Everything About You- Kapitel 12

publicerat i Everything About You(avslutad);
Senaste:
" Well yeah i do." 
" Can i get a hug?" 
Jag skrattade och kramade om honom. Tänk att jag gillar Niall och han gillar mig. Den här resan kommer nog se bra ut för oss alla. Jag slipper tänka på allt där hemma. 

Jag vaknade upp av att Niall låg bredvid mig och snarkade riktigt högt. Jag sneglade mot klockan och såg att den var elva. Jag suckade högt och satt mig upp och kollade ut genom fönstret. Soligt och fint ute. Men just ja dom ska ju ha konsert idag men den är ju senare så vi hinner kanske gå ner till stranden jag hoppas det. Jag reste mig upp och gick fram till min väska. Jag tog fram rosa shorts och ett grått linne med text på. Jag smög in till duschen och tog en snabb dusch. Jag klädde snabbt på mig och gick ut. Niall låg fortfarande och sov. Hur länge kan han sova egentligen? Jag tog ur handuken ur håret och borstade igenom det lite snabbt. Jag betraktade mig själv i spegeln och jag såg riktigt snygg ut. 
" Caroline?"
Jag kollade mot Niall och såg att han satt upp i sängen.
" What is it?"
" You´re so beautiful." Sa han och reste sig upp.
" Well i wish i could tell you the same but i can´t." Sa jag och skrattade,
" Thanks i guess." Sa han och gick in till badrummet.
Det knackade på dörren. Jag gick och öpnnade och möts utav en glad Harry. Han kramade om mig snabbt innan han sprang in till rummet.
" Why so happy?"
" The concert today what did you think?" Sa han och skrattade.
" Don´t know but when do you guys have time to go to the beach?"
" Well i don´t know."
Jag suckade och tog på mig mina svarta ballerina skor. 
" Do we have to leave now?" Frågade jag.
" Yes." Svarade Harry kort men glatt.
Kommer jag aldrig få gå ner till stranden och sola och bada? Jag gick surt ut ur rummet och tog hissen ner där Liam, Zayn, Louis och Paul stog.
" Who are we waiting for?" Frågade Paul.
" Niall." Sa jag lågt.
" Are you okay?" Frågade Liam och kom fram till mig.
" I´m fine." Sa jag och log.
Niall och Harry kom efter en stund. Vi tog bakvägen eftersom att det var kaos vid utgången av alla fans. Vi satt oss i en bil och åkte iväg till arenan. Den var riktigt stor. Vi klev ur bilen och gick in. Här ska dom sjunga ikväll helt sjukt vad stort det är. Dom gick ut och började träna inför kvällen. Jag gick runt och kollade vid arenan. Jag fick helt plötsligt ett ryck av att springa omkring. Jag började springa där det stog stolar uppradade. Jag vet jag kanske låter konstig men det är faktiskt ganska så roligt. Jag vart efter en stund trött och satt mig ner på en stol. Killarna blev klara och Niall kom ner till mig medans killarna stog på scenen fortfarande.
" So what did you think of the songs?"
" They are pretty good." Sa jag och log.
" Pretty good?"
" Okay the songs are perfect i love them so much. Oh my god i just love One Direction." Sa jag med överdriven röst.
" That is what i call a weird girl." Sa Niall och skrattade.
" I´m not weird i´m just bored."
" Wanna do something?"
" Yeah catch me if you can." Sa jag och reste mig snabbt upp och började springa. 
Killarna såg vad vi gjorde och ville genast vara med. Jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv som jag gjorde nu. Nu var det Harry som skulle försöka ta oss. Han var påväg mot mig. Vi hade gått upp till där det skulle sitta folk och kolla. Det var fullt med stolar överallt man fick se sig för vart man sprang annars så skulle man göra sig riktigt illa. Jag sprang allt vad jag kunde för att inte bli tagen. Jag såg aldrig stolen som låg ner. Jag sprang på den och ramlade mot golvet. Jag skrek av smärta. Killarna kom snabbt fram till mig.
" What happend?" Frågade Niall och satt sig ner bredvid mig.
" That stupid chair." Sa jag och kände hur smärtan i foten blev allt värre och värre.
" Does it hurt anywhere?" Frågade Louis.
" My foot." Sa jag och en tår rann nerför kinden.
" It looks pretty swollen." Sa Louis och satt sig ner och kände på foten.
" Aouch! Louis stop it!" Skrek jag och tårarna rann.
" I´ll go and tell Paul." Sa Harry och sprang iväg.
Jag lutade mig mot Niall som höll om mig.
" Niall it really hurts." Sa jag.
" We have to go to the hospital." Sa Liam och kollade på min fot.
" No not the hospital please."
" You have to." Sa Niall och försökte trösta mig.
Paul kom upp till oss och satt sig snabbt ner vid mig.
" Where does it hurt?"
" On her foot." Sa Niall.
" We have to go to the hospital. I´ll take her and you get ready for the show." Sa Paul och hjälpte mig upp.
Jag försökte ta ett steg men så fort jag försökte gå så ramlade jag ihop. Paul bar tillslut upp mig och började gå.
" Wait!" 
Paul stannade och kollade bak. Det var Niall.
" I have to come with you guys."
" No you have a show to do."
" I wont do it if she is going to the hospital." Sa han bestämt.
" No Niall it´s not good for the band."
" I already talked to the guys and they said it was okay. So let me come with you."
" Fine but only for today."
Vi gick ut till bilen och körde iväg till sjukhuset. Jag låg ner och grät på grund utav smärtan. Hoppas bara att jag inte brutit foten. Vi kom fram till sjukhuset efter tjugo minuter. Paul bärde mig och han sprang in.
" Doctor now!" Sa Paul och det kom genast en sköterska med bår.
Han la mig på den och jag åkte iväg. Jag tog tag i Nialls hand och han kollade chockat på mig.
" Don´t leave me." Sa jag med en tår som rann nerför kinden.
" I promise i wont." 
 
Två timmar senare:
Jag låg ner i en säng som inte var den bekvämaste men jag fick lov att ligga där och vänta på svar om foten var bruten eller stukad. Niall satt bredvid mig på en stol. Han höll mig i min hand hela tiden. Han sov nästan då dörren öppnades. In kom en man med vit rock på. 
" Hi my name is Marcus." Sa han och log.
" Hi." Sa jag lågt.
" Your foot is pretty swollen and you have to have bandage on it for a month so you can´t go swimming or running. You have to relax." 
Jag suckade och han började med min fot. Det gjorde riktigt ont för han tröck åt. Efter en stunds lidande så var han klar.
" So i can go now?" Frågade jag.
" Yes." Sa han och gick ut.
" Niall there is one little problem."
" And what is that?"
" I can´t walk at all." 
" I´ll carry you don´t worry." Sa han och bärde upp mig.

Kanske inte det längsta men skrev ju det här igår och ville inte skriva så mycket för det skulle bli så sent då. Men jag hoppas jag får massor av kommentarer nu skulle va hur roligt som helst. Då skulle jag bli jätteglad! :D

Kommentera inlägget här :