Senaste:
Det var han som jag hörde grät. Zayn harklade sig och killarna kollade frågandes på honom. Jag stog bakom honom och tog ett steg framåt och Louis var den första upp på fötterna och kom fram till mig.
" Gosh i´ve missed you so much." Snyftade han fram.
Mina tårar rann nerför kinderna. Inte ett ord kom ut från min mun. Jag kramade om honom hårt. Aldrig någonsin att jag ska släppa taget om honom igen. Aldrig någonsin.
" You don´t know how worried i was." Viskade Louis fram.
" He is here."
Han släppte taget om mig och kollade med stora ögon.
" Say what?"
" He is here. In the building." Viskade jag fram.
" Does he know where you live?" Utbrast Harry oroligt.
Jag suckade högt och satt mig ner i soffan mellan Harry och Niall. Louis trängde sig i soffan så han satt bredvid mig. Jag tog ett djupt andetag.
" First i asked him if i could have my phone back. It wasn´t a problem there but then he took me and ran out to the forest..." Jag försökte hålla inne tårarna så gott som jag kunde.
" Then he threw me in a car and drove of to a house. I really don´t remember because i passed out. I woke up in a cage and it was all dusty and grose in there. I saw that the door was open and i just ran. He was after me and he had a gun with him. I was so scared. So so scared..." Tårarna rann nerför kinderna. En efter en.
" Then he followed me all the way to the apartment so he is here right now."
Jag orkade inte förklara så noggrant utan bara babblade på. Niall satt och höll mig i ena handen medans jag försökte berätta mer noggrannare. Tjejerna bara stog upp och lyssnade. Det enda som hördes det var mina snyftingar medans jag berättade. Killarna satt i soffan och nickade så jag visste att dom hängde med.
" So that´s what happend." Sa jag lågt.
" How is it with your foot?" Frågade Niall.
" It hurts but it´s not a big thing."
" But we have to check it." Sa Liam bestämt men lugnt.
" Not today. I have to go."
Jag reste mig upp och gick in till sovrummet och stängde snabbt igen dörren och slängde mig ner i sängen. Mina tårar rann mer än förut just nu. Min fot gör riktigt ont. Jag saknar min pappa allting går helt fel just nu. Ingenting går som jag vill. Varför måste livet vara så svårt ibland? Dom enda som kan få mig på bättre humör är mina fans, familjen och killarna. Tjejerna vet jag inte riktigt. Visst dom kan väl få mig på bättre humör men jag känner knappt dom. Dörren öppnades långsamt och in kom Louis. Han satt sig försiktigt ner i sängen.
" Are you sure you not want to go to the hospital?" Frågade han försiktigt.
" Yes. The only thing i want right now is to go back home to Sweden and be with my family." Snyftade jag fram.
Han sa inget. Jag tänkte efter på vad jag sa och märkte att det lät ganska taskigt mot Louis. Jag reste mig upp och lutade mig mot väggen.
" I didn´t mean like that. I just meant that i want to go home and see my family."
" I understand. What if we take the next flight to Sweden?"
" But the guys and Kim, Jennifer and Lovisa?"
" They will understand you."
" But that is mean to them."
" Do you want to go home or not?"
Jag funderade ett tag innan jag nickade svagt på huvudet. Han reste sig snabbt upp ur sängen och hämtade min dator som låg inne i vardagsrummet. Bara några sekunder senare så satt han i sängen och höll på med datorn.
" So the next flight is tomorrow at eight o´clock."
" In the morning?"
" Yes."
" Okay. That´s fine."
" Then i´ll fix it right away."
" Oh my god." Utbrast jag.
" What?"
" The man." Sa jag och reste mig snabbt upp ur sängen.
Jag haltade fram till ytterdörren och såg hur han kollade in i det lilla hålet. Mitt hjärta stannade för en sekund innan jag kollade så att det verkligen var låst.
" I KNOW THAT YOU´RE IN THERE!" Hörde jag han skrika.
Jag gick med snabba steg in till sovrummet där Louis höll på.
" What´s wrong?"
" The man i was talking about. He is standing outside the door."
" Is he?"
Jag nickade. Han reste sig snabbt upp och var påväg fram till dörren innan jag hindrade honom.
" Don´t."
" But he took you away from me."
" I know but i just want to take a nap and i don´t want to hear any sounds then."
" But what about them?" Sa han och pekade in mot vardagsrummet.
" They can sleep on the couch."
" Okay. I´ll tell them. Go and take a nap or just sleep and i will be there in just a few minutes.
Han pussade mig snabbt innan jag gick in till sovrummet. Jag gick in till badrummet och borstade tänderna lite snabbt innan jag böt om till min pyjamas. Jag slängde mig ner i sängen och sekunden efter somnade jag.
Känns som att kapitlerna bara blir kortare och kortare. Men ni har tur idag. För om jag inte hade haft så ont i halsen som jag har just nu så skulle jag gymmat och då skulle jag vart så trött efteråt. Men nu följde inte jag med så ni får ett kapitel! Yeeeey! :Dx