.

" Why am i in a car?" Frågade jag.

" Just be quiet." Sa Zayn och skrattade.

Jag satt där och tyst och kollade nervöst ut. Vart tar dom mig egentligen. Vi kom in till stan och dom stannade utanför en...godisaffär. Haha. Ja jag älskar godis så jag tackar inte nej till det. Vi klev ur bilen och gick in. Det var fullt med godis därinne. Rena drömmen för alla godis älskare. Killarna var snabba iväg och började plocka godis. Jag skrattade lite för mig själv innan jag började vandra omkring. När vi var klara så var det nog Niall som hade köpt mest. Två påsar fulla med godis. Haha. Vi gick in i bilen igen och åkte iväg till McDonald´s. Vi stannade utanför och gick in och beställde vår mat innan vi satt oss ner. Jag tog upp mobilen vilket killarna också gjorde dom tänkte säkert exakt samma sak som jag gjorde. Jag tog kort på maten och la ut på twitter och skrev. 

" Yeaah lunch time with my boys Louis, Niall, Harry, Zayn and Liam ;)x"

Jag la ut den och killarna började fråga om min twitter. Jag gav dom den och jag hade efter en liten stund fem nya följare. Jag kollade upp mot dom och dom kollade genast bort och tyckte det var jättefint väder ute. Jag bara satt där och skrattade åt dom.

" So what´s next?" Frågade Liam.

" School." Suckade jag.

" Then we better get going." Sa han och reste sig upp.

Vi slängde skräpet och satt oss i bilen igen och körde iväg till skolan. Vi kom fram precis när lektionen började. Duktiga vi är. Vi gick in till klassrummet och satt oss ner. Niall satt sig bredvid mig och jag öppnade matte böckerna. Han lutade sig fram och sekunden efter så sov han. Jag har lärt mig att dom älskar att sova och hålla på med mobilerna. Jag gjorde ett mattetal innan jag tröttnade. Jag lutade mig fram och irreterade Louis genom att peta en penna på han hela tiden. Han tog tillslut min penna och kollade surt på mig. 

" Stop it or i call Eleanor." Sa han och lipade.

" Eleanor?" Frågade jag.

" Yeah his grilfriend." Sa Zayn och log.

" Oh. Okey then i have to ask does anyone else has a girlfriend?"

" Liam and Zayn does." Sa Louis."

" So Harry and Niall are single?"

" Single and ready to mingle." Sa Niall och skrattade.

" Well you know Caroline he hasn´t found his princess yet." Sa Zayn och skrattade.

Killarna satt och skrattade medans jag tyckte det var hur gulligt som helst. 

" Okey i can´t work at all. It´s so boring." Sa jag och suckade.

" Well i guess no one likes math or school." Sa Liam.

" That´s right. And we have three lessons left after this."

" Really?" Frågade Niall och reste sig upp.

" Yeah spanish, music and history." 

Killarna suckade högt och dom i klassen kollade bara på oss speciellt Angelika. Hon och jag var kompisar när vi var mindre innan hon skapade massa falska rykten om mig. Efter det har jag verkligen ogillat henne. Hon älskar verkligen dom. Varje dag i skolan så hörde man att hon kunde få dom hur lätt som helst. Att dom skulle falla för henne på stört. Ja ni hör själva hur jobbig hon är. Tänk er då att gå i samma klass som henne. 

" Caroline?" Niall kollade på mig frågandes.

" What?"

" Aren´t you supposed to stand up?"

" Why?"

" Because it´s break now."

" Oh." Jag reste mig snabbt upp och vi gick ut. Jag såg vår rektor komma gåendes mot vår klass. 

" Can i please have your attention."

Vi kollade mot rektorn och blev tysta.

" So your last three classes has been canceled. But it was very fun to have you here guys. Give them a huge applause."

Nej jag ville egentligen inte att dom inte skulle vara i skolan längre. Dom är ju riktigt trevliga. Vem ska skydda mig från David nu då? Bella är sjuk. Ska jag vara ensam i skolan när hon inte är här? Nej det går inte alls ju. Nej jag blir bara deppig. Även om jag bara känt dom en dag så är dom några man aldrig vill bli av med.

" Caroline?" Louis skakade på mig.

" What?"

" What are you thinking about?"

" No it´s nothing." Sa jag och log. 

" Tell us." Sa Louis.

" I´m just gonna miss you guys that´s all."

" Naaw." Sa Louis och kramade om mig.

" But what is your number?" Frågade Harry.

Jag tog hans mobil och skrev in mitt nummer. Jag kramade om dom innan jag började gå hem. Jag ville inte säga hej då men nu när Harry har mitt nummer så kan ju han bara höra av sig. Hoppas jag. Jag kom hem efter en stund och såg mamma stå inne i köket. Inte pappa vart kan han vara? Dom jobbar på samma jobb och jobbar exakt samma tider. Dom jobbade på en fabrik. Inte det fräschaste jobbet att jobba på. Inget jag kommer jobba på när jag blir äldre men dom tjänar ihop mycket pengar. Så det är ju bra det. Jag gick fram till mamma och såg att det var något fel. Jag kollade frågandes på henne och hon sa inget utan bara kramade om mig. Jag kände hur min axel blev alldeles blöt. 

" Mum what´s wrong?"

" It´s your dad. He collapsed today he just fall right to the floor." 

" What happend to him?"

" I don´t know that´s why we have to go to the hospital right away." 

Jag nickade och gick in till Alice rum. Hon kollade på mig glatt. Mamma har inte berättat för henne en. Men det är nog bäst så. Hon får veta när vi kommer fram helt enkelt. Vi satt oss i bilen och Alice frågade hela tiden vart vi skulle. Mamma satt och grät medans jag fortfarande var så pass chockad. Pappa som är så pass frisk och bara faller ihop? Nej det låter inte ens sant. Vi svängde in på parkeringen. Mamma hittade snabbt på en plats och vi parkerade. Jag hjälpte Alice ut ur bilen och tog hennes hand innan vi gick in till sjukhuset. Vi kom fram till en disk där en kvinna satt. 

" Excuse me but where is my husband?" Frågade mamma.

" What´s the name?"
" Eric Johnsson."

" Uhm let see. Floor two room 52."

" Thank you."

Vi gick till rum 52 där pappa låg. Det var en doktor där inne med en sköterska dom kollade till han. Vi satt oss i väntrummet och mamma satt där och bara grät. Doktorn kom in efter ett tag och vi satt där nervöst på vad han skulle säga.

" Is Eric okey?" Frågade mamma och torkade bort några tårar.

" Can the nurse take Alice just for a little while?" Frågade doktorn.

" Sure." Sa mamma.

" Okey it´s like this we found out that Eric has cancer."

Orden stack rakt in i mitt hjärta. Inte min pappa. Nej. Han får inte ha cancer han får inte! 

" How bad is it?" Frågade jag.

" It spread to his lugns."

Nej pappa. Varför sa du inget tidigare för? Du måste klara dig genom det här.