.

Tydligen inte. Twitcamen kommer säkert ligga ute på youtube och där kommer jag också få hat. Jag la undan mobilen och lyssnade på Louis när han pratade. Jag kommer inte ihåg så mycket av vad han sa. För såklart så somnade jag till. Men jag somnade med ett stort leende på läpparna.

" Rise and shine sunshine."

Jag kollade upp men blinkade några gånger innan jag såg att det var Louis som stog lutad över mig. Jag log stort och våra läppar möttes. 

" What time is it?" Frågade jag och gäspade stort.

" Half past eleven."

" That much already?"

" Yes. But i´ve made you some breakfast. It´s in the kitchen."

" I´ll be up in five minutes."

" I´ll be waiting in the kitchen." Sa Louis och gick ut ur rummet. 

Jag satt mig upp i sängen och kollade direkt på golvet. Varför vet jag inte. Jag reste mig efter en stund upp och gick ut till köket. På köksbordet så stog det pannkakor med sirap. Verkligen den bästa frukosten man kan tänka sig. 

" I love pancakes." Sa jag och satt mig ner.

" I knew you were going to be happy." Sa han och satt sig ner mittemot mig.

Jag högg in på pannkakorna och efter en stund så var dom uppätna. Jag klappade mig nöjt på magen och log stort åt Louis.

" That was yummy." Sa jag nöjt.

" Glad that you liked it. So what do you want to do today?"

" I don´t know. Go out for a walk maybe?"

" That´s a good idea. If you get dressed then we can go."

" But what about the dishes?"

" I´ll take it don´t worry. Now go and get dressed."

Jag reste mig upp och gick in till mitt sovrum med stora steg. Idag så gick det fort för mig att hitta kläder. Svarta jeans med hög midja och stor randig tröja. Jag kammade igenom håret lite snabbt innan jag tog på lite mascara. Jag betraktade mig själv i spegeln och tyckte jag såg riktigt bra ut. 

" Wow you´re looking good."

Jag hoppade till och kollade mot dörröppningen där Louis stog påklädd och klar.

" You scared me." Sa jag och tog djupa andetag.

" I´m sorry. Are you done?"

" Yes. Let´s go."

 

Solen ligger bakom molnen och vinden blåser. Jag såg på andra sidan av gatan att det var ett äldre par ute. Annars så var det lugnt ute. Vi gick i en lugn och härlig tystnad. Man kunde höra fåglarna kvittra och hackspättarna hacka på träden. Hösten börja falla in. 

" So what do you want to do now?" Frågade Louis.

" I don´t know. Go out to the forest?"

" Okay. Are you freezing?"

" Not that much."

" Okay. Let me now and i´ll get you warmer."

Jag kollade mot honom och log. Vi gick in till en skog och gick längst en stig. Det var riktigt fuktig i luften just där vi var. Det var inte alls fuktig i luften när vi gick på gatan men det är väl olika. Vi kom fram till en sjö där det låg en brygga. Jag gick lite snabbare och satt mig sedan ner och tog av mig skorna och doppade fötterna. Lite kyligt var vattnet men det dög. Louis kom och satt sig ner bredvid mig och la armen omkring mig.

" So Sofie i want to know more about you."

" What do you want to know?" Frågade jag och kollade på Louis.

" Just say something."

" Okay...hmm...well i have problem with my blood pressure it can get to low or to high. I don´t really remember and then i have some problem with my blood sugar. So i have to be carefull. I´m scared of drunk people. It dosn´t matter if i know the person or not i can get really scared. And i´m afraid of dogs and cats. I know i know it might sound silly but i can´t go near them, i´m afaraid that they will do something."

" Haha oh. But how is it to have like you know with the blood pressure and blood sugar. What can happen?"

" I can pass out and like i can get very sick. I have to eat something with sugar in it then i can get better or i can just take som fresh air."

" Oh."

" Yeah. Well i already know alot of things about you already." Sa jag och log.

" I know." Han log stort och tog sedan upp sin mobil.

" Can you do me a favour?" Frågade Louis.

" Sure."

" Look on twitter."

Jag tog snabbt upp min mobil och gick in på twitter. Jag började läsa på Louis tweet.

 

Mina mentions var såklart överfulla av hat. Snart orkar jag inte med all hat. Jag är en sådan person som tar åt sig av vad folk säger till en. 

" Should we head back home?" Frågade jag.

" Okay."

Vi reste oss upp och började gå hemåt. Det jag inte sagt till han är vad som hänt med min pappa när jag var sex år gammal. Han får nog reda på det idag. 

 

" So what do you want to watch?" Frågade Louis medans han knappade runt bland kanalerna på tv:en.

" I don´t know. There isn´t anything good on the tv today. As always."

" Then i know what you can do. Look on twitter."

" Why should i?"

" It´s fun."

" Fine."

Jag tog upp min mobil och kollade runt på twitter. Inget speciellt som vanligt. Jag tröck upp mina mentions och läste igenom några hat. Det var ett tweet som stack i hjärtat på mig. Mina tårar blev tårfyllda. Jag snyftade till lite.

" What´s wrong babe?" Sa Louis och la sin arm omkring mig och drog mig tätt intill han.

Jag räckte fram min mobil och visade.

" Read it out loud." Sa jag och torkade bort en tår som rann nerför kinden.

" Okay. Let´s see here...Why are you even togheter with Louis. El and Lou were perfect for eachother and then you came and ruin it. Please make us a favour and just leave him. It´s best for you and for him. You´re ugly and fat. Like how can he be togheter with you. Just break up right away. Peace." Hans röst ändrade från lugn till arg.

Mina tårar rann mer nu. Mest för att jag tänkte på pappa och för att all hat hade blivit för mycket. 

" She is a bitch. You´re not ugly and definitely not fat."

" But what if that is true?"

" She is jealous. I love you so so much Sofie. Never ever forget that. You´re the one for me."

Jag kollade upp mot han med tårar i ögonen innan jag kramade om honom hårt.

" I love you." Sa jag.

" I love you too. Never forget that." Sa han lugnande.

" And i have one thing that i have to tell you." Sa jag och lugnade ner mig.

" Tell me."

" When i was six something happend with my dad. He was in a accident with a motocross and a few months later he died." Min röst sprack när jag sa dom sista orden.

Jag reste mig snabbt upp ur soffan och sprang in till sovrummet och slängde mig direkt ner i sängen.Tårarna bara rann och rann. Mina snyftingar hade blivit allt högre. 

" Sofie. My love." 

Han satt sig ner bredvid mig och drog in mig i en varm kram.

" I just miss him. And the hate is getting even worse."

" I will never ever leave you. Even if we get hate i don´t care. I love you and they have to respect that."

" I have to do something to stop the hate." Sa jag.

" I already wrote a thing on twitter. Do you wanna see or should i say it?"

" You can say it."

" Okay i wrote like this. Why are you hating on her? She hasn´t done anything to you guys. Stop with the hate. If you think it would make me love her less then you have wrong. I just love her more and more, so stop with the hate right away."

" I love you." Sa jag och våra läppar möttes.