One Thing- Kapitel 28

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste;
" Well i guess i also is going to bed right now. Night everyone."
Jag stängde av datorn och la mig ner bredvid sängen. Vi fick faktiskt plats båda två. 
" What are we going to do tomorrow?" Frågade Louis.
" You´ll see." Sa jag och somnade till i Louis famn.
Jag vaknade upp av att solen lös in genom fönstret. Tydligen glömt bort att dragit ner persiennerna. Jag sneglade mot Louis som sov. Efter en stund så klev jag försiktig upp ur sängen och gick med trötta steg in till köket. Jag kollade upp mot klockan som visade att klockan var halv elva. Tur att jag vaknade nu då. Men när han kommer upp det vet nog ingen. Jag kollade in i kylskåpet och såg att det stog pannkakor där. Perfekta frukosten. Jag ställde in tallriken med pannkakorna på och startade mikron. Medans pannkakorna värmdes så gick jag in till mitt rum där Louis sov tugnt. Jag kollade lite i min resväska och efter en stund så blev det ett par blåa jeans med en vit stickad tröja över. September månad så är det mycket kyligare ute nu. Speciellt här i Sverige. Jag gjorde en enkel sidfläta och sminkade mig väldigt enkelt. Puder och mascara sen klart. Jag gick försiktigt ut från sovrummet och gick in till köket där pannkakorna fortfarande stog inne i mikron.Jag öppnade luckan och tog ut tallriken. Precis när jag tänkte börja äta på pannkakorna så började hemtelefonen att ringa. Jag var snabb uppe på fötterna och sprang till telefonen. 
" Hallå?"
" Vem är det?" Jag kände mycket väl igen rösten och mitt leende blev allt större.
" Heej morfar. Det är jag. Sofie." Sa jag med ett stort leende på mina läppar.
" Nejmen är du hemma i Sverige nu?"
" Japp. Stannar här i tre dagar till."
" Jaha men vad ska du göra för något trevligt idag då?"
" Ska till gröna lund med min kille."
" Har du skaffat dig en pöjk också?"
" Haha ja det har jag morfar. Han heter Louis och han är riktigt trevlig du och mormor måste träffa han innan vi åker igen."
" Vi kommer ju imorgon så då får vi träffas då."
" Vilken tid?"
" Runt tio tiden. Så hoppas ni är vakna då."
" Det är vi nog."
" Toppen. Men jag ska gå och hjälpa mormor nu med trädgården. Vi håller på att plantera lite blommor och gör det fint."
" Jaha okej vad roligt. Just ja innan du lägger på. Hur går det med köket och vardagsrummet?" Frågade jag och tog en tugga av pannkakan. 
" Jorå. Vi är klara med köket och snart klara med vardagsrummet så det börjar att bli riktigt fint." 
" Gud så roligt. Men kan inte du hämta upp mig och Louis imorgon så kan vi vara hemma hos er?"
" Det kan jag göra. Var klara vid elva. Men måste gå nu hej då ha det så roligt idag."
" Tack det ska vi. Hej då."
Jag la på och hörde steg som kom närmre köket. Nu har han äntligen vaknat till liv. Han gäspade högt och satt sig ner bredvid mig. Han lutade sig mot min axel och gäspade återigen.
" Tired?" Frågade jag och skrattade.
" A bit." Svarade han.
" We have to take the bus today. And it goes in like a hour so go and get ready." Sa jag och reste mig upp. 
Jag kanske var lite för snabb när jag reste mig upp. Han ramlade nästan ner på stolen jag satt på.
" What´s for breakfast?" Frågade han.
" Pancakes." Sa jag och gav han en tallrik full med pannkakor på.
" Mmmm." Sa han och började äta.
 
" Do we have to pay anything when we get on the bus?" Frågade Louis återigen.
" No Louis. We don´t have to pay anything." 
" Look there is the bus."
Jag kollade mot sidan och såg inget utom bilar som åkte förbi oss. Vi båda stog med tjockare jackor på oss och mössor. Så kallt som det var ute idag. Även om solen lyste så blåste det kallt. 
" Where is the bus?" Frågade jag surt.
" There." Sa han och pekade åt motsatt håll.
" That´s the wrong direction."
" But the bus goes in just one direction?"
" Trying to make a new joke?" Frågade jag Louis och log.
" Maybe."
Jag såg hur bussen kom och tog snabbt tag i Louis hand. Han skulle väl inte förstå vad kvinnan eller mannen som kör bussen skulle säga. Bussen stannade precis där vi stog så det var bara att gå på. Det var en sur gubbe som åkte bussen. Bussen var ganska så full. Många ungdomar. Roligt för Louis. Vi hittade på platser längst bak. Fast det fanns bara en plats kvar. Louis satt sig snabbt ner. Jag tittade surt på han innan han log och klappade på sina ben. Jag log nöjt och sat mig ner i hans knä.
" Where are we going?"
" To gröna lund." 
" Huh?"
" It´s roller coaster."
" Yeeey."
" But i warn you there is going to be alot of people there."
" It´s okay."
" Excuse me.." Det var två tjejer i femton års åldern som stog vid oss.
" Yeah?" Jag kollade frågandes upp.
" Can we both have your autographs. We love you so much."
" I guess. What´s your name?" Frågade jag och tog ett papper.
" My name is Lovisa. And her name is Bea."
" Lovisa. You and my friend have the same name." Sa jag och gav henne pappret.
" Really?" Frågade hon chockat men endå överlycklig.
" Yes. Well see you later. Bye girls." Sa jag och log.
" Bye." Sa dom i kör.
" Those two are the prettiest girl on earth." Sa Louis.
Jag harklade mig och hostade lite.
" And you of course."
" Thank you." Sa jag och log nöjt.
Jag såg vår hållplats och tröck på stopp. Nu ska vi ha det roligt på gröna lund hela dagen.
Vill inte att det ska komma upp så sent. Men igår när jag skrev det kapitlet var jag så trött att jag blandade ihop Italien och Amerika. Haha hur kan jag? xD I alla fall så får ni rätta mig annars glömmer jag helt bort det. Så tack Hanna för att du påminde mig! :D 
Men nästa kapitel kanske om ni har tur kommer upp idag. Om ni är duktiga på att kommentera så får ni ett till kapitel idag! :)x
 

One Thing- Kapitel 27

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
" I don´t know."
" You´re so weird." Sa han och skrattade.
" It´s good to be weird." Sa jag och lipade.
" Come over here."
Jag gick fram till sängen och satt mig ner. Louis drog ner mig i sängen och vi låg och höll om varandra. Dom här fyra dagarna kommer bli bra trots allt.

" Dinner is served!" Ropade mamma inifrån köket.
Vi både reste oss upp och gick in till köket där en av mina favoriträtter stog uppdukat. Stuvade makaroner med mammas köttbullar till. Hampus ville verkligen att Louis skulle sitta ner bredvid honom. Så det gjorde han. Jag satt mig ner bredvid mamma och började sleva på maten. 
" Så, har ni hittat på någonting att göra imorgon då?" Frågade mamma och tog en tugga av maten.
" Jag tänkte att vi kunde ta bussen till grönan och vara där hela dagen." Sa jag och tog en klunk utav mjölken.
" Har du pengar till det då?"
" Ja det tror jag väl att jag har."
" Tror?" Sa mamma och kolla med en allvarlig blick på mig.
" Okej, okej jag har pengar nog."
" Jag tror dig endå inte. Jag lämnar pengar imorgon på bänken i hallen så ni har pengar för dagen."
" Okej." Sa jag och fortsatte att äta maten.
Efter en stund så var vi alla klara. Jag stog och hjälpte mamma med disken medans killarna höll på att lära känna varandra.
" Så mamma."
" Så vadå?"
" Vad tycker du om Louis?"
" Han verkar vara en underbar och trevlig kille. Kan förstå varför du föll för honom." Sa hon och log.
" Mamma jag kan ta hand om disken så du kan få vila." Sa jag och stängde av vattenkranen.
" Tack gumman."
Hon gick iväg och jag kollade på disken. Inte så fasligt mycket. Några kastruller och en stekpanna. Bara att börja då. 
Jag ställde upp den sista kastrullen på diskstället. Äntligen klar. Jag gick in till mitt sovrum som var tomt. Hampus tvingar väl Louis att stanna kvar. Hampus kommer ju bli jätteledsen sen när vi ska hem igen. Men det är inget han får veta nu. Jag tog upp min dator ur väskan som jag hade tagit med mig utifall att jag skulle bli uttråkad. Det tog ett litet tag innan datorn startades. När den väl hade laddats klart så satt jag i sängen med min batman tröja och uppsatt hår. 
 
Having a great time here in Sweden with @Louis_Tomlinson! :) Hope you guys are feeling alright? Xx
 
Jag tröck på tweet och loggade sedan in på facebook. Direkt när jag loggade in på facebook så fick jag ett nytt medelande av Cecilia. Jag log stort. 
 
Heeeeej! Sofie är du i Sverige nu? Kollade på din twitter ;)<3

Heeej! Ja jag ska vara här i fyra dagar sen åker jag hem igen, har du twitter?! :OO<3

Haha jaaa och du följer inte ens mig :'(<3

Jag letade upp henne på twitter och såg mycket väl att det var hennes twitter. dom citaterna hon brukar ha på sina bilder. Jag följde henne och tröck upp facebook igen.
 
Så nu följer jag dig :)
 
Yeeey! Men du har du lust att hitta på någonting nu när du är i Sverige? :D

Imorgon kan jag inte för då ska jag till grönan men på tisdag? ;)
 
Det låter jättebra! Men ska dra nu mamma ropar. Hej då love youuuu<3

Nej gåå inteeee ;((( Aja hej då love you moooooreee! <3
 
Jag loggade ut från facebook och gick in på twitter igen. 
 
If i´ll get twenty retweets i´ll do a twitcam today. Just because i love my fans so so so much! <3
 
Jag tröck på tweet och efter bara några sekunder så hade jag över hundra retweets. Fint kommer jag att ha min första twitcam i batman tröja och uppsatt hår med inget smink på alls. Vacket. Verkligen. Men nu har jag lovat dom och det måste jag hålla. Jag väntade några minuter innan jag startade twitcamen. 
" Heeey guys. So i´m here right now and Louis is somewhere in the house. I don´t really know where." Sa jag och tittade mot dörren som var stängd. 
" So how are you?" Frågade jag och kollade på när frågorna haglade in.
Jag frågade dom en fråga men dom frågar mig massor av frågor.
" Can you say hi to Farrah from America? I love you." Jag log stort. " Hi Farrah from America i love you."
Jag svarade på några till innan jag reste mig snabbt upp och gick in till Hampus rum där Louis och han satt och lekte med bilar.
" Hampus. Nu vill jag ha Louis." Sa jag och tog tag i Louis hand.
" Okej då." Sa han surt.
" Bye Hampus. Sleep well." Sa Louis och log.
" Good night." Sa Hampus och la sig ner i sängen.
Klockan var runt nio och han hade skola imorgon. Vi gick in till mitt rum där jag fortfarande hade twitcam. Vi satt oss ner i sängen och jag tog upp datorn från golvet.
" Everyone say hi to Louis." Sa jag och riktade datorn mot Louis.
" Hi everyone." Sa Louis och vinkade.
" There is a girl from Russia that want to know what is the best thing about Sofie." Sa jag och log.
" Well words can´t explain how much she means to me. I love her to the moon and back. So i hope you liked the answer. Well i´m sorry but i´m very tired so i have to sleep now. Good night!" Sa Louis och la sig ner i min säng.
" Well i guess i also is going to bed right now. Night everyone."
Jag stängde av datorn och la mig ner bredvid sängen. Vi fick faktiskt plats båda två. 
" What are we going to do tomorrow?" Frågade Louis.
" You´ll see." Sa jag och somnade till i Louis famn.
I´m so sorry! Att det inte kom upp någon del igår men här har ni det. Är i kupolen idag så kommer komma upp ett kapitel sent. Men jag vill ha flera kommentarer nu skulle bli superglad! :Dx
 

One Thing- Kapitel 26

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
" They can sleep on the couch."
" Okay. I´ll tell them. Go and take a nap or just sleep and i will be there in just a few minutes.
Han pussade mig snabbt innan jag gick in till sovrummet. Jag gick in till badrummet och borstade tänderna lite snabbt innan jag böt om till min pyjamas. Jag slängde mig ner i sängen och slöt mina ögon.
" Bye!" Sa jag och stängde dörren.
Idag ska jag få åka hem till Sverige. Mamma vet ingenting om det. Så det kommer bli en rolig överaskning för henne. Min fot hade blivit värre men jag var bestämd över att inte åka in till sjukhuset att kolla. Jag tog upp min rosa stora resväska och packade ner det sista. Klockan var sju och vi behövde verkligen åka om några minuter. Jag la ner det sista i väskan och ställde väskan i hallen. Louis hade åkt hem och packat i sin väska så han skulle komma om några minuter bara. Jag tog försiktig på mig mina converse. Vilket inte var så speciellt skönt på min ena fot. Den var både svullen och blå. Men för det så ska jag inte till sjukhuset. Jag tog min väska och öppnade dörren. Utanför dörren så stog Louis. Han var precis påväg att plinga men hoppade till när jag öppnade dörren.
" I can take this." Sa han och tog min väska.
Vi tog hissen ner och gick sedan ut till hans bil som stog parkerad lite längre bort. Han startade bilen och vi åkte iväg.
" For how long are we staying?" Frågade jag.
" About four days."
" Only four?"
" I have some shows in London."
" Oh, can i come with you?"
" Of course."
 
" Ready to go on the plane?" Frågade Louis och tog tag i min hand.
" Yeah." Sa jag och log nöjt.
Vi gick ombord på planet och där var det fullt med folk som skulle till Sverige. Eller ja det är vad jag tror i alla fall.  Vi letade reda på våra platser och jag märkte att jag fick sitta bredvid ett litet barn i fyra års åldern. Det här kommer bli roligt. Louis satt längst ut och några fans hade kommit fram till honom. Även jag har signerat lite saker. Rätt så häftigt. Att personer man inte känner som kommer fram och säger att dom beundrar en väldigt mycket osv. 
Planet lyfte och på en gång så började det lilla barnet bredvid mig att skrika. Även ett barn som satt bakom mig sparkade på stolen. Den här flygresan kommer bli väldigt roligt. Eller inte. Jag suckade högt och satt mig tillslut i Louis knä. 
" They are just kicking and screaming all the time." Sa jag och suckade återigen.
Han skrattade vilket fick mig att le. 
" But they are getting tired eventually. Don´t worry." Sa han och la armarna runt om min midja.
" I do hope so."
Jag satt i hans knä ett bra tag innan en flygvärdinna kom fram till oss.
" Excuse me miss. But you have to sit on your seat." Sa hon vänligt.
" Okay. I´m sorry." Sa jag och satt mig ner på min plats.
Dom höll fortfarande på och sparka och skrika vilket gjorde mig galen. Hoppas dom blir trötta snart.
 
" Finally we´re home." Sa jag och klev ur den gula taxi bilen.
" Your house is so adorable." Sa han och tog min hand.
Jag log stort mot honom innan jag gick in till huset. 
" Vem är det?" Hörde jag mamma ropa inifrån köket. 
" Det är jag." Sa jag.
Mamma kom ut ur köket med en frågandes min innan hon såg mig och blev helt till sig.
" Åh vad jag har saknat dig." Sa hon och kramade om mig.
" Jag har saknat dig med."
Hon släppte taget om mig och kollade på Louis.
" Vem är det här då? Kan det vara Louis kanske. Ni är överallt i tidningar. Bilder när ni kysser varandra. Kramar varandra. Ja allt."
" Mum this is Louis. Louis this is my mum Ulrika."
" It´s a pleasure to meet you." Sa Louis artigt.
" It´s nice meeting you too." Sa hon och kramade om honom.
" Så vad sägs om att gå in till köket och ta en fika?" Frågade mamma.
" Visst." 
Jag gick in till köket där jag såg mina syskon satt. Hampus och Samuel. Gud vad jag hade saknat dom. Hampus var snabb uppe på fötterna och sprang in i min famn. Jag kramade om honom en stund innan jag gav Samuel en kram. Vi satt oss ner runt bordet och började prata om allting som hade hänt i Doncaster. Hampus var stört förtjust i Louis. Han satt och spelade spel med honom och pratade engelska med honom. För att vara 8 år så är han riktigt duktig på engelska. Jag log stort mot dom båda. Louis är riktigt bra med barn. 
" Så gumman. Vad ska ni göra nu när ni är här?"
" Gröna lund kanske sen gå runt lite i stan."
" Då får ni ta bussen dit för jag jobbar från måndag till fredag."
" Jo jag vet."
" Hur länge stannar ni?"
" Fyra dagar."
" Så kort. Vad tråkigt."
" Louis ska på shower och sånt. Så det är därför."
" Jaha okej. Klockan är ju bara elva och ni är redan här. Undrar vad vi ska hitta på då." Sa mamma och funderade.
" Vi vill helst bara ta det lugnt idag mamma." Sa jag och log.
" Okej. Men imorgon så är det ju måndag och då jobbar jag och Hampus och Samuel är ju inte heller hemma då."
" Vi hittar säkert på någonting att göra mamma."
" Lou, i want to show you my room." Sa Hampus och drog i Louis arm.
Vi skrattade lite åt dom. Han bara följde med. Bäst det. Annars blir Hampus jättesur. Jag reste mig upp och tog våra väskor och gick in med dom in till mitt rum. Där stog min säng och min spegel hängde fortfarande på samma plats. Jag såg även ett kort på mig och pappa från när jag var sex år gammal. Eller om jag var fem. Det var i alla fall jag som satt på en häst och han stog bredvid och gjorde en rolig grimas som han alltid brukade göra på kort. En ensam tår rann nerför kinden. Jag ställde undan kortet och kände ett par armar runt om mig. Jag torkade snabbt bort tåren och kollade på Louis.
" Have you just cried?" 
" No.."
Han kollade med en allvarlig min på mig.
" Okay, but it´s this picture of me and dad." Sa jag och tog upp kortet.
" Naaw. You were so cute at this picture." Sa han och nöp mig i kinderna som gamla tanter brukar göra.
" Haha. Very funny."
" You have a pretty tiny bed." Sa han och la sig ner i min säng.
" I know. But you can sleep on a madras." Sa jag och log.
" A madras?! No i want to sleep right next to you."
" We´ll fix it later. Let´s go now."
" Where?"
" I don´t know."
" You´re so weird." Sa han och skrattade.
" It´s good to be weird." Sa jag och lipade.
" Come over here."
Jag gick fram till sängen och satt mig ner. Louis drog ner mig i sängen och vi låg och höll om varandra. Dom här fyra dagarna kommer bli bra trots allt.
Till helgen så kommer det komma längre kapitel så oroa er inte! :) Men här har ni det och den här novellen kommer bli lång bara så ni vet. Men det kommer hända en hel del saker!
Hope you liked it! :)x

One Thing- Kapitel 25

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
 Det var han som jag hörde grät. Zayn harklade sig och killarna kollade frågandes på honom. Jag stog bakom honom och tog ett steg framåt och Louis var den första upp på fötterna och kom fram till mig. 
" Gosh i´ve missed you so much." Snyftade han fram.
Mina tårar rann nerför kinderna. Inte ett ord kom ut från min mun. Jag kramade om honom hårt. Aldrig någonsin att jag ska släppa taget om honom igen. Aldrig någonsin.
" You don´t know how worried i was." Viskade Louis fram.
" He is here." 
Han släppte taget om mig och kollade med stora ögon.
" Say what?"
" He is here. In the building." Viskade jag fram.
" Does he know where you live?" Utbrast Harry oroligt.
Jag suckade högt och satt mig ner i soffan mellan Harry och Niall. Louis trängde sig i soffan så han satt bredvid mig. Jag tog ett djupt andetag.
" First i asked him if i could have my phone back. It wasn´t a problem there but then he took me and ran out to the forest..." Jag försökte hålla inne tårarna så gott som jag kunde.
" Then he threw me in a car and drove of to a house. I really don´t remember because i passed out. I woke up in a cage and it was all dusty and grose in there. I saw that the door was open and i just ran. He was after me and he had a gun with him. I was so scared. So so scared..." Tårarna rann nerför kinderna. En efter en. 
" Then he followed me all the way to the apartment so he is here right now."
Jag orkade inte förklara så noggrant utan bara babblade på. Niall satt och höll mig i ena handen medans jag försökte berätta mer noggrannare. Tjejerna bara stog upp och lyssnade. Det enda som hördes det var mina snyftingar medans jag berättade. Killarna satt i soffan och nickade så jag visste att dom hängde med. 
" So that´s what happend." Sa jag lågt.
" How is it with your foot?" Frågade Niall.
" It hurts but it´s not a big thing."
" But we have to check it." Sa Liam bestämt men lugnt.
" Not today. I have to go." 
Jag reste mig upp och gick in till sovrummet och stängde snabbt igen dörren och slängde mig ner i sängen. Mina tårar rann mer än förut just nu. Min fot gör riktigt ont. Jag saknar min pappa allting går helt fel just nu. Ingenting går som jag vill. Varför måste livet vara så svårt ibland? Dom enda som kan få mig på bättre humör är mina fans, familjen och killarna. Tjejerna vet jag inte riktigt. Visst dom kan väl få mig på bättre humör men jag känner knappt dom. Dörren öppnades långsamt och in kom Louis. Han satt sig försiktigt ner i sängen.
" Are you sure you not want to go to the hospital?" Frågade han försiktigt.
" Yes. The only thing i want right now is to go back home to Sweden and be with my family." Snyftade jag fram.
Han sa inget. Jag tänkte efter på vad jag sa och märkte att det lät ganska taskigt mot Louis. Jag reste mig upp och lutade mig mot väggen.
" I didn´t mean like that. I just meant that i want to go home and see my family."
" I understand. What if we take the next flight to Sweden?"
" But the guys and Kim, Jennifer and Lovisa?"
" They will understand you."
" But that is mean to them."
" Do you want to go home or not?"
Jag funderade ett tag innan jag nickade svagt på huvudet. Han reste sig snabbt upp ur sängen och hämtade min dator som låg inne i vardagsrummet. Bara några sekunder senare så satt han i sängen och höll på med datorn.
" So the next flight is tomorrow at eight o´clock."
" In the morning?"
" Yes."
" Okay. That´s fine."
" Then i´ll fix it right away."
" Oh my god." Utbrast jag.
" What?"
" The man." Sa jag och reste mig snabbt upp ur sängen.
Jag haltade fram till ytterdörren och såg hur han kollade in i det lilla hålet. Mitt hjärta stannade för en sekund innan jag kollade så att det verkligen var låst.
" I KNOW THAT YOU´RE IN THERE!" Hörde jag han skrika.
Jag gick med snabba steg in till sovrummet där Louis höll på.
" What´s wrong?" 
" The man i was talking about. He is standing outside the door."
" Is he?"
Jag nickade. Han reste sig snabbt upp och var påväg fram till dörren innan jag hindrade honom.
" Don´t."
" But he took you away from me."
" I know but i just want to take a nap and i don´t want to hear any sounds then."
" But what about them?" Sa han och pekade in mot vardagsrummet.
" They can sleep on the couch."
" Okay. I´ll tell them. Go and take a nap or just sleep and i will be there in just a few minutes.
Han pussade mig snabbt innan jag gick in till sovrummet. Jag gick in till badrummet och borstade tänderna lite snabbt innan jag böt om till min pyjamas. Jag slängde mig ner i sängen och sekunden efter somnade jag.
Känns som att kapitlerna bara blir kortare och kortare. Men ni har tur idag. För om jag inte hade haft så ont i halsen som jag har just nu så skulle jag gymmat och då skulle jag vart så trött efteråt. Men nu följde inte jag med så ni får ett kapitel! Yeeeey! :Dx
 

One Thing- Kapitel 24

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
Den turen jag hade så var jag fortfarande vaken. Men riktigt ont i huvudet. Han släpade in mig till skogen och där stog en bil som såg övergiven ut. Fel hade jag tydligen. Han öppnade ena dörren och slängde in mig där.
" Let me go!" 
Han sa inget utan stängde dörren. Jag såg hur killarna hade sprungit efter men så fort han startade bilen så försvann dom allt mer och mer. Varför? Varför händer detta mig?
Jag blev inslängd i en slags bur. Inlåst. Inne i buren så låg det smuts precis överallt. Det här kan verkligen inte va bra för hälsan. Jag tittade mig omrking och märkte att dörren till buren inte var låst. Jag lyssnade försiktigt efter om jag kunde höra något ljud. Inte ett endaste ljud. Jag reste mig sakta men säkert upp från golvet och smög fram till dörren. Jag kände försiktigt på dörren och öppnade den långsamt. Yes min lyckodag. Jag kommer hem samma dag som han kidnappade mig. Jag såg att jag var nere i en källare och behövde gå upp för att komma ut. Jag tog tre djupa andetag innan jag sprang uppför trappan och ut genom dörren. Väl inne i huset så var det ljud lite överallt. Hoppas bara att inte han kommer se att jag har rymt då är jag illa ute. Jag tog stora steg och öppnade sakta ytterdörren. Ingen där. Bara skog och massa vattenpölar överallt. Mitt hjärta gick säkert i 120. Jag sprang allt vad jag hade och konditionen var verkligen inte den bästa. Men allt jag tänkte på nu var att komma hem. Vara i Louis famn. Höra hans tröstande ord. Höra att han älskade mig. Det är allt vad jag behöver just nu. Igenting annat bara det. Jag hörde mannens arga röst eka bland träderna. Nu var det verkligen bråttom. Mina steg blev allt större och större. Jag halkade till lite då och då men det var verkligen inte något som jag brydde mig om. Nu ska jag hem jag bara ska det. Jag sprang allt vad jag orkade och såg aldrig den stora pinnen som låg på marken. Jag snubblade och nu låg jag på marken och kved av smärta. 
" I´m gonna find you." Hörde jag mannen säga och även ett skott.
Ska han skjuta mig nu också? Jag ålade snabbt fram till ett träd som stog avskilt från andra träd. Jag hörde hans fotsteg komma allt närmre och närmre. Bara han inte ser mig nu. 
" Where the hell are you?! You´re so dead when i find you!" Röt han till och ännu ett skott avfyrades.
Nu var det chansen. Jag reste mig sakta upp med min stukade fot som gjorde riktigt ont. Inget ska hindra mig nu från att springa ut från skogen och hem till lägenheten där killarna säkert oroar sig till döds. Tjejerna skulle komma förbi också så dom är nog säkert redan där. Jag kollade efter om jag såg mannen vilket jag inte gjorde. Nu har jag chansen. Jag sprang allt vad jag kunde och tillslut så var jag ute från skogen. Äntligen. Jag kollade bakåt och såg mannen gå med arga steg imot mig med sitt gevär i handen. 
" Stand still. Or i´ll kill you." Sa han och jag kunde höra hur han laddade sitt gevär.
" No." Sa jag sakta men bestämt.
Jag hörde inte alls vad han sa utan började springa igen. Min fot var mycket värre nu. Smärtan var hemsk. Jag såg lägenheten och mina tårar bara rann nu. Nu är jag snart hemma och är i Louis famn. Mannen var fortfarande bakom mig och sprang efter. Jag tog ett sista steg och öppnade snabbt dörren till lägenheten. Jag tröck på hissknappen och den var ovanligt seg. Efter en stunds väntan och mannen stog utanför och bankade så kom den äntligen. Jag tröck på en knapp och den åkte direkt upp. Mina tårar rann så mycket just nu att jag skulle kunna fylla hinkar med dom. Efter några minuter så kom jag äntligen upp till min våning. Dörren till min lägenhet var öppen så det var bara att gå in. Jag smög sakta in och hörde höga snyftningar. Antagligen från Louis. För jag kände mycket väl igen det. Men när jag lyssnade efter så hörde jag fler snyftingar. Jag hörde hur någon sprang i trappen. Nej snälla säg att han inte kom in. Jag stängde försiktigt dörren och låste. Jag suckade högt och mina snyftninga vart allt högre och högre. Dören var det enda stället där jag kunde luta mig mot. Jag satt mig ner på golvet och drog knäna tätt intill mitt ansikte och täckte mitt ansikte med mina händer. Mina snyftnigar vart från låga till höga.
" Sofie?"
Jag kollade upp och såg ingenting pågrund av att det var så suddigt för att jag grät så mycket.
" Is it really you?"
Jag kände mycket väl igen rösten och reste mig snabbt upp och gick fram till Zayn. Han kramade om mig hårt och jag hörde hur han snyftade.
" We missed you." Viskade han i mitt öra.
" I missed you too."
" You should really go to Louis he is so upset. He is crying so much right now."
" I will. But my foot is hurtng alot."
" What happend?"
" Long story i´ll tell you later."
Han hjälpte mig in till vardagsrummet där Harry och Liam satt bredvid Louis och försökte trösta honom. Det var han som jag hörde grät. Zayn harklade sig och killarna kollade frågandes på honom. Jag stog bakom honom och tog ett steg framåt och Louis var den första upp på fötterna och kom fram till mig. 
" Gosh i´ve missed you so much." Snyftade han fram.
Mina tårar rann nerför kinderna. Inte ett ord kom ut från min mun. Jag kramade om honom hårt. Aldrig någonsin att jag ska släppa taget om honom igen. Aldrig någonsin.
 Inte det längsta direkt men min fantasi ligger på botten just nu. Så kommer komma sånna kapitel som är sjukt dåliga and i´m sorry for that. Men vill endå ge er ett kapitel varje dag. Mer bilder kommer ni såklart få och ännu mer drama och sad moments nu vet ni! :)x

One Thing- Kapitel 23

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
" You can say it."
" Okay i wrote like this. Why are you hating on her? She hasn´t done anything to you guys. Stop with the hate. If you think it would make me love her less then you have wrong. I just love her more and more, so stop with the hate right away."
" I love you." Sa jag och våra läppar möttes.
" I miss the boys." Sa jag efter en stund när jag hade lugnat ner mig.
" I miss them to. You know what we can do?"
Jag skakade på huvudet.
" We can call them and they can come to us."
" But the don´t live in Doncaster."
" I know but i promise you they will come. And then maybe Liam takes Danielle with him and you can get to know her."
" And then you can call Kim, Lovisa and Jennifer because i miss them and we havn´t talked in ages."
" I´ll do that right away." 
Han reste sig upp och började genast ringa. En stund senare så hade han ringt klart och killarna skulle komma imorgon. Tjejerna med för den delen. Jag sneglade mot klockan och såg att den redan var halv nio. Shit vad tiden går snabbt. Jag reste mig upp ur sängen och gick in till badrummet. Efter många tårar så brukar jag alltid duscha efteråt. Vilket kan få mig att tänka igenom allting vilket kan få mig att gråta igen. Jag satte igång duschen och lät vattnet rinna innan jag klev in. 
Jag klev ut ur duschen efter ungefär en halvtimme. Spegeln var immig på grund av värmen och fukten. Jag gick ut till sovrummet och tog på mig trosor och en stor tröja. Imorgon så kommer killarna hit och tjejerna som jag inte träffat på ett bra tag så då måste jag och Louis planera vad vi ska göra. Jag gick ut till vardagsrummet där Louis låg och halvsov. 
" Lou wakie wakie."
" What?" Han ryckte sig lite men ville inte öppna ögonen.
" What are we going to do tomorrow?"
Han reste sig upp och gäspade. Jag log stort åt han innan våra läppar möttes.
" We can talk about this tomorrow i´m so tired. Night love." Sa han och kramade om mig innan han gick in till sovrummet.
Jag följde efter Louis och tog min dator innan jag gick in till sovrummet igen. Nu ska jag skriva lite på twitter och svara på några hat. Datorn laddade ovanligt snabbt den här gången så jag var inne på nolltid. 
 
Never judge a person you don´t know you don´t know what the person have gone through! So stop with the hate it really makes me sad.

Jag tröck på tweet och öppnade genast mina mentions och började svara på massa tweets. En del hat som jag svarade på. Hur man hata någon man inte ens känner? Det är ju helt sjukt. Tillslut vart allt för mycket. Jag stängde av datorn och lutade mig tillbaks i soffan. Några sekunder senare så somnade jag till.
 
Jag vaknade upp av att jag hörde flera röster. Jag kollade upp och blinkade ett antal gånger innan jag kunde se vilka det var. 
" Look who´s up."
Jag kände mycket väl igen rösten och hoppade upp ur soffan och kramade om Niall.
" You guys are early."
" We were supposed to surprise you but yeah. Surpirse i guess." Sa Liam och log varmt.
" So if i´ll get ready then we can go out."
" Sure." Sa killarna i kör.
Jag gick in till sovrummet och slängde bara på mig ett par jeans och en vit stor stickad tröja. Jag gjorde en snabb sidfläta innan jag gick ut till killarna. 
" So where´s the girls?" Frågade jag.
" We´ll meet them later." Sa Niall.
Jag nickade och tog på mig min jacka.
" So i´m done now." Sa jag och öppnade dörren.
Dom gick efter mig och vi gick ut. Gatorna var tomma. Inte en enda person var ute just nu. Konstigt. Klockan är endå tolv så några borde ju vara ute. Inte ens några bilar var ute. Helt vindstilla. Påminner om skräckfilmer där det bara är några som har överlevt något hemskt. Nej usch. Jag rös till av tanken och kollade över mot skogen där jag såg en skugga följa efter oss. Jag fortsatte att kolla och såg nu att det var en man. Han såg att jag kollade på han så han log med ett riktigt läskigt leende. Jag som gick bredvid Zayn böt plats med Liam så jag kunde få gå med Louis. Jag tog han i handen och höll hårt.
" What´s wrong?" Frågade han.
" There was a scary man over there." Sa jag och pekade mot skogen.
Borta. Han var helt borta. Skuggan såg man inte längre bara dimman som låg mot gräset.
" We are here so you don´t have to be scared." Sa Louis och drog mig närmare han.
" I know. So where are we going?" 
" To a café." Sa Harry och stannade till så han gick i samma takt som mig och Louis.
" Oh okay."
Vi fortsatte att gå i en kvart innan vi kom fram till ett fik. Fiket var inrett i ljusa färger riktigt ljusa färger. Några tavlor här och där. Här inne var det då mycket folk. Vi gick fram till disken där vi kollade igenom vad det fanns för fika. Efter en stunds tänkande så beställde jag en choklad muffins och festis. Medans killarna bestämde sig så tog jag ett bord. Några minuter senare så var killarna klara och vi satt nu och väntade på vårt fika. Zayn hade på sig öronfluffar. Om man nu säger så på sig och det såg riktigt roligt ut. Jag tog snabbt upp min mobil och tog kort på han. 
Yeeeah looking good ;) haha love to you buddie! x

Jag tröck på tweet och började äta på min muffins.
 
Efter några timmars skratt och shopping så var vi nu klara för att gå hem till mig. Tjejerna skulle komma vid sju vilket var om en timme. Vi hade kommit en bra bit innan jag såg mannen igen. Men den här gången så gick han på vår sida. Mot oss. Jag höll Louis hårt i handen igen och pekade diskret fram. Han kollade fram och såg mannen. Han stirrade direkt mot mig. När vi precis hade gått förbi han så kände jag hur någon drog i min arm. Jag skrek till högt och kollade bak.
" What the hell is wrong with you?" Röt jag till.
" Oh i´m sorry didn´t see you." Sa mannen.
" Watch it next time." Sa Louis och puttade undan mannen.
Han kollade argt mot oss men vi började gå. Jag kände i min jackficka och märkte att min mobil var borta.
" Louis have you seen my phone?"
" No." 
Vi stannade till. Jag kollade bak och såg mannen hålla på med min mobil.
" I´ll be right back." Sa jag och sprang fram till mannen.
" That´s my phone." Sa jag och räckte fram handen.
" Oh really?" Sa han och log med sitt äckliga leende.
" Give it to me i have to go." 
" Here you are." Sa han och gav mig min mobil.
Jag var påväg att gå till killarna innan han tog ett fast tag i mitt hår. 
" What is wrong with you?" Sa jag och försökte få loss hans hand från mitt hår.
" I want you." Sa han.
Han började släpa in mig till skogen som jag hade sett han vid.
" LOUIS!" Skrek jag allt vad jag hade.
Jag såg hur Louis kollade omkring och försökte se mig. Så fort han såg mig så började han springa allt vad han hade. 
" You´re not going with him." Sa mannen och slog till mig hårt i huvudet.
Den turen jag hade så var jag fortfarande vaken. Men riktigt ont i huvudet. Han släpade in mig till skogen och där stog en bil som såg övergiven ut. Fel hade jag tydligen. Han öppnade ena dörren och slängde in mig där.
" Let me go!" 
Han sa inget utan stängde dörren. Jag såg hur killarna hade sprungit efter men så fort han startade bilen så försvann dom allt mer och mer. Varför? Varför händer detta mig.
SORRY! Ber om ursäkt att det kommer ut så sent men har gjort andra saker. Men nu har ni det! :)
Hope you liked it! :)x

One Thing- Kapitel 22

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
Tydligen inte. Twitcamen kommer säkert ligga ute på youtube och där kommer jag också få hat. Jag la undan mobilen och lyssnade på Louis när han pratade. Jag kommer inte ihåg så mycket av vad han sa. För såklart så somnade jag till. Men jag somnade med ett stort leende på läpparna.
Tumblr_lr1gvctdsm1r2cl3vo1_500_large
" Rise and shine sunshine."
Jag kollade upp men blinkade några gånger innan jag såg att det var Louis som stog lutad över mig. Jag log stort och våra läppar möttes. 
" What time is it?" Frågade jag och gäspade stort.
" Half past eleven."
" That much already?"
" Yes. But i´ve made you some breakfast. It´s in the kitchen."
" I´ll be up in five minutes."
" I´ll be waiting in the kitchen." Sa Louis och gick ut ur rummet. 
Jag satt mig upp i sängen och kollade direkt på golvet. Varför vet jag inte. Jag reste mig efter en stund upp och gick ut till köket. På köksbordet så stog det pannkakor med sirap. Verkligen den bästa frukosten man kan tänka sig. 
" I love pancakes." Sa jag och satt mig ner.
" I knew you were going to be happy." Sa han och satt sig ner mittemot mig.
Jag högg in på pannkakorna och efter en stund så var dom uppätna. Jag klappade mig nöjt på magen och log stort åt Louis.
" That was yummy." Sa jag nöjt.
" Glad that you liked it. So what do you want to do today?"
" I don´t know. Go out for a walk maybe?"
" That´s a good idea. If you get dressed then we can go."
" But what about the dishes?"
" I´ll take it don´t worry. Now go and get dressed."
Jag reste mig upp och gick in till mitt sovrum med stora steg. Idag så gick det fort för mig att hitta kläder. Svarta jeans med hög midja och stor randig tröja. Jag kammade igenom håret lite snabbt innan jag tog på lite mascara. Jag betraktade mig själv i spegeln och tyckte jag såg riktigt bra ut. 
" Wow you´re looking good."
Jag hoppade till och kollade mot dörröppningen där Louis stog påklädd och klar.
" You scared me." Sa jag och tog djupa andetag.
" I´m sorry. Are you done?"
" Yes. Let´s go."
 
Solen ligger bakom molnen och vinden blåser. Jag såg på andra sidan av gatan att det var ett äldre par ute. Annars så var det lugnt ute. Vi gick i en lugn och härlig tystnad. Man kunde höra fåglarna kvittra och hackspättarna hacka på träden. Hösten börja falla in. 
" So what do you want to do now?" Frågade Louis.
" I don´t know. Go out to the forest?"
" Okay. Are you freezing?"
" Not that much."
" Okay. Let me now and i´ll get you warmer."
Jag kollade mot honom och log. Vi gick in till en skog och gick längst en stig. Det var riktigt fuktig i luften just där vi var. Det var inte alls fuktig i luften när vi gick på gatan men det är väl olika. Vi kom fram till en sjö där det låg en brygga. Jag gick lite snabbare och satt mig sedan ner och tog av mig skorna och doppade fötterna. Lite kyligt var vattnet men det dög. Louis kom och satt sig ner bredvid mig och la armen omkring mig.
" So Sofie i want to know more about you."
" What do you want to know?" Frågade jag och kollade på Louis.
" Just say something."
" Okay...hmm...well i have problem with my blood pressure it can get to low or to high. I don´t really remember and then i have some problem with my blood sugar. So i have to be carefull. I´m scared of drunk people. It dosn´t matter if i know the person or not i can get really scared. And i´m afraid of dogs and cats. I know i know it might sound silly but i can´t go near them, i´m afaraid that they will do something."
" Haha oh. But how is it to have like you know with the blood pressure and blood sugar. What can happen?"
" I can pass out and like i can get very sick. I have to eat something with sugar in it then i can get better or i can just take som fresh air."
" Oh."
" Yeah. Well i already know alot of things about you already." Sa jag och log.
" I know." Han log stort och tog sedan upp sin mobil.
" Can you do me a favour?" Frågade Louis.
" Sure."
" Look on twitter."
Jag tog snabbt upp min mobil och gick in på twitter. Jag började läsa på Louis tweet.
 
Out for a walk with my girl @officialsofie i love you so much never forget that! xx
 
Jag log stort och tröck upp tweet rutan
 
And i love you too @Louis_Tomlinson never ever forget that! xx
 
Mina mentions var såklart överfulla av hat. Snart orkar jag inte med all hat. Jag är en sådan person som tar åt sig av vad folk säger till en. 
" Should we head back home?" Frågade jag.
" Okay."
Vi reste oss upp och började gå hemåt. Det jag inte sagt till han är vad som hänt med min pappa när jag var sex år gammal. Han får nog reda på det idag. 
 
" So what do you want to watch?" Frågade Louis medans han knappade runt bland kanalerna på tv:en.
" I don´t know. There isn´t anything good on the tv today. As always."
" Then i know what you can do. Look on twitter."
" Why should i?"
" It´s fun."
" Fine."
Jag tog upp min mobil och kollade runt på twitter. Inget speciellt som vanligt. Jag tröck upp mina mentions och läste igenom några hat. Det var ett tweet som stack i hjärtat på mig. Mina tårar blev tårfyllda. Jag snyftade till lite.
" What´s wrong babe?" Sa Louis och la sin arm omkring mig och drog mig tätt intill han.
Jag räckte fram min mobil och visade.
" Read it out loud." Sa jag och torkade bort en tår som rann nerför kinden.
" Okay. Let´s see here...Why are you even togheter with Louis. El and Lou were perfect for eachother and then you came and ruin it. Please make us a favour and just leave him. It´s best for you and for him. You´re ugly and fat. Like how can he be togheter with you. Just break up right away. Peace." Hans röst ändrade från lugn till arg.
Mina tårar rann mer nu. Mest för att jag tänkte på pappa och för att all hat hade blivit för mycket. 
" She is a bitch. You´re not ugly and definitely not fat."
" But what if that is true?"
" She is jealous. I love you so so much Sofie. Never ever forget that. You´re the one for me."
Jag kollade upp mot han med tårar i ögonen innan jag kramade om honom hårt.
" I love you." Sa jag.
" I love you too. Never forget that." Sa han lugnande.
" And i have one thing that i have to tell you." Sa jag och lugnade ner mig.
" Tell me."
" When i was six something happend with my dad. He was in a accident with a motocross and a few months later he died." Min röst sprack när jag sa dom sista orden.
Jag reste mig snabbt upp ur soffan och sprang in till sovrummet och slängde mig direkt ner i sängen.Tårarna bara rann och rann. Mina snyftingar hade blivit allt högre. 
" Sofie. My love." 
Han satt sig ner bredvid mig och drog in mig i en varm kram.
" I just miss him. And the hate is getting even worse."
" I will never ever leave you. Even if we get hate i don´t care. I love you and they have to respect that."
" I have to do something to stop the hate." Sa jag.
" I already wrote a thing on twitter. Do you wanna see or should i say it?"
" You can say it."
" Okay i wrote like this. Why are you hating on her? She hasn´t done anything to you guys. Stop with the hate. If you think it would make me love her less then you have wrong. I just love her more and more, so stop with the hate right away."
" I love you." Sa jag och våra läppar möttes.
Okej dramat kommer snart så ni behöver inte oroa er :) Och innan någon frågar så ja min pappa är död på riktigt och jag har problem med både blodtryck och blodsocker men ni behöver inte oroa er :) För jag mår riktigt bra. Och sen så är jag även rädd för både hundar och katter låter löjligt men jag är riktigt rädd för dom haha! Aja kommentera vad ni tycker! :)x

One Thing- Kapitel 21

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
Jag tog på mig min rosa onepiece och satt upp håret lite slarvigt. Louis tog även på sig sin onepiece. Vi är likadana bara att hans hade tryck på sin och min hade inte det. Jag slängde mig ner i sängen och det var den härligaste känslan någonsin. Louis la sig ner bredvid mig och jag var snabb på att kura ihop med mig bredvid han.
" God this bed is so comfortable." Sa Louis.
" I know right. I love my bed."
" That is so true. I have my phone in my hand."
" Good information."
" Yes. Because i want you to look on twitter."
Jag tog upp min mobil och gick in på twitter. Jag fick lov att leta reda på hans tweet eftersom att jag följde en del och dom hade skrivit ganska mycket. Det var några bilder som hade kommit upp från idag på mig och Louis när vi kysstes i regnet. Äntligen såg jag hans tweet.
 
I just wanted to say that i love you. And we´re going to have the best two days of our lives :)x

Jag log stort och tröck upp tweet rutan.
 
That awesome feeling when you really like someone and they like you back...that is the best feeling ever. I love you! xx
 
Jag tröck på tweet och reste mig sedan upp. 
" Let´s make smoothies."
" Okay." Sa han glatt och reste sig snabbt upp.
Jag tog fram ingredienserna och tog fram en bunke innan vi började. Det tog inte så lång tid som jag trodde att göra smoothie. Jordgubbs smoothie. Det bästa som finns. Strax efter milkshake då. Louis gick iväg med våra glas in till vardagsrummet. Hoppas vi inte spiller någonting på soffan nu då. Skulle inte vara det roligaste att få göra rent en vit soffa. På tv:en fanns det såklart inge bra att kolla på. Som vanligt. Så istället för att kolla på tv:en så satt vi och pratade istället. 
" So Sofie. I saw your tweet. Do you really love me?" Frågade han lite blygt.
" No. I just wrote that because i wanted to." Sa jag ironiskt.
Han kollade med sina valpögon mot mig som är så svåra att stå emot. 
" Of course i love you. You´re my boy."
" And you´re my girl." Sa han glatt.
" So what time is it?" Frågade jag. 
" It´s...eight o´clock."
" Already?"
" Yes."
" No wonder that it´s getting darker outside."
" It´s september now." Sa Louis och log.
" I know. And we have to buy something for Nialls birthday."
" But that it´s like in twelve days."
" I know. But what does he like?"
" Nandos and Justin Bieber."
" Anything else?"
" Caps."
" Okay. But we can go to the store tomorrow and buy something."
" Not tomorrow. We can do it the next week."
" But come on Lou."
" We do it the next week. End of discussion."
" Fine."
" Naaw. Are you angry?" 
" No."
" Then give me a kiss."
" First you have to catch me." Sa jag och reste mig snabbt upp och började springa.
Jag hade inte tänkt på att han hade längre ben än mig och han är mycket snabbare. Så när jag var inne i sovrummet så tog han tag i mig och slängde ner mig i sängen. Jag skrattade högt innan jag kollade surt mot Louis igen.
" It´s not fair." Sa jag.
" What?"
" You´re much stronger and faster then me."
" Naaw. You´re to cute when you´re angry." Sa han och pussade mig snabbt innan jag brottade bort honom från mig. Jag log stort men fick inte ha min glädjestund väldigt länge innan han gjorde exakt lika sak.
" You´re so mean." Sa jag och lipade åt han.
Han skrattade högt innan han tog upp min dator och startade den. Jag brydde mig inte så mycket om det utan låg kvar i sängen. Efter en stund så började han prata med datorn. Normalt?
" And this is Sofie. Sofie say hi." Sa Louis.
" What are you doing?" Frågade jag och satt mig upp.
" Twitcam." 
" Oh. No Louis."
" Yes Sofie." 
Han satt sig ner bredvid mig och drog upp mig så jag satt lutad mot hans axel.
" Say hi to the fans."
" Hi fans." Sa jag snabbt.
" We´re a couple." Sa Louis och log stort.
Det var ju det vi skulle hålla hemligt. Nu kommer det vara jag som kommer få massa hat. Roligt.
" Louis. That was a secret."
" Nope. I love you and i want the world to know that."
Jag log stort och kollade upp mot Louis som redan kollade på mig. Han kysste mig snabbt innan han var social med datorn. 
Jag tog upp min mobil och gick in på twitter och såg mina mentions. Dom var överfulla. Mest hat om att jag snor Louis från dom. Bara några få var glada över att vi var tillsammans men det var inte många. Jag tröck upp tweet rutan.
 
I love you!xx 
 
Jag visste inte alls vad jag skulle skriva så det fick bara bli något enkelt. Klockan närmade sig nio och jag var hur trött som helst. Louis höll fortfarande på med min dator och hade twitcam. Medans jag stog inne i badrummet och borstade tänderna. Jag böt snabbt om till en stor tröja innan jag gick ut till Louis som pratade en hel del. Jag la mig ner under täcket och tog upp min mobil och kollade mina mentions igen. Ännu mer hat. Kan dom inte bara acceptera att vi är lyckliga tillsammans? Tydligen inte. Twitcamen kommer säkert ligga ute på youtube och där kommer jag också få hat. Jag la undan mobilen och lyssnade på Louis när han pratade. Jag kommer inte ihåg så mycket av vad han sa. För såklart så somnade jag till. Men jag somnade med ett stort leende på läpparna.
Kan säga såhär snart kommer det drama i novellen ;) Nu kommer ni längta va? Kommer tyvärr inte komma upp ett till kapitel idag för Caroline kommer sova över här. Så kommer vara social med henne. Men om ni har tur så kanske ni får ett till idag annars så får ni ju som vanligt ett kapitel imorgon! 
Ni ska veta att ni är dom bästa läsarna! :)x
 
 

One Thing- Kapitel 20

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
" You cold?" Frågade Louis.
" A little bit."
Han stannade till och kramade om mig. Nu blev jag då mycket varmare.
" Better now?" Sa han och tog min hand.
" Much better. Thanks."
" Anything for you my love."
" You´re to sweet."
" Is everything packed?" Frågade Paul och räknade alla väskor.
" Yes." Sa vi i mun på varandra.
" Okay. Then let´s go to the airport." Sa Paul och tog några av väskorna.
Jag var påväg att ta mina väskor innan Louis hann före och tog upp dom. Jag log mot honom och tog tag i hans arm och vi gick ut. Fansen hade samlat sig utanför hotellet. Säkert för att ta farväl av killarna eller för att få autografer eller kort. Louis var nog den enda av killarna som inte stannade. Men det kan man förstå för han höll ju i mina väskor. Fansen som stog där gjorde allt för att få Louis uppmärksamhet. Vissa tog kort på oss. Bara för att jag håller i hans arm. Kommer nog ligga ute på twitter sen när jag kommer hem. Skulle inte förvåna mig. Jag och Louis var dom första som kom in i bilen. 
" You didn´t want to take some pictures with them?" Frågade jag.
" Naaah. They´ll survive." Sa han och log.
" Well okay then."
" My mum called today."
" Okay. What did she say?"
" That it was fans outside the house in Sweden."
" Oh okay. They´re getting used to it. But if i was you i would write on twitter that you´re not in Sweden."
" I´ll do it right now."
Jag tog upp mobilen och tröck upp twitter.
 
Everyone that´s outside my house in Sweden. I´m not there. I´m on my way back home to Doncaster today :)x
 
Jag tröck på tweet och la undan mobilen. Killarna kom in efter en liten stund och vi åkte iväg till flygplatsen. 
Paul tog ut våra väskor ur bilen och vi gick in. Väl inne i flygplatsen så var det kaos. Fans överallt. Håll och kanter. Ja överallt. Turen vi hade så skulle vi åka i privatplan. Så vi kunde gå på på en gång. Vi gick alla nära varandra så vi inte skulle tappa bort varandra. Jag höll hårt i Louis hand och såklart så var det massor av papparazi fotografer där. Nu kommer det verkligen stå i tidningar och då får deras fans reda på det också. Hat kommer jag väl få. Men dom har ju inte tagit när vi kysst varandra så hat behöver jag inte få då. Vi satt oss i planet och minuten efter så lyfte vi. 
 
Jag öppnade dörren till min lägenhet och ställde in mina väskor. Louis stog utanför dörren och väntade på att jag skulle bli klar. I Doncaster så regnade det också så vi tänkte gå ut och gå i regnet. Alltid mysigt det. Speciellt om man har den speciella killen. Jag kollade snabbt igenom posten. Mest räkningar annars var det inge speciellt. Jag tog Louis hand och vi gick ut. Regnet öste verkligen ner så blöta blev vi på en gång. Jag såg en stor vattenpöl och sprang snabbt fram till den och hoppade i den. Louis kom och gjorde exakt samma sak. Jag slutade hoppa för att hämta andan. Louis kollade frågandes på mig.
" Just have to catch some air." Sa jag och andades tugnt.
" Okay. Then i can do this." Sa han och ställde sig framför mig.
Han lutade sig fram och våra läppar möttes. Jag har alltid velat kysst någon ute i regnet. Och med Louis det hade jag aldrig trott. Kyssen varade länge innan våra läppar sakta lämnade varandra. Jag log stort innan jag tittade upp. Louis log stort mot mig. 
" Let´s go home now." Sa Louis och tog min hand.
Vi sprang hela vägen hem till mig. Och vi hade ändå gått en bra bit. Men så jobbigt var det inte. Våra kläder var dygnsura. Som tur var så hade Louis sin ena väska med sig eftersom han skulle sova hos mig. Vi gick in med väskorna in till mitt sovrum och tog genast av oss våra blöta kläder som hade klibbat fast sig på huden. Jag tog på mig min rosa onepiece och satt upp håret lite slarvigt. Louis tog även på sig sin onepiece. Vi är likadana bara att hans hade tryck på sin och min hade inte det. Jag slängde mig ner i sängen och det var den härligaste känslan någonsin. Louis la sig ner bredvid mig och jag var snabb på att kura ihop med mig bredvid han.
Ett till kapitel. Yeeey! Ni är ju duktiga på att kommentera så varför inte ge er ett till kapitel? Här har ni det! Hope you liked it! :)x

One Thing- Kapitel 19

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
" And i like you too." Sa han och pussade mig på pannan.
" A kiss good night?" Frågade han lite försiktigt.
Jag kollade upp mot han och våra läppar möttes. Fjärilar i magen. Fyrverkerier. Underbart. Alla dom underbara orden passade in i den här speciella kyssen. Våra läppar lämnade sakta varandra. 
Jag kollade upp och log stort mot honom innan jag la mig ner och somnade.
Jag vaknade upp av att jag låg på Louis. Nu menar jag verkligen på. Det enda jag kom på att jag låg mot hans bröstkorg men inte mer. Jag kollade mot Louis som fortfarande sov. Jag la mig åt sidan och tog upp mobilen som låg på golvet. Klockan var halv åtta. Att jag alltid ska vakna så tidigt när jag är borta. Jag försökte somna om vilket inte alls gick. Efter en kvart så gav jag upp. Jag reste mig upp och kollade ut genom fönstret. Regn. Trevligt. Inne dag idag då. Jag tog på mig mina gråa mjukisbyxor och mitt vita linne. Skönt att bara ha det på sig när man ändå inte ska gå ut någonting. Jag satt upp håret i en boll och gick sedan ut till vardagsrummet där det stog fullt med öl flaskor och burkar. Niall låg däckad i soffan. Stackarn var väl så pass full att han inte orkade ta sig in till hans rum. Jag tog en påse och la in burkarna och flaskorna. Nu såg man bordet och det var ju bra. Jag gick tillbaks in till Louis som fortfarande låg och sov. Min mobil låg och vibrerade för fullt i sängen. Jag sprang snabbt fram och såg att det var mamma som ringde. Jag gick in till toaletten och svarade.
" Hej mamma." Sa jag.
" Hej gumman. Du. Du är med i aftonbladet."
" Är jag?"
" Ja. Har du vart med i X-factor?"
" Japp. Men jag kom inte med."
" Okej. Men du ska veta att det står fans utanför vårt hus."
" Ofta det gör?"
" Ja. Dom tror väl att du bor kvar fortfarande."
" Aha okej. Men hur har ni det?"
" Jodå det är bara bra. Hur är det själv då?"
" Det är toppen. Är i Danmark med killarna just nu. Men vi kommer åka hem om fyra dagar."
" Vilka är killarna då?"
" Louis, Liam, Niall, Harry och Zayn."
" Jaha okej vad roligt. Är dom vakna då?"
" Nej dom sover fortfarande."
" Jaha. Men du ska jag gå nu. Ska skjutsa iväg Hampus till skolan."
" Hälsa från mig."
" Det ska jag göra."
" Hej då."
" Hej då gumman."
Jag la på och tog upp kameran på mobilen. Jag tog ett kort och öppnade twitter.
Raining today :( but then i can cuddle with ;) haha curious? ;P 

Jag tröck på tweet och väntade spänt vad folk skulle skriva. Jag skrev ju inte Louis namn för då skulle dom bara fråga massa frågor. Efter en stunds väntande så var det många som undrade vem ;) var. Jag skrattade lite tyst och tröck upp tweet rutan.
Guys i promise you´ll find out sooner or later. Much love! xx

Så dom får reda på det någon gång. När vet jag inte. Papparazis brukar vara bra på att avslöja. Jag öppnade dörren och såg Louis sitta upp i sängen. Jag smög så tyst som möjligt och när jag var riktigt nära så tog jag sats och hoppade på han. Han kollade chockat bak men såg att det var jag. Jag log stort och kysste han lätt på munnen innan jag la mig ner.
" So Lou. I´m bored."
" Me too. What should we do?"
" Go out in the rain?"
" Okay."
" I was just kidding, you know that right?" Sa jag.
" We´re going out in the rain."
" Fine. Come on let´s go."
Vi båda reste oss upp och gick ut. Regnet bara öste ner. Det var inte lika varmt ute idag som det var igår. Jag huttrade till lite.
" You cold?" Frågade Louis.
" A little bit."
Han stannade till och kramade om mig. Nu blev jag då mycket varmare.
" Better now?" Sa han och tog min hand.
" Much better. Thanks."
" Anything for you my love."
" You´re to sweet."
Nästa kapitel uppe nudå. Inte det bästa men jag vill ge er kapitel varje dag. Vem vet kanske slänger jag in ett till kapitel idag? Om ni är duktiga på att kommentera så får ni nästa del idag! :)x

One Thing- Kapitel 18

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
" Guys, you´re not going to take a shower?" Frågade jag Harry och Liam.
" No. We did it this morning." Sa Liam.
" Okay."
" But what are you guys going to do?" Frågade Harry och la ner sin mobil i fickan.
" Don´t know." Sa jag.
" Maybe go out and eat something and then rent a movie and buy snacks." Sa Louis.
" That´s a good idea." Sa jag och log.
" Bye guys. See you tomorrow!" Sa jag till killarna och dom gick iväg.
Nu var det bara jag och Louis kvar. Paul följde med killarna vilket var bra. Louis satt fortfarande kvar vid soffan och höll på med mobilen. 
" Louis. I want snacks." Sa jag och tog på mig skorna.
Han log stort och reste sig äntligen upp från soffan och kom in till hallen och tog på sig sina skor. Jag tog även på mig en jacka eftersom att det började bli kyligare på kvällarna nu. 
Vi började på vår vandring runt Köpenhamns gator efter en affär där vi kunde köpa snacks. Vi gick en stund innan vi hittade på en liten affär. 
" We can go in here." Sa jag och pekade på affären.
Han nickade och vi traskade in. Där inne var det bara godis, drickor, chips ja allt man kan tänka sig. Vi tog en korg och började gå runt. 
" Do you want something special?" Frågade Louis.
" Pringles." Sa jag och mina ögon lystes upp.
 Han pekade på en hylla lite längre bort där det stog pringles i olika storlekar och smaker. Jag gick snabbt fram dit och la ner en. Vi plockade på oss bra mycket innan vi var klara för att gå. 
" So what movie do you want to see?" Frågade Louis.
" Titanic."
" That´s a pretty long movie. Are u sure?"
" Yes. I´m sure."
" Okay then titanic it is." Sa Louis och gick till kassan.
Jag gick ut så länge medans han fixade med filmen. Efter en liten stund så kom han och vi började gå tillbaks till hotellet. Det var då jag kom på att vi inte hade ätit någonting. Eller ja killarn ahade säkert ätit något men det har inte jag. Och det har nästan gått en hel dag. 
" Louis before we go back can we like eat something. I´m pretty hungry." Sa jag och precis då kurrade min mage.
" Sure. Look they have McDonalds here." Sa han och pekade åt vänster.
Jag gick med snabba steg in dit och kände doften av mat. Min mage började kurra ännu mer. Jag drog i Louis arm så han kunde gå snabbare. Kön var inte så lång men det var endå mycket folk där inne. 
" I want chicken nuggets with fries please. And a cola for that." Sa jag.
" Anything more?"
" Louis?"
" I´ll take the same as her. And Sofie i´ll pay."
" No Louis i pay."
" No Sofie." 
Jag hann inte säga något mer innan han gav killen i kassan pengar. Vi tog vår mat och satt oss ner. Vi fick blickar på oss nästan hela tiden. Vissa var påväg fram till oss men ångrade sig lika snabbt. Vi åt upp vår mat rätt snabbt och gick tillbaks till hotellet.
När vi väl kom fram till hotellet så satt vi oss i soffan på en gång och startade filmen. Ungefär halva filmen hade gått och vi hade redan ätit upp all snacks. Jag kände hur tröttheten knappade in. 
" You tired?" Frågade Louis.
Tydligen hade jag gäspat fast jag inte märkt det.
" No not at all." Sa jag och lutade mig mot Louis axel.
" If you´re tired then just go to bed. We can watch the movie tomorrow."
Jag sa inget utan reste mig trött upp och gick raka vägen in till sovrummet. Badrummet kändes så långt borta fast det inte var det. Jag borstade tänderna och böt om till pyjamas innan jag la mig ner i sängen. Louis kom efter ett tag och la sig ner bredvid mig. Dörren hade han också stängt. Ganska bra om killarna staplar in fulla. Louis la sig nära mig vilket inte gjorde mig någonting. Så trött som jag var nu så spelar det ingen roll alls. 
" I had fun tonight." Sa Louis och la armen omrking mig.
Jag la mitt huvud på hans bröstkorg och höll med.
" Me too. And you know what? I really really like you." Sa jag och gäspade ännu en gång.
" And i like you too." Sa han och pussade mig på pannan.
" A kiss good night?" Frågade han lite försiktigt.
Jag kollade upp mot han och våra läppar möttes. Fjärilar i magen. Fyrverkerier. Underbart. Alla dom underbara orden passade in i den här speciella kyssen. Våra läppar lämnade sakta varandra. 
Jag kollade upp och log stort mot honom innan jag la mig ner och somnade.
Förlåt för att det inte blev så långt eller så romantiskt som jag trodde :/ Men här har ni det. Gud vad snäll jag är! :)
Hope you liked it! :)x

One Thing- Kapitel 17

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
Jag måste berätta för henne att jag har känslor för henne. Bara jag ser henne så blir jag glad. När hon är glad så är jag glad. Hennes kramar är dom bästa jag vet. Jag ångrar mig så mycket att jag skrek åt henne idag. Varför gjorde jag det ens för? Jag saknar min familj men endå jag behövde inte skrika på henne. Jag ska försöka prata med henne när vi kommer fram till hotellet. Jag bara måste det.
" We should go out and party." Sa Zayn så fort vi kom in till vårt rum.
" But are we free tomorrow?" Frågade jag.
" Yes." Sa Liam.
" Then let´s party." Sa jag och gick in med Sofie in till vårt sovrum som vi delade på.
Hon höll på att leta efter kläder hon skulle ha. Jag tycker då själv att dom kläderna hon hade på sig nu var fina. Men ja tjejer gillar ju att byta om. 
" Sofie?" Frågade jag lite försiktigt.
" Yeah." Sa hon och kollade upp mot mig.
" I..uhm i like you." 
Där. Jag sa det. Men undrar hur hon ska svara tillbaks. Hoppas hon tycker om mig.
" I like you too Lou."
" You do?" 
" Yeah you´re my buddie." Sa hon och log.
" Yeah..right." Sa jag och satt mig ner i sängen och tog ett djupt andetag.
" But i like you more."
Hon kollade chockat upp och blev lite småröd på kinderna.
" You do?"
" Yeah i do."
" Well i like you too Louis."
" Really?"
Jag kollade mot henne med en förvånad min. Jag som trodde hon skulle säga något helt annat. 
" Yeah." Sa hon och hade kläder i sin famn som hon la på en stol.
Hon kom fram till sängen och satt sig bredvid mig.
" I like you Louis."
" And i like you Sofie. What do you say if we stay here while they are out?"
" Sure. But just let me take a shower first. I´ll be right back then we can talk more."
" Okay."
Hon gick iväg in till badrummet. Yes. Hon gillar mig. Jag reste mig snabbt upp och gick till vardagsrummet där Niall satt. Jag satt mig ner bredvid han och la armen skämtsamt runt om han.
" She likes me." Sa jag nöjt.
" Who?"
" Sofie. She likes me." Sa jag igen med en nöjd min.
" Haha. That´s awesome man."
" I know."
" So you ready to party?"
" No. I´m staying here with Sofie. We´re going to talk."
" Okay. Where is she now?"
" She is taking a shower."
" But i have to take a shower."
" There is one more bathroom in this room."
" Zayn is in there."
" I´ll tell her to be quick."
" Thank you."
" No problem."
Jag reste mig upp och innan jag skulle säga till Sofie att skynda sig så gick jag in till Harrys rum. Där inne satt han och Liam. 
" She likes me." Sa jag.
" Congrats man." Sa Harry.
" Thank you. And by the way we´re not going out tonight. We´re staying here."
" Are you sure?" Frågade Liam.
" Yes. If you´ll excuse me i have to go and tell one thing to Sofie."
Jag gick ut från Harrys rum fortfarande med ett stort leende på läpparna. Jag gick in till vårt sovrum där badrummet även låg. Jag knackade ganska hårt på dörren så hon skulle höra.
" What?" Hörde jag henne säga ganska högt.
" Hurry up. Niall wants to take a shower."
" But there is two bathrooms."
" Zayn is there."
" I´m just getting dressed then he can take a shower."
" Okay. I´ll tell him that."
Jag gick in till vardagsrummet igen där Niall satt.
" She is just getting dressed then you can go to the bathroom."
" Okay. Thanks man."
" No problem."
Sofies perspektiv:
Jag satt på mig mina mjukisbyxor och ett vitt linne över. Ganska skönt att inte gå ut. Fulla människor som klänger på en. Nej usch. Det vill jag verkligen inte. I sånna fall så skulle jag vart nära killarna hela tiden. Fast ja dom dricker ju också. Liam han kan ju dricka nu när han har två njurar men han vill inte det. Så han skulle jag kunna vart med då. Fast nej det är bättre att stanna här. Dom har ledig dag imorgon. Så dom kommer väl komma hem sent och sova hela dagen. Då blir det att umgås med Louis hela dagen imorgon. Han gillar mig mer som vän. Det visste jag inte alls. Fast han hade ju saknat mig men det kan man ju göra även fast man är kompisar. Jag gillar ju också han. Så vem vet vad som händer? Jag gick ut till vardagsrummet där killarna satt samlade. Utom Zayn och Niall som duschade. Zayn duschar verkligen länge. Killarna kollade upp och log stort åt mig. Jag satt mig bredvid Harry som satt och spelade på sin mobil. Vilket Liam och Louis också gjorde.
" Guys, you´re not going to take a shower?" Frågade jag Harry och Liam.
" No. We did it this morning." Sa Liam.
" Okay."
" But what are you guys going to do?" Frågade Harry och la ner sin mobil i fickan.
" Don´t know." Sa jag.
" Maybe go out and eat something and then rent a movie and buy snacks." Sa Louis.
" That´s a good idea." Sa jag och log.
Om jag får tre kommentarer så får ni nästa kapitel idag. Och vem vet kanske blir det väldigt mycket romantik i nästa del? Kommentera nu så får ni nästa redan idag! :)

One Thing- Kapitel 16

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
Jag kollade upp lika fort. Nu var tydligen killarna klara. Jag reste mig trött upp.
" How many interviews left?" Frågade jag.
" Six." Sa Liam och log.
Vi gick ut till bilen och så fort jag satt mig ner så lutade jag mig tillbaks och somnade. 
Jag vaknade upp av ett ryck. Tydligen så hade jag ramlat ur. Ur ja vadå? Jag kollade frågandes omkring mig och såg att jag fortfarande var i bilen. Snällt av dom att få låta mig få sova fast bilen kanske inte är det bästa stället. Jag reste mig upp och satt mig på min plats. Solen hade gått i moln och det såg ut att bli regn ute. Jag kollade på klockan och den var kvart över tre. Jag måste ha sovit riktigt länge så dom borde vara klara med intervjuerna snart. Dörren till bilen öppnades och in kom Louis, Zayn, Niall, Liam och Harry. Dom såg att jag var vaken och deras leende blev större. Den här gången var det Zayn som satt sig bredvid mig. Bilen startade och vi åkte iväg.
" Are you done now?" Frågade jag.
" We have just one more then we´re done for the day."
" Great." Sa jag och gäspade högt. 
" Are you that tired?" Frågade Zayn.
" Yeah." Sa jag och lutade mig mot Zayns axel.
Vi satt tysta i bilen eftersom dom inte ville göra mig sur för att jag var trött. Vilket var snällt. 
Vi kom fram till den sista radio stationen efter en halvtimme. Nu ska jag följa med dom in för annars kommer väl jag bara att somna om igen. Sova får jag göra när vi kommer tillbaks till hotellet. Vi blev hälsade av en kvinna runt 30 års åldern. Brunt medel långt hår och klar blåa ögon. Vältränad var hon också. Hon välkomnade killarna på danska. Vilket jag inte förstog alls varför hon gjorde det. Eftersom att killarna inte kan danska. Inte jag med för den delen så jag kan inte översätta. Intervjuen började och hon pratade fortfarande på danska. Killarna stog där och nickade och såg förvirrade ut. Stackars dom. Jag gick ut från studion och satt mig ner på en stol och väntade på killarna. Intervjuen tog inte alls lång tid. Några minuter bara. Killarna kom ut från studion. Dom såg ut som stora frågetecken. 
" She was so weird." Sa Louis.
Killarna höll med. Vi gick ut till bilen och nu skulle vi sitta i två timmar i bilen. Så lång tid för att åka till hotellet. Jag får helt enkelt hålla ut. Jag satt mig först och sen var det ju det här med platserna. Killarna ville ju så gärna sitta bredvid mig. Efter en stund så vart det Louis som fick sitta bredvid mig. Killarna var helt slut och det förstog jag. Haft intervjuerna halva dagen. Klockan är lite över fyra och det skulle ta två timmar att åka till hotellet så alla kommer nog ha somnat i bilen. Så rätt som jag hade så var det Zayn som somnade först. Sen Niall, Liam och Harry. Det var bara jag och Louis som var vakna nu. 
" Are you tired?" Frågade Louis.
" A little bit." Sa jag och gäspade.
" You don´t have to stay awake just because i am."
" You sure?" 
" Yeah."
Jag lutade mig mot hans axel.
" Is it okay?" Frågade jag.
" With what?"
" That i´m leaning to your shoulder."
" It´s okay."
Jag svarade inte utan slöt mina ögon och somnade till.
Louis perspektiv:
Hon är så himla vacker när hon sover. Killarna sover. Sofie sover. Paul sitter där fram och kör så det är bara han och jag som är vakna. Jag sitter mellan Sofie och Liam. Båda lutar sig mot mina axlar. Vilket inte gjorde mig någonting. Jag gillar henne verkligen. Varför kan jag inte säga det för. Jag gillar dig. Så svårt ska det inte vara. Men hon kanske reagerar helt fel och vill aldrig mer prata med mig. Sluta vara sådan fegis. Så svårt är det inte. Visst när det gällde Eleanor så var det enkelt men nu med Sofie så är det en helt annan sak. Vi har inte känt varandra så länge än. En månad ungefär. Om bara en dag så är det septemeber. Då är det ungefär en månad kvar tills Sofie fyller år. Jag måste berätta för henne att jag har känslor för henne. Bara jag ser henne så blir jag glad. När hon är glad så är jag glad. Hennes kramar är dom bästa jag vet. Jag ångrar mig så mycket att jag skrek åt henne idag. Varför gjorde jag det ens för? Jag saknar min familj men endå jag behövde inte skrika på henne. Jag ska försöka prata med henne när vi kommer fram till hotellet. Jag bara måste det.
Tänkte först om jag skulle skriva Louis perspektiv på engelska men tänkte det blir nog lättast om det är på svenska. Men ni får skriva. Vill ni ha engelska eller svenska när det är killarnas perspektiv?
Hope you liked it! :Dx

One Thing- Kapitel 15

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
" You don´t believe me?"
" I´m sorry but no i don´t believe you."
" Naaah. You´re mean sometimes."
" Thank you. I take that as a compliment."
" Now you have to come with us. Just because you were mean."
" Fine!" Sa jag lite småsurt.
"Yeeey." Sa han glatt.
" Wake up!" 
Jag kollade chockat upp och såg Louis stå där påklädd och klar. 
" What?" Sa jag och gnuggade ögonen.
" If you don´t go up now i´m seriously going to go and get a bucket with ice cold water and throw it on you. We´re going to be late if you don´t get ready!"
" Relax! I´m going up now. If you can just leave me alone for a few minutes then i can get ready."
" You have five minutes. Then we´re leaving." Sa Louis och gick ut från rummet.
Shit. Har dom så bråttom? Eller så är han väl bara på dåligt humör. Någonting är det i alla fall. Jag reste mig upp från sängen med ett stort suck. På fem minuter så ska jag hinna välja kläder, fixa håret sen sminka mig. Ja jag får väl helt enkelt skynda mig. Jag öppnade snabbt min väska och tog fram en svart kjol och en vit pösig skjorta. Till det så tog jag på mig en klocka och ett armband. Sedan ett halsband som jag fått av mamma innan jag åkte till Doncaster. Håret borstade jag bara igenom och sminket blev väldigt enkelt. Lite mascara sen så var jag klar för att gå. Jag tog min väska och la i pengar och mobilen. Jag tog mina solglasögon och gick sedan ut till hallen där killarna stog och väntade på mig. Jag tog på mig mina svarta ballerinaskor innan vi gick ut till Paul som stog och väntade. Vi hoppade in i en svart stor bil och körde iväg på en gång. Jag satt bredvid Niall som gäspade hela tiden. Jag kollade upp och kollade mot Louis som såg irriterad ut. Undra varför? Solen lyser och på gatorna så såg man bara äldre personer som var ute och gick. Klockan måste inte vara så speciellt mycket om det knappt är några ute. Jag tog upp mobilen och såg att den var halv åtta. Nu förstår jag varför det knappt var några ute. Jag lutade mig tillbaks och lyssnade på killarnas prat. Louis var den enda som inte pratade. Varför måste han vara så sur för? Verkligen jobbigt. Jag petade Niall lite löst på armen och han kollade frågandes på mig. 
" What´s wrong with Louis?" Viskade jag i hans ena öra.
" I don´t know." Sa han och ryckte på axlarna. 
Jag nickade lite svagt. Bilen stannade och vi var framme. Killarna gick ut först. Harry hjälpte mig ur bilen vilket var väldigt snällt. Det var några fans utanför radio studion. Såklart så stannade killarna och tog kort och skrev autografer. Nu var det jag som fick vänta på dom. Det gick ganska så snabbt för dom och vi var snart inne. Dom skulle gå in till själva studion om fem minuter så dom satt i en soffa och väntade. Alla utom Louis. Det var nu jag skulle ta chansen och fråga honom vad det är som har hänt. För det måste ha vart någon eller någonting som gjort han så sur. Jag gick sakta men säkert fram till Louis.
" Lou, can i talk to you?" Frågade jag lite försiktigt. 
Han gjorde inte en min. Han höll bara på med mobilen.
" Lou!" Sa jag högre.
Han kollade surt upp mot mig. 
" What?" Sa han surt.
Jag kollade på killarna som kollade chockat på Louis. Harry var påväg att resa sig upp. Fast jag sa åt han att inte göra det.
" Can i talk to you?" Frågade jag ännu en gång. 
Han suckade och följde efter mig. Jag tog ett djupt andetag innan jag kollade mot Louis.
" What´s wrong?" Frågade jag.
" Nothing." Sa Louis och kollade på sin mobil.
" Don´t lie to me."
" It´s nothing. Okay?!" 
" Then why are you so angry? And why are you screaming at me for?" 
" You won´t get it if i told you."
" Stop looking at the phone! And say what´s wrong?"
Han kollade upp mot mig med tårfyllda ögon. Innan jag han säga något så kramade han om mig.
" I just.." Sa han knappt hörbart.
" You just what?" Frågade jag lite försiktigt.
" I miss my family so much."
" Lou. They miss you too. But hey.." Sa jag och kollade in i Louis ögon." It´s not a long time left." Sa jag och kramade om han igen.
" I know. I´m sorry that i yelled at you."
" It´s okay. Don´t think about that. I think you have to go inside now." Sa jag och log.
Han kramade om mig en sista gång innan han gick in med killarna. Men han kom ut lika snabbt. Jag kollade frågandes på han och han kom närmre mig och drog med mig in till studion.
" But Lou. No." Sa jag.
" Don´t say no all the time. Stand here." Sa han och placerade ut mig.
Det var fullt med sladdar där jag stog. Killarna intog deras placeringar och så började dom fråga ut dom. Jag tog upp min mobil och gick in på twitter. Nya följare som var fans och sen så var det Liam, Harry, Zayn och Niall. 
 
Having a great time here in Denmark with the boys. Early morning today just beacuse the boys wanted me to go with them. Haha but i love you all! xx

Jag tröck på tweet och la ner mobilen i min väska. Killarna såg ut att ha så roligt även Louis skrattade vilket gjorde mig glad. Det värsta som finns för mig är att se när någon nära gråter eller är arg. Undra om jag verkligen ska följa med dom till alla intervjuer. Eller om jag bara åker tillbaks till hotellet och är där tills dom är klara? Fast det låter ju bara tråkigt. Nej jag är kvar med dom. Jag smög ut från studion och gick och satt mig ner vid en soffa. Jag la mig efter en stund ner i soffan och slöt ögonen. Jag kollade upp lika fort. Nu var tydligen killarna klara. Jag reste mig trött upp.
" How many interviews left?" Frågade jag.
" Six." Sa Liam och log.
Vi gick ut till bilen och så fort jag satt mig ner så lutade jag mig tillbaks och somnade. 
Ni kommer få TVÅ kapitel idag känns som julafton för er ;) Haha nej men jag blev klar med det här kapitlet igår så ska vara snäll och ge er ett till idag! :D
Hope you liked it! :)x
 

One Thing- Kapitel 14

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
Jag log stort och tog min väska och vi började gå mot gate 12. Där planet skulle vara. Louis gick först medans jag gick tätt efter. Vi kom in till planet och det såg riktigt lyxigt ut. I like it alot. Vi fick sitta vart vi ville så vi satt oss ner bredvid varandra. Vi tog på våra säkerhetsbälten och planet lyfte kort därefter. Jag tog snabbt upp mobilen och gick in på twitter och skrev ett tweet.
Happy girl right here! Guess who just picked me up at the airport? ;) Denmark here we cooome! x
" HI." Sa Liam så fort vi kom in till hotell rummet.
Jag log varmt åt killarna som hade rest sig upp och kramat om Louis. Det var som en stor gruppkram. Jag stog på sidan om och kollade på dom innan Zayn såg mig och kramade om mig.
" You don´t know how much he missed you." Viskade han i mitt öra.
" Tell me later."
" I will." Sa han och log med sitt underbara leende mot mig.
Dom andra killarna brydde sig inte så mycket utan dom gick och satt sig i soffan.
" Louis. Where am i going to sleep?"
" In my room. I´ll show you." Sa han och drog med mig in till hans rum.
I hans rum så stog det bara väskor. Det var inte stökigt. Vilket förvånade mig. Fast om jag tänkte efter så åkte dom ju till Danmark idag. Jag ställde mina väskor bredvid Louis. Klockan är runt åtta på kvällen och vi alla är nog hungriga. 
" Louis are you hungry?" Frågade jag.
" Yeah actually i am."
" What do you say if you, me and the boys go out and eat something."
" That´s a great idea."
Jag gick till killarna som tydligen hade hört vad vi sagt. Dom stog redo vid dörren för att gå. Jag satt på mig mina skor och vi började vandra runt vid stan. Någonstans måste det väl finnas att äta. Jag kom på efterkälke på grund av att mitt ena skosnöre åkte upp. Jag ropade åt dom att jag bara skulle knyta skosnöret men dom måste inte ha hört. Killarna fortsattte bara att gå medans jag snabbt fick lov att knyta skosnöret. Tillslut blev jag klar och då hade i alla fall Zayn sett att jag var väldigt långt bakom. Han stannade och väntade in på mig. Jag sprang snabbt fram till han och nu var det vi två som var efter killarna.
" Zayn. Tell me what have Louis said about me?"
" Well that you are one of his near friends and that he misses you."
" Only that?"
" And one more thing. But that i can´t tell you." Sa Zayn och log mot mig.
" Aaah i hate when you have secrets." Sa jag surt.
" Haha i promise that he will tell you sooner or later."
" I hope so."
" Now come on. Let´s walk faster."
 
Vi högg in på maten vi precis fick. Efter nästan en timmes letande efter ett ställe att äta på så hittade vi på en pizzeria. Inte så mycket folk vilket var ett plus. Vi satt där i lugn och ro och åt. Då och då berättade Louis några skämt som fick Niall att börja skratta. Hans skratt smittar av sig så det blev ett skratt kalas. Jag satt mellan Liam och Harry. Vilket var lite små jobbigt. Dom försökte få mig att skratta så fort jag skulle dricka. Louis kollade på mig lite då och då och log. Jag log svagt tillbaks. 
" You done?" Frågade Harry.
" Yes. Let´s go." Sa jag och reste mig upp.
Vi gick ut och började gå mot hotellet igen innan Louis tog tag i min arm och stoppade mig. 
" Can´t we just go for a walk?"
" Sure. Boys we´re going for a walk." Sa jag och killarna nickade och gick.
Vi började gå mot en stig som det var väldigt mycket träd vid. Bara vi inte gå vilse nu. 
" So Sofie. Have you missed me?" Frågade Louis.
" Naaah. Not really."
Han kollade på mig sårat medans jag bara skrattade.
" Of course i missed you." Sa jag och log.
" I´ve missed you too."
Vi kom ut från stigen och nu var det mest gräs. Högt gräs. Vi gick så försiktigt vi kunde så inte vi skulle trilla. Louis stannade till.
" What?" Frågade jag.
" Nothing. I just."
" Just what?"
" I´ve missed you. So can i get a hug?"
Jag gick fram till honom och kramade om honom. Han höll om mig hårt som fick mig tillslut lite svårt att andas.
" Louis. I can´t breathe."
Han kramade om mig lösare vilket vart mycket bättre. Jag släppte tillslut taget om han och vi började gå tillbaks till hotellet.
" So what are you guys doing tomorrow?"
" Some interviews then we´re free for the day."
" Okay."
" Do you want to come with us?"
" No i can stay at the hotel."
" You sure?"
" I´ll think about it."
" Okay. But please say yes. Then maybe i´m not that nervous."
" You? nervous? Haha i don´t think so."
" You don´t believe me?"
" I´m sorry but no i don´t believe you."
" Naaah. You´re mean sometimes."
" Thank you. I take that as a compliment."
" Now you have to come with us. Just because you were mean."
" Fine!" Sa jag lite småsurt.
"Yeeey." Sa han glatt.
Kanske inte det bästa kapitlet men men ni får ett kapitel i alla fall! Statestiken sjunker också :( kanske några som börjat skolan redan? När börjar ni? Jag börjar på måndag så då kommer det bli ett kapitel om dagen ni behöver inte oroa er för det! I promise! 
Hope you liked it! :)x
 

One Thing- Kapitel 13

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
I miss some people so much that it hurts :(
@Louis_Tomlinson we miss you too babe. But it´s not a long time left :)
@OfficialSofie it´s like a week but it feels like a year! :(
@Louis_Tomlinson hey where´s the happy Lou? i want him NOT the sad one :P
@OfficialSofie i´m still here but now get ready! :)
Jag la undan mobilen och reste mig upp och gick in till sovrummet. Nu ska jag välja kläder också. 
Den turen jag har så hittade jag på kläder på en gång. Blåa jeans och en t-shirt med text på. Enkelt men snyggt. Jag tog på mig en ring och borstade igenom mitt hår innan jag började med sminket. Några drag med mascaran sen lite puder sen klart. Nu är jag klar. Vänta i ungefär två timmar innan jag ska åka. Jag tog upp min mobil och skickade iväg ett sms till Louis. Det tog bara några sekunder innan han svarade.
 
Yeah you can take some clothes with you. Not telling you anymore.
 
Jag tog fram en väska och började packa ner nödvändiga saker. Tandborste, kläder. hårborste. Ja helt enklet nödvändiga saker. Men varför jag ska ha med mig det. Det vet jag inte. Får jag reda på då när jag kommer fram. Jag kommer inte orka i två timmar så jag kan ju lika gärna åka nu. Det kommer ta ett tag innan jag kommer fram. Jag tog min väska och gick ut till bilen. Jag startade igång den och åkte iväg. Det är så fint i Doncaster. Så lugnt. Barnen är ute och leker på deras gårdar. Medans föräldrarna satt och kolla på. Jag fokuserde på vägen igen så jag inte skulle köra av. Skulle inte vara så trevligt. Det skulle ta minst en halvtimme innan jag skulle komma fram till flygplatsen. Så då får jag vänta i en och en halv timme innan personen kommer. 
 
Nu var det snart dags att träffa personen som jag skulle möta. Undra vem det egentligen kan vara? Jag satt vid ett fik och väntade. Om baar några minuter så skulle personen komma. Jag drack upp det sista av colan och reste mig sedan upp och gick ut från fiket och väntade. Det kom en hel del personer från ett hörn. Mitt bland alla personer så tyckte jag att jag kände igen en person mycket väl. Jag kollade lite noggrannare och min min ändrades från frågandes till ett stort leende. Han såg mig och sprang raka vägen fram till mig. Det första han gjorde var att han drog in mig i en varm kram. 
" I told you not to do anything stupid." Sa jag och en tår rann nerför kinden.
" I´m not." Sa Louis.
" But why did you went home?" Frågade jag och släppte taget om Louis. 
" I´m just picking you up. You´re going with me to Denmark."
" I am?"
" Yes. We have a private plane."
" Cool. When we´re leaving?"
" Now."
Jag log stort och tog min väska och vi började gå mot gate 12. Där planet skulle vara. Louis gick först medans jag gick tätt efter. Vi kom in till planet och det såg riktigt lyxigt ut. I like it alot. Vi fick sitta vart vi ville så vi satt oss ner bredvid varandra. Vi tog på våra säkerhetsbälten och planet lyfte kort därefter. Jag tog snabbt upp mobilen och gick in på twitter och skrev ett tweet.
 
Happy girl right here! Guess who just picked me up at the airport? ;) Denmark here we cooome! x
Kort kapitel men trodde dom skulle bli långa men så fel jag hade! :( Aja två kapitel fixade jag åt er. Snällt tycker jag! :D
Hope you liked it! :)x

One Thing- Kapitel 12

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
Jag kollade på mina följare och dom hade ökat så sjukt mycket. Från 63 till 17 890. Tänk att jag har så många som stöttar mig. Jag kollade även mina mentions och såg att det var många som tyckte jag skulle följa dom eller svara på deras tweets. Jag tröck upp tweet rutan.
Can´t tell you what just happend. But what i can say that i´m so happy for all your support. I love you all! xx
Jag la ner mobilen och reste mig upp och fördröjde tiden.
Jag öppnade dörren till min lägenhet och kände doften av att jag var hemma. Den underbara känslan man får när man kommer hem. Jag ställde alla mina väskor i sovrummet innan jag slängde mig ner i sängen och tog upp mobilen. I just den sekunden jag tog upp mobilen så ringde Louis.
" Hi." Sa han.
" Hi Louis."
" So what´s up?"
" Nothing. Just laying in the bed. You?"
" Same here. We´re in Germany right now and then we´re going to Denmark and the last country is England."
" England?" Frågade jag chockat.
" Some shows then we´re free for two months."
" That´s great. I have some bad news Louis.."
" What?"
" I´m not going to sing on the live perfomences."
" What happend?"
" I don´t know she said no." Sa jag lågt.
" I wish i could be there with you right now so you could have a shoulder to cry on."
" Naaw. You´re to sweet."
" I miss you though." Sa han.
Jag kunde inte hjälpa det utan jag började flina för mig själv.
" I miss you too. It would be so cool if i would just go to Germany and be with you guys." Sa jag glatt.
" It really would. Then i would be so happy."
" But where in Germany?"
" In Berlin."
" For how long?"
" Today and then tomorrow we´re leaving and going to Denmark. We´re going to be there for like a week before we go back home again."
" Oh i have to wait so long to meet you guys?"
" Yeah. I´m sorry."
" Well then i have something to look for."
" You´re getting a hug when i´m coming home." Sa han.
" I better hope it´s a long one." Sa jag och log för mig själv.
" I promise. As long as you want it to be."
" I miss you so much buddie."
" You don´t realise how much i miss you? Just call Kim or Lovisa then you will hear."
" Haha i will. But Louis i think i´m going to take a long shower now then make some tea and then answer alot of tweets."
" You´ll do that. I´m one of your followers and said to my fans that they were going to follow you."
" That´s very sweet of you. Talk to you later or maybe on twitter?"
" We´ll talk on twitter. Bye love."
" Bye boobear."
Jag la på och tog en handuk innan jag gick in till badrummet och ställde mig i duschen. Det bästa med att duscha det är att man får tänka. Och man kan sjunga hur högt man vill också. Det är en fördel. Faktiskt riktigt skönt att få vara hemma igen om man tänker efter. Men mitt liv kommer väl inte vara som det var förr längre. Eftersom att jag var med i X-Factor. Men vem vet? Ja inte jag då i alla fall. Killarna kommer hem om några veckor och jag ser verkligen fram emot det. Fast jag känner ju bara Louis men jag lär ju känna killarna efter ett tag. 
Jag stängde av duschen och gick ut och tog på mig mjukis kläder. Skönt och enkelt när man bara ska vara hemma hela dagen och bara slappa framför datorn med en kopp te. Louis hade nämn mig i ett tweet. Det ska jag också kolla. Jag gick in till köket och kokade i ordning vatten. Efter några minuter så var vattnet klart. Jag tog som vanligt vanilj te. Min favorit. Jag gick in till mitt sovrum och satt mig ner i sängen och startade datorn. Det tog några minuter innan datorn startade. Det första jag gjorde var att gå in på twitter. 
 
Gonna try answer as many tweets as i can from you guys! Lots of love! :)x
 
Jag tröck på tweet och började svara på massa tweets. Det var en del frågor som jag svarade på och vissa följde jag bara utan att svara. Efter en stund så tog jag en paus från twitter och la undan datorn. Jag la mig ner i sängen och började tänka. 
Mitt liv kommer nog aldrig bli detsamma nu. Men för mig gör det ingenting. Jag älskar att stå på scenen även om jag har scenskräck. Jag har fått nya vänner som betyder så mycket för mig. Speciellt Louis. Kimberly, Jennifer och Lovisa också men dom har jag knappt pratat med vilket jag lär göra snart. Mamma har jag nog inte ens ringt än tror jag. Det kan jag göra senare. Killarna kommer snart hem och jag längtar riktigt mycket. Men det skulle endå vara roligt om jag skulle åka till dom som en överaskning. Fast ja nu är det ju så att dom är på turné så det kanske inte blir så bra då. Fast om man saknar någon så kan man ju alltid åka till den. Men det kostar. Nej jag får helt enkelt vänta. Jag reste mig upp och gick in till vardagsrummet med mobilen i handen. Jag satt igång tv:en och började kolla runt på kanalerna. Inget som verkar bra att kolla på. När jag hade tappat hoppet så såg jag att X-Factor var på. Jag kollade lite och det är nu det stog mellan mig och Ashley. Det är liksom inget jag vill kolla på. Min mobil började lysa. Jag tog upp mobilen och såg att det var Louis som ringde. Igen? 
" Miss me that much?" Frågade jag ironiskt.
" I do." Sa han sorgset.
" What´s wrong?"
" Can you drive to the airport? In like 3 hours?"
" Why?"
" You´ll see then. God i miss you so much." Sa Louis.
" I miss you too Louis. But you gotta stay strong it´s not a long time left."
" I know. But be at the airport. Promise?"
" I promise that. Don´t do anything stupid now."
" I won´t."
" Good. Well i´ll be at the airport in three hours."
" Good. Well bye i guess. And go on twitter."
" Okay. Bye Louis."
" Bye."
Varför ska jag till flygplatsen för? Ska väl kanske möta någon kompis till han eller något sånt. Eller kanske hans mamma? Någonting är det i alla fall. Jag tog upp twitter på min mobil och såg Louis tweet.
 
I miss some people so much that it hurts :(
 
@Louis_Tomlinson we miss you too babe. But it´s not a long time left :)
 
@OfficialSofie it´s like a week but it feels like a year! :(
 
@Louis_Tomlinson hey where´s the happy Lou? i want him NOT the sad one :P
 
@OfficialSofie i´m still here but now get ready! :)
 
Jag la undan mobilen och reste mig upp och gick in till sovrummet. Nu ska jag välja kläder också. 
Kommer ett till om någon timme! Lovar det! Men vem kan det vara vid flygplatsen? Ja det får ni reda på i nästa kapitel! Och innan någon frågar så kommer det vara drama i den här novellen. Självklart men det är om några kapitel.
Hope you liked it! :)x
 

One Thing- Kapitel 11

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
" So how are you?"
" I´m really good Sofie. How are you?"
" I´m a bit tired."
" Then you can just sleep."
" I´m sleeping on the floor."
" Oh."
Vi pratade i ungefär en timme innan vi la på. Jag somnade till på golvet. Inte det bekvämaste men man gör ju det bästa av situationen.
Jag gick runt i cirklar och bet på mina naglar. Vet att man helst inte ska göra det men så nervös jag är just nu. Jag har kommit vidare till Cheryls hem. Eller ja hem och hem. Är inte så säker på att det är hennes hem. Jag hade gått vidare från bootcamp till att nu kanske få chansen att sjunga inför tusentals människor. Skulle vara helt ofattbart. Men nu är det så att det står mellan mig och Ashley. Dagen innan hade jag sjungit inför Cheryl och för Demi. Jag fattar inte hur hon kunde få Demi till England. Helt ofattbart. Det gjorde mig ännu mer nervös men jag hoppas verkligen att det gick bra och att jag gick vidare. Jag gick till dörren där jag skulle få höra mitt beslut. Dermot stog där och väntade på mig.
" How does it feel?" Frågade han.
" I´m nervous."
" Well good luck Sofie. It´s your turn to go in."
Jag nickade och han öppnade dörren. När jag kom in så satt Cheryl i soffan och såg riktigt allvarlig ut. Mina ögon var blanka. Bara för att jag var påväg att gråta. Jag satt mig ner i soffan och kollade på henne.
" Hi." Sa Cheyl.
" Hi." Sa jag svagt.
" First of all i want to say that. You´ve come so far. You´re a great singer and performer but i just don´t know if you can stand on the stage and sing your heart out."
" I promise i can." Sa jag och en tår rann nerför kinden.
" I already talked to Ashley and...."
Det kändes som en evighet innan hon sa det.
" It´s bad neews. I can´t take you with me to the live stage. I´m sorry Sofie."
Mina tårar rann mer än vad dom gjorde innan. Allt det jag gjort. För ingenting? Jag kollade sårat mot Cheryl men endå Ashley förtjänar att gå vidare.
" Can i get a hug?" Frågade hon med tårar i ögonen.
Jag lutade mig fram och gav henne en stel kram. Hon viskade i mitt öra.
" I´m really proud of you Sofie. You´re gonna go far. Never forget that you have the voice."
Jag sa inget utan släppte taget. Hon kollade på mig med tårar som rann nerför kinden.
" Thank you Cheryl." Sa jag bara innan jag reste mig upp.
Jag började gråta ännu mer nu när jag gick ut möts jag av Dermot.
" How did it go?" 
" I didn´t make it." Sa jag.
Han kramade om mig och då kom tårarna ännu mer. Han släppte mig efter en stund och började prata lite med mig innan jag gick iväg och började packa ihop mina väskor. Jag ska flyga hem på en gång till Doncaster. Ingen mening att vara kvar. Nu låter jag så himla negativ men finns inget att göra nu. Jag satt mig i bilen som skulle köra mig till flygplatsen. 
Tjugo minuter senare så var jag framme och väntade på flyget. Några fans hade kommit fram och frågat om autograf och bild. Helt ofattbart att jag har fans. Jag är inte van med det än. Jag skulle vänta i ca en timme på planet så då kan jag ju kolla twitter vilket jag inte gjort på ett bra tag. Jag kollade på mina följare och dom hade ökat så sjukt mycket. Från 63 till 17 890. Tänk att jag har så många som stöttar mig. Jag kollade även mina mentions och såg att det var många som tyckte jag skulle följa dom eller svara på deras tweets. Jag tröck upp tweet rutan.
 
Can´t tell you what just happend. But what i can say that i´m so happy for all your support. I love you all! xx

Jag la ner mobilen och reste mig upp och fördröjde tiden.
Så kort men jag spolade fram tiden rejält för vill inte göra er uttråkade! Men för att gottgöra er så kommer ni få två LÅNGA kapitel imorgon bara för att jag gjorde sådant kort idag. Btw såg ni One Direction på OS? Jag gjorde det och det kom tårar och jag satt och skakade. Så himla stolt över hur långt killarna har kommit! Nu kommer dom få massor av nya fans men jag kan stolt säga att jag är en Directioner to the end!
But i hope you liked it! :)x

One Thing- Kapitel 10

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
" What song?" Frågade jag nyfiket.
" What makes you beautiful." Sa hon glatt.
" Oh good for you."
" What song did you get?"
Jag öppnade mitt brev.
" Uhm i´m gonna sing glad you came by The Wanted." Sa jag och log.
" Well we can practise togheter." Sa hon och log.
" Sure. Let´s do this." 
(Ashley)
Vi hade båda sjungit för varandra flera gånger bara för att vi inte skulle ställa oss uppe på scenen och va hur nervösa som helst. Det har gått riktigt bra. Hon har en sjukt bra sång röst. Vi hade inte sovit många timmar under natten. Kanske en eller två. Så utslitna var vi båda två. Men nu får vi helt enkelt vänja oss med det. Det kommer ju gå över snart så då tänker man inte alls på det. Jag hoppas verkligen att jag går vidare. Första utslagningen är redan idag. Om jag inte går vidare så vet jag faktiskt inte hur jag ska reagera. Inte så värst ledsen skulle jag väl bli. Men endå besviken. Nej Sofie nu får du vara possitiv. Det kommer gå bra det kommer gå bra.
" Sofie it´s time." Sa Ashley.
Jag kollade lite nervöst mot Ashley som var påväg upp mot scenen. Jag tog ett djupt andetag innan jag sprang ikapp Ashley. Vi båda gick upp på scenen med en del andra. Dom tog från höger sida till vänster. Jag och Ashley stog längst mot höger så det var ett tag kvar innan vi skulle få sjunga. Ashley skulle sjunga precis innan mig. Det kom till hennes tur. Hon gick fram till markeringen och började sjunga. Så duktig på att sjunga. Jag kände i min ena ficka att min mobil började vibrera. Nej inte nu. Säkert Louis som ringer. Jag kollade mot juryn som hade fullt upp med att kolla i deras papper och kolla upp mot Ashley då när hon sjöng. Jag tog diskret upp min mobil och såg att det var Louis som ringde. Jag satt den på ljudlöst och la sedan tillbaks mobilen i fickan. Perfekt tajming. Precis när jag la ner mobilen så var det min tur att gå fram och sjunga. Jag gick fram till markeringen och musiken startades på en gång. Jag började sjunga innan Simon gjorde ett stopp tecken. Dom tackade oss och vi fick gå av scenen. Jag tyckte själv att det gick riktigt bra hoppas bara att dom tycker det. Nu var det andra grupper som skulle gå upp och sjunga innan vi får vårat resultat. Jag satt mig ner vid soffan vi hade suttit på dagen innan. Ashley var vid några andra och pratade. Hon har verkligen lätt för att hitta kompisar. Jag tog upp min mobil och kom på att Louis hade ringt. Jag letade reda på han i kontakt listan och hittade på han. Det lät några signaler innan han svarade.
" Sofie. Why didn´t you answer me earlier today?"
" Because i was just about to sing."
" Oh, how did it go?"
" I don´t know yet. It´s still some groups left to perfom."
" But what did you think?"
" The song was okay but i think that i´m going throug to the next round. I hope so."
" Okay. Well that´s good." Sa han glatt.
" Yeah. So what are you and the guys doing?"
" Well we´re at the supermarket."
" In Spain?"
" Yeah. Niall wanted some food."
" Haha i have a feeling that he loves food."
" Haha no kidding."
" Well when are you coming back to England?"
" In three weeks."
" But you´re going to so many countries."
" I know but in three weeks."
" Okay. Well do you miss home?" Frågade jag.
" I miss my family. And you my friend."
Jag log lite för mig själv och vart tyst. Lite väl för tyst.
" Sofie are you still there?"
" Oh yeah i´m still here. Well i miss you too." Sa jag glatt.
" So when i´m home i better hope that you´re still in the x-factor."
" I hope so too."
" Well i better get going now. The boys call me lazy and yeah. But i´ll call you later. When i´m in the hotel room."
" Do that. Bye."
" Bye."
Jag la ner mobilen igen och lutade mig tillbaks i soffan och slöt ögonen för en stund. 
" Sofie. Wakie wakie."
Jag kollade upp och där stog Ashley. Jag reste mig upp från soffan och kollade mot klockan. Senast jag kollade var den runt elva nu är den sex. Har jag sovit så länge? 
" What is it Ashley?"
" It´s our turn to go in."
Jag reste mig nervöst upp och tog Ashleys hand. Hon kollade på mig och log. Vi gick till scenen och ställde oss efter en lång rad. Simon började ropa upp alla möjliga namn. Inte mig.
" Okay i only have three people left to call up." Sa Simon.
Jag kollade nervöst mot Ashley som stog och skakade.
" Can Eric please take one step forward."
Bara två namn kvar nu. Snälla bli oss två. Snälla. Mina tårar rann nu nerför kinderna en efter en.
" Can Ashley please take one step forward."
Hon kollade på mig och släppte taget om min hand. Nu var det bara ett namn kvar. Tänk om det inte blir jag.
" And the last one is.......Sofie."
Jag släppte all oro och tog ett steg framåt.
" If i called your names. Your throug to the next round."
Jag log stort innan vi fick lov att gå av scenen igen. Men vi blev uppropade lika snabbt igen. Vi gick upp på scenen och såg att det stog en person på scenen. Är det nu vi ska dansa?
" Hi guys. My name is Johanna and i´m going to learn you how to dance."
Yes. Äntligen får jag visa mina moves. Jag gjorde dom stegen hon gjorde och det gick riktigt bra. I slutet var det jobbigare för då var vi alla så trötta Vi stog nog och dansade i ca två timmar innan vi fick gå av scenen. Klockan var elva så nu snart måste ju Louis ringa. Soffan var upptagen så jag la mig ner på golvet. Precis då ringde min mobil. Jag tog snabbt upp den och svarade.
" Hi Louis."
" How did it go?"
" I´m throug to the next round."
" Yeeeeey!" Sa han glatt.
" So how are you?"
" I´m really good Sofie. How are you?"
" I´m a bit tired."
" Then you can just sleep."
" I´m sleeping on the floor."
" Oh."
Vi pratade i ungefär en timme innan vi la på. Jag somnade till på golvet. Inte det bekvämaste men man gör ju det bästa av situationen.
Jag kommer spola fram lite också så det inte blir så långtråkigt då blir det ju inte nå roligt att läsa. Så det behöver ni inte oroa er för! Hope you liked it! :)x
 

One Thing- Kapitel 9

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
" Promise?"
" I promise. I have to go now. But i´ll be back." Sa Louis och log.
" Well see you later." 
Han kramade snabbt om mig innan han gick iväg. Så nu ska jag bo i ett hus fullt med främlingar. Ja vi får väl se hur det går.
" Hi how did it go for you?" Frågade en tjej.
Jag kollade mot henne och möttes av hennes klarblåa ögon och perfekta blonda håret.
" I got two yes and one no." Sa jag och log.
" Oh that´s great."
" Yeah." 
" Oh i´m Ashley. Nive to meet you." Sa hon och log.
" And i´m Sofie. So how did it go for you?"
" They all said yes." Sa hon stolt.
" Oh, that´s great!" Sa jag.
" Yeah. So we maybe be roomates. If we both get through the bootcamp."
" But. Louis told me that i was going to move in to a house." Sa jag chockat.
" Well if you get through the bootcamp you´ll get to move into the house."
" Oh." Sa jag och tog upp min mobil.
Jag knappade in Louis nummer och ringde upp han. Jag gjorde en gest åt Ashley att jag skulle bara prata i telefonen en liten stund. Hon nickade och jag gick iväg. Det lät några signaler innan han svarade.
" Hi Sofie. What´s up? Missing me already?" Sa Louis ironiskt.
" You´re such a liar."
" Wait, what did i do?"
" I thought i was just going to the house like right away. You didn´t mention any bootcamp."
" I did. But you probably didn´t lissten to me."
" But when am i moving in to the house?"
" You´ll see if you get through."
" Okay. But when is your flight going?"
" Ten minutes."
" Oh. But have a great time now. Take care."
" You too Sofie. Bye."
" Bye."
Jag log lite för mig själv innan jag gick tillbaks till Ashley som satt vid bordet fortfarande.
" So who did you talk to?" Frågade hon nyfiket.
" Louis."
" Louis who?"
" Tomlinson."
" OMG DO YOU KNOW HIM?!" Frågade hon och skrattade lite smått.
" Haha yes i know him."
" You have to let me meet him. Please."
" Well sure."
" Thank you thank you." Sa hon och reste sig upp från stolen och kramade om mig.
" No problem. But there is a little problem."
" What is that?" Frågade hon.
" They are on a Europe tour right now."
" For how long?"
" I don´t know." 
" Okay."
Vi satt och pratade ett bra tag innan vi blev inropade till juryn. Det var jag, Ashley och några andra tjejer. Jag och Ashley kollade nervöst mot varandra medans vi gick upp till scenen. Det var bara Louis, Cheryl och Simon där.
" Hi girls." Sa Simon.
" Hi." Svarade vi.
" You girls were called in here because we wanted to talk to you."
" Girls, we just wanted t let you know that now it is going to be bootcamp and you´re going to dance and sing alot so eat and drink alot." Sa Cheryl.
" We start in the morning." Sa Louis.
Vi nickade och vi alla kollade på varandra. Det var tydligen det enda dom ville säga. Vi gick av scenen och började tänka på om vi skulle dansa eller om vi skulle sjunga. Det spelar ingen roll för mig vad det blir. Jag var dansare när jag var mindre och jag älskade verkligen det. Så nu kan jag få visa mina moves. Vi satt oss ner vid en soffa som stog längst en kant. 
" So Ashley what do you think?"
" Of what?"
" The dancing and that we´re going to sing."
" Oh fun i guess." Sa hon och log.
Vi pratade en stund innan det kom fram en man till oss och gav oss ett varsina brev Vi båda kollade på varandra och tänkte nog samma sak. Hon öppnade först sitt brev och hennes leende blev allt större. 
" What song?" Frågade jag nyfiket.
" What makes you beautiful." Sa hon glatt.
" Oh good for you."
" What song did you get?"
Jag öppnade mitt brev.
" Uhm i´m gonna sing glad you came by The Wanted." Sa jag och log.
" Well we can practise togheter." Sa hon och log.
" Sure. Let´s do this." 
Kort kapitel men ja här har ni det i alla fall! Btw blogg.se låter mig inte ladda upp bilder så ni fick inte se hur Ashley ser ut. Men så fort det funkar så kommer ni få se hur hon ser ut!
Hope you liked it! :)x