.

" Fine. Where is Liam?" Sa hon och kollade på mig och flinade upp.

" Maybe in the shower?"

" Hello guys." Vi kollade bak och där stog killarna.

Vi började gå omrking lite och utforskade badhuset innan vi började bada.

---

Vi hade gått runt och jag såg att det fanns en barnpool för Alice. Vi gick och satt oss längst en kant jag och killarna medans Alice plaskade runt i poolen. Niall reste sig upp efter en stund och satt sig ner i vattnet bredvid Alice och började också plaska. Efter ett tag så ville hon gå till den stora poolen. Jag bar upp henne och vi gick till den stora poolen. Alla klev in utom Zayn.

" Zayn come." Sa jag.

" No." Sa han och log.

Jag tog Alice och hon började skvätta vatten på allt och alla. Jag fick lov att blunda på grund av allt vatten.

" Hold on." Sa Niall och gick upp ur poolen. Han gick snabbt ner igen nu med sin mobil.

" Niall you know that´s not a smart idea." Sa jag och skrattade.

" I want to take a picture and put it out on twitter. May i?"

" Sure. Alice don´t splash any water then you gonna break his phone. Understood?"

" Yeah yeah."

" There now it´s up. You want to look?" Sa Niall och kom närmre.

" Can you take Alice then?"

" Sure. Here take my phone."

Jag tog hans mobil och gick sedan upp ur poolen och satt mig ner bredvid Zayn. Jag tog fram min mobil och gick in på twitter och såg bilden. Ovanför så hade han skrivit.

" chilling by the pool with the boys and @carolinejohnsson and her sis Alice having a great time that´s all so what´s up with you guys? :)"

Jag tröck på tweet och la ner min mobil i väskan.

" So Zayn why don´t you go in to the pool?"

" I just don´t want to." Sa han och log mot mig.

" Oh okey."

" Caroline jump in." Sa Alice och skvätte vatten på Niall.

Jag reste mig upp och gick i poolen igen.

 

 

Nu satt jag, mamma och Alice och väntade på att få höra resultatet efter pappas operation. Killarna hade åkt iväg till studion men skulle komma såfort dom var klara. Jag tror det var mamma som var mest nervös utav oss tre. Jag satt mest spänd över vad doktorn skulle säga. Väntrummet är ju inte det roligaste. Ingen tv:e vita väggar och blankt golv med bara några tavlor. Låter ju speciellt roligt då. Eller inte. Mamma lät mig inte använda min mobil heller så då hade jag absolut inget att göra. Jag lutade mig tillbaks på stolen jag satt på och sekunden efter så somnade jag till.

 

" Honey wake up." Sa mamma.

" Huh?"

" The doctor is here."

" Oh." Jag satt mig upp och gäspade innan jag försökte koncentrera mig på vad han sa.

" So the operation didn´t go as we planed. His tumor isn´t that small as we thought."

" But did you take it out?" Frågade mamma.

" No that´s why we have to talk to you."

" What do you mean by no?" Frågade jag.

" It was to hard."

" And you call yourself a doctor." Sa jag och tårarna brändes bakom ögonlocken.

" But you know if you guys have some luck maybe he has one month left to live."

" One month? Only one month?" Sa mamma och brast ut i tårar.

" Because he is getting weaker and weaker for every single day that goes by."

" No." Sa jag och kollade ner mot marken.

" I´m so sorry to tell you that." Sa han och reste sig upp.

" But we have to keep him here." Sa han och gick iväg.

Jag försökte verkligen hålla inne tårarna allt för att vara stark. Men att pappa bara har högst en månad kvar att leva? Det kan inte ens vara sant. Varför just min pappa?