´s go for a walk." Sa han och tog min hand.

Vi tog hissen ner som vanligt och gick ut. Idag var det inga fans som stog utanför. Vilket var bra. Vi gick in till en park lite längre bort från hotellet.

" Tell me. What happend?"

" What happend last night?" Frågade jag.

" I danced on a table and then i really don´t remember."

" I saw a picture of Niall when he was kissing another girl." Sa jag och försökte hålla tårarna inne.

" You did? And he did what?!"

" How could he do this to me?" Sa jag och tårarna rann återigen.

" I don´t know he was drunk. And then he do stupid things." 

" I just don´t want to be here if i can´t trust him." 

" Don´t leave please."

" I don´t know. I just want to be home with mum and Alice."

Han kollade ledsamt mot mig. 

" Louis i wanna go home." Sa jag tyst.

" But i´m gonna miss you so much."

" I´m gonna miss you too. But it´s the best for me." 

Vi började gå tillbaks till hotellet. Jag hoppades verkligen inte att Niall var vaken. För jag skulle bara packa sedan skulle jag till flygplatsen. Visst jag kanske inte ville åka hem men det är det som är bäst just nu. Vi tog hissen upp och jag gick försiktigt in till vårt rum. Fan. Niall var vaken. Jag torkade bort några tårar och plockade upp mina kläder och la ner det i min väska.

" Where are you going?" Frågade han och kom närmre mig.

" Don´t touch me!"

" What?"

" Who the hell was that girl that you kissed last night?"

" I didn´t kiss anyone."

" You did!" Sa jag och tårarna rann igen.

" I promise you i didn´t kiss anyone."

" I just want to go home." Sa jag och packa ner det sista innan jag tog på mig skorna och kollade att jag inte glömt något.

" Please wait." Sa Niall och tog tag i min arm.

" Never. If you´re really sorry then you just have to prove it."

" But..."

" See you can´t even prove to me that you´re sorry. Bye Niall." Sa jag och gick med tårar i ögonen.

Louis hade ringt efter en taxi så jag behöve inte vänta speciellt länge. Jag sa att jag skulle till flygplatsen och han åkte snabbt iväg.

Jag betalade och gick sedan ur bilen och tog mina väskor. Jag började gå in och såg att det var papparazis som stog beredda på att ta kort på mig. Jag hade helt glömt bort att jag är känd nu när jag är Nialls flickvän eller ja var hans flickvän. När jag väl gick in så följde dom efter mig. Kan dom aldrig lämna en ifred? Jag checkade in väskorna och satt mig sedan ner och väntade på att flyget skulle komma så jag kunde få åka hem. Om en timme så sitter jag på flyget hem. Och ja jag längtar tills jag kommer hem och få höra mammas stöttande ord och Alice varma kramar. En sak jag önskarjust nu också är att jag hade några kompisar i England som jag kunde få prata med. Men eftersom Bella inte är min kompis längre så vet jag inte alls. Jag var precis påväg att resa mig upp då jag hörde någon ropa mitt namn. Jag kollade bak och såg att det var Zayn. Han hade tårar i ögonen. Han kramade om mig hårt innan han kollade ledsamt mot mig.

" Please don´t leave." 

" I have to."

" No you don´t. Please just for me?"

" Zayn i´m so sorry but i just can´t stay here. I have to go home and think about everything."

" But.."

" No but i just have to." Sa jag och en tår rann nerför kinden. 

" When are you leaving?"

" Five minutes so i have to go."

" God i wish i could do something to change your mind."

" The only thing that i wish is that he never would have kissed a girl last night. That´s all i wish for."

" Promise me that you don´t push me away."

" I promise that. I have to go now. Bye Zayn." Sa jag och kramade om honom innan jag gick ombord på flygplanet.

Jag letade reda på min plats som var bredvid en äldre kvinna. Närmare femtio var hon säkert. Jag satt mig ner bredvid henne och en stund efter så lyfte vi. Även om det kändes fel att jag skulle lämna Amerika så kändes det endå bra. Att bara få komma hem och tänka över allt som hänt. Ska jag någonsin förlåta honom?

 

 

 

 

" So why didn´t you go with the guys?" Frågade jag.

" Naah i rather stay here. Besides i´m the one who´s not going to have a headache tomorrow." Sa han och log.

" But i´m so tired."

" Then just sleep. It´s fine with me."

" No i can stay awake. I think."

" Well do as you want." 

" So Zayn."

" What?"

" What do you want to do?"
" Don´t know."

" Well i know what we can do. Go and get your computer."

" Why?"

" Just do it."

" Okay okay."

Han reste sig upp och gick och hämtade hans dator. Vi skulle inte göra något speciellt utan jag ville bara att han skulle hämta den. Han kom tillbaks en stund senare och stängde dörren innan han satt sig ner bredvid mig med datorn på.

" So why did you wanted me to get my computer?"

" That´s a secret."

" You´re weird." Sa han och skrattade.

" Nope i´m the queen." 

" Whatever."

Jag tog upp min dator och gick genast in på twitter. Inge ovanligt. Jag gick in på Zayns profil och såg att han bara följer 841stycken. 

Jag tröck på tweet och kollade upp mot Zayn.

" What?" Frågade han.

" Look on twitter."

Han kollade på twitter och log mot mig. Han höll på att trycka för fullt. Så han höll väl på att följa några nu. Bara för att jag sa det. Stolt. Jag kollade in hans profil igen och såg att han hade följt minst hundra stycken till. Ja han lyssnade på mig. Borde han göra. 

Klockan närmade sig ett på natten och killarna hade inte kommit hem än. Hur länge festar dom egentligen? Zayn hade gått till hans rum och lagt sig eftersom att jag bara klagade på att jag var trött. Jag gick in till badrummet och borstade tänderna lite snabbt innan jag la mig ner och somnade på en gång.

Jag vaknade upp av att Niall låg bredvid mig i sängen. Jag gäspade högt och kollade på klockan 09.46. Tidigaste  jag vart uppe under den här veckan. Tre veckor kvar innan vi ska hem till London igen. Saknar mamma och Alice lite men inte så att jag skulle börja grina. Jag reste mig upp och kollade ut genom fönstret. Regn. Roligt. Då kommer vi inte kunna göra någonting idag ju. Min mobil började vibrera. Jag sprang snabbt fram till den och svarade.

" Hello?"

" It´s Louis. Is Niall still sleeping?"

" Yeah. Why?"

" No i was just asking."

" Okay well bye i guess."

" Bye."

Kortaste samtalet vi haft. Och varför vill han veta om Niall sover eller inte? Jag tröck upp twitter och såg att det var många som hade lagt upp bilder från igår när dom festade. Jag tröck upp en bild på Louis som stog och höll på att dansa på ett bord. Jag skrattade lite tyst och tröck sedan upp en annan bild men den här bilden var på Niall och en tjej. Jag spärrade snabbt upp ögonen och insåg att han kysste en annan tjej. Han som sa att han aldrig skulle krossa mitt hjärta. Yeah right.

" So i want to go to the beach today and then go on a little shopping tour." Sa jag och rotade runt i min väska.

" You don´t realize how many fans and papparazis there is outside?"

" I don´t care. Listen i want to do something fun for once."

" Fine. But have a cap on and sunglasses." Sa Niall och gav mig en av hans kepsar.

Jag tog på mig dom kläderna jag skulle ha och kepsen sen letade jag reda på mina rosa pilot solglasögon. Jag hittade på dom efter en stund och vi begav oss ner. 

" Hold on. The boys." Sa jag och tog fram min mobil.

" You don´t want to be alone with just me?" Frågade Niall och kollade ledsamt mot mig.

" I was thinking if they just wanted to go with us. But of course we can be alone." Sa jag och tog Nialls hand igen och vi började gå ut.

Det var fans som hade sovit utanför hotellet för att få en glimt av killarna. Dom flesta låg och sov så vi skyndade oss ut. Nu skulle jag äntligen få shoppa. Jag fick syn på victoria secret och jag sprang nästan fram dit och kollade sedan på Niall som var påväg in redan. Han visste att jag ville in dit. Jag gick lite för mig själv eftersom att Niall tappade bort mig. Han stog ju och kollade på mobilen så då passade jag på att gå runt själv och kolla. Jag plockade på mig lite saker innan jag fick lov att leta reda på Niall. När jag tillslut såg han så kom han fram och tog tag i min hand.

" I´m not letting you go again." Sa han och log.

" Well i have to try these on. So you have to." 

" You see outside how many people it is?" Sa Niall och pekade diskret ut.

Jag kollade ut och såg att det var fullt med folk som bara väntade på att vi skulle gå ut. Jag suckade högt och tog med mig Niall till omklädningsrummet.

" Uhm...Niall you can stay outside while i try these on."

Han gick ut och jag prövade mina saker. När jag väl var klar så bestämde jag mig för att köpa två bh:ar som båda var vita med små blommor på. 

" So you´re done?" Frågade Niall och tog min hand.

" Yes." Sa jag och vi gick fram till kassan.

Jag betalade för sakerna och vi gick ut. Jag trodde det bara var ungefär fyrtio stycken men det kändes som hundra stycken. Dom skrek i munnen på varandra så vi hörde knappt vad dom sa. Vissa papparazis följde efter oss några filmade till och med.

" Hi Niall." Sa en av dom.

" Hi." Sa han lite snabbt tillbaks och vi gick lite snabbare.

" Can you guys please stop and take a picture for a magazine?" Frågade en annan.

Vi svarade inte utan gick snabbare. Vi gick in till en godis affär som Niall ville då. Han tog en korg och började plocka det godis som han tyckte såg gott ut. Vi gick inne där i säkert en timme innan Niall blev klar. Han betalade och vi gick ut igen.

" Where should we go now?" Frågade Niall.

" I´m hungry so let´s eat."

" Okay but where?"

" McDonalds" Sa jag.

Vi gick in och beställde vår mat innan vi satt oss ner vid ett bord. Vi båda tog upp våra mobiler. Vi tänkte nog samma sak. Jag tog ett kort på maten och la ut bilden på twitter.

Vi var nu klara med våran shopping och vi började gå tillbaks till hotellet. Då Niall stannade upp. Jag kollade frågandes på han och han pekade fram. Jag kollade fram och där gick det en tjej. Jaha? En tjej. Wow.

" What´s with her?"

" Nothing." Sa han och skakade på huvudet.

" Then why don´t we just keep on walking?"

" Niall is that you?" 

Jag kollade fram igen och det var den tjejen. Hon kom närmre och gick fram och kramade om Niall.

" Uhm hi." Sa han lite chockad.

" It´s me Emma."

" Emma from kindergarden?" Frågade han glatt.

" Yes." Sa hon och log.

" It was a long time ago." Sa Niall och kramade om henne igen.

" It really was. So anything planned later on today?" Frågade hon.

" I don´t think so." 

Hallå? Vi ska ju till stranden. Hade han redan glömt bort det? Jag harklade och dom både kollade på mig.

" Oh and this is my girlfriend Caroline." Sa han.

Hon kollade surt mot mig och hälsade sedan.

" So Niall. Want to party later today?"

" Sure why not."

" Cool see you later then."

Hon gick iväg och jag kollade surt mot Niall. 

" What?" Frågade han.

" See you later then? What the? Niall it´s our day not you and Emmas day."

" But it was a long time ago." 

Jag stannade upp. Han kollade bak mot mig. 

" What now?"

" So you say that Emma is more important than me?"

" No but what i mean is that you me and Emma are going to a club tonight."

" You could have said that in first place." Sa jag.

" I´m sorry. Come on let´s go home now."

Jag vaknade upp av att min mobil vibrerade för fullt. Jag tog snabbt upp mobilen och svarade.

" Hello?"

" Honey. Turn on the tv."

" Why?" Frågade jag och letade efter fjärrkontrollen.

" We´re on in about five minutes."

" Oh."

" I have to go but i miss you. See you later."

" Miss you too bye."

Jag la på och satt igång tv:en. Helt riktigt där var dom på tv:en. Så söt Niall såg ut. Lite nervös men endå glad. Jag reste mig upp och tog fram min resväska och tog upp en bikini som jag snabbt satt på mig sedan en klänning över. Eftersom jag endå ska till stranden så behöver jag ju inte fixa mig alls. Jag satt mig ner i sängen och kollade på tv:en.

" We´re very happy to have you here."

" We´re happy to be here." Sa Louis.

" I have to ask you one thing Niall. But first a picture i´m going to show you."

Det kom upp en bild på en skärm på mig och Niall när vi kysste varandra. Hon skulle säkert fråga om vi var tillsammans. Men vad tror hon själv? Att vi bara kysser varandra för skojs skull? 

" So are you two togheter?"

" Uhm..well...i´m just kidding of course we´re togheter she´s my everything." Sa han och log.

" She is very beautiful.You´re very lucky. And she is lucky to have you." Sa hon och log.

Jag stängde direkt av tv:en och gick ner till stranden. Det var inte så många nere vid stranden vilket var skönt. Jag la ner handduken och la mig ner och njöt utav solen som stekte. 

" Excuse me?" 

Jag kollade upp och såg en liten flicka stå med en kamera och ett block i sina händer. Jag tog av mig solglasögonen.

" Hi sweety." Sa jag och log.

" Can i have your autograph?"

" Of course sweetheart." Sa jag och skrev min autograf.

Min första autograf. Häftigt.

" Here you go."

" Thank you and can i take a picture also?"

" Not a problem with me." Sa jag och reste mig upp.

Hon tackade och sprang iväg till sina föräldrar. Jag la mig ner och gick in på twitter eftersom det var ett bra tag sedan jag var inne där.

Jag tröck på tweet och kikade runt lite på twitter. Efter en stund så hade Niall gjort ett tweet.

Jag la ner mobilen och somnade till. 

" WAKE UP!"

Jag hoppade till och reste mig snabbt upp. Det var Niall som sa det som nu låg och kved sig av skratt.

" That wasn´t fair. I was tired." Sa jag surt.

" Well you can´t just sleep at the beach." Sa han och log mot mig.

" Well i´m the queen of the world so i can do what i want."

" We say so." 

" It´s true. I´m the queen of the world. Like you wouldn´t believe me if i told you what i have done under my life."

" Say one thing you´ve done that is so fantastic that you are a queen." Sa Niall och reste sig upp.

" Well you don´t want to hear." 

" Tell me." Sa han och kom närmre.

" Nope it´s a secret."

Han log mot mig och bar upp mig och sprang ner till vattnet.

" No Niall!"

Försent nu var vi båda i vattnet. Det var inte så kallt som jag trodde. Så det gjorde inget alls. Vi var nere vid stranden i några timmar innan vi vart tvungna att gå upp eftersom dom skulle ha en konsert om bara några timmar. Jag satt på mig ett par vita shorts och svart linne. Svart vitt. Jag började tänka på Michael Jacksons låt Black or white. Ganska drygt för nu kommer jag gå runt och sjunga på den låten. Niall kom ut ur badrummet och vi tog hissen ner. 

" So you guys exited for the show?" Frågade jag medans vi åkte iväg till arenan.

" Yes." Sa dom i kör.

Vi kom fram till arenan och den här gången förbjöd dom oss att springa omkring. Dom hade börjat släppt in folk så det började redan bli fullt inne i arenan. Killarna stog och värmde upp medans jag bara satt ner och höll på med mobilen. Jag gick in på twitter och såg att bilen från stranden när jag tog ett kort med en liten flicka var uppe. Jag log åt kommentarerna jag fick. 

" Honey we are going on stage now." Sa Niall.

Jag reste mig upp och gick med dom. Det började räkna ner. Jag pussade snabbt Niall innan dom sprang in. Publiken blev helt till sig när dom kom ut. Dom började med låten Na Na Na. Jag sjöng med lite i låten och fick sedan gå ut och ställa mig bland publiken. Efter några låtar så ville Niall hålla ett tal.

" We´re so glad to be here tonight. You´re the best fans in the world. This last year i realised how life can change in just a second. We get more and more fans every single day. And that is one thing we´re so glad about. Never forget that you are our world. Whitout you guys we´re nothing. And i also wanted to say thank you to my beautiful girlfriend Caroline. She wasn´t one of our biggest fans. But if i have to tell you guys the truth she didn´t even know who we were first. But that´s what i like about her. She is my princess. I´ve finally meet my princess. My beautiful beautiful princess. Get up here Caroline." Sa Niall.

Alla började jubla och Paul hjälpte mig upp på scenen. Jag vinkade mot fansen och sprang den sista biten till Niall. Jag kramade om han hårt och man kunde höra att hela publiken sa "aaw" Jag log mot Niall och han kysste mig. Perfekta dagen.

" I love you." Sa jag och märkte inte att jag hade micken precis vid munnen.

" I love you too." Sa han och log.

" Lovebirds." Sa Louis och gick fram och kramade om mig.

" Want to say anything to our Directioners?"

" Of course. I love you all and today is the best day of my life. I wrote my first autograph and i got the chance to come up on stage. You guys are the reason why they are always happy." Sa jag och dom började jubla.

Jag tackade för mig och gick sedan av scenen.

Dom tacka för sig och gick sedan av scenen. Vi klev in i bilen och körde hem till hotellet igen. Imorgon kommer dom vara lediga och då ska vi ner till stranden sen shoppa. I alla fall vad jag bestämt.

 

 

 

Jag sprang snabbt in till toaletten där hon låg. Jag kände hur planet svängde. Ja dom lyssnade på mig. Vi hade inte kommit så långt så när vi landade så stog det en ambulans bil där och väntade på henne. Hon fick hjälp ut och vi kunde lyfta igen. Den här gången satt jag bredvid Niall istället. Vi lyfte och jag lutade mig ännu en gång tillbaks och somnade.

" Caroline wake up. We´re in America now." Sa Niall.

Jag kollade upp och reste mig sakta upp. Vi kunde se i en liten springa ut mot själva flygplatsen. Kaos. Fans överallt. Jag tog Nialls hand och vi började gå av.

" I warn you. They are going to be loud." Sa Louis och gick framför oss.

" How loud?" Frågade jag.

" You´ll see soon." Sa Niall.

Vi klev av planet och nu insåg jag hur högt det var. Det var minst hundra eller kanske till och med två hundra fans som stog och väntade på killarna. Dom började skrika när dom fick syn på oss. Jag och Niall gick sist med Paul tätt bakom. 

" WE LOVE YOU NIALL!" Skrek en del när dom såg han komma gåendes. 

" AND WE LOVE YOU TOO CAROLINE!" 

Jag kollade först chockat mot dom men log sedan bara och vinkade till dom. Då skrek dom ännu mer. 

" Looks like you have some fans also." Sa Niall och log mot mig.

" I guess so." Sa jag.

Vi fick lov att stå och vänta på våra väskor ett bra tag innan dom kom. Så döv var man då när man kom ut. När vi kom ut så stog det två bilar och väntade på oss. Jag, Niall, Louis och Paul satt i en bil medans resten av killarna satt i den andra. 

" Okay so the first show is tomorrow night. And then on the morning you´re going to a interview." Sa Paul och kollade ner i sina papper.

" Can we party today?" Frågade Louis.

" No." Svarade han kort.

" But come on."

" I said no."

" You´re so boring sometimes Paul." Sa Louis och kollade surt mot han.

" You guys are getting drunk and then you have a hangover tomorrow. Do you really think that´s a good idea to have a hangover?"

" Let me think...Yes." Sa Louis.

" You guys can party today. But only if you don´t drink to many drinks." 

" I promise that." Sa Louis och gjorde sin glädjedans.

Vi kom fram till hotellet och det var tydligen femstjärnigt. Jag och Niall fick dela rum. Liam och Louis dela. Zayn, Harry och Paul delade rum. Vi öppnade dörren in till vårt rum och vi möts utav den finaste utsikten. Havet. Precis som i Italien. Stranden är så nära. Och nu kommer vi ju vara här ett bra tag så då kommer ju vi hinna bada och sola här. Jag öppnade min resväska och tog fram en blommig kjol och vitt linne. Efter jag hade klätt på mig så började jag med håret och med sminket. En kvart senare så var jag klar och vi var färdiga för att gå ut. Vi gick iväg till en klubb som låg ganska nära hotellet vilket var bra för då om man ville hem så var det bara at gå. Väl inne i klubben så var det proppat med folk en del var fulla en del var inte det. Vi gick direkt till baren och beställde varsin drink utom Liam. Han tog en cola. Vi satt oss ner vid ett bord och började småprata lite.

" So anyone wants to dance?" Frågade Louis.

" I do." Sa jag snabbt.

" Then let´s go dancing." Sa Louis och reste sig upp.

Vi var dom ända som reste oss upp och började att dansa. Han gjorde sina dans steg som såg rätt roliga ut. Jag försöke härma hans steg men det slutade med katastrof. En långsam låt kom på. 

" Would you like to dance?" Frågade Louis och sträckte fram handen.

" Sure."

" Louis don´t steal my girlfriend." Jag kollade bak och ser Niall stå där.

" I´m sorry man." Sa han och släppte mig.

" So what do you say. Want to dance?"

" I would love to." Sa jag och log.

 

Timmarna gick och nu var vi påväg hem till hotellet. Louis, Harry och Zayn hade blivit fulla. Paul kommer inte bli så glad på dom tre nu. Men han sover säkert. Dom vinglade när dom gick så man vart lite rädd att dom skulle ramla men som tur var så gjorde dom inte det. Vi sa god natt till killarna och jag och Niall gick in till vårt rum. 

" Had a fun night?" Frågade Niall när jag la mig ner i sängen.

" Yes." Sa jag och gäspade.

" Are you coming with us tomorrow with the interview?"

" I think i stay here and go to the beach."

" You sure?"

" Yes."

Jag gäspade igen men den här gången högre.

" Tired?"

" Yeah." 

" Good nigh then." Sa Niall och jag somnade till.

 

Vill ha er åsikt nu! 

Ska jag ha drama med i själva novellen nu? Eller ska det bara vara "happy moments"?

Och när jag åker bort ska jag göra långa eller korta kapitel åt er? 

Skriv vad ni tycker måste ha hjälp nu så jag vet hur jag ska göra!

 

Jag var inte alls på humör för att prata. Tårarna hade slutat runnit nu. Vi åkte först hem till mig och jag packade snabbt ihop lite grejer jag skulle ha med mig till Niall eftersom jag inte alls orkade att vara hemma. Jag gick in till bilen igen och Louis skjusade hem oss till Niall.

---

Vi gick in och jag gick raka vägen in till sovrummet och slängde mig ner i sängen. Nu började tårarna rinna igen. Jag tog upp en kudde och la den för ansiktet. Jag grät högre och högre. Jag kände ett par starka armar omkring mig. 

" Babe i´m righ here." Viskade Niall tröstande i mitt öra.

" I just don´t want to cry. I want to think of something else then just cry all the time." Snyftade jag fram.

" Well what do you say about going with us to America?" Frågade han.

Jag kollade chockat upp mot honom.

" Were leaving tomorrow." Sa han och log.

" Well i don´t know."

" Come on. It´s not fun without you."

" But."

" You are coming with us. End of discussion." Sa han och kramade om mig.

" Well fine then. But i have to pack." 

" No you don´t your mum is coming."

" She already know about this?"

" Yes. I told her today."

Det plingade på dörren. Jag reste mig upp och öppnade där stog mamma med två resväskor. Två stycken? Ska vi vara borta länge? Jag kramade snabbt om mamma innan hon behövde åka hem och lägga sig. 

" But for how long are we staying?"

" One month."

" But i have school. And i can´t just skip the school for one month." 

" You have already missed alot in school."

" That´s true. Well fine."

" Yeeey. I love you."

" I love you too. But if we´re leaving tomorrow then we have to sleep now." Sa jag och gäspade.

" I guess so." Sa han och skrattade.

Jag fixade iordning mig för sängen och la mig sedan ner och slumrade till. Jag vaknade till av att Nialls mobil vibrerade. Han reste sig snabbt upp och svarade. Jag satt mig upp i sängen och såg att den var över elva. Shit vi ska vara vid flygplatsen inom en timme. Flyget går halv ett. Jag reste mig snabbt upp och märkte att smärtan i foten var borta och jag kunde gå som vanligt igen. Jag tog på mig jeans och en vit tröja över. Mitt hår struntade jag i och tänkte bara sätta på en mössa. Vi ska endå sitta i ett plan i flera timmar. Men jag vet ju inte vart i Amerika vi ska vara. Det kan ju vara i Miami eller Florida. Får helt enkel se när vi landar. Första gången jag kommer åka till Amerika. Visst lite nervös var jag men jag har ju Niall så det går nog bra. 

Vi var nu i flygplanet och var redo att lyfta. Dom berättade aldrig att vi fick ett jetplan. Helt eget. Jag satt bredvid Harry och jag har alltid en vana att hålla någon i handen när man lyfter. Jag tog Harrys hand och han kollade chockat mot mig.

" I´m just a little bit scared." Sa jag och han log mot mig och nickade.

" Don´t worry."

" Where are we going?"

" To America. Didn´t Niall told you that yesterday?"
" He told me that but where?"

" Florida." Sa han och log.

Jag lutade mig tillbaks och kollade ut genom fönstret. Vi lämnar regniga England och kommer till soliga Florida. Slipper skolan. Skönt. Helt plötsligt hörde jag ett skrik precis innan jag höll på att somna. Jag kollade chockat mot Harry som kollade frågandes på mig.

" Didn´t you hear? There was someone who was screaming."

" You must be very tired." Sa Harry och skrattade.

" I´m not lying." Sa jag och reste mig snabbt upp.

Nu hörde jag det igen. Det kom från toaletten. Jag gick fram till dörren och där var skriket igen.

" Hello?" 

" Help me!" En kvinna.

Jag började rycka i dörren allt vad jag hade men den öppnades inte. Niall såg mig och sprang fram till mig.

" What´s wrong?"

" A woman. She needs help." Sa jag och försökte öppna dörren.

Han lyssnade efter och hörde också ett skrik. 

" Let me." Sa han och jag backade undan.

Han sparkade upp dörren som man gör i filmer. Inne där låg det en kvinna och en pöl bredvid henne. Jag gick snabbt in till henne och såg att hon var gravid. Hade hennes vatten gått? 

" The baby is coming." Sa hon och skrek igen.

Hur kom hon på planet? Och hur ska hon kunna föda? Vi är ju i luften just nu. Jag reste mig snabbt upp och gick till piloterna.

" You can´t be in here." Sa en av dom.

" You have to turn." 

" Why?"

" There´s a woman on this plane."

" So?"

" She is giving birth."

Jag sprang snabbt in till toaletten där hon låg. Jag kände hur planet svängde. Ja dom lyssnade på mig. Vi hade inte kommit så långt så när vi landade så stog det en ambulans bil där och väntade på henne. Hon fick hjälp ut och vi kunde lyfta igen. Den här gången satt jag bredvid Niall istället. Vi lyfte och jag lutade mig ännu en gång tillbaks och somnade.

Dagarna gick så himla fort. Idag ska jag ta farväl till pappa. Känner redan nu på mig att jag kommer gråta hur mycket som helst. Jag hade tagit ledigt från skolan för begravningen. Niall hade sovit hemma hos mig dom dagarna. Jag klev ut ur duschen och började med sminket. Jag tog på lite puder, ljus ögonskugga och mascara. Jag gick in till mitt rum och Niall sov fortfarande. Mamma kom in med en klänning jag skulle ha på mig idag. Riktigt gullig. Hon hjälpte mig med klänningen och den satt perfekt på. Jag fixade håret lite och väckte sedan Niall.

" Niall we have to leave in like a hour." 

Han spärrade upp ögonen och sprang in till duschen. Jag skrattade för mig själv och kom sen på. Just ja jag ska ju hålla tal för alla i kyrkan idag och sen sjunga. Hur ska det gå? Jag har sådan scenskräck. Jag skakade bort tanken och tänkte att det skulle gå bra. Alice kom in till mitt rum. Hon var så himla fin. Lockigt hår och en rosa klänning. 

" Mommy wants to leave now." Sa hon och sprang sedan iväg igen.

Niall är ju inte ens klar än. Eller vänta. Han kom ut ur badrummet påklädd och klar. 

" We have to leave like now." Sa jag och tog hans hand och gick ut till bilen.

" You are so beautiful." Sa Niall och log mot mig.

" Well you don´t look to bad you either." Sa jag och skrattade.

" So how is it with your foot?"

" It´s much better now." Sa jag stolt.

Vi kom fram till kyrkan och utanför var det fullt med blommor och folk som stog och väntade på att få gå in till kyrkan. Vi klev ur bilen och jag tog Nialls hand och Alice i den andra handen. Vi gick till dom som väntade. Dom beklagade sorgen och kollade sedan på Niall. Det var några tjejer i min ålder som gav mig blickar och kollade sedan på Niall och försökte få hans uppmärksamhet. 

" Niall it´s some girls over there that wants your attention. But they are looking at me in a strange way." Viskade jag i Nialls öra.

" Don´t care about them." Viskade han tillbaks och log.

" Let´s go in." Sa jag och vi gick in.

Vi var dom enda som gick in. Alice stannade ute med mamma. Jag började tänka på talet och att jag skulle sjunga. Det kommer aldrig gå. Niall kände hur jag började att skaka.

" What´s wrong?"

" I´m going to have a speech and sing but i´m so nervous."

" Don´t be i´m here with you." Sa han och kramade om mig.

Jag log mot honom och alla började komma in. Vi tog plats och så började det. Jag hade inte gråtit en men mamma satt och grät hysteriskt. 

" And now a little speech from Caroline. Let´s welcome her." Sa prästen.

Jag tog ettt djupt andetag och reste mig upp. 

" So i have a speech and yeah hope you like it." Sa jag. Jag kollade på Niall som gjorde tummen upp.

" Dad was my solider. Whenever i was sad or when i just wanted to talk to someone. He always told me what happend at the work and if someone really messed up then he would joke about it. That´s what i loved about him so much. He were always the happy one. I really don´t think he ever been mad or angry. I don´t think so. Anyways i miss him so much. When i found out that he had cancer i was broken. I didn´t know how to react at all. How would you react when someone you love has cancer? I tried to stay strong infront of Alice because i´m her sister and i didn´t wanted to start crying. But when i found out that he was dead i broke down." Jag försökta hålla inne tårarna så gott som jag kunde medans jag höll på at prata. Jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte.

" My dad is the best dad in the whole world. I love him so much. I miss him so much. Just a few days ago i broke down i just cried. Than i had my beautiful boyfriend Niall he was always there for me. I love you so much Niall. I was going to sing a song for you guys. It´s called butterfly fly away.

Jag tog ett djupt andetag innan jag började sjunga.

När jag var klar så reste sig alla upp och applåderade. Jag tackade och gick sedan och satt mig ner.

" You know that i do love you." Sa Niall och tog min hand.

" I know that. And i love you too." Sa jag och lutade mig mot hans axel.

Det var dags att gå upp till pappas kista. Vi fick gå upp sist och lägga en ros. Jag grät faktiskt ingenting. Vilket jag trodde jag skulle göra. Vi reste oss upp och gick fram till kistan. Jag såg att Alice hade en teckning med sig. Hon la ner den på kistan och på den så stog det " I love you daddy and i miss you come home." 

Sen så var det ett hjärta och i det hade hon ritat hon och pappa. Tårarna var verkligen nära på att rinna nu. Mamma la rosen på kistan.

" I love you so much Eric never forget that." Sa hon och började gråta igen.

Niall la på sin ros och sa farväl till honom. Han kollade mot mig och jag gick fram till kistan. 

" Daddy never forget that i miss you so much. I miss your jokes just come home this is just a nightmare. Please come home. I love you so much daddy." Sa jag och la på rosen. 

Det var då jag bröt ihop. Tårarna bara rann och rann just nu. Jag kollade upp mot Niall och han kom fram till mig och kramade om mig hårt. Vi fick lov att lämna kyrkan och gå över till där det skulle finnas mat och fika. Jag ville inte ta farväl. Vi var påväg att gå innan jag vände mig om och gick fram till kistan igen.

" Daddy i love you." Sa jag och bröt ihop igen.

Jag kände ett par starka armar omkring mig. Jag vände mig om och kramade om Niall.

" I don´t want to be here anymore." Snyftade jag fram.

" But the car?"

" Just call Louis." 

Han tog fram mobilen och ringde upp honom. 

" When is he coming?"
" In about twenty minutes." Sa han och kramade om mig.

Tjugo minuter senare så stog Louis och väntade på oss. Vi reste oss upp och gick in i bilen. 

" Hi how was it?" Frågade Louis och började köra iväg.

" Sad." Sa Niall och kollade mot mig.

Jag var inte alls på humör för att prata. Tårarna hade slutat runnit nu. Vi åkte först hem till mig och jag packade snabbt ihop lite grejer jag skulle ha med mig till Niall eftersom jag inte alls orkade att vara hemma. Jag gick in till bilen igen och Louis skjusade hem oss till Niall.

" Wakey wakey." Jag kollade upp och såg att det var Niall.

" No i don´t want to." Sa jag och drog täcket över mig.

" I´ve made pancakes."

Jag log och reste mig upp. Jag såg att han även hade lagt fram kläder åt mig. Gråa mjukisbyxor, vitt linne och en svart huvudtröja jag får låna utav honom. Efter en timme var jag klar. Jag haltade ut till bilen och Niall körde iväg mig till skolan. Vi kom fram och han hjälpte mig ut ur bilen. Det konstiga var att han följde med mig in till klassrummet. Vi gick hand i hand så blickar fick vi. Vi satt oss ner där jag brukade sitta.

" Niall. What are you doing here?"

" You didn´t want to be alone so here i am."

" That´s why i love you." Sa jag och lutade mig mot honom.

Lektionen började och det kändes som att folk satt och stirrade på oss hela tiden. Matten gick inte så värst bra. Jag pratade mest med Niall hela tiden. Men jag fick ju aldrig någon hjälp så det var ingen idé. Lektionen var nu slut. Jag reste mig upp och tog Nialls hand och vi gick ut till mitt skåp och la in sakerna.

" What´s next."

" We´re free to eleven o´clock." Sa jag och log.

" Then what are we going to do?"

" I don´t know be here in school and just relax?"

" That sounds like a great idea."

Vi satt oss ner vid en bänk och började prata om precis allt. Så skönt att prata med någon som förstår en. 

" Caroline?" 

Jag kollade upp och såg att det var Bella, David och Angelika. Vad vill dom då?

" What do you want?"

" We´re sorry about your dad." 

" Oh really?"

" We are. And maybe we can be friends?" Frågade Angelika.

" You know what. No. Never i don´t want to be friends with idiots."

" What did you just say?" Sa Angelika och tog ett steg närmre mig.

" You are idiots."

" What were we thinking? You´re so ugly we don´t want to be friends with you."

Niall ställde sig snabbt upp och gick fram till Angelika.

" You don´t say that to my girlfriend."

" Get the hell away from me." Sa Angelika.

" What is wrong with you?" Sa David och puttade till Niall så han ramlade bakåt.

Ny brydde jag mig inte alls om att jag hade ont i foten. Ingen ska någonsin skada honom. Jag reste mig snabbt upp och slog till David riktigt hårt i magen.

" Never touch my boyfriend again!" Sa jag.

" What the hell Caroline." Sa Bella och gick fram till mig.

" Leave us alone. What do you not get by that?" Sa jag och satt mig ner bredvid Niall som låg fortfarande ner. 

" Fine let´s go." Sa Bella och dom gick iväg.

" Are you okay?" Frågade jag.

" Don´t worry i´m fine."

Han reste sig upp och vi satt oss sen på bänken igen.

 

Dagen rullade på som vanligt och nu var skoldagen slut. Skönt. Vi gick ut till bilen och jag ville åka hem. Jag såg mammas bil stå parkerad utanför så hemma var hon. Vi klev ur bilen och gick in. När vi kom in så var det mer städat än förut. Hon hade väl helt enkelt plockat undan överallt. 

" Hi!" Sa jag och mamma kom.

" Hello there." Sa hon glatt.

" Honey what happend?" Frågade hon och pekade mot min fot.

" I just fell to the floor. That´s all." Sa jag och kramade om henne.

" So Niall staying for dinner?" Frågade mamma och kramade om honom också.

" Sure." Sa han och log.

Vi gick med mamma in till köket och satt oss ner runt bordet.

" So mum when´s the furneal?"

" On friday."

" Oh but it´s in like four days."

" I know. But now let´s eat." Sa hon och Alice kom in.

Nialls perspektiv:

Jag blinkade till några gånger utav det starka sol ljuset som lös in genom fönstret. Jag kollade bredvid mig och såg att Caroline låg och sov fortfarande. Hon är så vacker. Hon är min fina tjej. Jag gäspade stort och låste upp min mobil och kollade twitter. Jag gick direkt in på Carolines profil och såg att hon hade tagit ett kort på mig. Hon ska allt få sin hämnd. Så småning om. Jag kollade mina mentions som var överfulla. Folk som undrade om det verkligen var sant att vi var tillsammans. Jag tröck upp tweet rutan.

" Okay okay guys so it´s true that i´m togheter with Caroline so she isn´t lying. And i´m awake now ;)" 

Jag tröck på tweet och tröck sedan upp tweet rutan igen.

Jag tröck på tweet och kollade på klockan 11.12. Vi hade sovit på soffan hela natten och Caroline sover sfortfarande. Jag reste mig upp och gick in till köket och började göra pannkakor. Nu kommer hon älska mig mer. Bara när jag tänker på henne så blir jag glad. Vad skulle jag vara utan henne? Jag har äntligen hittat min prinsessa. Jag stekte klart pannkakorna och ropade på Caroline. Efter en liten stund så kommer en nyvaken och trött Caroline in till köket. Hon kollade på bordet och hennes ögon blev allt större.

" Have you done this?" Frågade hon chockat.

" Yes." Sa jag stolt.

" Let´s eat then." Sa hon och satt sig ner vid bordet.

Vi började äta och efter en stund så var nästan alla pannkakor slut. Vi pustade båda ut och jag reste mig upp och började med disken.

" You´re such a gentleman." Sa hon och kramade om mig.

" I do anything for you." Sa jag och vände mig om så vi stog ansikte mot ansikte.

Jag pussade henne lätt på munnen innan jag tog undan allt från bordet. Hon gick iväg in till badrummet. Jag blev klar med allt efter en stund och gick in till sovrummet och tog på mig mjukisbyxor , t-shirt och blå huvudtröja över. Jag hörde någon gråta riktigt högt. Jag skyndade mig till toalett dörren 

och hörde att det var Caroline. Jag försökte öppna dörren men den var stängd. 

" Caroline open the door." Sa jag oroligt.

Jag hörde hur dörren sakta låstes upp. Jag kollade in och såg henne sitta vid golvet och bara grät.

" Why Niall why?" 

" What happend?"

" I miss my dad so much. Why did he leave me?" 

Jag satt mig ner och drog henne mot mig. Jag höll om henne medans hon låg där och grät.

" He will always be with you. I love you so much Caroline. " Sa jag och krama om henne hårdare.

" My mum just called." Sa hon efter ett tag.

" And what did she say?"

" That i have to go to school tomorrow."

" But that´s not a bad thing or is it?"

" I don´t have anyone in school. No one. I just wish that you were going in my school with me." Sa hon lågt.

" You´re gonna make it. I promise you that. Even with your foot. They are going to help you with that." Sa jag och reste mig upp.

" Where are you going?"

" Well i think you have to take a shower or am i wrong?"

" No i guess not." Sa hon och försökte le.

" I´m not going anywhere. I´m just in the living room." Sa jag och stängde dörren.

Där ljög jag lite. Det jag skulle vara är att jag ska vara med henne enda tills hon tar studenten. Hon kommer bli så glad. Jag ringde upp rektorn.

" I would like to be with your class again. If that´s fine with you?"

" They would be so happy. Do you know anything about Caroline. Because i hear rumors that you two are dating." Sa rektorn.

" Well we´re togheter and she is coming tomorrow. But we maybe be a little late because of her foot."

" Oh what happend?"

" Long story. Well i see you tomorrow. Bye bye." Sa jag och la på.

Jag gick ut ur duschen och öppnade långsamt dörren och gick in till sovrummet. Jag vill inte vara den tjejen som ska grina hela tiden. Men vad ska jag göra? Jag måste till skolan imorgon och jag kommer vara helt ensam. Ingen att vara med. Ingen alls. Varför ska allt vara så svårt? Pappa lever inte. Varför pappa varför? Jag orkar inte med något längre. Jag tog på mig en tröja och mjukisbyxor. Jag började tänka på allting igen. Några tårar rann nerför kinden innan jag började gråta hysteriskt. Niall kom snabbt in och kramade om mig hårt.

" I don´t want to cry anymore."

" It´s okay to cry. I´ll always be here for you."

" I love you." Sa jag lågt.

" I love you too." 

" So guys. We don´t have any interviews or concerts now what do you say if we go home?" Sa Liam och kollade direkt mot mig.

" Well it´s the best for Caroline so when are we leaving?" Frågade Niall.

" Today in a hour."

" We haven´t packed or anything." Sa jag och försökte resa mig upp.

Vi satt alla samlade runt frukostbordet vid hotellet. 

" Would you like some help?" Frågade Niall och skrattade.

Jag nickade och han bar upp mig. Vi gick till hissen och den här gången gick hissen snabbare. Konstigt. Jag försökte skynda mig att packa allting. Efter en halvtimme var vi alla klara och var påväg till flygplatsen. Ingen mening att vara kvar i Italien om jag har gjort illa foten. Undra vad mamma kommer säga om det. Hon kommer tycka vi är osmarta som springer omkring bland stolar. Men vadå? Man måste ju få ha lite roligt. Jag vaknade upp i mitt tänkade och vi satt nu inne vid flygplatsen och väntade på flyget. Jag lutade mig mot Nialls axel och började tänka på allt där hemma. Mamma. Alice. Pappa. Ja jag ska berätta om hur klumpig jag var som ramlade och gjorde illa foten. Han kommer bara skratta och kalla mig för klumpeduns. Mina ögon blev tårfyllda när jag kom på att han inte finns längre. Jag torkade bort några tårar och såg att vi skulle börja gå på planet. Vi letade reda på våra platser och satt oss sedan ner. Jag lutade mig tillbaks och fick Niall bredvid mig. Planet lyfte och nu var vi påväg hem igen. Niall la sig ner i mitt knä och somnade. Jag log för mig själv och tog fram mobilen och kollade lite på twitter. Inget speciellt hade hänt. Jag följde några och la sedan undan den och lutade mig tillbaks. 

" Wake up." Jag kollade upp och såg att det var Louis som stog lutade mot oss. 

Vi var nu framme i London. Skönt. Jag väckte Niall och vi gick ut ur planet. Den turen vi hade så var det inte alls några fans som väntade på dom. Kanske för att dom fortfarande trodde att vi var i Italien. Vi sa hej då till killarna och åkte hem till mig. Vi hade bestämt att han skulle sova hemma hos mig. Om mamma går med på det. Men det får hon helt enkelt göra. Det blir en överaskning för henne att jag kommer hem tidigare. Vi svängde in hemma hos mig. Han hjäpte mig ur bilen och jag tackade. Jag öppnade dörren och det var verkligen kaos. Kläder överallt. Saker slängda överallt. Jag kollade in vid köket och där var alla lådor öppna och saker hade slängts ut. Tallrikar var slängda i marken. 

" What is all this?" Frågade Niall.

" I don´t know." Sa jag oroligt.

Vart är mamma och Alice då? Jag gick snabbt in till mammas sovrum där var saker slängda överallt detsamma var det med Alices sovrum. Mitt rum då? Mitt rum var det enda som var orört. Vad kan ha hänt här egentligen? Jag tog snabbt upp mobilen och knappade in mammas rum. När jag skulle lägga på så svarade hon.

" Mum what the hell happend to the house?"

" I´m not even home honey i´m planning the furneal." 

" But where´s Alice?"

" At a friend."

" But the house it´s a big mess. I´m not going to be home."

" Then where are you going?"

" To Niall."

" Okay have a great time. But hold on are you home?"

" Yes. But i gotta go. Bye."

Jag la på och vi åkte hem till Niall istället. Han bar upp mig för trapporna och vi gick in. Jag var faktiskt ganska chockad över att han hade det städat. Han är endå kille. Aja alla killar är inte likadana. Jag stog fortfarande kvar i hallen medans han hade gått in till köket. Eller ja jag gissade på att han var där inne.

" What are you doing out here?"

" I don´t know." Sa jag och skrattade.

" Well come here." Sa han och tog min hand. 

Vi gick in till hans sovrum och la oss ner. 

" So Caroline. What do you want to do?" Sa Niall och la armen runt om mig och drog mig närmre.

" Nothing." Sa jag.

" That´s my girl. You know you´re kinda lazy." Sa han och skrattade.

" I´m not." Sa jag och kollade surt upp mot Niall.

" I´m just kidding with you." Sa han och pussade mig på pannan. 

Vi låg där ett bra tag innan vi flyttade oss till soffan.Vi kollade på massa olika serier som gick på tv:en. Inget bra var på i alla fall. Jag satt mig närmre Niall och lutade mig mot honom. Inom en kort stund så hade Niall somnat han såg så gullig ut när han låg där och sov. Jag tog fram min mobil som låg i fickan. Jag tog ett kort på honom och gick direkt in på twitter.

Jag tröck på tweet och kollade sedan mina mentions som var överfulla. Folk eller rättare sagt fans som undrade om vi var tillsammans. Jag svarade i ett tweet.

Jag la sedan undan mobilen och lutade mig mot Niall och somnade.

" You gotta see this." Sa Louis och gav mig hans mobil.

" What?" Sa jag och tog emot mobilen.

" Just look."

Jag kollade och såg att han var inne på twitter.

" You´re on twitter so?"

" Just read there." Sa han och pekade.

Jag började läsa och vart genast tyst.

" What is it?" Frågade killarna nyfiket.

" Can i read it out loud?"

" Sure." Sa Louis.

" It says like this. Niall seems to have an new girlfriend he was at the hospital yesterday with her and didn´t care about his fans at all. Who does she think she is? She can´t steal him from us. The war is on." 

" What the." Sa Niall.

" Don´t worry they are just jealous. But hey wait a minute are you guys like togheter or something?"

" No." 

" Yes." Sa Niall samtidigt.

" You are or not?" Frågade Louis förvirrat.

" Are we?" Frågade jag och kollade på Niall.

" I thought you liked me?"
" I do."

" Then yes we are togheter." Sa Niall och log.

 " Yeeeeey." Sa killarna och började hoppa upp och ner.

" Watch it." Sa jag och killarna satt sig genast lugna ner igen.

" So we´re free today. Want to go to the beach?" Sa Louis.

" Yes." Sa killarna i kör.

" But..." Var det enda jag hann säga innan killarna försvann ut.

Niall kom efter en stund tillbaks in till rummet.

" I´m so sorry. Maybe we can go and explore a little bit?" 

" But what about the beach?"

" If your not coming with us then it´s boring so they are at the beach and i´m going to be with you."

Jag log och Niall tog min hand och vi gick sakta men säkert till hissen. Vi kom efter en liten stund ner och nu var det mer fans än vad det var förra gången.

" Where´s Paul?" Frågade jag.

" With the boys."

" Oh but look." Sa jag och pekade ut.

" Just walk with me they not going to do anything to you." Sa han och log.

" But it´s stairs outside and that hurts alot when i´m walking down." 

" Don´t worry." Sa han.

Fansen hade fått syn på oss nu. Dom flesta såg riktigt arga ut. Säkert för att han var vid sjukhuset med mig och inte på konserten. Jag höll han hårdare i handen och vi gick ut. Dom såg oss och började skrika. Vissa skrek elaka saker till oss båda. Dom tyckte Niall var en svikare och att han skulle inte gjort så. Stackarn. Nej trapporna. Jag tog ett steg ner och stannade. Niall kollade bak mot mig och såg att det gjorde ont. Han bärde upp mig och ställde mig sedan ner på marken. Vi tog varandra i händerna igen och gick iväg. Vi såg ett café och gick genast in dit. Vi tog en varsin choklad kaka och en cola till. Vi satt oss ner vid ett bord lite längre in i cafét.

" So how is your foot?"

" It hurts alot. But as long as i have you i don´t care at all about my foot." Sa jag och log.

" Naaw you´re so cute do you know that?" Sa han och log.

" Thank you but no. If there is someone who is cute and perfect then it´s you."

" Stop lying."

" I´m not." 

Vi båda började skratta. Vi vart klara efter en stund och vi reste oss upp och började gå omkring. Det var några fans som följde efter oss hela tiden. Jag kände hur min fot började värka igen. Den här gågen gjorde det riktigt ont. 

" Niall. My foot." Sa jag och stannade.

" Get on my back." Sa han.

" No."

" Just do it. It´s for your best." 

Jag hoppade på hans rygg och han började gå igen. 

" Am i heavy?"

" Heavy? No not at all. You´re so tiny you know that." Sa han.

Jag bara log. Vi var nu påväg till hotellet igen. Klockan var strax efter två. När vi kom till vårt rum då satt han sig ner i sängen så jag kunde få lägga mig ner. Jag hade fått ridit på hans rygg hela vägen tillbaks. Han måste ju vara helt slut. Han la sig ner bredvid mig. Vi låg nu öga mot öga. Ansikte mot ansikte.

" Caroline?"

" Yeah?"

" You have beautiful eyes." Sa han och log.

Jag log mot honom.

" And one more thing." 

" What?"

" Now that we´re togheter i want a kiss." Sa han och log.

Jag skrattade innan våra läppar möttes i en perfekt kyss. Jag ville inte att den skulle ta slut. Vi avslutade kyssen och bara kollade på varandra och log. 

" I love you." Sa Niall.

" I love you too." Sa jag och kramade om honom.

 

 

Jag vaknade upp av att Niall låg bredvid mig och snarkade riktigt högt. Jag sneglade mot klockan och såg att den var elva. Jag suckade högt och satt mig upp och kollade ut genom fönstret. Soligt och fint ute. Men just ja dom ska ju ha konsert idag men den är ju senare så vi hinner kanske gå ner till stranden jag hoppas det. Jag reste mig upp och gick fram till min väska. Jag tog fram rosa shorts och ett grått linne med text på. Jag smög in till duschen och tog en snabb dusch. Jag klädde snabbt på mig och gick ut. Niall låg fortfarande och sov. Hur länge kan han sova egentligen? Jag tog ur handuken ur håret och borstade igenom det lite snabbt. Jag betraktade mig själv i spegeln och jag såg riktigt snygg ut. 

" Caroline?"

Jag kollade mot Niall och såg att han satt upp i sängen.

" What is it?"

" You´re so beautiful." Sa han och reste sig upp.

" Well i wish i could tell you the same but i can´t." Sa jag och skrattade,

" Thanks i guess." Sa han och gick in till badrummet.

Det knackade på dörren. Jag gick och öpnnade och möts utav en glad Harry. Han kramade om mig snabbt innan han sprang in till rummet.

" Why so happy?"

" The concert today what did you think?" Sa han och skrattade.

" Don´t know but when do you guys have time to go to the beach?"

" Well i don´t know."

Jag suckade och tog på mig mina svarta ballerina skor. 

" Do we have to leave now?" Frågade jag.

" Yes." Svarade Harry kort men glatt.

Kommer jag aldrig få gå ner till stranden och sola och bada? Jag gick surt ut ur rummet och tog hissen ner där Liam, Zayn, Louis och Paul stog.

" Who are we waiting for?" Frågade Paul.

" Niall." Sa jag lågt.

" Are you okay?" Frågade Liam och kom fram till mig.

" I´m fine." Sa jag och log.

Niall och Harry kom efter en stund. Vi tog bakvägen eftersom att det var kaos vid utgången av alla fans. Vi satt oss i en bil och åkte iväg till arenan. Den var riktigt stor. Vi klev ur bilen och gick in. Här ska dom sjunga ikväll helt sjukt vad stort det är. Dom gick ut och började träna inför kvällen. Jag gick runt och kollade vid arenan. Jag fick helt plötsligt ett ryck av att springa omkring. Jag började springa där det stog stolar uppradade. Jag vet jag kanske låter konstig men det är faktiskt ganska så roligt. Jag vart efter en stund trött och satt mig ner på en stol. Killarna blev klara och Niall kom ner till mig medans killarna stog på scenen fortfarande.

" So what did you think of the songs?"

" They are pretty good." Sa jag och log.

" Pretty good?"

" Okay the songs are perfect i love them so much. Oh my god i just love One Direction." Sa jag med överdriven röst.

" That is what i call a weird girl." Sa Niall och skrattade.

" I´m not weird i´m just bored."

" Wanna do something?"

" Yeah catch me if you can." Sa jag och reste mig snabbt upp och började springa. 

Killarna såg vad vi gjorde och ville genast vara med. Jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv som jag gjorde nu. Nu var det Harry som skulle försöka ta oss. Han var påväg mot mig. Vi hade gått upp till där det skulle sitta folk och kolla. Det var fullt med stolar överallt man fick se sig för vart man sprang annars så skulle man göra sig riktigt illa. Jag sprang allt vad jag kunde för att inte bli tagen. Jag såg aldrig stolen som låg ner. Jag sprang på den och ramlade mot golvet. Jag skrek av smärta. Killarna kom snabbt fram till mig.

" What happend?" Frågade Niall och satt sig ner bredvid mig.

" That stupid chair." Sa jag och kände hur smärtan i foten blev allt värre och värre.

" Does it hurt anywhere?" Frågade Louis.

" My foot." Sa jag och en tår rann nerför kinden.

" It looks pretty swollen." Sa Louis och satt sig ner och kände på foten.

" Aouch! Louis stop it!" Skrek jag och tårarna rann.

" I´ll go and tell Paul." Sa Harry och sprang iväg.

Jag lutade mig mot Niall som höll om mig.

" Niall it really hurts." Sa jag.

" We have to go to the hospital." Sa Liam och kollade på min fot.

" No not the hospital please."

" You have to." Sa Niall och försökte trösta mig.

Paul kom upp till oss och satt sig snabbt ner vid mig.

" Where does it hurt?"

" On her foot." Sa Niall.

" We have to go to the hospital. I´ll take her and you get ready for the show." Sa Paul och hjälpte mig upp.

Jag försökte ta ett steg men så fort jag försökte gå så ramlade jag ihop. Paul bar tillslut upp mig och började gå.

" Wait!" 

Paul stannade och kollade bak. Det var Niall.

" I have to come with you guys."

" No you have a show to do."

" I wont do it if she is going to the hospital." Sa han bestämt.

" No Niall it´s not good for the band."

" I already talked to the guys and they said it was okay. So let me come with you."

" Fine but only for today."

Vi gick ut till bilen och körde iväg till sjukhuset. Jag låg ner och grät på grund utav smärtan. Hoppas bara att jag inte brutit foten. Vi kom fram till sjukhuset efter tjugo minuter. Paul bärde mig och han sprang in.

" Doctor now!" Sa Paul och det kom genast en sköterska med bår.

Han la mig på den och jag åkte iväg. Jag tog tag i Nialls hand och han kollade chockat på mig.

" Don´t leave me." Sa jag med en tår som rann nerför kinden.

" I promise i wont." 

 

Två timmar senare:

Jag låg ner i en säng som inte var den bekvämaste men jag fick lov att ligga där och vänta på svar om foten var bruten eller stukad. Niall satt bredvid mig på en stol. Han höll mig i min hand hela tiden. Han sov nästan då dörren öppnades. In kom en man med vit rock på. 

" Hi my name is Marcus." Sa han och log.

" Hi." Sa jag lågt.

" Your foot is pretty swollen and you have to have bandage on it for a month so you can´t go swimming or running. You have to relax." 

Jag suckade och han började med min fot. Det gjorde riktigt ont för han tröck åt. Efter en stunds lidande så var han klar.

" So i can go now?" Frågade jag.

" Yes." Sa han och gick ut.

" Niall there is one little problem."

" And what is that?"

" I can´t walk at all." 

" I´ll carry you don´t worry." Sa han och bärde upp mig.

Jag satt mig ner bredvid Louis som satt lutad mot Liam och sov. Att hålla tårarna inne var det svåraste som fanns. Att inte ha sin pappa vid sin sida längre. Det gör så ont. Jag kollade upp och såg att Alice satt bredvid mamma och kramade om henne. Niall, Zayn och Harry höll på med sina mobiler medans Liam satt och gäspade hela tiden. Jag vill att allting ska bli som förut men jag vet att det inte kommer bli det. Hur mycket jag än vill att det här ska vara en dröm så är det den hårda verkligheten.

" Caroline?" Jag kollade upp och såg att det var Liam som hade lyckats rest sig upp. 

" Can you come with me?" Frågade han.

Jag reste mig upp och gick med Liam en bit innan vi stannade.

" What´s wrong?"

" It´s dad." Sa jag tyst.

" What happend? Tell me i promise i wont tell the guys."

" He´s....dead." Sa jag och tårarna började rinna ner för kinderna.

Han omfamnade mgi i en varm kram och jag grät ännu mera.

" I just wanted to be strong and not cry infront of Alice and you guys." 

" Caroline you know you can cry how much you want. We are here for you." Sa Liam.

" Thank you." Sa jag svagt.

" Liam what are you doing?" Frågade Niall.

Åh nej jag vill inte att han ska se mig gråta. Jag kollade upp mot Liam som log mot mig.

" Don´t worry we´re your friends it´s okay to cry you know that." 

" What´s wrong?" Frågade Niall.

" It´s her dad he is dead." Sa han lågt.

" Oh. But Caroline i´ll always be there for you."

" Thank you." Sa jag och kramade om Niall.

Det enda jag vill just nu är att vara ensam ingen omkring mig. Bara sitta i mitt rum och göra ingenting. Men killarna vill ju mitt bästa och det är att va omkring folk. Men jag orkar bara inte. 

" Niall take me home." Sa jag.

" Why?"

" I just have to get home please?"

" Okay but promise me you take care of yourself."

" I promise that."

" Go and say bye to the guys." Sa Liam och log mot mig.

Jag gick in till väntrummet och kramade om killarna och mamma och Alice innan jag gick iväg med Niall. Vi satt oss i bilen och då det var en papparazi fotograf ute och tog kort på oss. Kul. Nu när jag gråter och allt. Jag täckte ansiktet med min hand och han körde iväg. Efter en liten stund så kom vi hem till mig. Han stannade och log mot mig.

" Please take care of yourself now."

" I promise you that."

" Good i´ll call you later."

" Okay well see you later." Sa jag och klev ut ur bilen.

Jag låste upp och gick in. Jag gick raka vägen in till mitt rum och slängde mig ner i sängen. Det är så tyst här hemma. Bara jag hemma. Jag startade igång datorn och gick direkt in på twitter. Jag såg att Harry hade gjort ett tweet. 

Jag log lite för mig själv och såg att #staystrongcaroline trendade worldwide. 

Jag tröck på tweet och min mentions var överfull. Jag svarade inte på någon utan låg bara där i sängen. Jag la ifrån mig datorn och somnade till.

 

Jag vaknade upp av att min mobil vibrerade. 

" Hello?"

" Caroline do you know how much it is?" Det var tydligen Louis rom ringde.

" No why?"

" Just asking."

" You are so weird." Sa jag och skrattade.

" I´m not."

" Well sorry the truth hurts sometimes."

" Fine just to make you happy."

" What did you want in first place?"

" I was just going to ask do you have anything planned later on?"

" No why?"

" Niall wants to go out with you."

" Why couldn´t he call?"

" He is to shy."

" I´m not." Hörde jag Niall skreka i bakgrunden. 

" Well sure. What time?"

" Niall what time?" 

" At 8.30 pm."

" And what time is it now?"

" 6 pm."

" Okay but see you later."

" No not me you see Niall later."

" Fine i´ll see Niall later. Happy?"

" Yeeey. Bye."

" Bye."

Jag ska gå ut med Niall. Men vad ska jag ha på mig? Jag måste ju duscha innan också. Han kommer om två timmar och jag har inte ens börjat än. Bara att börja då.

Jag försökte verkligen hålla inne tårarna allt för att vara stark. Men att pappa bara har högst en månad kvar att leva? Det kan inte ens vara sant. Varför just min pappa? 

 Två veckor senare:

Det gick inte alls att koncentrera sig. Jag tänker för mycket på pappa. Han har högst två veckor kvar att leva och jag måste gå i skolan. Mamma hade tvingat iväg mig för annars skulle jag missa för mycket i skolan. Jag har ju som sagt inte vart vid skolan på två veckor så jag har en hel del läxor jag måste ta igen. Okej Caroline fokusera dig på matten nu. Om man adderar ett tal med. Åh jag orkar inte ens läsa frågan. Hatar skolan. Har ingen i skolan. Bella och jag är osams. Hon är sur för att jag inte vart i skolan. Men hallå? Jag var ju vid sjukhuset. Liksom hon kan inte bli sur för det. Det är ju rent utsagt löjligt. Usch vad jag hatar dom som blir sura för ingenting. Liksom ge en anledning till att man blir sur. Nej jag orkar inte jobba. Jag kollade upp mot klockan och såg att det var en halvtimme kvar av matten sen slutar vi för dagen. Jag har vart helt själv hela dagen idag. Bella är ju med dom andra tjejerna i klassen. Hon som sagt så mycket illa om dom. Jag vill bara att killarna ska vara i skolan med mig det är så tråkigt utan dom. Jag la mig ner och somnade till.

" Wake up!" Sa vikarien vi hade.

" Huh?" Sa jag och reste mig lite långsamt upp.

" If you´re tired then go home." Sa han och kollade surt mot mig.

" Maybe i will." Sa jag och stängde igen mina böcker. Jag kollade upp mot klockan och såg att det var femton minuter kvar av lektionen. Jag gick snabbt ut ur klassrummet och slängde igen dörren innan jag gick till skåpet och tog fram min väska och slängde på mig min jacka. 

" Well hello there." Jag kände mycket väl igen rösten.

Jag stängde snabbt skåpet och där stog Niall med en påse i ena handen. Jag kramade om honom och vi gick ut till hans bil. Han hade lovat mig att komma och hämta mig varje dag efter skolan. Fast jag hade sagt åt han att jag kunde gå eftersom det inte var så långt. Men han ville verkligen det så jag tackar ju inte nej till det. Vi satt oss i bilen och han började åka iväg.

" Niall take me to the hospital." Sa jag och log.

" Okey."

Vi kom fram till sjukhuset efter ett tag. Jag tog min väska och Niall sin påse. Vad hade han egentligen i den där påsen? Vi gick in till väntrummet där mamma satt och halvsov. Hon hade inte lämnat sjukhuset någon gång förutom när hon skulle hämta något. Hon har knappt ätit något heller. Men duschat och sådant har hon klarat av men inte att äta. Jag såg inte till Alice någonstans. Jag kollade oroligt mot Niall som bara skrattade och pekade in mot pappas rum. Jag kollade in till hans rum och såg att hon satt ner i sängen med pappa som satt upp. 

" Niall i´m hungry." Sa jag och min mage började att kurra. Jag rodnade lite och kollade sedan upp mot Niall som bara skrattade.

" Well i can hear that. Let´s go and eat something." 

Vi gick till ett fik som fanns inne i sjukhuset. Jag tog en skinksmörgås och en juice till det. Jag betalade och letade reda på platser där jag och Niall kunde sitta och äta. Det dröjde ett tag innan Niall kom. När han väl kom så hade han plockat på sig en smörgås, chokladboll, juice och några klubbor. Jag brydde mig inte så mycket om det utan började äta på smörgåsen. Jag insåg inte hur hungrig jag verkligen var för efter en liten stund så hade jag fått i mig smörgåsen redan. Jag satt och pustade ut och nu var jag verkligen mätt. Min mobil började vibrera till. Jag tog snabbt upp den och såg att det var Bella som ringde. Varför ringer hon mig för ens? Trodde hon hatade mig. Jag svarade och jag hörde flera röster bakom. Jag hörde två röster som jag verkligen inte ville höra. Davids och Angelikas röster. 

" Caroline?" 

" What do you want?" 

" I just wanted to say that we don´t care at all about if you´re friends with One Direction and if your dad is at the hospital so yeah."

" Are you kidding with me? You´re such a idiot get a life." Sa jag och ilskan bara kokade inombords.

Niall kollade konstigt mot mig när han hörde hur arg jag verkligen blev. Jag satt på högtalaren så han hörde vad hon sa.

" And you´re so alone in school like no one wants to be with you. You´re so ugly and think you know everything about everyone but you don´t." Att det ska komma ifrån lilla Bella det skulle man aldrig kunna tro.

Jag kollade upp mot Niall som såg riktigt arg ut. Han var påväg att säga något innan han kollade upp. Jag kollade åt det hållet han kollade mot. Jag såg att det var killarna som kom. Dom satt sig ner vid vårt bord och dom kollade mot min mobil. 

" What´s going on." Frågade Liam lite tyst.

Vi sa inget utan jag höll bara på att tänka ut på vad jag skulle säga.

" You know what Bella? I´m so glad that we´re not friends anymore. You are so fake. I rather stand alone than have fake friends." 

" I´m not fake you are. I just didn´t realised that untill now so."

" You know what i don´t care at all what you think about me you are just jealous because i have real friends. I say like this have a great life without me bitch." Sa jag och la på.

Killarna satt heltysta och kollade på mig.

" What?"

" That was so cool." Sa Louis och började härma hur jag satt och pratade.

Vi bara skrattade innan min mobil började vibrera igen. Nu var det mamma som ringde.

" Mum?"

" Come now it´s dad."

" Dad?"

Hon la snabbt på och jag reste mig upp och började springa. Jag försökte leta reda på pappas rum och efter ett tag så hittade jag på hans rum. När jag väl kom in där så låg pappa ner och andades inte. Han var helt vit i ansiktet och rörde sig inte. Mamma stog där som förstenad medans Alice hade fått gått med en sköterska. Doktorn hade kommit in i rummet och bad oss genst gå ut. Jag hann inte ens reagera. Jag var så chockad. Jag såg killarna komma springandes mot oss. Mamma brast ut i tårar och föll ihop. Jag sprang snabbt fram till mamma och försökte väcka henne. 

" Doctor!" Skrek jag och det kom en doktor på en gång och bar upp mamma på en bår. 

Stackarn så pass utmattad. Hon har knappt sovit någonting. Doktorn lät mig inte komma med utan jag fick lov att vänta. Jag gick fram till killarna som gav mig en stor gruppkram. Vi gick in till väntrummet där det satt en hel del folk nu. Konstigt. Jag såg också att Alice satt där helt själv. Liam gick fram och satt sig ner bredvid henne och hon vart genast överlycklig. Killarna satt sig ner och jag var den som fick lov att stå upp. 

" Sit here." Sa Niall och klappade på sina ben.

" No."

" Come on."

" Fine."

Jag satt mig ner och lutade mig mot han. Vi satt där ett bra tag innan pappas doktor kom in. Mamma hade även vaknat och fått vatten och satt bredvid Louis. Han drog sina skämt som faktiskt fick mamma att skratta. 

" Family Johnsson?" Sa doktorn.

" We´re here." Sa mamma och reste sig sakta upp.

" Can we take it outside?"

" Sure."

Mamma reste på sig och det gjorde även jag men doktorn lät mig inte följa med. Konstigt. Jag sat mig ner igen nu bredvid Niall.

" Caroline i´m scared." Sa Alice och reste sig upp och gick mot mig.

" Don´t be." Sa jag och kramade om henne.

Vi satt där ett tag innan mamma kom in med tårfyllda ögon. Jag kollade oroligt mot henne. 

" Mum?" 

" He´s..." Var det enda mamma sa innan hon brast ut i tårar.

" Mommy." Sa Alice och sprang fram till henne

Hon kramade hårt om Alice och bara grät. Vad är det som kan ha hänt? Killarna reste sig också upp och kramade om mamma. Jag var den sista som reste mig upp och kramade om henne. 

" Mum please tell me." Sa jag och kollade oroligt mot henne.

" Come here." Sa mamma och tog min hand och vi gick ifrån väntrummet.

" Your dad is...."

" Is what mum is what?"

" Dead." Sa hon och brast ut i tårar igen.

Nej inte pappa. Varför? Jag hann aldrig säga hej då till honom. Jag försökte inte gråta för jag ville inte gråta inför killarna eller Alice. Jag kramade om mamma och hon höll om mig hårt. 

" We´re going to make this." Sa jag och tog mammas hand.

Vi gick in till väntrummet och jag försökte verkligen hålla mig stark men att pappa inte längre finns. Det gör ont. Jag och han hade alltid lika roligt tillsammans men nu så kan jag aldrig få höra hans skämt igen. Varför? Varför just pappa?

Jag kollade frågandes på henne och förstog sedan att jag aldrig skulle orka med att gå till skolan. Nu när man fick reda på att han har cancer. Jag lutade mig tillbaks och somnade efter ett tag till

Jag vaknade upp av att Alice satt och skrek. Jag kollade upp chockat och såg att Alice stog på en stol och skrek för full hals. Niall försökte få ner henne men så fort han tog ner henne från stolen så klev hon upp igen och skrek. Jag reste mig upp och gick fram till henne.

" Would you mind stop yelling?!"

" No i want breakfast. And mum is not here."

" What do you mean with she´s not her?"

" She is home." Sa hon och fortsatte sedan att skrika igen.

Att hon aldrig kan vara tyst. Efter en stunds skrikande så bärde jag upp henne och vi gick iväg till ett fik som fanns inne i sjukhuset. Jag såg att killarna satt där. Att inte Niall hade sagt det? Jag kollade mot Niall men han såg lika frågandes ut. Vi såg att dom hade en låda med sig. Vi gick fram och jag satt Alice ner mellan mig och Liam.

" Hi sweetheart." Sa Zayn och log mot Alice.

" Caroline i´m scared."

" Don´t be they are my friends. This is Niall, Louis, Harry, Zayn and the one who is sitting right next to you is Liam."

" Nice to meet you." Sa Liam och log.

" You´re cute." Sa Alice och vi började genast att skratta. 

Hon kollade surt mot oss och vi slutade på en gång att skratta. Louis öppnade kartongen och i där låg det munkar. Så goda dom såg ut. Vi alla tog en varsin och började äta. Jag hade knappt ätit något dagen innan så jag var riktigt hungrig. Efter ett tag så var alla munkar slut. Alice och Niall åt mest munkar medans vi andra tyckte att en räckte. 

" Caroline i´m thirsty."

" What do you want cola? juice?"

" Fanta."

" Alright. Do you guys want anything to drink?"

" We want cola."

" I´ll be right back. Now Alice don´t scream behave."

" Fine."

Jag reste mig upp och började gå. Jag gick och betalade alla drickor och det var då jag såg David. Vad gör han här ens? Jag gick snabbt tillbaka till killarna som satt och pratade med Alice.

" Here you go Alice don´t drink to much."

" You really sound like a mum." Sa Niall och skrattade.

" Well i have to or else she dosn´t listen to me."

" Just saying."

Vi satt där ett bra tag innan vi reste oss upp och började gå till väntrummet. Jag höll Alice i handen som även höll Liam i handen. Hon har hittat på en ny kompis. Vad gulligt. Vi gick in till väntrummet där ingen mindre än David satt. Jag stelnade till en stund innan Alice drog i min arm.

" There´s David." Sa hon och gick fram och kramade om honom.

Killarna kände igen honom och sa åt Alice att gå iväg. Han tog tag i hennes arm och hon skrek till. Måste han seriöst gå på min lillasyster som är 4? Vad är han för människa egentligen? 

" Let her go!" Sa jag till David och gick närmre.

" Not untill you get back with me." Sa han och hånflinade.

" What the hell she is four! Besides you´re a idiot so never."

" Wrong answer." Sa han och tog tag i hennes andra arm.

Nu går han för långt. Ska han skada min syster då får han smaka på sin egen medicin.

Jag gick närmre och närmre David. 

" I said let her go."

" Never." 

Jag slog till han rakt på kinden. Han vart så chockad att han släppte Alice. Hon sprang gråtandes fram till Liam. Han bärde upp henne och försökte trösta henne.

" Never ever touch my sister again understood?"

" I don´t care what you say i can touch who i want." Sa han och tog tag i min arm.

Inte nu igen. Inte idag igen. Jag sparkade till han och sprang iväg. Jag såg att killarna sprang efter mig. Jag stannade efter en stund till för att hämta andan då jag vart dragen åt sidan. Jag vart så pass chockad att jag inte hann reagera. Jag kollade upp och såg att det var David. Kan han inte för en gågs skull lämna mig ifred? 

" What do you want?"

" We´re going to fix this." 

" Never now let me go."

" No come here with me."

" Never let me GO!" Sa jag och försökte ta mig loss från hans grepp.

Han slog till mig i ryggen så pass hårt att jag tappade luften.

" Now you have to be quiet."

" Help me!" Skrek jag för full hals i hopp av att någon skulle höra mig. För killarna och Alice sprang ju faktiskt bakom mig.

" Shut up or something bad is going to happen to you."

" Like what?"

" You´ll see."

" Let me go." Sa jag igen och hörde fotsteg. Snälla låt det vara dom.

" Let my sister go." Nej inte Alice vem som helst utan henne. 

" That´s right let her go." Sa Liam. 

Ja jag visste att dom följde efter mig. Nu kommer han ju att släppa mig. 

" Hah! You really thought it going to be that easy?"

" Leave my sister alone!" Skrek Alice och gick fram till David och slog till han.

Han tog genast tag i Alice hår och började dra i det. Vad är det för fel med honom. Nu grät Alice som att aldrig tidigare. Nu tog mina krafter över. Jag sparkade till han rakt mellan benen och slog till han på magen. Han släppte taget om Alice och hon sprang återigen till Liam. Han bar upp henne och killarna försökte trösta henne. Jag var påväg till killarna innan jag stannade och kollade mot David som låg på golvet utav all smärta. Jag gick fram till honom och satt mig ner bredvid honom.

" You know what David?" Han kollade upp mot mig.

" If you touch my sister one more time i am calling the cops. Understood?"

" Yes."

" Good now if you excuse me i have to go." Sa jag och reste mig upp.

Jag gick till killarna och vi gick in till väntrummet där mamma satt och väntade. Hon såg att Alice hade gråtit.

" What happend?" Frågade hon och tog emot Alice.

" I´ll tell you everything later." Sa jag och satt mig ner bredvid Niall.

Jag lutade mig tillbaks och bara tänkte igenom vad som verkligen hänt under dom senaste dagarna. Jag har träffat nya underbara vänner. Gjort slut med David. Glad för det. Pappa ligger på sjukhuset och har cancer. Inte så roligt. Men hoppas han klarar sig. Det tror jag nog för han är så pass stark. 

" Mommy i want to swim."

" I´m to tired can you go with her?"

" Fine but first we have to get home." Sa jag och reste mig upp.

" We can go with you guys." Sa Louis och log.

" Sure."

Vi reste oss upp och gick ut till parkeringen. Jag och Alice åkte med i Harrys bil medans resten utav killarna åkte med i Louis bil. Vi kom hem efter en stund och jag gick in och packade med oss det vi skulle ha med oss till badhuset. Efter en liten stund så vart jag klar. Jag kollade lite snabbt i spegeln och jag såg helt sjuk ut. Smink utkletad lite här och där. Får duscha bort det sen helt enkelt. Jag gick ut och såg att Alice hade satt sig i passagerar sätet. Jag satt mig bak och vi började åka hem till Harry och Louis lägenhet. Han gick in men kom ut nästan lika snabbt. 

" That was fast." Sa Alice och skrattade.

" I know." Sa han och log.

Vi kom fram efter ett tag och det var några bilar bakom som hade följt efter oss. När vi hade parkerat så såg jag att det var papparazi fotografer. Roligt. Alice kommer inte alls förstå eftersom att hon inte visste att dom var världskända. 

" Alice hold my hand now okey?"

" No i want to hold Harrys hand."

" That´s not a problem for me." Sa Harry och klev ur bilen.

Han hjälpte henne till och med att komma ut ur bilen. Papparazi fotograferna hade delat upp sig nu. Vissa kom fram till oss medans resten var vid Liam, Louis, Niall och Zayn. Vi gick snabbt in till badhuset och betalade innan jag och Alice gick in till omklädningsrummet. Vi böt om snabbt och Alice var nog snabbast.

" Let´s go let´s go let´s go." Sa Alice och började gå in till duscharna.

Jag småsprang lite till henne och vi började duscha. Vi gick ut sen och det var ett riktigt stort badhus. Nu måste vi verkligen hålla koll på varandra och speciellt på Alice. För hon kan man tappa bort hur enkelt som helst så mycket som hon springer. Men här inne får hon inte springa för då halkar hon ju.

" Alice remember don´t run."

" Fine. Where is Liam?" Sa hon och kollade på mig och flinade upp.

" Maybe in the shower?"

" Hello guys." Vi kollade bak och där stog killarna.

Vi började gå omrking lite och utforskade badhuset innan vi började bada.

Mamma bröt ihop totalt och fick lov att lägga sig ner för hon höll på att svimma. Jag kan inte fatta att det är just pappa. Varför just min pappa? Vad har han gjort för att förtjäna det här? Doktorn lämnade oss och vi fick gå in till pappa om vi ville. Jag lät mamma få gå in först så skulle jag försöka samla mig lite innan jag gick in dit med Alice. Just ja hon måste ju få veta vad som hänt. Jag gick in till lekrummet där hon satt och lekte med barbie dockor hon hade hittat. Jag tog hennes hand och vi gick in till väntrummet igen.

" Caroline, what´s wrong?" Frågade Alice.

" It´s dad. He has.." Ska jag verkligen säga det? Hon kommer endå inte förstå vad just cancer är.

" Has what?"

" Cancer." 

Hon visste tydligen var det var för hon började grina på en gång. Jag försökte trösta henne men det gick inte. Min mobil började vibrera. Jag kollade numret inget jag känner igen i alla fall. Jag svarade.

" Who is this?" Frågade jag.

" Niall i asked Harry for your number hope that´s okey?"

" It´s fine." Sa jag.

" So what are you doing?"

" At the hospital." Sa jag lågt.

" Hospital?!" 

" It´s my dad."

" Oh but i gotta go. See ya."

" Bye."

Jag la på och la ner min mobil i min jackficka och såg att mamma var klar. Jag bestämde mig för att gå in själv. Jag gick och stängde dörren efter mig. Han kollade upp mot mig och log.

" Hi honey."

" Why didn´t you say anything to us dad? Why?"

" Because i didn´t want to make you guys sad or worried about me."

" Well we are. Happy now? Alice is crying because she is afraid that you maybe die." Sa jag och tårarna började rinna igen.

" Sweetheart come here." 

Jag gick fram till honom och la mig ner bredvid honom. Jag bara låg där och lät tårarna rinna ner. 

" I love you daddy."

" I love you to sweetheart."

" Daddy?" Jag kollade upp och såg att det var Alice.

Jag reste mig upp och lät Alice få vara med pappa innan besökstiden tog slut. Jag stängde sakta dörren. Jag gick in till väntrummet och fick syn på Niall. Vad gör han här? Jag försökte torka bort tårarna men just nu grät jag så mycket att det inte gick att hindra dom. Han kollade upp mot mig men jag ville inte att han skulle se mig såhär. Inte nu. Jag vände mig om och gick in till pappa igen. Alice låg i hans famn och sov. Han låg där och hostade till några gånger innan han somnade till. Jag gick fram till pappa och väckte Alice.

" I want to stay here." Sa hon sömnigt.

" No let him get some rest."

" But.."

" Come here now." Sa jag och bärde upp henne.

Hon försökte sig loss men hon var så pass trött att hon inte orkade. Jag gick in till väntrummet och Niall satt fortfarande kvar. Jag satt mig ner bredvid honom med Alice i famnen.

" What are you doing here?" Frågade jag.

" I just can´t stand when my friends are at the hospital because of sickness."

" Oh." Sa jag och log lite.

" But anyways the boys are coming tomorrow if that´s okey?"

" That´s not a problem for me. But i have school."

" No you don´t." Sa mamma som hade samlat ihop sig.

Jag kollade frågandes på henne och förstog sedan att jag aldrig skulle orka med att gå till skolan. Nu när man fick reda på att han har cancer. Jag lutade mig tillbaks och somnade efter ett tag till.

 

" Why am i in a car?" Frågade jag.

" Just be quiet." Sa Zayn och skrattade.

Jag satt där och tyst och kollade nervöst ut. Vart tar dom mig egentligen. Vi kom in till stan och dom stannade utanför en...godisaffär. Haha. Ja jag älskar godis så jag tackar inte nej till det. Vi klev ur bilen och gick in. Det var fullt med godis därinne. Rena drömmen för alla godis älskare. Killarna var snabba iväg och började plocka godis. Jag skrattade lite för mig själv innan jag började vandra omkring. När vi var klara så var det nog Niall som hade köpt mest. Två påsar fulla med godis. Haha. Vi gick in i bilen igen och åkte iväg till McDonald´s. Vi stannade utanför och gick in och beställde vår mat innan vi satt oss ner. Jag tog upp mobilen vilket killarna också gjorde dom tänkte säkert exakt samma sak som jag gjorde. Jag tog kort på maten och la ut på twitter och skrev. 

" Yeaah lunch time with my boys Louis, Niall, Harry, Zayn and Liam ;)x"

Jag la ut den och killarna började fråga om min twitter. Jag gav dom den och jag hade efter en liten stund fem nya följare. Jag kollade upp mot dom och dom kollade genast bort och tyckte det var jättefint väder ute. Jag bara satt där och skrattade åt dom.

" So what´s next?" Frågade Liam.

" School." Suckade jag.

" Then we better get going." Sa han och reste sig upp.

Vi slängde skräpet och satt oss i bilen igen och körde iväg till skolan. Vi kom fram precis när lektionen började. Duktiga vi är. Vi gick in till klassrummet och satt oss ner. Niall satt sig bredvid mig och jag öppnade matte böckerna. Han lutade sig fram och sekunden efter så sov han. Jag har lärt mig att dom älskar att sova och hålla på med mobilerna. Jag gjorde ett mattetal innan jag tröttnade. Jag lutade mig fram och irreterade Louis genom att peta en penna på han hela tiden. Han tog tillslut min penna och kollade surt på mig. 

" Stop it or i call Eleanor." Sa han och lipade.

" Eleanor?" Frågade jag.

" Yeah his grilfriend." Sa Zayn och log.

" Oh. Okey then i have to ask does anyone else has a girlfriend?"

" Liam and Zayn does." Sa Louis."

" So Harry and Niall are single?"

" Single and ready to mingle." Sa Niall och skrattade.

" Well you know Caroline he hasn´t found his princess yet." Sa Zayn och skrattade.

Killarna satt och skrattade medans jag tyckte det var hur gulligt som helst. 

" Okey i can´t work at all. It´s so boring." Sa jag och suckade.

" Well i guess no one likes math or school." Sa Liam.

" That´s right. And we have three lessons left after this."

" Really?" Frågade Niall och reste sig upp.

" Yeah spanish, music and history." 

Killarna suckade högt och dom i klassen kollade bara på oss speciellt Angelika. Hon och jag var kompisar när vi var mindre innan hon skapade massa falska rykten om mig. Efter det har jag verkligen ogillat henne. Hon älskar verkligen dom. Varje dag i skolan så hörde man att hon kunde få dom hur lätt som helst. Att dom skulle falla för henne på stört. Ja ni hör själva hur jobbig hon är. Tänk er då att gå i samma klass som henne. 

" Caroline?" Niall kollade på mig frågandes.

" What?"

" Aren´t you supposed to stand up?"

" Why?"

" Because it´s break now."

" Oh." Jag reste mig snabbt upp och vi gick ut. Jag såg vår rektor komma gåendes mot vår klass. 

" Can i please have your attention."

Vi kollade mot rektorn och blev tysta.

" So your last three classes has been canceled. But it was very fun to have you here guys. Give them a huge applause."

Nej jag ville egentligen inte att dom inte skulle vara i skolan längre. Dom är ju riktigt trevliga. Vem ska skydda mig från David nu då? Bella är sjuk. Ska jag vara ensam i skolan när hon inte är här? Nej det går inte alls ju. Nej jag blir bara deppig. Även om jag bara känt dom en dag så är dom några man aldrig vill bli av med.

" Caroline?" Louis skakade på mig.

" What?"

" What are you thinking about?"

" No it´s nothing." Sa jag och log. 

" Tell us." Sa Louis.

" I´m just gonna miss you guys that´s all."

" Naaw." Sa Louis och kramade om mig.

" But what is your number?" Frågade Harry.

Jag tog hans mobil och skrev in mitt nummer. Jag kramade om dom innan jag började gå hem. Jag ville inte säga hej då men nu när Harry har mitt nummer så kan ju han bara höra av sig. Hoppas jag. Jag kom hem efter en stund och såg mamma stå inne i köket. Inte pappa vart kan han vara? Dom jobbar på samma jobb och jobbar exakt samma tider. Dom jobbade på en fabrik. Inte det fräschaste jobbet att jobba på. Inget jag kommer jobba på när jag blir äldre men dom tjänar ihop mycket pengar. Så det är ju bra det. Jag gick fram till mamma och såg att det var något fel. Jag kollade frågandes på henne och hon sa inget utan bara kramade om mig. Jag kände hur min axel blev alldeles blöt. 

" Mum what´s wrong?"

" It´s your dad. He collapsed today he just fall right to the floor." 

" What happend to him?"

" I don´t know that´s why we have to go to the hospital right away." 

Jag nickade och gick in till Alice rum. Hon kollade på mig glatt. Mamma har inte berättat för henne en. Men det är nog bäst så. Hon får veta när vi kommer fram helt enkelt. Vi satt oss i bilen och Alice frågade hela tiden vart vi skulle. Mamma satt och grät medans jag fortfarande var så pass chockad. Pappa som är så pass frisk och bara faller ihop? Nej det låter inte ens sant. Vi svängde in på parkeringen. Mamma hittade snabbt på en plats och vi parkerade. Jag hjälpte Alice ut ur bilen och tog hennes hand innan vi gick in till sjukhuset. Vi kom fram till en disk där en kvinna satt. 

" Excuse me but where is my husband?" Frågade mamma.

" What´s the name?"
" Eric Johnsson."

" Uhm let see. Floor two room 52."

" Thank you."

Vi gick till rum 52 där pappa låg. Det var en doktor där inne med en sköterska dom kollade till han. Vi satt oss i väntrummet och mamma satt där och bara grät. Doktorn kom in efter ett tag och vi satt där nervöst på vad han skulle säga.

" Is Eric okey?" Frågade mamma och torkade bort några tårar.

" Can the nurse take Alice just for a little while?" Frågade doktorn.

" Sure." Sa mamma.

" Okey it´s like this we found out that Eric has cancer."

Orden stack rakt in i mitt hjärta. Inte min pappa. Nej. Han får inte ha cancer han får inte! 

" How bad is it?" Frågade jag.

" It spread to his lugns."

Nej pappa. Varför sa du inget tidigare för? Du måste klara dig genom det här.

Änuu en dag i skolan. Åh orkar inte. Orkar inte med någonting just nu. Bara onsdag kan inte det bli fredag nu? Ingen vet att det är slut mellan mig och David. Eller jo kanske. Jag tog upp datorn från golvet och kollade facebook. Jo alla hade fått reda på det. Roligt. Jag kollade mina medelanden och det var bara Bella som hade skrivit. Nej hon är sjuk. Vem ska jag då vara med i skolan? Jag suckade högt innan jag la mig ner under täcket igen. Om hon inte kommer så ska inte jag till skolan heller. 

" Honey you have to get up now." Sa mamma.

" No i´m sick." 

Hon gick fram till mig och kände mig på pannan. Hon log mot mig och drog av mig täcket. Fan. Måste till skolan endå. Jag reste mig sakta upp och kollade på klockan. Halv sju. Den här dagen kommer bli lång. Jag reste mig sakta upp och gick fram till garderoben och tog på mig jeans, linne med tryck på och en jeans jacka. Jag plattade håret lite snabbt innan jag tog på några ringar. Efter ett tag blev jag klar med allt och började gå till skolan. Rolig dag utan Bella? Nja har ingen att vara med då. Får äta lunch själv. Tråkigt. Jag kom fram till skolan och gick till mitt skåp och la in min jacka och min väska och tog sedan mina böcker och gick med tunga steg in till klassrummet. Jag hade helt glömt bort att killarna från One Direction. Dom satt framför mig. Jag satt mig ner och lektionen började. 

" Excuse me?" Frågade killen med lockigt hår. 

Jag kollade frågandes mot honom.

" Where´s your friend?"

" She´s sick." Sa jag och kollade ner i mina engelska böcker.

" So you´re alone?"

" Yeah."

" Hang out with us." Sa han och log.

" I don´t even know you guys."

" Then get to know us. I´m Harry."

" And i´m Caroline. Hi now can you let me work." 

" Oh i´m sorry."

 

Lektionen slut. Bara fem lektioner kvar. Du klarar det här Caroline. Jag kände en hand på min axel. Jag hoppade till och kollade bak och såg att det var David. Vad vill han mig? 

" Caroline forgive me." Sa han och kramade om mig.

Jag puttade bort honom och kollade sårat mot honom.

" Why did you do that for?" Frågade han och ställde sig riktigt nära mig.

" Go away." Sa jag lågt och kollade ner.

" Never i love you and i din´t mean what i said yesterday."

" Leave me alone." Sa jag och slog till han på kinden.

Osmart gjort utav mig. Han får sina utbrott ibland. Jag stängde snabbt skåpet och letade efter Harry. Jag såg han och killarna lite längre bort. Även om jag inte känner dom så är dom dom enda jag kan va med. Jag gick lite snabbare och kände hur någon drog mig i håret. Jag skrek till och kollade bak. Det var David. Kan han inte bara lämna mig ifred?

" Leave me alone." 

" Never hit me again." Sa han och tog tag i min arm och tröck hårdare.

Jag skrek till och ville bara gråta. 

" It hurts." Skrek jag.

" Good then you know how it feels." Sa han och log mot mig.

Jag hatar han verkligen. Han är så omogen. Varför kan han inte lämna mig ifred? Det var ju endå han som gjorde slut med mig. Jag försökte ta mig loss från hans grepp men det gick verkligen inte. Nu gjorde det riktigt ont. Jag skrek allt vad jag kunde innan jag hörde en bekant röst bakom mig. 

" Let her go." Sa Harry.

Vilken lättnad dom är här. Tårarna hade börjat runnit bara för att det gjorde så ont.

" Why should i?" Frågade David och tröck hårdare.

" What the hell you´re hurting her. Let her go!" Sa Harry.

Han tvekade ett tag innan han släppte mig och puttade mig på Harry. Jag ramlade ner på golvet. Jag satt där och bara grät. Jag kommer aldrig klara av att gå i skolan om David ska komma och göra mig illa hela tiden. Jag kände någons armar runt om mig. Jag kollade bak och såg att det var Harry. Han kollade lidandes på mig och kramade om mig. Jag reste mig upp och kollade på min arm som var helt röd. Jag torkade bort några tårar innan jag fick kramar utav killarna. Jag skäms ihjäl. Dom kan mitt namn medans jag bara kan Harrys namn. 

" Are you okey?" Frågade han med blont hår.

" Yeah but it hurts." Sa jag och täckte min arm. 

" And guys i´m so sorry byt your names are?" Frågade jag.

" I´m Niall and this is Louis, Harry, Liam and Zayn."

" Nice to meet you guys. So this is the last day you´re here?" Frågade jag och dom nickade.

Vi stog och pratade en stund innan jag kom på att biologi lektionen redan hade börjat för en kvart sedan.

" Guys we´re gonna miss the lesson." Sa jag.

" Whatever it´s boring anyway. Wanna take a coffee or something?" Frågade Louis.

" Sure but we really have to go. I can´t just skip it."

" Fine fine." Sa killarna och suckade.

Vi kom in till biologi salen och alla kollade mot oss. Läraren pekade att vi skulle gå ut. Vi blev nog alla röda i ansiktet. Vi gick ut och väntade på att Luke skulle komma ut och vi skulle få en utskällning bara för att vi kommer försent. 

" So why are you so late?" Frågade Luke.

" Well we were talking and forgot what time it was." Sa jag och log.

" That´s not an excuse my young lady. Now i have to call your parents. And that is the same with you guys also. Even if you´re just here you have to be here on time. Understood?"

" Yes Luke we understand." Sa vi i kör.

" Now get in."

Vi gick in och satt oss ner vid ett runt bord som vi alla fick plats vid. 

 

Lektionen kändes som att den var i flera timmar. Niall hade somnat under lektionen medans killarna hade spelat och smsat med sina mobiler. Det var nu lunch och jag insåg aldrig vilket kaos det skulle vara vid matsalen. Jag kollade schemat och såg att det var två timmars lunch. Jag sa till killarna och dom tog min hand och drog med mig ut.

" Where are we going?" Frågade jag chockat.

" You just have to wait and see." Sa Louis och log mot mig.

" Sweetie you have to wake up." Sa mamma.

" What time is it?" Frågade jag trött.

Inget svar. Jag suckade lite för mig själv innan jag tog upp min mobil. Bara halv sex? Varför ska jag upp så himla tidigt för? Jag satt mig upp i sängen och kollade omkring mig. Kläder lite överallt får helt enkelt plocka bort dom sen. 

" Get up." Sa mamma igen.

Jag reste mig motvilligt upp och gick in till köket där mamma och pappa stog. Dom båda kollade mot mig när jag gick in.

" What?"

" Well we both have to go to work earlier today so you have to take Alice to kindergarden and pick her up."

" But i can´t."

" Why?" Frågade pappa."

"Because i promised David that we would hang out today."

" Well he have to wait." Sa mamma.

" No i promised." Suckad jag.

" Alice is more importend."

Jag sa inget utan gick in till mitt rum och började rota i garderoben. Jag tog fram jeans och en stickad tunn kofta. Jag tog två armband till innan jag började med mina vanliga rutiner på morgonen. Jag vart efter en timme klar och då var klockan sju. Nu ska jag iväg med Alice också till dagiset. Jag hjälpte henne med skorna och vi gick sedan ut. Vi kom fram efter en liten stund och jag lämnade av henne innan jag gick hem igen. Klockan är halv åtta och jag ska inte gå till skolan förns en halvtimme. Kan ju fråga Bella om hon är klar. Smart. Jag knappade in hennes nummer och det lät några signaler innan hon svarade.

" Bella. Are you done yet?"

" Yeah can i come now?"

" Sure."

" Okey i´ll be at your house in five minutes."

" See you then."

Jag reste mig upp och tog på mig mina skor igen innan jag kollade lite snabbt i spegeln. Snygga kläder. Perfekt. Jag tog min väska och gick sedan ut och väntade på Bella inget ovanligt. Hon kom efter en liten stund och vi började gå till skolan. 

" Can you believe it?"

" Believe what?" Frågade jag och sparkade på en sten.

" That One Direction is coming today." Sa hon och hoppade omkring.

" What´s with that?"

" Oh my god Caroline."

" What?"

" Nothing."

Vi kom fram till skolan och jag hämtade mina engelska böcker innan vi gick in till klassrummet. Tjejerna hade klätt upp sig extra mycket utifall killarna skulle lägga märke till dom. Löjligt om jag får säga vad jag själv tycker. Lektionen började och jag satt i mina hörlurar. Jag kan koncentrera mig mycket bättre då. Jag skruva upp volymen så jag inte hörde allt prat. Efter en stunds jobbande så tog någon av mig mitt headset. Jag kollade upp och såg att det var engelska läraren. Hon pekade på fem killar. Jag kollade omkring mig och såg att alla satt där och försökte hålla sig lugna. Dom presenterade sig som Louis, Liam, Niall, Zayn och Harry. 

" So guys they are going to be in this class this day and tomorrow take good care of them. You guys can sit infront of this girls over there." Hon pekade mot mitt och Bellas håll.

Toppen. Jag satt i mina hörlurar igen och fortsätte att jobba. Engelska är inte världens roligaste ämne men jag är riktigt duktig. Senaste provet fick jag ett A. Stolt över det. Nu var det någon som petade på min arm. Kan jag aldrig få jobba ifred? Jag kollade surt mot Bella som pekade mot dörren. Jag nickade och vi reste oss upp och gick ut. Hon stannade till.

" What?"

" Oh my god. One freaking Direction is here. Can you believe it?"

" So?"

" Be happy for me please?"

" Sure sure. Oh my god yeey there´s David."

" You said it so wrong."

" Haha shut up." Sa jag och gick fram till David.

Han log mot mig innan han omfamnade mig i en varm kram. Han kysste mig lätt på munnen.

" What lesson?"

" English." Suckade jag.

" Well go in there and i´ll see you later. Okey?"

" Okey love you."

" Love you too."

Jag gick in igen och alla kollade upp mot mig. Dumma Bella som bara gick in utan att säga något. Även killarna från One Direction kollade på mig. Jag gick snabbt in och fortsatte med en engelska uppgift innan det ringde. Ja engelska lektionen slut. Skönt. Vi reste oss upp och jag var såklart den segaste på att gå ut. Bella fick lov att dra ut mig. Ja jag är seg ibland. Vi gick till skåpen och jag kollade på schemat och såg att det var rast till tio och klockan var nio nu. Jag tog genast upp mobilen och började spela. Jag kollade upp och såg att det var en av

killarna från One Direction som stog där. Han hade blont hår.

" What?" Frågade jag.

" Can you guys show us around?" 

" Why don´t you ask those girls?" Sa jag och pekade mot några tjejer som stog och fnittrade.

" You seem so calm. Please?"

" Fine." Sa jag och suckade innan jag reste mig upp och tog Bellas hand och vi började gå runt. Jag fick syn på David och gick fram till honom. 

" David." Sa jag och log.

" Caroline." Han kramade om mig.

" So what are we going to do today?" 

" I can´t." Sa jag och kollade ner mot marken.

" You can´t? Why?"

" My parents forced me to babysit Alice again."

" You never have time for me anymore." 

" But please don´t hate me."

" I don´t hate you Caroline. I love you."

Jag kollade upp mot honom och log. Jag kramade om honom innan jag gick tillbaks till killarna och Bella. Hon stog där och bara pratade och pratade. 

 

Klockan ringde. Skoldagen slut. Skönt. Jag gick till mitt skåp och tog på mig min jacka och la i böcker i min väska. Jag kramade snabbt om Bella innan jag gick till dagiset. Som vanligt är hon glad över att jag hämtar henne. Vi började gå hem och hon tjatade hela tiden om glass. Jag sa hela tiden nej åt henne och då ska hon bli så sur. Vi kom äntligen hem och då såg jag att mamma och pappa var hemma. Hade dom ljugit för mig. Jag gick snabt in och såg mamma stå inne i köket.

" Hi honey." Sa mamma och log.

Jag svarade inte utan gick direkt in till mitt rum och tog fram mina fysik böcker och började plugga. Efter några timmar så tröttnade jag. Min mobil lös upp och det var David som ringde.

" Caroline can you meet me like now?"

" Where?"

" Our meeting place." 

" Okey five minutes?"

" Sure."

Jag la på och reste mig upp och såg att Alice låg och sov i sängen. Jag kikade även in till mammas och pappas sovrum. Sover dom redan? Jag kollade på klockan. Inte så konstigt då klockan är ju halv tio och dom ska jobba. Jag tog på mig mina skor och min jacka innan jag gick till vårt mötesplats. När jag kom fram så var det ingen där. Vår mötesplats är vid en lekpark. Efter en stunds väntan så kom han. Med två andra. Skulle inte bara jag och han mötas? Han gick lite snabbare och kollade på mig med en iskall blick. 

" What´s wrong?" Frågade jag och kramade om han.

" You never have the time for me anymore."

" But i had to pick Alice up from kindergarden." Jag kollade på hans kompisar och såg att den ena var en tjej.

Jag kollade upp mot David och han log lite svagt mot mig.

" What is going on? David tell me."

" If you don´t have the time for me anymore i don´t want to be with you anymore."

" You want to break up?" 

" Well you said yourself so yes i want to break up with you." 

Orden stack i hjärtat på mig. Tre år bortkastade. Tårarna brändes bakom ögonlocken och jag bara kollade på han.

" What have i ever done to you?" Frågade jag.

" Well that you know yourself. I think you should leave i don´t want to see you again." 

" I hate you David. You´re such a idiot. Never talk to me again." 

Jag sprang hem med tårar rinnandes nerför ögonen. Vad är det jag gjort för fel? Varför är han så konstigt? Kunde han inte säga själv utan behövde ha med sig sina kompisar. Jag kom hem och gick raka vägen in till mitt rum och slängde mig ner i sängen. Min mobil vibrerade och det var från David. Jag öppnade smset och då kom det ännu mera tårar.

" And i almost forgot that girl yeah i kiss her every day she is the one for me...."

Idiot. Jag slängde mobilen ner i marken och somnade med tårar i ögonen.

 

Jag vaknade till av ett ryck. Jag insåg efter en liten stund av att min alarmklocka pep. Jag sökte desperat efter den så jag kunde stänga av oljudet. Efter en stunds letande så hittade jag på klockan och stängde av den. Jag gäspade stort innan jag kollade upp. Jag kollade mot klockan 06.00. Jag satt mig upp i sängen och suckade när jag insåg att det var måndag. Skola idag då. Usch. Men jag får ju träffa min pojkvän och mina vänner det är det enda som är bra med skolan allt annat är bara blä. Jag reste mig upp och gick in till badrummet och ställde mig i duschen. 

Jag gick till min garderob och tog fram svarta jeans, vit stickad kofta och en jeans skjorta. Jag tog på två ringar innan jag började med sminket. Jag tog bara på mascara. Jag kollade på mitt hår och såg att det behövde plattas. Jag slog igång plattången och började med håret. Jag betraktade mig i spegeln innan jag gick in till köket. Mamma och pappa satt ner vid köksbordet. Mamma satt och drack på sitt kaffe medans pappa satt och bläddrade i tidningen. Jag tog fram en skål och hällde i flingor och mjölk. Jag satt mig ner vid köksbordet och började äta.

" Honey remember you have to pick up Alice today from kidergarden." Sa mamma.

" Right, what time?"

" Four o´clock."

" Okey."

Just ja. Mamma och pappa skulle jobba till sju idag så jag fick lov att vara barnvakt åt Alice. Yeeey. Eller inte. Jag tog en sista tugga innan jag ställde skålen i diskmaskinen. Jag gick snabbt in till badrummet och borstade tänderna. Jag tog upp min mobil och ringde till Bella.

" Hi Bella are you done yet?"
" Yeah i was just about to call you."

" Yeah right. Not the first time i hear that. But whatever. Are you outside?"

" No but i´ll be at your house in like five minutes."

" Okey but hurry!"

" Not the first time i hear that." 

Jag la på och gick in till hallen och knöt på mig mina skor innan jag gick ut och väntade på Bella. Hon kom efter en stund och vi började gå mot skolan. Skolan låg bara några minuter bort men jag vill endå alltid komma i god tid så jag kan få prata med alla. Vi kom fram till skolan och jag la in min väska i skåpet och tog fram mina matte böcker. Roligt att ha det på första lektionen. Men jag var faktiskt riktigt bra på matte. Så klaga ska jag inte göra. 

" Caroline." Jag kände mycket väl igen rösten.

Jag kollade bak och ser att David kommer gåendes mot mig. Han kramade om mig innan vi började prata lite. Vi har vart tillsammans i snart tre år. Riktigt länge jag vet. 

" David i must go to my class now before i get late."

" Okey but i´ll see you at lunch?"

" Of course." Sa jag och kramade om han snabbt innan jag gick in till klassrummet.

Som vanligt är det alltid kaos innan lektionerna brukar börja. Alla skriker i munnarna på varandra och saker slängs lite vart som helst. Jag satt mig ner bredvid Bella som hade sina böcker uppslagna redan. Efter en stund så kom rektorn in. Ska vi ha rektorn idag? Visste inte jag. Jag kanske borde lyssna mer. Smart. 

" Can everybody please be quiet?" Sa rektorn lite tyst. Ingen lyssnade.

" I said be quiet!"

Alla hoppade till och vart knäpptysta. Jag såg vår lärare Al komma in. Han hade med sig en bunt med papper. Nej inte ett prov. 

" So guys i have some big news for you. Tomorrow we going to have some famous people here."

Alla blev helt till sig medans jag och Bella satt helt lugna. Liksom sist det var en känd person så var det bara en författare. Liksom vilken läser böcker nu för tiden? 

" So you want to know who it is? Or it´s not just one or two."

" Just say it!" Sa alla i klassen.

" Okey it´s One Direction. But they are here in this class tomorrow and on wednesday only this class no more. Just to see how it is in this school."

Alla blev helt till sig utom jag. Även killarna blev. Jag satt där helt lugn. 

 

Klockan ringde och nu var det lunch. Vi la in våra fysik böcker in i skåpen. Jag satt mig ner med Bella och väntade på att David skulle komma.

" Caroline can you believe it?"

" Believe what?"

" That One Direction is coming to our school." Sa hon glatt och började skutta omkring.

Ja hon är ett stort fan. Medans jag hört några av deras låtar och tycker dom är helt okej. David kom och vi gick till matsalen och tog på mat och satt oss ner vid ett bord.

" So girls. Any news?" Frågade David.

" One Direction is coming to our school tomorrow." Sa Bella.

" Oh cool." Sa han och log.

" So Caroline want do to something after school?" Frågade David och log.

" I can´t i have to babysit Alice." Suckade jag.

" Oh but tomorrow?"

" Sure."

"Well i have to go now ladies. I see you later." Han kysste mig snabbt innan han reste sig upp och gick iväg.

 

Klockan ringde och nu var skoldagen slut. Skönt. Men nu måste jag hämta Alice också. Yeeey. Jag gick med tunga steg till dagiset och hämtade henne. Hon var lika glad som hon brukar vara när hon ser mig. 

" Had a fun day today?" Frågade jag.

" Yes i played with William." Sa Alice och skuttade.

Hon är oftast glad. Men när hon inte får som hon vill då vill man inte vara i närheten. Hon kan lägga sig ner i affärer när hon t.ex inte får en tidning då kan hon lägga sig ner på golvet och skrika. Vi kom hem efter en stund och då började hon tjata om att hon var hungrig. Jag gick in till köket med Alice hack i häl. 

" I want ice cream." 

" No i´ll make you a sandwich."

" But i want ice cream" Nu började hon skrika också. Kul.

" Alice listen to me. No ice cream." Sa jag lite surt.

" I don´t like you. I´m not hungry anymore." Hon gick in till sitt rum och började skrika.

Ja hon är alltid sån när hon inte får det hon vill. Min mobil lös upp och jag såg att det var David som ringde.

" Hi there." 

" Hi. I just wanted to say that i miss you."

" Naaw i miss you to."

" What are you doing?"

" Standing in the kitchen."

" Making food?"

" Nope just standing. I know i´m weird but see you tomorrow. Bye love you."

" Okey bye bye."

Jag la på och gick runt och längtade tills klockan kunde slå sju. Då kunde jag få gå och duscha, äta och fixa allting till imorgon. 

 

Några timmar senare:

Nu var klockan tio. Jag la mig ner i sängen och tog genast upp mobilen och började spela spel. 

" Sweetie you have to sleep you´re going up early it´s school tomorrow." Sa pappa.

" Dad i´m not ten and i´m already in bed so."

" Right well love you."

" Love you to." Han stängde dörren och jag gick in på twitter och kollade runt lite. Inget nytt men har inte alls nå många följare kanske därför. Ja vi säger så. Min mobil började vibrera och nu var det mamma som ringde.

" You have to sleep now."

" I´m going to."

" Good sleep tight love you.

" You to and i love you too."

Jag la mobilen på nattduksbordet och somnade till.

 

 Vi var fast. Jag kollade efter en öppning och såg en liten öppning. Jag gick ut och vi gick snabbt till bilen och började åka hem. 

" So Felicia i wanted to ask you one thing." Sa Niall och log.

" What?" 

" I´ll tell you and show you later."

Vi kom hem efter en liten stund.  Vi tog våra påsar och gick in till lägenheten. Jag trivs faktiskt riktigt bra hemma hos Niall. Lagomt stort och mysigt. Vi gick in till vardagsrummet  och slog igång tv:en och började kolla på family guy. Min mobil började vibrera. Jag tog upp den och såg att det var Mia som ringde.

" Fattar du hur glad jag är just nu?" Sa Mia glatt.

" Vadå?"

" Jag ska på dejt med självaste Zayn Malik."

" Åh ni kommer bli så fina tillsammans ha det så roligt."

" Ja men vad gör du och Niall då?"

" Vi sitter i soffan och myser och kollar på family guy." 

" Gulliga ni ska vara då. Jag tycker ni ska ta ett kort och lägga ut på twitter för att visa er kärlek. Liksom you guys are like perfect."

" Haha ska du säga. Men ja vi tar väl ett kort för din skull då. Men ska mysa vidare nu. Hej då ha det så roligt."

" Adios."

 

" Who was that?"

" Mia she is going out on a date with Zayn."

" Oh cool."

" Yeah and she wanted us to take some pictures and put out on twitter."

" Sure let´s go in to the bedroom."

Vi reste oss upp och Niall tog fram sin kamera och vi började ta lite kort. Efter ett tag så hade vi tagit en hel del kort och det var ett kort som var riktigt gulligt. Jag låg ner och han hade sin keps på och höll om mig. 

" This picture we can put out on twitter." Sa jag och log.

Han tog upp sin mobil och gick in på twitter. Han skrev något och pekade på min mobil att jag skulle kunna. Jag tog upp mobilen och letade reda på Nialls tweet. Han hade en bild och över den så stog det.

" I love this girl more than food. Even when we´re fighting we always forgive each other. So i have a big surprise for her also :)xx" 

" Can´t wait for tha surprise you know i hate surprises ;) i love you to babyboo!xxxxx"

Jag la ner mobilen och la mig ner i sängen. 

" So Niall what´s the surprise?"

" Not gonna tell you yet."

" Come on please?" 

" Fine. " Han tog fram en liten ask eller vänta lite två askar.

Han reste sig upp och tog min hand och tog ett djupt andetag innan han gick ner på knä.

" What´s this?" Jag kollade chockat mot honom.

" Felicia. After the stupid mistake i did. I realised how much i really love you. You´re perfect in every single way. I will always protect you and love you. So do you want to marry me?"

JAAAA! Hela jag ville bara skrika och hoppa utav glädje. 

" Yes!" Jag kramade om honom och kysste han lite snabbt innan jag insåg att han hade en till ask.

" In this it is a key. So do you want to move in with me?"

" I would really love that." Jag kramade om honom igen innan jag snabbt tog upp mobilen. 

" I´m the luckiest girl alive! I love you Niall i´ll always do that´s my promise to you. Moving in and getting married yeeey!!! :Dxxxx" Jag tröck på tweet och la mig sedan ner i sängen där Niall redan låg.

Tänk att jag ska gifta mig med Niall. Världens underbaraste. Vi ska flytta in också jag kommer bo i den här lägenheten. Längtar lagomt mycket kan man då säga. Mitt liv är perfekt just nu. Jag vet vilka som är mina äkta vänner. Ja man ska aldrig sluta drömma för någon dag så kommer du bli chockad över att just din dröm kan ha blivit sann! 

 

1 dag senare:

" Babe wake up someone is calling you." 

Han gav mig min mobil och jag svarade.

" Hallå?"

" Gissa vad?"

" Vakna nyss så vill helst inte gissa alls."

" Jag är tillsammans med Zayn. Alltså fatta Zayn."

" Gud vad roligt för dig. Vet du jag ska flytta in hos Niall och vi ska gifta oss." Sa jag glatt.

" Va?! Grattis säger jag bara. Grattis sa ju att ni var urgulliga tillsammans."

" Haha ja det är ju du och Zayn också. Men nu ska jag väl ta mig upp ur sängen."

" Hej då."

Jag la på och jag ljög lite. Jag ville bara ligga och mysa med Niall. Haha man måste faktiskt göra det ibland. Nu kan ingen hindra mig från att göra vad jag vill. Jag ska gifta mig. Jag är lycklig. Ingen kan någonsin få mig att känna mig ledsen för då finns alltid Niall där vid min sida. Mitt liv är perfekt.

---

Vi gick hand i hand ut till killarna och Mia. Dom kollade mot oss och började jubla. 

" Told you." Sa Zayn och log mot mig.

Vi satt oss ner och Louis och Harry kom in med efterrätten. Mums chokladpudding. Jag tog för mig riktigt mycket och dom bara satt och skrattade åt mig.

" What?"

" You have something right there." Sa Niall och pekade på min läpp.

" Oh." Jag tog upp en servett och försökte få bort det men det gick tydligen inte.

" Wait let me help you." Sa Niall och lutade sig fram och kysste mig.

" Aaaaaw" 

Jag kollade mot Niall och log. Vi åt upp allt och hjälptes åt att plocka in alla saker. Zayn kom fram och kramade om mig.

" What was that for?"

" No i´m just glad that everything is back to normal again."

" Oh thanks." Sa jag och kramade om honom.

Vi gick in till vardagsrummet och killarna hade redan paxat sina platser. Jag och Mia kollade på varandra och skrattade. Hon satt sig ner bredvid Zayn. Han la sin arm runt om henne. Han verkar gilla henne riktigt mycket. Jag satt mig ner mellan Niall och Harry. Niall la armen runt om mig och jag lutade mig mot hans axel. Filmen startades och såklart så ska det vara en skräckfilm. Jag tog upp en kudde utifall att det skulle vara en riktigt läskig film. 

 

Filmen var slut och det började bli sent. Zayn och Mia skulle hem till Zayn. Här går det snabbt. Jag skulle hem till Niall eftersom det tar sådan tid att åka hem. Liam åkte hem till han. Vi gick ut hand i hand till hans bil. 

" So what do you want to do tomorrow?" Frågade Niall och startade bilen.

" Shopping." 

" Sure." 

Det var inte så långt till Niall så det var tur det för jag var riktigt trött. När vi kom fram och hade parkerat så var jag för trött för att gå. Niall bar upp mig och gick in till lägenheten. Att han orkar? Haha. Han la ner mig i hans säng och jag slöt mina ögon och somnade.

Jag vaknade upp av en ljuvlig doft. Jag kollade upp och såg att Niall kom in med en bricka.

" Breakfast in bed?" Frågade jag.

" Yeah i couldn´t sleep so i made you some pancakes and i went down to the store to buy your favourite juice. Apple juice."

" Aaaw." Jag kramade om Niall innan jag högg in på pannkakorna.

Efter en halvtimme hade jag fått i mig den sista pannakakan. Niall var faktiskt en riktigt bra kock. Imponerad. Jag drack upp juicen och kramade om Niall och tackade honom. Jag kollade mot klockan och såg att den var över elva. Jag klev upp ur sängen och kom på att det var den 1:a november nu. Redan november. Jag tog på mig jeans och ett vitt line och en stor tröja över den.

Jag lät håret vara som det var och sminkade mig lite lätt. Jag tog min plånbok och min mobil och vi gick ut till bilen. 

Vi kom fram till stan några minuter senare. Jag såg alla papparazis och suckade högt.

" They can´t leave us alone for five seconds?"

" I know but now that you are famous even if i´m not with you. You have papparazis after you." Sa han.

Jag tog hans hand och vi hann inte ens gå ut ur bilen innan alla sprang fram till oss. Det var några med videokameror och pratade med oss. Niall sa lite tillbaks. Jag tog hans hand och vi började gå. Alla följde efter oss och det var inte det roligaste.

" Are you and Niall happy togheter?" Frågade en med videokamera.

" Yes we are." Sa jag.

" How is it to be famous?"

" Really it dosn´t feel like i´m famous."

Vi gick lite snabbare och jag såg H&M. Vi gick snabbt in dit och alla stog utanför och väntade på oss. Att dom inte kunde lämna oss ifred? Det kom fram några fans lite då och då fram till oss och ville ta kort osv. Jag hade hittat lite kläder så jag gick till kassan och betalade. Jag tog Nialls hand och vi gick ut igen. Nu var det flera papparazis utanför. Minst trettio stycken. Det var flera stycken som skrek att vi skulle kolla åt deras håll. Vi ignorerade det och fortsätte att gå. Vi gick in till en park och jag såg en brygga utmot vattnet. Jag sprang till bryggan med Niall tätt bakom mig.

" This is so beautiful." Sa jag och log.

" Couldn´t say it any better."

Det var några papparazis som var så fräcka att dom gick på bryggan. Det var då Niall fick nog. 

" Please guys give us some space." 

Dom brydde sig inte och jag såg hur frustrerad Niall såg ut. Jag kramade om honom och då var det ännu mera som tog kort på oss. 

" Let´s go and eat somewhere." Viskade jag.

Han nickade och tog min hand och vi började gå. Vi kom fram till McDonald´s och vi beställde vår mat och satt oss ner och började äta. 

" Liked the food?" Frågade jag.

" Yeah." Sa Niall och åt sin sista tugga på hamburgaren.

" Are you done?" Frågade Niall.

Jag nickade och vi reste oss upp och slängde iväg skräpet. Jag tog hans hand och vi gick ut igen. Nu var det kaos ute. Hur ska vi kunna gå någonstans nu när vi är omringade av papparazis?

---

Jag vaknade upp av att Zayn låg bredvid mig i sängen. Vad gör han här? Jag sneglade mot klockan 12.34. Ja vi är bra duktiga på att sova länge det är en sak säkert. Jag såg att jag hade fått ett nytt sms av Louis. 

" Heeeey Felicia! What do you say if me and the boys plus you and Mia come over to my place and eat dinner later on today? :D"

" Hi sure i would love that, but Harry and you..? ;P"
" I knew you would ask yes we live togheter but be here at seven o´clock."

" We will."

Jag gick in på twitter och skrev.

" Dinner tonight at @Louis_Tomlinson and @Harry_Styles with the rest of the boys and Mia can´t wait! :)x"

Jag tröck på tweet och försökte sedan väcka Zayn. Han röck till och kollade konstigt mot mig.

" What?"

" Get up we have to get ready for tonight."

" What are we going to do?"

" Dinner at Louis and Harrys place." Sa jag och log.

Jag reste mig upp och gick in till badrummet och slog igång duschen. Jag stog där ungefär tjugo minuter innan Zayn bankade på dörren. Jag stängde snabbt av duschen och virade handuken omkring min kropp. Jag öppnade dörren och Zayn sprang snabbt in och startade duschen. Jag gick fram till garderoben och rotade lite. Får se det är inte det så varmt ute nu så ska jag ta på mig en stickad tröja? Nej. Ska jag ta den här kanske? Nej det är ju omöjligt. 

Jag knackade på Mias dörr och hon var redan klar.

" Visste du att vi skulle iväg?"

" Jag kollade på twitter."

" Jaha men kan du hjälpa mig med kläderna?"

" Visst kom nu."

Vi gick till min garderob och vi stog där nästan en halvtimme innan vi hittade den perfekta outfiten.

Jag tog fram min sminkväska och tog på lite puder innan jag tog på mascaran. Mia hjälpte mig med mitt hår och det vart riktigt bra. Jag kollade mig lite snabbt i spegeln och tyckte jag faktiskt såg snygg ut.

" Zayn are you done?" Frågade jag.

" Yeah soon."

" We have to go." Sa Mia allt för att stressa honom.

Han öppnade snabbt dörren.

" Woow you guys are beautiful."

" Thanks." Sa vi i kör.

" But now we really have to go." Sa jag och började gå ner.

Vi gick in till bilen och körde iväg. Undrar vilken stämning det kommer vara mellan mig och Niall? Hoppas inte allt för stämt i alla fall. Vi svängde in på parkeringen och gick ut ur bilen. Såklart så var det en hel del papparazis som hade gömt sig. Precis när vi kom ut vart det kaos. Dom alla skrek i mun på varandra så jag hörde inte riktigt av vad dom sa. Jag höll i Mias hand och i Zayns. Vi gick lite snabbare innan vi kom in till lägenheten. 

" Hi guys. What took you so long?" Frågade Harry.

" Don´t even ask." Sa Zayn.

Vi gick in och jag såg killarna sitta i soffan och väntade på oss. Jag satt mig ner mellan Louis och Liam. Jag kände Nialls blickar mot mig hela tiden.

" So where´s the food?" Frågade Mia.

" It´s outside and waiting for us." Sa Louis.

" Then let´s eat." Sa Niall och alla reste sig upp.

Jag var segast på att resa mig upp så alla hade redan satt sig ner och börjat tagit utav maten innan jag hade kommit ut. Jag suckade lite för mig själv när jag insåg vilken jag fick lov att sitta bredvid. Niall. Jag satt mig ner och tog på lite mat. Vi två var dom som satt mest tysta hela tiden medans Louis berättade sina skämt som man hört flera gånger redan. Fast dom var fortfarande lika roliga. 

" Felicia." Sa Niall.

" What?"

" Can we talk?"

" Why?"

" I want to fix this and then i really mean it."

" Fine let´s go inside." Sa jag och reste på mig.

Vi gick in till vardagsrummet och Niall började förklara mer detaljerat av vad som verkligen hade hänt. När han berättade klart så kollade jag bara på honom och log.

" What?" Frågade Niall.

" Just happy that you told me that she is just a idiot and that you really love me."

" So you forgive me?"

" Uhm...well then if i forgive you then you have to promise me that you will never ever leave me again. Never make me cry and always love me. Can you promise me that?"

" I love you and i´m gonna protect you with my life."

" Then i forgive you. Now can i get a hug i miss your hugs."

"Come here." 

Gud vad jag hade saknat hans kramar. Nu känns allting bättre. Han har föklarat vad som verkligen hade hänt. Alla gör väl sina misstag ibland. Jag har gett han en andra chans eftersom att jag inte kan leva utan honom. 

" I love you." Viskade Niall i mitt öra.

" I love you too." Sa jag och log.

 

" I don´t want to talk to you Niall just go away." Sa jag och tårarna bara rann.

" But."

" You heard what she said Niall." Sa Zayn allvarligt.

Jag ville så gärna bara gå fram till honom och krama han. Men jag är inte redo för det en. Jag kollade lite sakta bakåt och såg Niall gå iväg. Det fick mig bara mer gråtfärdig. Jag satt mig i bilen och vi åkte hem. Jag satt och grät under hela bilfärden. Vi kom hem och jag sprang snabbt upp till mitt sovrum och la mig under täcket. Det knackade på dörren. Jag slog sakta upp ögonen och kollade mot dörren.

" Hej hjärtat." Sa pappa.

" Hej." Sa jag lågt.

" Det är mat nu. "

" Kommer snart." Sa jag och satt mig upp i sängen.

Jag är inte ens hungrig men jag måste endå äta. Jag reste mig upp och öppnade dörren och gick långsamt ner till köket. Där inne satt mamma, pappa, Mia och Zayn. Dom kollade upp mot mig och log. Jag satt mig ner bredvid Zayn och tog lite mat på tallriken. Jag åt knappt något. Men jag är inte alls hungrig. 

" Mamma kan jag få gå?"

" Du måste äta mer."

" Men jag är inte hungrig ju."

" Det är du visste. Ät nu." Sa mamma bestämt. Jag suckade högt och åt lite till.

" Nöjd nu?" Frågade jag och visade tallriken.

" Nej men okej då. Du får helt enkelt skylla dig själv om du blir hungrig senare inget jag kan göra åt saken. Men du får inte gå och små äta sen då."

" Varför tror du att jag skulle göra det för?" Frågade jag.

" Ja man vet ju aldrig vart kakorna och allt godis tar vägen." Sa pappa och skrattade.

" Ni ska alltid anklaga mig. Alltid!" Sa jag surt och reste mig snabbt upp och sprang upp till mitt rum och satt mig ner i sängen. Hur arg kan man bli för sådan lite sak? Men dom ska alltid anklaga mig för allt. Precis allt. Jag kanske är löjlig men jag har alltid hatat när någon anklagar en för saker man inte ens gjort. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter. Mina mentions var överfulla av fans som undrat vad som hänt. Jag orkade verkligen inte svara och ville inte säga heller för det skulle vara för taskigt mot Niall. Det var endå en hel del som hade skrivit på twitter att vi hade gjort slut eller att det var ett stort bråk mellan oss. Jag vet inte vilken av dom som var riktigt sann. Det jag känner är att vi fortfarande är tillsammans men att jag inte vet vad jag ska göra. Kärleken ska alltid vara så svår. Varför? Varför ska just allting hända mig för? 

Jag reste mig upp från sängen och öppnade dörren där Zayn stog.

" Felicia what happend in the kitchen?" Frågade Zayn och gick och satt sig ner i min säng.

" That´s nothing."

" Tell me."

" But they are always blaming me for stuff like i take all the cookies and candy. I know what you´re thinking that i´m weird to get upset for that but it isn´t fun at all." 

" No i understand you." Sa han och log.

Jag log och satt mig ner bredvid Zayn. Jag tog upp mobilen och gick in på bilder där jag såg massa roliga bilder på mig och Niall. Tårarna började komma igen. Hur kan man sakna någon så mycket som jag saknar honom? Hans kyssar? Varma kramar? Ja allt med han är ju perfekt men att jag bara inte kan förlåta honom? Vad är det för fel med mig? Jag är riktigt sårad och mitt hjärta känns som att det är krossat i miljontals bitar.

" Felicia are you crying?" Frågade Zayn och satt sig närmre mig.

" No." Sa jag och torkade bort tårarna.

" You are. Stop lying."

" Okey i am crying. So what?"

" No i just asked. But in the end you know everything is going to be alrigt."
" Maybe. But it´s just i don´t want it to be like this anymore. I don´t want to feel like this. My heart is broken in to a million pieces. " 

" Felicia." 

Jag kollade mot honom och la mig ner i sängen. Han bar upp mig till hans famn och jag bara låg där och lät tårarna rinna. Tiden läkar alla sår sägs det. Yeah right.

Dörren öppnades. Jag var snabb upp på fötterna och gick in till hallen där mamma och pappa stog. Mamma började gå fram mot mig och jag sprang fram och kramade om henne. Gud vad skönt att dom båda är hemma nu. Nu när jag behöver det som mest. Jag gick fram till pappa och kramade om han innan vi tre satt oss runt köksbordet.

" Så gumman berätta allt nu." Sa pappa.

" Det är Niall." Sa jag lågt.

" Vad har hänt?" Frågade mamma.

" Jag skulle till hans lägenhet för att hämta min mobil. Jag knackade på dörren men han öppnade inte så jag prövade igen men han öppnade inte då heller. Så jag gick in endå och hörde att Niall var inne i vardagsrummet med en annan tjej." Sa jag innan jag bröt ihop totalt.

" Men hjärtat mitt då." Sa mamma och reste sig upp och kramade om mig.

" Ska jag prata med honom tycker du?" Frågade pappa.

" Nej pappa gör det inte jag ska göra det." 

" Men orkar du det verkligen?" Frågade mamma.

" Ja det gör jag. Hoppas jag i alla fall."

Mia och Zayn kom in i köket och jag reste mig upp och sprang upp till mitt sovrum. Det enda som kanske var bäst just nu var nog att vara helt ensam. Säkert det jag kommer vara resten av mitt liv. Singel livet ut. Jag la mig under täcket och tog fram min mobil. Jag gick in på twitter och såg att Niall hade gjort ett tweet.

" I´m sorry i really am hope you can forgive me someday...xx"

" You never thought that someone you once loved could hurt you so bad. I´m sorry guys but i really need to be alone for a while if you see me on the town please leave me alone then, i´m sorry." Jag tröck på tweet och la mobilen bredvid mig. 

" Felicia?" Hörde jag Zayn säga lite lågt.

Jag kollade upp från kudden och han stog där i dörr öppningen. Jag satt mig upp i sängen och gjorde plats åt Zayn. Han satt sig ner och kramade om mig. Han är en sådan underbar människa en som verkligen bryr sig om allt och alla. 

" Zayn."

" Yeah?"

" Why do you care so much about me?"

" Because you were always there for my side when Linda decided to break up. And you´re a awesome friend." Sa han och log.

" Naaw i love you." Sa jag.

Vi satt där ett tag innan min mobil började ringa. Jag kollade på namnet. Niall Horan. 

" Who is it?"

" Guess?"

" Do you want me to answer?"

" No i can take it." Sa jag och reste mig upp.

Jag tog ett djupt andetag innan jag svarade.

" Felicia i´m so sorry please can we meet somewhere so we can talk?"

" Why should i? You´re just going to hurt me again."

" No please meet me in the park in a hour."

Jag la på utan att säga något. Ska jag verkligen gå och möta honom? Efter det han gjorde idag? Jag gick in till mitt sovrum där Zayn låg och höll på med sin mobil. Han kollade upp och log mot mig.

" Zayn can you take me to the park?"

" Sure. But what are you going to do there?"

" Meet Niall."

" Are you so sure about that?"

" I have to." Sa jag lågt.

" Fine but i´m staying in the car all the time." Sa han och reste sig upp.

Vi gick ner och jag såg att mamma, pappa och Mia satt och pratade inne i köket. Jag sa åt dom och sedan åkde vi iväg. 

 

Nu var det dags. Nu ska Niall få förklara precis vad som hänt och varför han gjorde det. Jag gick ut ur bilen och såg Niall sitta vid en park. Han reste sig upp och vi började gå. Han stannade efter ett tag.

" Felicia i´m so sorry. What you saw was nothing."

" Nothing?! Did you call kissing a girl nothing?! I never thought that of you. Never. But you´re just some idiot." Sa jag och tårarna rann nerför kinderna.

" But i love you not her!" 

" I honestly don´t believe in that anymore. The word love. Did you remember when you told me you would never leave me? That we will always be togheter? Do you?"

" I remember that and i still believe in that."

Jag suckade och började gå sakta till bilen. 

" No wait." Sa Niall och tog tag i min arm.

" Why?! After everything i did to you. I always loved you Niall i did but i just can´t stand when you just cheating on me? Do you know how much it hurts when someone you love just isn´t the one you for you?"

" But i love you Felicia." Sa han lågt.

" Then why did you kiss the girl?"Frågade jag och tårarna rann.

" She is just a old friend and that kiss didn´t mean anything."

" Then why did you kiss her?"

" She jumped on me."

Jag sa inget utan vände mig om och började springa till Zayns bil. Han såg mig och klev ut ur bilen. 

" How did it go?" Frågade Zayn och kollade på mig.

" What does it look like?" Sa jag och tårarna rann.

" Come here." Sa Zayn och kramade om mig.

" Felicia please." 

Jag kollade bak och såg att Niall stog där med tårar i ögonen. Jag vill förlåta honom men endå inte. Just nu så grinar han och jag har aldrig sett han grina. Han vill verkligen fixa det här. Vad ska jag göra? Ska jag förlåta honom eller inte?

Jag sprang ända vägen hem. Jag hade helt glömt bort att Mia sprang bakom mig hela tiden. Jag kom fram till dörren låste upp och sprang upp till mitt rum och slängde mig ner i sängen. Tårarna bara rann och rann.

" Felicia?" Sa Mia lite lågt.

Jag kollade upp mot henne. 

" Varför Mia? Varför gjorde han så mot mig för?" Snyftade jag.

" Han har gjort ett stort misstag Felicia. Du är den underbaraste och omtänksammaste personen som finns." Sa Mia och kramade om mig.

Även om hennes ord och hennes tröstande alltid brukar hjälpa så gjorde det inte den här gången. Jag trodde aldrig att Niall skulle sjunka till den nivån att vara otrogen mot mig. 

" Gumman." Sa Mia och strök mig över ryggen.

" Ja?" Sa jag lågt.

" Jag älskar dig det vet du och vill du fortfarande ha filmkvällen som vi sa?"

" Klart jag vill." Sa jag och reste mig upp.

Mia är världens bästa vän. Hon kommer alltid med dom rätta orden. Vet alltid vad som får en på bättre humör. Vi reste oss upp och gick in till biorummet. Vi slog igång Click. Riktigt rolig film. Men nu när jag är så pass förstörd så skrattade jag ingenting. Jag somnade i stolen och vaknade upp av att mobilen ringde. Jag svarade utan att veta vilken det var som ringde. 

" Hello?" 

" Hi Felicia." Det var Zayn som ringde.

" Hi Zayn." 

" Can i come home to you? Like now?"

" But it´s night?"

" No it´s ten in the morning."

" Oh sure." Sa jag och la på.

Hade jag sovit hela natten utan att vakna? Jag kollade ut genom fönstret och såg att det regnade idag. Jag kollade in i mitt sovrum och såg Mia ligga där och sova. Jag hörde hur det knackade på dörren. Är han redan här? Snacka om snabb. Jag gick snabbt ner och öppnade dörren.

" Felicia what´s wrong?" Frågade Zayn och gick snabbt in.

" Nothing." Sa jag lågt.

" I know when someone is lying to me. Tell me."

Jag kunde inte hålla tillbaks tårarna längre. Nu rann tårarna mer en förut. Vi satt oss i vardagsrummet och jag berätta allt som hade hänt. Han satt där och såg helt chockad ut.

" Felicia you know i´ll always be here for you." Sa Zayn och kramade om mig.

Han är för underbar Zayn. Jag fattar inte hur Linda kunde göra så mot honom. Hon hade inte hört av sig alls till oss. Inte ett dugg.

" Has Niall talked anything to you guys?" Frågade jag.

" No he hasn´t." Sa han och lutade sig tillbaks i soffan.

Jag nickade och hörde hur någon kom. Jag kollade mot trappan och såg att det var Mia. 

" Mia." Sa jag och kramade om henne.

" Hej gumman hur är det idag?"

" Inge bättre alls. Men Zayn är här om du vill lära känna honom."

" Zayn Malik?!" Skrek hon.

" Ja Zayn Malik. Gå och prata med honom medans jag tar en dusch."

" Säker?"

" Ja gå nu."

Hon gick in till Zayn medans jag gick upp och gick in till duschen. Tårarna bara rann och rann. Jag kommer aldrig någonsin kunna älska någon så mycket som jag älskade Niall. Fast om man tänker efer så. En sån tjej som jag passar endå inte med en kille som honom. Liksom vem lurar jag? Jag steg ut ur duschen och tog på mig mjukisbyxor och ett linne. Jag gick ner till vardagsrummet där Mia och Zayn satt och prata för fullt. Dom har mycket att prata om verkar det som.

" Hej Felicia." Sa Mia och log.

" Hej." Sa jag och försökte le.

Jag kände hur min mobil började vibrera. Jag tog upp den och såg att det var mamma som ringde.

" Mamma?"

" Hej gumman. Vi kommer hem tidigare så vi är snart hemma." Sa hon.

" Ja jag saknar er så mycket." 

" Vi saknar dig med stumpan. Kommer Niall vara hemma när vi kommer?"

" Nej." Sa jag lågt.

" Gumman min vad har hänt?"

" Söger allting när ni kommer hem. Men Mia och Zayn är här i alla fall."

" Åå lilla Mia."

" Men kom hem nu mamma hej då." Sa jag och la på.

Ja snart kommer mamma och pappa. Nu kan jag äntligen få prata med dom och få deras stöttande ord. Gud vad jag har saknat dom.

 

" Excuse me miss but you have to leave the plane." Sa en flygvärdinna och log.

Jag reste mig upp och tog mitt handbagage och gick av planet. Vart var killarna? Lämnat mig bara helt sådär? Jag gick av och såg alla fans. Roligt. Eller inte. Killarna är säkert vid fansen även Paul. Ska jag klara mig själv? Fansen är på mig också tänkt på det? Jag kollade upp och såg att killarna mycket väl stog och tog kort med fansen. Jag suckade högt för mig själv och kollade omkring mig. Jag fick syn på en som jag mycket väl känner igen. 

" Mia?" 

Personen vände sig om och helt riktigt det var Mia. Jag och Mia har känt varandra sen vi var fyra år. Jag har saknat henne så mycket. 

" Mia!" Skrek jag och sprang fram till henne.

Jag stog där och kramade om henne. Jag kände hur någon petade mig på ryggen. Jag kollade bakåt och såg att det var en liten flicka.

" Excuse me but can i take a picture with you? I love you."

" Well sure. Mia would you mind take a picture?"

" Sure."

Hon tog ett kort och flickan sprang iväg. Jag tog Mias hand och gick och letade på mitt bagage. Efter en stunds väntan så kom mina väskor. Jag tog dom och vi gick ut. Jag såg att Nialls bil stog på parkeringen. Så han hade väntat endå? Jag gick fram till bilen och där satt han och höll på med mobilen. Jag öppnade bagageluckan och la in mina väskor. Mia satt sig i baksätet och jag bredvid Niall. 

" Who´s that?"

" My friend Mia." 

Jag tog upp min mobil och gick in på twitter

"Yeeey @theoneandonlymia is in London! Missed you girl! xx" Jag tröck på tweet och la ner mobilen.

Vi kom hem och Niall bestämde sig för att åka hem till hans lägenhet. Han har inte vart där på jättelänge och jag har inte ens fått sett hans lägenhet. Konstigt. Jag sa hej då till Niall och han åkte iväg. Jag låste upp och stängde av larmet. Jag tog in Mias väskor in i mitt rum.

" Så Felicia."

" Vad?"

" Berätta varför har du inte sagt att du är tillsammans med självaste Niall Horan?!"

" För att du måste sett alla bilder på oss?" Sa jag och skrattade.

" Well that´s true." Sa hon.

Jag skrattade och la mig ner i sängen.

" Så vad ska vi göra nu?" Frågade Mia och la sig ner bredvid mig.

" Vet inte säg du."

" Staaaan." Sjöng hon.

Haha såklart hon älskar att shoppa. Klockan är inte så mycket heller. 

" Visst men jag har ingen bil."

" Lugnt för mig vi kan gå."

Jag reste mig upp och tog min plånbok. Jag letade efter min mobil och kom på att den ligger i Nialls bil. Får gå till han senare helt enkelt då. Då får jag äntligen se hur hans lägenhet ser ut. Vi började gå mot stan. När vi kom fram så såg jag Louis gå där. Gick han ensam? Nej nu såg jag Zayn också. Jag sprang fram till dom.

" Hi Felicia." Sa dom i kör.

" So guys what are you doing?"

" What does it look like?" Sa Louis och skrattade.

" Just asking." Sa jag och skrattade.

" Well i must go now. Bye." Sa jag och kramade om dom.

 

 

Vi hade vart nere vid stan nu i några timmar och mycket saker hade Mia hittat. Hon hade minst fem påsar fulla med kläder. Haha så typiskt henne. Själv hade jag bara två påsar med lite kläder jag hittade. Vi var nu påväg till Nialls lägenhet. Bara hämta mobilen sen ska vi hem och ha filmkväll. Vi kom fram till hans lägenhet och jag knackade på. Inget svar. Jag knackade igen fortfarande inget. Jag kände efter om dörren var öppen och det var den. Jag gick in och letade efter min mobil. Mia gick bakom mig. Jag hörde Niall men varför öppna han inte dörren för? Jag försökte höra vart han var för någonstans. Jag kom in till vardagsrummet där jag såg han kyssa en annan tjej. Va?! Det här kan inte vara sant?! Han kollade upp och såg mig.

" Felicia i can explaine." Sa han och reste sig upp.

Jag sa inget utan tog min mobil och sprang ut ur lägenheten med Mia tätt bakom mig.

Hur kan han? Vad är det jag gjort för att förtjäna det här? 

 Om inte dom skulle ge oss plats så skulle säkert jag falla ihop. Jag hade den oturen att det vart allt flera fans som kom ihop och gick tätare och började skrika. Jag kände hur benen vek sig och innan jag visste ordet av det vart allt svart.

" Everybody give us some space!" Skrek jag och lyfta upp Felicia som hade svimmat. 

Dom gav oss plats och vi sprang fram till bilen där Paul stog och väntade. Han kollade konstigt mot mig bara för att jag bar Felicia.

" What´s wrong?" 

" She passed out." Sa jag och gick in till bilen med Felicia i min famn.

" But are we going to the hospital?" Frågade Paul och satt sig i bilen.

" No just take her home to the hotel."

" Fine but you have to stay with her then." Sa Paul och startade bilen.

Vi kom fram till hotellet efter en halvtimme. Jag hade Felicia fortfarande i min famn. Jag gick in till vårt rum och la ner henne i sängen. Jag gick ut till killarna som satt i soffan och höll på med mobilerna. 

" How is she?" Frågade Harry.

" I don´t know she is sleeping." Sa jag och tog upp min mobil och började spela på den. 

" Okey i´m bored let´s have some fun." Sa Louis och reste sig upp.

" Like what?" Frågade Liam.

" Party night!" Sa Louis och skrattade till.

" Well i´m in." Sa Harry och la ner mobilen.

" Yeeeey Harry." Sa Louis och kramade Harry. 

" What about you guys?" Sa Harry och log.

" Well you guys can i go i´ll stay with Felicia." Sa jag och log.

" Okey guys come on let´s go." Sa Louis och dom gick iväg.

Jag lutade mig tillbaks i soffan och slöt mina ögon.

Vad har hänt? Varför har jag sådan huvudvärk för? Jag slog sakta upp ögonen och såg att det var mörkt ute. Jag reste mig sakta upp och tyckte det var väldigt tyst. Jag öppnade dörren och såg att Niall låg och sov i soffan. Jag gick sakta fram till soffan och satt mig ner och lutade mig mot Niall. Han röck till och kollade på mig.

" You´re awake." Sa han och kramade om mig.

" What happend?" Frågade jag.

" You don´t remember?"

" No i don´t that´s why i asked you."

" Well you passed out." 

Jag kollade chockat upp mot Niall. Därför jag har huvudvärken. Nu kommer jag ihåg allting. Fansen trängde sig allt mer och jag fick svårt att andas. Jag tog upp min mobil som låg på bordet. Jag gick in på twitter och såg att Linda hade gjort ett tweet jag började läsa " You know that i still love you and i´m crying every single day but do as you want, i dont have anyone left...."

Jag visade Niall och han rörde inte en min. Jag skrev " When you think you can trust someone the truth is that you can´t. " 

" Niall how long is it untill we´re leaving?"

" Next week we have some concert left to do. We have one tomorrow do you want to come with us?"

" Of course." Sa jag och log.

" So movie night?" Frågade Niall.

" Sure." Sa jag.

Han reste sig upp och tog fram ett antal filmer. Mest skräck filmer. Roligt. Nej men jag har ju faktiskt Niall så jag har inget att bli rädd för. Jag lutade mig mot Nialls axel och han höll sina armar runt om mig. 

" Wait." Sa Niall och tog upp sin mobil.

" What?"

" Now check twitter." Sa han och log stort.

Jag tog upp mobilen och kollade twitter jag läste Nialls tweet " Movie night with my girl @officialfelicia love you! xx" 

Jag log upp stort och kysste Niall. Jag lutade mig mot han och så började våran filmkväll. 

Några timmar senare så satt jag själv i soffan. Skrämd och allt. Helt ensam. Niall var på toa vilket tog år. Vad jag tycker i alla fall. Jag lutade mig tillbaks i soffan. Jag var så nära på att somna innan dörren öppnades. Jag kollade chockat upp och såg att det var killarna som kom in. Alla var fulla utom Liam. Han bara suckade och såg mig och satt sig ner bredvid mig.

" Tired?"

" You don´t say. Where´s Niall?"

" The toilet."

" Oh." 

Han reste sig upp och hjälpte killarna att ta sig in till deras sängar. Hur fulla kan dom bli? Jag skrattade åt tanken om dom skulle springa ut som om dom var små barn och rymmer från sängarna. Så roligt det skulle vara om dom gjorde det. Jag kollade upp och såg att Niall var klar. Jag reste mig upp och kramade om honom. Vi gick in till vårt rum och jag började byta om. Jag la mig ner bredvid Niall och somnade på en gång.

 

" Aouch!" Skrek jag till. 

Jag kollade upp och såg att jag hade ramlat ur sängen. Inget ovanligt för att vara mig då. Jag reste mig sakta upp och såg att Niall inte låg i sängen. Jag gick snabbt ut ur rummet och såg att dom satt i soffan. Alla samlade även Paul. Jag gick snabbt in till rummet igen och böt om till jeans och ett pösigt vitt linne. Jag satt upp håret till en boll. Jag gick ut till dom igen och satt mig i Nialls knä eftersom soffan var full.

" So what´s up?" Frågade jag.

" We have to go back to London." Sa Paul.

" What? Why?"

" The tour is canceled. The boys are to tired to sing." 

" But guys you never give up with the singing besides the fans." Sa jag.

" We know that but as Paul said we´re just to tired." Sa Louis och log.

" That´s just because you party. Think about it. Guys the fans are getting so upset with that they bought the tickets and they can´t go. You don´t know how expensive it is." Sa jag surt och reste mig upp.

" Felicia what´s wrong?" Frågade Liam.

" What´s wrong? It´s that you guys only have a few concerts left and you just cancel it."

" But we´re like so tired." Sa Harry.

Jag kände hur ilskan kokade inombords. Jag reste mig hastigt upp och gick in till rummet och tog min mobil och gick sedan ut till hallen och knöt på mig mina svarta converse. Jag slängde igen dörren och började gå. Jag kanske överreagerar men dom skulle aldrig göra så mot sina fans. Vad har hänt med dom? Det är inte alls likt dom. Jag tog upp mobilen och såg att dom redan skrivit det på twitter det var en hel del som vart riktigt sura. Jag förstår dom. Jag såg att det var många som frågade mig om det var sant. Jag svarade inte utan väntade. Jag såg en bänk som jag genast gick fram och satt mig ner. Jag tog upp mobilen och skrev " I´m so sorry guys but it is true. I´m so sorry :(x" 

Jag la ner mobilen och njöt utav tystnaden. Men tystnaden varade inte länge. Mobilen började ringa. Jag kollade vilken det var och det var Niall. Jag tog ett djupt andetag innan jag svarade.

" Hello?" Sa jag.

" Where the hell did you go?" Han lät riktigt arg men endå orolig.

" I just can´t stand that you guys are doing this. Like the fans have waited for this day for like forever and you just cancel it?"

" But we´re to tired!" 

" When are we leaving?"

" In two hours."

Jag la på utan att säga något mer. Jag reste mig upp och gick med tunga steg till hotellet igen. Jag öppnade dörren och möttes utav en kram av Niall. Jag kollade chockat mot honom men kramade endå om honom. Jag tog av mig skorna och började packa allt.

En timme senare senare så satt vi och väntade på flyget. Jag ville inte alls åka tillbaks till London men blev tvungen. Det var en hög med fans som stog och skrek utanför flygplatsen. Jag suckade lite och reste mig upp. Jag satt mig ner bredvid Zayn som såg lite oroligt ut. Jag tog hans hand och han kollade upp mot mig och log. 

Vi alla reste oss upp och började gå ombord på planet. Vi fick ett eget plan. Coolt. Vi fick bestämma själva vart vi ville sitta och jag tog den stolen som såg skönast ut. Jag lutade mig tillbaks och vi lyfte. Jag slöt ögonen och somnade till.