.

Jag försökte verkligen hålla inne tårarna allt för att vara stark. Men att pappa bara har högst en månad kvar att leva? Det kan inte ens vara sant. Varför just min pappa? 

 Två veckor senare:

Det gick inte alls att koncentrera sig. Jag tänker för mycket på pappa. Han har högst två veckor kvar att leva och jag måste gå i skolan. Mamma hade tvingat iväg mig för annars skulle jag missa för mycket i skolan. Jag har ju som sagt inte vart vid skolan på två veckor så jag har en hel del läxor jag måste ta igen. Okej Caroline fokusera dig på matten nu. Om man adderar ett tal med. Åh jag orkar inte ens läsa frågan. Hatar skolan. Har ingen i skolan. Bella och jag är osams. Hon är sur för att jag inte vart i skolan. Men hallå? Jag var ju vid sjukhuset. Liksom hon kan inte bli sur för det. Det är ju rent utsagt löjligt. Usch vad jag hatar dom som blir sura för ingenting. Liksom ge en anledning till att man blir sur. Nej jag orkar inte jobba. Jag kollade upp mot klockan och såg att det var en halvtimme kvar av matten sen slutar vi för dagen. Jag har vart helt själv hela dagen idag. Bella är ju med dom andra tjejerna i klassen. Hon som sagt så mycket illa om dom. Jag vill bara att killarna ska vara i skolan med mig det är så tråkigt utan dom. Jag la mig ner och somnade till.

" Wake up!" Sa vikarien vi hade.

" Huh?" Sa jag och reste mig lite långsamt upp.

" If you´re tired then go home." Sa han och kollade surt mot mig.

" Maybe i will." Sa jag och stängde igen mina böcker. Jag kollade upp mot klockan och såg att det var femton minuter kvar av lektionen. Jag gick snabbt ut ur klassrummet och slängde igen dörren innan jag gick till skåpet och tog fram min väska och slängde på mig min jacka. 

" Well hello there." Jag kände mycket väl igen rösten.

Jag stängde snabbt skåpet och där stog Niall med en påse i ena handen. Jag kramade om honom och vi gick ut till hans bil. Han hade lovat mig att komma och hämta mig varje dag efter skolan. Fast jag hade sagt åt han att jag kunde gå eftersom det inte var så långt. Men han ville verkligen det så jag tackar ju inte nej till det. Vi satt oss i bilen och han började åka iväg.

" Niall take me to the hospital." Sa jag och log.

" Okey."

Vi kom fram till sjukhuset efter ett tag. Jag tog min väska och Niall sin påse. Vad hade han egentligen i den där påsen? Vi gick in till väntrummet där mamma satt och halvsov. Hon hade inte lämnat sjukhuset någon gång förutom när hon skulle hämta något. Hon har knappt ätit något heller. Men duschat och sådant har hon klarat av men inte att äta. Jag såg inte till Alice någonstans. Jag kollade oroligt mot Niall som bara skrattade och pekade in mot pappas rum. Jag kollade in till hans rum och såg att hon satt ner i sängen med pappa som satt upp. 

" Niall i´m hungry." Sa jag och min mage började att kurra. Jag rodnade lite och kollade sedan upp mot Niall som bara skrattade.

" Well i can hear that. Let´s go and eat something." 

Vi gick till ett fik som fanns inne i sjukhuset. Jag tog en skinksmörgås och en juice till det. Jag betalade och letade reda på platser där jag och Niall kunde sitta och äta. Det dröjde ett tag innan Niall kom. När han väl kom så hade han plockat på sig en smörgås, chokladboll, juice och några klubbor. Jag brydde mig inte så mycket om det utan började äta på smörgåsen. Jag insåg inte hur hungrig jag verkligen var för efter en liten stund så hade jag fått i mig smörgåsen redan. Jag satt och pustade ut och nu var jag verkligen mätt. Min mobil började vibrera till. Jag tog snabbt upp den och såg att det var Bella som ringde. Varför ringer hon mig för ens? Trodde hon hatade mig. Jag svarade och jag hörde flera röster bakom. Jag hörde två röster som jag verkligen inte ville höra. Davids och Angelikas röster. 

" Caroline?" 

" What do you want?" 

" I just wanted to say that we don´t care at all about if you´re friends with One Direction and if your dad is at the hospital so yeah."

" Are you kidding with me? You´re such a idiot get a life." Sa jag och ilskan bara kokade inombords.

Niall kollade konstigt mot mig när han hörde hur arg jag verkligen blev. Jag satt på högtalaren så han hörde vad hon sa.

" And you´re so alone in school like no one wants to be with you. You´re so ugly and think you know everything about everyone but you don´t." Att det ska komma ifrån lilla Bella det skulle man aldrig kunna tro.

Jag kollade upp mot Niall som såg riktigt arg ut. Han var påväg att säga något innan han kollade upp. Jag kollade åt det hållet han kollade mot. Jag såg att det var killarna som kom. Dom satt sig ner vid vårt bord och dom kollade mot min mobil. 

" What´s going on." Frågade Liam lite tyst.

Vi sa inget utan jag höll bara på att tänka ut på vad jag skulle säga.

" You know what Bella? I´m so glad that we´re not friends anymore. You are so fake. I rather stand alone than have fake friends." 

" I´m not fake you are. I just didn´t realised that untill now so."

" You know what i don´t care at all what you think about me you are just jealous because i have real friends. I say like this have a great life without me bitch." Sa jag och la på.

Killarna satt heltysta och kollade på mig.

" What?"

" That was so cool." Sa Louis och började härma hur jag satt och pratade.

Vi bara skrattade innan min mobil började vibrera igen. Nu var det mamma som ringde.

" Mum?"

" Come now it´s dad."

" Dad?"

Hon la snabbt på och jag reste mig upp och började springa. Jag försökte leta reda på pappas rum och efter ett tag så hittade jag på hans rum. När jag väl kom in där så låg pappa ner och andades inte. Han var helt vit i ansiktet och rörde sig inte. Mamma stog där som förstenad medans Alice hade fått gått med en sköterska. Doktorn hade kommit in i rummet och bad oss genst gå ut. Jag hann inte ens reagera. Jag var så chockad. Jag såg killarna komma springandes mot oss. Mamma brast ut i tårar och föll ihop. Jag sprang snabbt fram till mamma och försökte väcka henne. 

" Doctor!" Skrek jag och det kom en doktor på en gång och bar upp mamma på en bår. 

Stackarn så pass utmattad. Hon har knappt sovit någonting. Doktorn lät mig inte komma med utan jag fick lov att vänta. Jag gick fram till killarna som gav mig en stor gruppkram. Vi gick in till väntrummet där det satt en hel del folk nu. Konstigt. Jag såg också att Alice satt där helt själv. Liam gick fram och satt sig ner bredvid henne och hon vart genast överlycklig. Killarna satt sig ner och jag var den som fick lov att stå upp. 

" Sit here." Sa Niall och klappade på sina ben.

" No."

" Come on."

" Fine."

Jag satt mig ner och lutade mig mot han. Vi satt där ett bra tag innan pappas doktor kom in. Mamma hade även vaknat och fått vatten och satt bredvid Louis. Han drog sina skämt som faktiskt fick mamma att skratta. 

" Family Johnsson?" Sa doktorn.

" We´re here." Sa mamma och reste sig sakta upp.

" Can we take it outside?"

" Sure."

Mamma reste på sig och det gjorde även jag men doktorn lät mig inte följa med. Konstigt. Jag sat mig ner igen nu bredvid Niall.

" Caroline i´m scared." Sa Alice och reste sig upp och gick mot mig.

" Don´t be." Sa jag och kramade om henne.

Vi satt där ett tag innan mamma kom in med tårfyllda ögon. Jag kollade oroligt mot henne. 

" Mum?" 

" He´s..." Var det enda mamma sa innan hon brast ut i tårar.

" Mommy." Sa Alice och sprang fram till henne

Hon kramade hårt om Alice och bara grät. Vad är det som kan ha hänt? Killarna reste sig också upp och kramade om mamma. Jag var den sista som reste mig upp och kramade om henne. 

" Mum please tell me." Sa jag och kollade oroligt mot henne.

" Come here." Sa mamma och tog min hand och vi gick ifrån väntrummet.

" Your dad is...."

" Is what mum is what?"

" Dead." Sa hon och brast ut i tårar igen.

Nej inte pappa. Varför? Jag hann aldrig säga hej då till honom. Jag försökte inte gråta för jag ville inte gråta inför killarna eller Alice. Jag kramade om mamma och hon höll om mig hårt. 

" We´re going to make this." Sa jag och tog mammas hand.

Vi gick in till väntrummet och jag försökte verkligen hålla mig stark men att pappa inte längre finns. Det gör ont. Jag och han hade alltid lika roligt tillsammans men nu så kan jag aldrig få höra hans skämt igen. Varför? Varför just pappa?