.

Jag kollar upp och ser att det är Chris. Just ja det är ju hans fest.

" Hi Chris." Säger jag och kramar snabbt om honom.

Jag går fram till Liam och tar tag i hans hand. Vi går in till själva stugan och där inne sitter det en hel del folk och pratar. En tjej fångar min uppmärksamhet. Liams ex. Bara hon inte ser Liam. Liam går fram till två platser som var lediga. Och sådan otur som jag ska ha så är dom platserna bredvid hans ex. Han sätter sig ner bredvid henne och kramar snabbt om henne innan han börjar prata med dom andra. Den här kvällen kommer nog bli intressant..

Jag går ut ur stugan och sätter mig sakta ner på trappan. Liam pratar mest med sina kompisar även med sitt ex lite då och då. Vilket inte stör mig så mycket. Jag tar upp min mobil och trycker upp kontakter. Det låter några signaler innan det är någon som svarar.

" Hello?"

" Hi Niall." Säger jag och ler för mig själv.

" Hi Mia. What's up?"

" Nothing much. You?"

" Eating some food. I just came home. Aren't you at the party with Liam?"

" I am but I'm bored."

" Oh."

" So do you have any plans for tomorrow?"

" No I guess not. Why?"

" I thought we could hang out or something. Just you, me and Liam. If you want to?"

" Sure. Where should we meet?"

" School."

" Okay. What time?"

" Like two o'clock."

" Okay. Go back to the party now so I can finish my meal."

" Okay. Bye Nialler."

" Bye Mia."

Jag lägger ner mobilen och kollar mot stugan. Vid dörren står Liam och en till person som jag inte riktigt kan se vilken det är. Han står lutad mot personen och dom står väldigt nära varandra. Jag går sakta fram till stugan och ser nu vilka det är. Hans ex Miranda står och kysser Liam. Mitt hjärta brister i tusen delar. Några tårar rinner nerför kinderna. Jag torkar snabbt bort dom och springer förbi dom och sätter snabbt på mig min jacka innan jag går snabbt ut.

" Mia?" Jag hör Liam ropa på mig men jag fortsätter att gå.

" MIA!"

Jag stannar till och kollar bak. Liam kommer springandes fram mot mig och stannar några centimeter framför mig.

" Mia I can explaine." Säger han och andas tugnt.

" Explain what? That you kissed her?! Right infront of me. Weren't you the one who told me that you would never hurt me?" 

" She was the one who kissed me!" 

" Well it looked like you enjoyed it pretty well." Säger jag och tittar ner på marken som är fullt utav löv.

" Mia..." Säger han och försöker få min uppmärksamhet. " Mia.. Look at me!" Säger han och placerar sina händer på mina kinder.

Jag tar tag i hans händer och tar undan dom.

" What's wrong with you?"

" What's wrong with me? It is that I can't be happy for just a minute. I can't feel happy for just a day. I'm to scared that my whole world is going to crash. And litterally I don't want to lose you." Säger jag med en stor klump i halsen som inte går att svälja. 

" I love you Mia. Please give me a second chance."

Jag svarar inte utan vänder mig om och börjar springa. Jag har ingen aning om vart jag är och vart jag ska springa. Men en sak vet jag och det är att jag ska härifrån. Bort från allt och alla. Ingen älskar mig. Det jag visste. Jag är misslyckad. Varför finns jag ens på denna jord? Dom enda som jag vet älskar mig det är mormor och morfar. Jag stannar till och andas ut då jag ser att jag sprungit ut till en stor väg. Min mobil vibrerar i min jackficka men jag ignorerar det. Jag tar ett djupt andetag innan jag fortsätter att springa. 

 

 

Jag stannar utanför det stora huset som alltid har alla lampor på. Jag knackar på dörren och bara någar sekunder efter så öppnas dörren. Jag slänger mig i mormors famn och låter tårarna rinna. 

" Honey what happend?" Frågar hon och kramar om mig hårdare.

Jag försöker prata men det går inte. Tårarna hindrar mig från att få fram ord. Vi går sakta in till köket där morfar sitter och kollar i dagstidningen.

" Sweetheart what happend? Has dad beat you again?" Frågar han och reser sig upp.

" No..It's Liam." Säger jag och faller ihop till golvet.

 

" Hi." Svarar han kort.

" Where are you two going?"

" I don't know. It's a surprise." Säger jag och går snabbt ut.

Kylan är obeskrivlig. Så kallt som det är ute just nu. Så kallt har det inte vart på flera år. Jag drar jackan tätare mot min kropp och tar tag i Liams hand.

" It's so cold outside. And where are you taking me?" Frågar jag.

" You'll see." Svarar han vänligt.

Jag hatar verkligen när någon inte berättar vart vi ska eller om det är en överaskning. Då vill man bara veta. Ååh vart ska jag?...

---

Vi går en stund innan Liam täcker för mina ögon med ögonbindel. Jag ler smått för mig själv och känner hans armar omkring min midja. Jag känner att vägen vi går på blir allt mjukare och mjukare. Till slut så känner jag att det kommer in sand i skorna. 

" Are we there yet?" Frågar jag.

Han säger inget utan fortsätter att gå.

" Now." Säger han och tar av mig ögonbindeln.

 Jag blinkar några gånger när jag ser stranden vi är på. Det är den stranden jag alltid brukar gå till när jag bara vill tänka eller gjort någonting jag ångrat eller bara om jag vill komma bort en stund. Då är det alltid stranden jag går till. Solnedgången är alltid lika vacker. Havets vågor är inte så himla stora nu. Ljudet utav vågorna är underbart och fåglarna när dom flyger runt. Jag andad in den friska luften och sätter mig ner i sanden.

" Like it?" Frågar Liam och lägger armen runt om mig.

" This is my favourite place to be at." Svarar jag och lutar mitt huvud mot hans axel. 

" I know that's why I brought you here." 

Jag ler svagt och kollar upp mot himmlen. Fåglarna blir som svarta siluetter vid solnedgången. Havets vågor slår emot stranden med korta mellanrum. Det går ett äldre par längst stranden och håller varandra i händerna. Det skulle kunna vara jag och Liam en vacker dag. Gifta och barn troligtvis barn barn om vi håller ihop så länge. 

" What are you thinking of?" Frågar Liam vilket får mig att rycka till.

" Nothing." Svarar jag och reser mig upp.

" Where are you going?"

" Down to the water." Svarar jag och går ner mot vattnet.

Jag böjer mig ner och känner på vattnet som är kallt. Jag ställer mig upp och tar upp min mobil som visar ett missat samtal. Jag låser upp mobilen och ser att det är från Megan. Jag trycker snabbt på hennes nummer och bara några signaler efter så svarar hon.

" Finally you picked up." Säger hon och pustar ut.

" I'm down at the beach with Liam. So what do you want?"

" Uhm...well..." Hon låter osäker och jag hör hur hon tar ett djupt andetag.

" What is it Meg?" Frågar jag.

" It's saturday tomorrow and I was just wondering if we could do something. Like go shopping and maybe watch a movie later and have a sleepover."

" I caaan't." Säger jag och suckar högt.

" Why not?"

" I'm going to a party with Liam. I promised him that."

" On sunday then?"

" Let me think...." Svara jag och tänker efter.

" No sorry I can't. Going to be with Liam the whole weekend."

" You never have tome to see me." Säger hon lågt.

" Well I have to be with Liam too. He's my boyfriend."

" Yeah but what about me? I'm your best friend. Forgot that?"

" Yes you're my best friend. But can't you just be happy that I'm happy for once?"

" No." Svarar hon kort. Vilket får mig att tappa humöret.

" Hey Meg. If you're in this kind of mood then leave me alone. I love you Meg but when you're acting this weird I really don't want to talk to you. Understand?"

" Fine. I'm sorry I love you too." Säger hon och lägger på.

Jag lägger ner mobilen i fickan och går fram till Liam som tittar tomt på mig. Som att det bar avar han där. Ingen annan. Han brukar få så ibland när han kan fastna med blicken. Vilket ibland kan vara väldigt skrämmande för hans ögon blir så stora då. Jag viftar med mina händer framför honom men han reagerar inte.

" Liam?"

" What?" Frågar han och ruskar till på huvudet.

" I hate it when you do that." Säger jag och slår till han på armen.

" Haha I'm sorry but I'm just so tired."

" Then let's go home and get some sleep."

" That sounds like a great idea." Svarar han och vi börjar gå hemåt.

 

Jag vaknar upp av dörren slängs upp. Jag sätter mig snabbt upp och ser en rasande pappa stå med knytnävarna spända. 

" Dad?" Säger jag försiktigt och ställer mig upp.

" Where were you last night?"

" Out with Liam at the beach."

" And he is here?"

" Yeah so?"

" You can't have him here." Säger han och går mot Liam som ligger i sängen och sover.

" Liam get up!" Säger pappa argt och höjer knytnävarna.

Jag går snabbt fram till pappa och puttar undan honom.

" What are you doing?!" Frågar jag och kollar chockat på honom.

" He have to leave."

" No. You have to leave. NOW!" Säger jag och tar ett fast tag om pappas arm och drar ut honom från rummet.

Jag stänger dörren tyst och låser den. Liam sätter sig upp i sängen och gäspar högt.

" You're up." Säger jag vänligt och sätter mig ner bredvid honom.

" Yes." Svarar han och reser sig snabbt upp.

" Where are you going? It's only eleven o'clock."

" I have to get ready for the party. But I'll pick you up at seven so be ready." Säger han och låser snabbt upp dörren och försvinner sedan snabbt.

Jag suckar lågt och går in till badrummet. Jag betraktar mig själv i spegeln och torkar bort mascara rester som var kvar från igår. Jag startar duschen och ställer mig i den.

 

Timmarna går och nu var vi äntligen framme vid stugan. Liam kliver ur bilen och går fram till en kompis till han. Roligt för mig att jag inte känner en endaste person. Jag öppnar dörren och hör den höga musiken dåna från stereon. 

" Hi girl."

Jag kollar upp och ser att det är Chris. Just ja det är ju hans fest.

" Hi Chris." Säger jag och kramar snabbt om honom.

Jag går fram till Liam och tar tag i hans hand. Vi går in till själva stugan och där inne sitter det en hel del folk och pratar. En tjej fångar min uppmärksamhet. Liams ex. Bara hon inte ser Liam. Liam går fram till två platser som var lediga. Och sådan otur som jag ska ha så är dom platserna bredvid hans ex. Han sätter sig ner bredvid henne och kramar snabbt om henne innan han börjar prata med dom andra. Den här kvällen kommer nog bli intressant..

" We're sorry that we've been acting like idiots." Säger pappa och tar tag i min hand.

Jag drar snabbt undan handen och kollar irriterat på honom.

" Do you accept our apologize? We're really sorry. We didn't mean it when we hit you and you know." Säger mamma och tittar skamset ner på marken.

" No. I don't accept it. You wanna know why? Because you guys are not my parents anymore. You guys are strangers for me. I don't even know you anymore." Säger jag och springer upp till mitt rum. 

Jag slänger mig ner i sängen och sluter ögonen. Sekunden efter somnar jag.

" Honey wake up."

Jag kollar upp och blinkar några gånger innan jag tydligt kan se vilken det är.

" Hi Liam." Säger jag och drar ner honom i sängen.

" Haha you're crazy." Säger han och skrattar.

" I know. Are my parents at home?" Frågar jag och sträcker på hela kroppen.

" No. But now that I'm here we should do something." Säger han och drar in mig i en varm kram.

" Like what?"

" I don't know. Maybe talk?"

" Okay. So how was the day today?"

" Well it could have been better."

" Okay. Guess what?"

" What?"

" Zayn talked to me today." Säger jag och sätter mig upp i sängen.

" Really? What did he say?"

" That I was supposed to be in class."

" And?"

" And he also said that I was playing hard to get."

" What did you say then?"

" That I have a boyfriend." Svarar jag och ler stort.

" Yeey. Guess what. It's saturday tomorrow and it's a party at Chris place. You know him he lives out in the woods."

" Sure."

" Really?"

" Yeah. It sounds fun."

Han ler stort och slänger sedan ner mig i sängen. Vi ligger och pratar i flera timmar om allting.  

" Mia. Get down here NOW!"

Jag reser mig snabbt upp ur sängen och går ner för trapporna där mamma står och väntar surt.

" What?" Frågar jag och sätter mig ner i trappan.

" Do you have anyone over?"

" Yeah...so?"

" Tell her that she can leave now."

" It's not a girl. It's a boy." Svarar jag surt och ställer mig upp.

" Is it Liam?"

" Yeah."

" Oh. But he has to go."

" No. He's not leaving." Svarar jag och går upp.

Liam sitter lutad mot väggen och spelar på sin mobil. Jag sätter mig ner bredvid honom och lyssnar efter om jag hör några steg i trappen. Vilket jag inte gör. Jag pustar ut och tar upp min mobil. 

" I'm bored." Säger Liam efter ett tag och reser sig upp från golvet.

" Me too. We should do something."

" I know what we can do."

" What?" Frågar jag och ställer mig upp bredvid honom.

" You have to wait and see."

Jag suckar inombords och öppnar dörren. Liam går framför och ser mamma sitta vid trappen. Jag tränger mig framför Liam och tränger mig förbi mamma.

" Hi Liam." Säger hon vänligt.

" Hi." Svarar han kort.

" Where are you two going?"

" I don't know. It's a surprise." Säger jag och går snabbt ut.

Kylan är obeskrivlig. Så kallt som det är ute just nu. Så kallt har det inte vart på flera år. Jag drar jackan tätare mot min kropp och tar tag i Liams hand.

" It's so cold outside. And where are you taking me?" Frågar jag.

" You'll see." Svarar han vänligt.

Jag hatar verkligen när någon inte berättar vart vi ska eller om det är en överaskning. Då vill man bara veta. Ååh vart ska jag?...

 

 

" I was just trying to cut myself." 

" Are you kidding with me right now?!" 

" I'm just kidding. No actually I slipped and it was something sharp on the floor. I would never ever do that. That is just stupid." Säger hon och kramar om mig.

" You scared me. We have to fix your leg." 

" No. It's just a scratch." Säger hon och reser sig upp och torkar bort tårarna.

Jag reser mig upp och kramar om henne. Hur kan jag ens tro att hon skärde sig? Nej inte Mia det skulle hon aldrig göra. Jag borstar snabbt tänderna och går sedan med snabba steg in till sovrummet där Mia redan ligger och sover. Jag lägger mig ner bredvid henne och somnar på stört.

---

" So ready for school?" Frågar jag och knyter på mig skorna.

" Yeah." Svarar Mia och rättar till sin tröja.

" Great. You have everything with you?"

" Yes Liam." Svarar hon och suckar.

Jag skrattar lågt och öppnar dörren och låser upp bilen. Skolan ligger bara tio minuter ifrån där jag bor så det är inte så himla långt. 

 

Jag lägger in mina engelska böcker i skåpet och kollar på schemat. Näst på schemat så är det biologi. Nej varför just biologi för? Jag suckar högt och stänger igen skåpet.

" BUDDIE!" 

Jag kollar bak och ser Niall gåendes mot mig med en macka i ena handen och böckerna i den andra.

" Hi Nialler." Säger jag och ler stort.

" You want to know what I just did?" Frågar han och ställer sig framför mig.

" What?"
" I just talked to Alice." Säger han och ler upp stort.

" And?..." 

" And she said that I was nice and cool. Oh my god I'm in heaven. She likes me." Säger han och tar en tugga utav mackan.

" Do you like her that much that you can share the food?" Frågar jag och höjer på ena ögonbrynet.

" Who do you think I am? I don't want to share my food with her." Säger han och börjar att gå.

" Then she isn't the one for you." Säger jag och skrattar högt.

" Whatever she likes me. That's all that matters." 

" Okay man. But I have to go to my class now. See you at lunch?"

" Yeah. I'll be waiting at your locker." Säger han och går snabbt iväg.

Jag snabbar på mina steg mot biologi salen.

Jag plockar upp min mobil ur fickan och ser vilken det är som ringer. Mamma. Jag tar några djupa andetag innan jag svarar.

" Where the hell are you?"

" In school. Why?" 

" After school you're going home. We have to talk. And I mean it." 

" Whatever." 

Hon hinner inte säga någonting när jag lägger på. Jag kollar upp från mobilen och märker hur korridorena blir allt tommare och tommare. inte konstigt för allas lektioner börjar nu. Jag lovade Liam imorse att jag skulle gå på alla lektioner men jag kan bara inte det. 

" Mia?"

Jag kollar frågandes bakåt och ser Zayn stå där.

" What do you want?"

" What are you doing here? Don't you have biology now?"

" Yes that's true."

" Then why are you here?"

" I don't have to tell you." Säger jag och reser mig upp.

" Playing hard to catch now aswell?" Ropar han efter mig.

" I have a boyfriend." Säger jag högt och suckar.

Jag går ut ur dom stora portarna och sätter mig vid en bänk. Zayn är en kille som kan få vilken tjej som helst. Men endå är det mig han hela tiden han ska hålla på med. Han vet att jag har en kille men han bryr sig endå inte. Jag tar upp min mobil och ser att jag har ett nytt sms från Liam.

Where are you? You promised me that you would be in time today and you can't keep it...

I just can't...I am having a hard time now. You should understand that.

Then why are you in school? I mean I love you Mia I just want the best for you x

I know. But I can't..

Then go home. If you think it's the best for you then just go home. Then I'll see you after school.

To Liam:

Fine. See you later.

 

Jag reser mig snabbt upp och går hem. Hoppas bara att skoldagen går snabbt för jag kommer inte orka vara hemma. Speciellt inte när mamma och pappa är hemma. Dom jobbar nästan aldrig. Båda är sjukskrivna. 

Jag öppnar dörren och hör hur det låter från vardagsrummet. Jag tar snabbt av mig mina skor och går tyst uppför trappan.

" Mia?" 

Jag kollar ner och ser mamma och pappa stå vid dörren.

" Can we talk to you?" Frågar pappa och ser ovanligt lugn ut. 

Jag går sakta nerför trapprona och stannar till precis framför dom.

" Where have you been? We were so worried." Säger mamma.

" Out." Svarar jag.

" Couldn't you at least tell us where you went?"

" No.."

" We're sorry that we've been acting like idiots." Säger pappa och tar tag i min hand.

Jag drar snabbt undan handen och kollar irriterat på honom.

" Do you accept our apologize? We're really sorry. We didn't mean it when we hit you and you know." Säger mamma och tittar skamset ner på marken.

" No. I don't accept it. You wanna know why? Because you guys are not my parents anymore. You guys are strangers for me. I don't even know you anymore." Säger jag och springer upp till mitt rum. 

Jag slänger mig ner i sängen och sluter ögonen. Sekunden efter somnar jag.

 

 

 

" Hi.." Säger jag knappt hörbart.

" What's wrong?" Frågar han.

" Dad and mum." Svarar jag.

" Are they fighting again?"

Jag nickar på huvudet. Egentligen ljög jag men han får bara inte veta sanningen. Inte nu.

" Come in." Säger han och tar min väska.

" Dad. Mia is sleeping here tonight." 

" Okay." Svarar han.

Jag hänger av mig min jacka och går med Liam in till hans rum där jag bryter ihop totalt.

---

 

" What's wrong?" Frågar Liam och omfamnar mig i en varm kram.

" I'm just so sick of my life." Snyftar jag fram.

" What is really going on? Please tell me the truth." Säger han och kollar på mig.

" I can't tell you." Svarar jag och sätter mig ner i hans säng.

" Why not?" Frågar han och stänger dörren och sätter sig sedan ner bredvid mig.

" I just can't."

" Please. I have to know."

" Maybe later." Säger jag och ler svagt.

Han suckar högt och reser sig upp ur sängen och öppnar dörren.

" Where are you going?"

" Just getting something to eat I'm pretty hungry. Do you want something?" Frågar han.

" Yeah I haven't eating anything since lunch." Svarar jag och reser mig upp.

" Great dad made hamburgers for us." Säger han och tar tag i min hand.

Vi går ner och doften utav hamburgarna slår emot en. Hemma får jag nästan aldrig samma mat som mamma brukar göra. Dom får äta en riktigt god middag medans jag kanske bara får lite sallad. Dom behandlar mig inte bra helt enkelt. Jag sätter mig ner bredvid Liam som redan tagit sin första hamburgare. Jag tar upp ett bröd och lägger på kött innan jag börjar att äta. Så gott det är med riktig mat. 

" Hungry?" Frågar Geoff och sätter sig ner.

" Yeah." Svarar jag och ler stort.

Liam börjar att skratta och Geoff hänger på och börjar att skratta.

" What?" Frågar jag nyfiket.

" Nothing." Säger dom i kör och fortsätter att äta.

Jag suckar lågt och äter snabbt upp hamburgaren. Jag pustar ut och klappar mig nöjt på magen.

" Thank you for the food." Säger jag och ler tacksamt.

" Your welcome." Säger Geoff och ler.

Vi reser oss snabbt upp och ställer ner våra tallrikar i diskmasiken. Jag går sakta uppför trappan med Liam tätt bakom mig. 

" Go faster." Säger han och puttar på mig.

Jag skrattar högt och springer snabbt upp och slänger mig ner i hans säng. Han har den skönaste sängen. Han sätter sig ner bredvid mig och drar mig närmre honom.

" So tell me now. What is happening at your home?"

" I can't say it." Säger jag och alla minnen kommer tillbaks från när pappa brukar slå mig så jag låg på golvet och skrek av smärta. 

" Just tell me. I won't say it to anyone." 

Jag vet att han verkligen menar det men jag vet inte om jag kan säga det. Jag suckar lågt.

" If I tell you, promise you won't freak out or anything." Säger jag och kollar på han.

" I promise." Säger han och ler.

" Okay. So I don't live the perfect life. My mum is a bitch. Sorry Liam about the b word but she really is. Every day she yell me out. Nomatter what I do. She always yells me out. Then my dad always hits me. That's why I have bruises on my face..." Jag tar ett djupt andetag och torkar bort en tår som rinner nerför kinden.

" And I just feel that they don't love me. That they only love Jenny. She is the angel while I'm the devil. I'm so sick of my life. Like why did they even get children if they just treat me like a pice of shit?" Tårarna rinner okontrollerat nu.

" Babe. Why couldn't you tell me this before?"

" I didn't know how you would react."

" Well I'm chocked. But I'm glad that you told me." Säger han.

" So now you know why." Säger jag och reser mig upp.

" Where are you going?"

" To the bathroom. School tomorrow. Remember?" Säger jag och ler varmt.

" Oh right. Well go in first while I'm fixin the bed." Säger han och ler ännu större.

Jag nickar och går in till badrummet.

Jag reser mig snabbt upp ur sängen och slänger ner alla saker som ligger på sängen. Tanken på att Mia blir utskälld och slagen det är hemskt. Min Mia blir slagen. Jag vill så gärna åka hem till hennes föräldrar och säga åt dom att dom inte ska skälla ut henne eller slå henne. Men hon vill verkligen inte det. Därför hon inte sagt något tidigare heller. Hon förtjänar det bästa och inte leva där. Jag skakar svagt på huvudet och går till badrummet. Jag hör svaga snyftningar där inifrån. Jag knackar svagt på dörren och hör hur hon reser sig upp och låser upp dörren. 

" I hate my life." Snyftar hon fram.

Jag kollar storögt på henne och ser att hon blöder från benet. Nej snälla säg att hon inte skär sig. Jag stänger dörren bakom mig och låser. Jag sätter mig ner bredvid henne och drar henne tätt intill mig.

" What have you done?" Frågar jag oroligt.

" I was just trying to cut myself." 

" Are you kidding with me right now?!" 

" I'm just kidding. No actually I slipped and it was something sharp on the floor. I would never ever do that. That is just stupid." Säger hon och kramar om mig.

" You scared me. We have to fix your leg." 

" No. It's just a scratch." Säger hon och reser sig upp och torkar bort tårarna.

Jag reser mig upp och kramar om henne. Hur kan jag ens tro att hon skärde sig? Nej inte Mia det skulle hon aldrig göra. Jag borstar snabbt tänderna och går sedan med snabba steg in till sovrummet där Mia redan ligger och sover. Jag lägger mig ner bredvid henne och somnar på stört.

Han skrattar lågt vilket får mig att kolla upp på honom.

" What?" Frågar jag.

" Nothing." Svarar han med sitt bedårande leende.

Jag suckar högt och tar upp min mobil. Nytt sms från Megan.

Jag svarar inte utan lägger ner min mobil i min ena jackficka. Yes gå på lektioner ensam. Kommer ju bli roligt. Eller inte. 

---

 

Klockan ringer. Äntligen så är den långa skoldagen slut. Dagen har varit riktigt tråkig när Megan åkte hem. Mamma och pappa kommer döda mig när jag kommer hem. Kom försent till matten och engelskan. Att jag aldrig tänker på vad som kommer hända om jag gör det. Jag stänger igen mitt skåp och går ut för dom stora portarna. Regnet har inte slutat. Jag tar på mig min luva och går snabbt hem.

Jag öppnar dörren och hör mamma och pappa gräla. Som vanligt. Jag suckar lågt och hänger upp jackan. 

" Oh so now you're home." Säger pappa och går snabbt fram till mig.

" What?" Frågar jag och ställer upp mina skor på skohyllan.

" Were you late again?" Frågar han.

" No.." Svarar jag snabbt och försöker ta mig förbi honom.

Jag hinner inte så långt. Han tar tag i min tröja hårt och kollar på mig med den blicken som att han ska slå mig.

" Are you sure?" Frågar han allvarligt.

" Yeah." Svarar jag snabbt och tittar ner på marken.

Han höjer knytnäven och sekunden efter faller jag mot marken. Tårarna är nära på att rinna. Men jag vill inte att dom ska se mig svag. Jag samlar ihop mig och ställer mig snabbt upp. Jag placerar min hand på min svullna kind och springer uppför trapporna in till mitt rum och slänger mig ner i sängen. Min mobil börjar att vibrera för fullt. Jag sätter mig snabbt upp i sängen och plockar upp mobilen som ligger på golvet.

" Hello?" Säger jag.

" Hi babe." 

" Hi Liam. What's up?"

" I was just wondering if you want to go out and just talk you know old good times?"

" I'd love too."

" Great. See you in ten minutes." 

" Yeah, bye." Säger jag och lägger på.

Jag går snabbt nerför trappan och slänger på mig min jacka och knyter snabbt på mig mina skor. 

" And where are you going?" Frågar mamma och kollar på mig ointresserad.

" Out." Svarar jag kort.

" You're always going out. What is wrong with you? Don't you have homeworks to do?"

" No." Svarar jag och går snabbt ut.

Jag går med snabba steg till vår mötesplats. Vilket är vid lekparken där vi träffades för första gången för tio år sedan så träffades vi. Då var allting verkligen perfekt. Mamma och pappa älskade mig verkligen. Dom slog mig aldrig eller skällde ut mig. Jag var deras lilla prinsessa som dom aldrig skulle skada eller göra något ont mot mig. Jag hade tjatat om att jag ville gå till lekparken för jag ville göra något än att bara sitta hemma. Dom gav med sig tillslut och vi gick till lekparken. När vi kom fram till lekparken så sprang jag iväg på en gång och började leka. Det var då jag såg en kille som såg ut att vara i min ålder. Jag gick modigt fram till honom och presenterade mig och sen efter det hade vi vart varje dag. Nu idag så har vi vart tillsammans i ett år. Mitt liv gick från perfekt till ett helvete när Jenny kom. Dom bråkade mer och jag fick ta smällen, Pappa började dricka varje helg och såfort han vart arg så var det mig han tog ut det på. Mamma skäller bara ut mig. Liam vet än idag inte att jag blir misshandlad. Han tror att jag lever det perfekta livet. Vilket jag verkligen inte gör. Men om han skulle få reda på det så skulle han bli så arg att han skulle storma in hemma hos oss och slå till pappa. Jag ruskar på huvudet och kollar upp. Jag märker att jag redan är vid lekparken. Liam ser jag inte till. Jag sätter mig ner på en bänk och kollar på barnen som springer runt och skrattar. Medans deras mammor sitter och vilar på bänkarna.

" Well hello there."

Jag känner mycket väl igen rösten och slänger mig i hans famnar. 

" You missed me that much?" Skrattar han.

" Well yeah. You're my boy." Säger jag och ler stort.

" What happend to your face?" Frågar ahan och kollar bekymrat på min kind.

" Nothing." Säger jag snabbt och drar upp jackan.

" You're sure?"

" I am. Stop being so worried about me." Säger jag och skrattar.

" Well I love you and I have the right to be worried." Säger han allvarligt och lägger armen omkring mig.

Jag ler och vi börjar gå våran lilla promenad. 

" So are you coming to school tomorrow?" Frågar Liam när vi gått klart.

" Yeah. I will try not to be late." Säger jag och ler svagt.

" Great. I'll pick you up at eight o'clock. Be ready." Säger han och våra läppar möts.

" Thank you." Säger jag och börjar gå hemåt.

" I love you!" Ropar Liam högt.

" I love you too." Säger jag och kollar sedan fram igen.

Jag går med snabba steg hem. Nu kommer det värsta av allt. Kvällarna är alltid värst. Det är då själva utskällningen börjar. Då mamma fått reda på vilka lektioner jag kommit försent till. Jag stannar utanför dörren och hör mammas höga röst komma inifrån. Jag öppnar sakta dörren och möter pappa som var påväg upp. Han möter min blick och går snabbt ner för trapporna. 

" You were late again. Why did you lie to me?"

" I just..." 

Jag hinner inte säga något mer innan jag får ett slag. Ilskan kokar inombords. Hur kan han slå sin egen dotter. Jag kan inte ens kalla han för min pappa. Så hemsk som han är. Jag samlar ihop mig och tar ett djupt andetag och kollar på pappa. Jag ser mamma stå bakom honom.

" I just didn't wanted to tell you. Because you two are idiots. You treat me like a piece of shit. You just think of Jenny. She is the angel and I'm the devil. Like come on. I can tell that you don't want me here." Säger jag argt.

" What is wrong with you?!" Säger mamma ilsket.

" Whats wrong with me?! What's wrong is that you two don't care about me. Every single day I wish that you two would love me again. Be proud of me. And realise that I am your daughter. Not a thing that you can punch every single day and think I don't care. I do. It hurts that you guys hate me. That's why I go out. I hate to be home. I hate it. You two treat me like. Yeah I don't know..." Säger jag med tårarna nära på att komma.

Jag kollar upp mot pappa som ser ovanligt lugn ut. Nästan som att han skulle börja gråta. Jag suckar högt och springer uppför trapporna. Jag tar upp min stora resväska och slänger ner alla mina kläder och allt nödvändigt man måste ha. Jag ska inte stanna en sekund till i detta hus. Tur för mig så är min resväska stor så den får plats med mycket saker. Jag öppnar min dörr sakta och lyssnar efter om jag skulle höra mamma eller pappa. Helt tyst. Jag går snabbt nerför trapporna med väskan tyst efter mig. Jag går snabbt ut och går snabbt iväg. 

 

Efter några minuter så ser jag äntligen huset jag går till om jag vill komma bort. Jag snabbar på mina steg och knackar på. 

" Hi honey." Säger Liam och ler.

" Hi.." Säger jag knappt hörbart.

" What's wrong?" Frågar han.

" Dad and mum." Svarar jag.

" Are they fighting again?"

Jag nickar på huvudet. Egentligen ljög jag men han får bara inte veta sanningen. Inte nu.

" Come in." Säger han och tar min väska.

" Dad. Mia is sleeping here tonight." 

" Okay." Svarar han.

Jag hänger av mig min jacka och går med Liam in till hans rum där jag bryter ihop totalt.