.

Dagarna gick så himla fort. Idag ska jag ta farväl till pappa. Känner redan nu på mig att jag kommer gråta hur mycket som helst. Jag hade tagit ledigt från skolan för begravningen. Niall hade sovit hemma hos mig dom dagarna. Jag klev ut ur duschen och började med sminket. Jag tog på lite puder, ljus ögonskugga och mascara. Jag gick in till mitt rum och Niall sov fortfarande. Mamma kom in med en klänning jag skulle ha på mig idag. Riktigt gullig. Hon hjälpte mig med klänningen och den satt perfekt på. Jag fixade håret lite och väckte sedan Niall.

" Niall we have to leave in like a hour." 

Han spärrade upp ögonen och sprang in till duschen. Jag skrattade för mig själv och kom sen på. Just ja jag ska ju hålla tal för alla i kyrkan idag och sen sjunga. Hur ska det gå? Jag har sådan scenskräck. Jag skakade bort tanken och tänkte att det skulle gå bra. Alice kom in till mitt rum. Hon var så himla fin. Lockigt hår och en rosa klänning. 

" Mommy wants to leave now." Sa hon och sprang sedan iväg igen.

Niall är ju inte ens klar än. Eller vänta. Han kom ut ur badrummet påklädd och klar. 

" We have to leave like now." Sa jag och tog hans hand och gick ut till bilen.

" You are so beautiful." Sa Niall och log mot mig.

" Well you don´t look to bad you either." Sa jag och skrattade.

" So how is it with your foot?"

" It´s much better now." Sa jag stolt.

Vi kom fram till kyrkan och utanför var det fullt med blommor och folk som stog och väntade på att få gå in till kyrkan. Vi klev ur bilen och jag tog Nialls hand och Alice i den andra handen. Vi gick till dom som väntade. Dom beklagade sorgen och kollade sedan på Niall. Det var några tjejer i min ålder som gav mig blickar och kollade sedan på Niall och försökte få hans uppmärksamhet. 

" Niall it´s some girls over there that wants your attention. But they are looking at me in a strange way." Viskade jag i Nialls öra.

" Don´t care about them." Viskade han tillbaks och log.

" Let´s go in." Sa jag och vi gick in.

Vi var dom enda som gick in. Alice stannade ute med mamma. Jag började tänka på talet och att jag skulle sjunga. Det kommer aldrig gå. Niall kände hur jag började att skaka.

" What´s wrong?"

" I´m going to have a speech and sing but i´m so nervous."

" Don´t be i´m here with you." Sa han och kramade om mig.

Jag log mot honom och alla började komma in. Vi tog plats och så började det. Jag hade inte gråtit en men mamma satt och grät hysteriskt. 

" And now a little speech from Caroline. Let´s welcome her." Sa prästen.

Jag tog ettt djupt andetag och reste mig upp. 

" So i have a speech and yeah hope you like it." Sa jag. Jag kollade på Niall som gjorde tummen upp.

" Dad was my solider. Whenever i was sad or when i just wanted to talk to someone. He always told me what happend at the work and if someone really messed up then he would joke about it. That´s what i loved about him so much. He were always the happy one. I really don´t think he ever been mad or angry. I don´t think so. Anyways i miss him so much. When i found out that he had cancer i was broken. I didn´t know how to react at all. How would you react when someone you love has cancer? I tried to stay strong infront of Alice because i´m her sister and i didn´t wanted to start crying. But when i found out that he was dead i broke down." Jag försökta hålla inne tårarna så gott som jag kunde medans jag höll på at prata. Jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte.

" My dad is the best dad in the whole world. I love him so much. I miss him so much. Just a few days ago i broke down i just cried. Than i had my beautiful boyfriend Niall he was always there for me. I love you so much Niall. I was going to sing a song for you guys. It´s called butterfly fly away.

Jag tog ett djupt andetag innan jag började sjunga.

När jag var klar så reste sig alla upp och applåderade. Jag tackade och gick sedan och satt mig ner.

" You know that i do love you." Sa Niall och tog min hand.

" I know that. And i love you too." Sa jag och lutade mig mot hans axel.

Det var dags att gå upp till pappas kista. Vi fick gå upp sist och lägga en ros. Jag grät faktiskt ingenting. Vilket jag trodde jag skulle göra. Vi reste oss upp och gick fram till kistan. Jag såg att Alice hade en teckning med sig. Hon la ner den på kistan och på den så stog det " I love you daddy and i miss you come home." 

Sen så var det ett hjärta och i det hade hon ritat hon och pappa. Tårarna var verkligen nära på att rinna nu. Mamma la rosen på kistan.

" I love you so much Eric never forget that." Sa hon och började gråta igen.

Niall la på sin ros och sa farväl till honom. Han kollade mot mig och jag gick fram till kistan. 

" Daddy never forget that i miss you so much. I miss your jokes just come home this is just a nightmare. Please come home. I love you so much daddy." Sa jag och la på rosen. 

Det var då jag bröt ihop. Tårarna bara rann och rann just nu. Jag kollade upp mot Niall och han kom fram till mig och kramade om mig hårt. Vi fick lov att lämna kyrkan och gå över till där det skulle finnas mat och fika. Jag ville inte ta farväl. Vi var påväg att gå innan jag vände mig om och gick fram till kistan igen.

" Daddy i love you." Sa jag och bröt ihop igen.

Jag kände ett par starka armar omkring mig. Jag vände mig om och kramade om Niall.

" I don´t want to be here anymore." Snyftade jag fram.

" But the car?"

" Just call Louis." 

Han tog fram mobilen och ringde upp honom. 

" When is he coming?"
" In about twenty minutes." Sa han och kramade om mig.

Tjugo minuter senare så stog Louis och väntade på oss. Vi reste oss upp och gick in i bilen. 

" Hi how was it?" Frågade Louis och började köra iväg.

" Sad." Sa Niall och kollade mot mig.

Jag var inte alls på humör för att prata. Tårarna hade slutat runnit nu. Vi åkte först hem till mig och jag packade snabbt ihop lite grejer jag skulle ha med mig till Niall eftersom jag inte alls orkade att vara hemma. Jag gick in till bilen igen och Louis skjusade hem oss till Niall.