.

Mamma bröt ihop totalt och fick lov att lägga sig ner för hon höll på att svimma. Jag kan inte fatta att det är just pappa. Varför just min pappa? Vad har han gjort för att förtjäna det här? Doktorn lämnade oss och vi fick gå in till pappa om vi ville. Jag lät mamma få gå in först så skulle jag försöka samla mig lite innan jag gick in dit med Alice. Just ja hon måste ju få veta vad som hänt. Jag gick in till lekrummet där hon satt och lekte med barbie dockor hon hade hittat. Jag tog hennes hand och vi gick in till väntrummet igen.

" Caroline, what´s wrong?" Frågade Alice.

" It´s dad. He has.." Ska jag verkligen säga det? Hon kommer endå inte förstå vad just cancer är.

" Has what?"

" Cancer." 

Hon visste tydligen var det var för hon började grina på en gång. Jag försökte trösta henne men det gick inte. Min mobil började vibrera. Jag kollade numret inget jag känner igen i alla fall. Jag svarade.

" Who is this?" Frågade jag.

" Niall i asked Harry for your number hope that´s okey?"

" It´s fine." Sa jag.

" So what are you doing?"

" At the hospital." Sa jag lågt.

" Hospital?!" 

" It´s my dad."

" Oh but i gotta go. See ya."

" Bye."

Jag la på och la ner min mobil i min jackficka och såg att mamma var klar. Jag bestämde mig för att gå in själv. Jag gick och stängde dörren efter mig. Han kollade upp mot mig och log.

" Hi honey."

" Why didn´t you say anything to us dad? Why?"

" Because i didn´t want to make you guys sad or worried about me."

" Well we are. Happy now? Alice is crying because she is afraid that you maybe die." Sa jag och tårarna började rinna igen.

" Sweetheart come here." 

Jag gick fram till honom och la mig ner bredvid honom. Jag bara låg där och lät tårarna rinna ner. 

" I love you daddy."

" I love you to sweetheart."

" Daddy?" Jag kollade upp och såg att det var Alice.

Jag reste mig upp och lät Alice få vara med pappa innan besökstiden tog slut. Jag stängde sakta dörren. Jag gick in till väntrummet och fick syn på Niall. Vad gör han här? Jag försökte torka bort tårarna men just nu grät jag så mycket att det inte gick att hindra dom. Han kollade upp mot mig men jag ville inte att han skulle se mig såhär. Inte nu. Jag vände mig om och gick in till pappa igen. Alice låg i hans famn och sov. Han låg där och hostade till några gånger innan han somnade till. Jag gick fram till pappa och väckte Alice.

" I want to stay here." Sa hon sömnigt.

" No let him get some rest."

" But.."

" Come here now." Sa jag och bärde upp henne.

Hon försökte sig loss men hon var så pass trött att hon inte orkade. Jag gick in till väntrummet och Niall satt fortfarande kvar. Jag satt mig ner bredvid honom med Alice i famnen.

" What are you doing here?" Frågade jag.

" I just can´t stand when my friends are at the hospital because of sickness."

" Oh." Sa jag och log lite.

" But anyways the boys are coming tomorrow if that´s okey?"

" That´s not a problem for me. But i have school."

" No you don´t." Sa mamma som hade samlat ihop sig.

Jag kollade frågandes på henne och förstog sedan att jag aldrig skulle orka med att gå till skolan. Nu när man fick reda på att han har cancer. Jag lutade mig tillbaks och somnade efter ett tag till.