.

" Bye!" Sa jag och stängde dörren.

Idag ska jag få åka hem till Sverige. Mamma vet ingenting om det. Så det kommer bli en rolig överaskning för henne. Min fot hade blivit värre men jag var bestämd över att inte åka in till sjukhuset att kolla. Jag tog upp min rosa stora resväska och packade ner det sista. Klockan var sju och vi behövde verkligen åka om några minuter. Jag la ner det sista i väskan och ställde väskan i hallen. Louis hade åkt hem och packat i sin väska så han skulle komma om några minuter bara. Jag tog försiktig på mig mina converse. Vilket inte var så speciellt skönt på min ena fot. Den var både svullen och blå. Men för det så ska jag inte till sjukhuset. Jag tog min väska och öppnade dörren. Utanför dörren så stog Louis. Han var precis påväg att plinga men hoppade till när jag öppnade dörren.

" I can take this." Sa han och tog min väska.

Vi tog hissen ner och gick sedan ut till hans bil som stog parkerad lite längre bort. Han startade bilen och vi åkte iväg.

" For how long are we staying?" Frågade jag.

" About four days."

" Only four?"

" I have some shows in London."

" Oh, can i come with you?"

" Of course."

 

" Ready to go on the plane?" Frågade Louis och tog tag i min hand.

" Yeah." Sa jag och log nöjt.

Vi gick ombord på planet och där var det fullt med folk som skulle till Sverige. Eller ja det är vad jag tror i alla fall.  Vi letade reda på våra platser och jag märkte att jag fick sitta bredvid ett litet barn i fyra års åldern. Det här kommer bli roligt. Louis satt längst ut och några fans hade kommit fram till honom. Även jag har signerat lite saker. Rätt så häftigt. Att personer man inte känner som kommer fram och säger att dom beundrar en väldigt mycket osv. 

Planet lyfte och på en gång så började det lilla barnet bredvid mig att skrika. Även ett barn som satt bakom mig sparkade på stolen. Den här flygresan kommer bli väldigt roligt. Eller inte. Jag suckade högt och satt mig tillslut i Louis knä. 

" They are just kicking and screaming all the time." Sa jag och suckade återigen.

Han skrattade vilket fick mig att le. 

" But they are getting tired eventually. Don´t worry." Sa han och la armarna runt om min midja.

" I do hope so."

Jag satt i hans knä ett bra tag innan en flygvärdinna kom fram till oss.

" Excuse me miss. But you have to sit on your seat." Sa hon vänligt.

" Okay. I´m sorry." Sa jag och satt mig ner på min plats.

Dom höll fortfarande på och sparka och skrika vilket gjorde mig galen. Hoppas dom blir trötta snart.

 

" Finally we´re home." Sa jag och klev ur den gula taxi bilen.

" Your house is so adorable." Sa han och tog min hand.

Jag log stort mot honom innan jag gick in till huset. 

" Vem är det?" Hörde jag mamma ropa inifrån köket. 

" Det är jag." Sa jag.

Mamma kom ut ur köket med en frågandes min innan hon såg mig och blev helt till sig.

" Åh vad jag har saknat dig." Sa hon och kramade om mig.

" Jag har saknat dig med."

Hon släppte taget om mig och kollade på Louis.

" Vem är det här då? Kan det vara Louis kanske. Ni är överallt i tidningar. Bilder när ni kysser varandra. Kramar varandra. Ja allt."

" Mum this is Louis. Louis this is my mum Ulrika."

" It´s a pleasure to meet you." Sa Louis artigt.

" It´s nice meeting you too." Sa hon och kramade om honom.

" Så vad sägs om att gå in till köket och ta en fika?" Frågade mamma.

" Visst." 

Jag gick in till köket där jag såg mina syskon satt. Hampus och Samuel. Gud vad jag hade saknat dom. Hampus var snabb uppe på fötterna och sprang in i min famn. Jag kramade om honom en stund innan jag gav Samuel en kram. Vi satt oss ner runt bordet och började prata om allting som hade hänt i Doncaster. Hampus var stört förtjust i Louis. Han satt och spelade spel med honom och pratade engelska med honom. För att vara 8 år så är han riktigt duktig på engelska. Jag log stort mot dom båda. Louis är riktigt bra med barn. 

" Så gumman. Vad ska ni göra nu när ni är här?"

" Gröna lund kanske sen gå runt lite i stan."

" Då får ni ta bussen dit för jag jobbar från måndag till fredag."

" Jo jag vet."

" Hur länge stannar ni?"

" Fyra dagar."

" Så kort. Vad tråkigt."

" Louis ska på shower och sånt. Så det är därför."

" Jaha okej. Klockan är ju bara elva och ni är redan här. Undrar vad vi ska hitta på då." Sa mamma och funderade.

" Vi vill helst bara ta det lugnt idag mamma." Sa jag och log.

" Okej. Men imorgon så är det ju måndag och då jobbar jag och Hampus och Samuel är ju inte heller hemma då."

" Vi hittar säkert på någonting att göra mamma."

" Lou, i want to show you my room." Sa Hampus och drog i Louis arm.

Vi skrattade lite åt dom. Han bara följde med. Bäst det. Annars blir Hampus jättesur. Jag reste mig upp och tog våra väskor och gick in med dom in till mitt rum. Där stog min säng och min spegel hängde fortfarande på samma plats. Jag såg även ett kort på mig och pappa från när jag var sex år gammal. Eller om jag var fem. Det var i alla fall jag som satt på en häst och han stog bredvid och gjorde en rolig grimas som han alltid brukade göra på kort. En ensam tår rann nerför kinden. Jag ställde undan kortet och kände ett par armar runt om mig. Jag torkade snabbt bort tåren och kollade på Louis.

" Have you just cried?" 

" No.."

Han kollade med en allvarlig min på mig.

" Okay, but it´s this picture of me and dad." Sa jag och tog upp kortet.

" Naaw. You were so cute at this picture." Sa han och nöp mig i kinderna som gamla tanter brukar göra.

" Haha. Very funny."

" You have a pretty tiny bed." Sa han och la sig ner i min säng.

" I know. But you can sleep on a madras." Sa jag och log.

" A madras?! No i want to sleep right next to you."

" We´ll fix it later. Let´s go now."

" Where?"

" I don´t know."

" You´re so weird." Sa han och skrattade.

" It´s good to be weird." Sa jag och lipade.

" Come over here."

Jag gick fram till sängen och satt mig ner. Louis drog ner mig i sängen och vi låg och höll om varandra. Dom här fyra dagarna kommer bli bra trots allt.