.

Jag satt mig ner bredvid Louis som satt lutad mot Liam och sov. Att hålla tårarna inne var det svåraste som fanns. Att inte ha sin pappa vid sin sida längre. Det gör så ont. Jag kollade upp och såg att Alice satt bredvid mamma och kramade om henne. Niall, Zayn och Harry höll på med sina mobiler medans Liam satt och gäspade hela tiden. Jag vill att allting ska bli som förut men jag vet att det inte kommer bli det. Hur mycket jag än vill att det här ska vara en dröm så är det den hårda verkligheten.

" Caroline?" Jag kollade upp och såg att det var Liam som hade lyckats rest sig upp. 

" Can you come with me?" Frågade han.

Jag reste mig upp och gick med Liam en bit innan vi stannade.

" What´s wrong?"

" It´s dad." Sa jag tyst.

" What happend? Tell me i promise i wont tell the guys."

" He´s....dead." Sa jag och tårarna började rinna ner för kinderna.

Han omfamnade mgi i en varm kram och jag grät ännu mera.

" I just wanted to be strong and not cry infront of Alice and you guys." 

" Caroline you know you can cry how much you want. We are here for you." Sa Liam.

" Thank you." Sa jag svagt.

" Liam what are you doing?" Frågade Niall.

Åh nej jag vill inte att han ska se mig gråta. Jag kollade upp mot Liam som log mot mig.

" Don´t worry we´re your friends it´s okay to cry you know that." 

" What´s wrong?" Frågade Niall.

" It´s her dad he is dead." Sa han lågt.

" Oh. But Caroline i´ll always be there for you."

" Thank you." Sa jag och kramade om Niall.

Det enda jag vill just nu är att vara ensam ingen omkring mig. Bara sitta i mitt rum och göra ingenting. Men killarna vill ju mitt bästa och det är att va omkring folk. Men jag orkar bara inte. 

" Niall take me home." Sa jag.

" Why?"

" I just have to get home please?"

" Okay but promise me you take care of yourself."

" I promise that."

" Go and say bye to the guys." Sa Liam och log mot mig.

Jag gick in till väntrummet och kramade om killarna och mamma och Alice innan jag gick iväg med Niall. Vi satt oss i bilen och då det var en papparazi fotograf ute och tog kort på oss. Kul. Nu när jag gråter och allt. Jag täckte ansiktet med min hand och han körde iväg. Efter en liten stund så kom vi hem till mig. Han stannade och log mot mig.

" Please take care of yourself now."

" I promise you that."

" Good i´ll call you later."

" Okay well see you later." Sa jag och klev ut ur bilen.

Jag låste upp och gick in. Jag gick raka vägen in till mitt rum och slängde mig ner i sängen. Det är så tyst här hemma. Bara jag hemma. Jag startade igång datorn och gick direkt in på twitter. Jag såg att Harry hade gjort ett tweet. 

Jag log lite för mig själv och såg att #staystrongcaroline trendade worldwide. 

Jag tröck på tweet och min mentions var överfull. Jag svarade inte på någon utan låg bara där i sängen. Jag la ifrån mig datorn och somnade till.

 

Jag vaknade upp av att min mobil vibrerade. 

" Hello?"

" Caroline do you know how much it is?" Det var tydligen Louis rom ringde.

" No why?"

" Just asking."

" You are so weird." Sa jag och skrattade.

" I´m not."

" Well sorry the truth hurts sometimes."

" Fine just to make you happy."

" What did you want in first place?"

" I was just going to ask do you have anything planned later on?"

" No why?"

" Niall wants to go out with you."

" Why couldn´t he call?"

" He is to shy."

" I´m not." Hörde jag Niall skreka i bakgrunden. 

" Well sure. What time?"

" Niall what time?" 

" At 8.30 pm."

" And what time is it now?"

" 6 pm."

" Okay but see you later."

" No not me you see Niall later."

" Fine i´ll see Niall later. Happy?"

" Yeeey. Bye."

" Bye."

Jag ska gå ut med Niall. Men vad ska jag ha på mig? Jag måste ju duscha innan också. Han kommer om två timmar och jag har inte ens börjat än. Bara att börja då.