.

" I was just trying to cut myself." 

" Are you kidding with me right now?!" 

" I'm just kidding. No actually I slipped and it was something sharp on the floor. I would never ever do that. That is just stupid." Säger hon och kramar om mig.

" You scared me. We have to fix your leg." 

" No. It's just a scratch." Säger hon och reser sig upp och torkar bort tårarna.

Jag reser mig upp och kramar om henne. Hur kan jag ens tro att hon skärde sig? Nej inte Mia det skulle hon aldrig göra. Jag borstar snabbt tänderna och går sedan med snabba steg in till sovrummet där Mia redan ligger och sover. Jag lägger mig ner bredvid henne och somnar på stört.

---

" So ready for school?" Frågar jag och knyter på mig skorna.

" Yeah." Svarar Mia och rättar till sin tröja.

" Great. You have everything with you?"

" Yes Liam." Svarar hon och suckar.

Jag skrattar lågt och öppnar dörren och låser upp bilen. Skolan ligger bara tio minuter ifrån där jag bor så det är inte så himla långt. 

 

Jag lägger in mina engelska böcker i skåpet och kollar på schemat. Näst på schemat så är det biologi. Nej varför just biologi för? Jag suckar högt och stänger igen skåpet.

" BUDDIE!" 

Jag kollar bak och ser Niall gåendes mot mig med en macka i ena handen och böckerna i den andra.

" Hi Nialler." Säger jag och ler stort.

" You want to know what I just did?" Frågar han och ställer sig framför mig.

" What?"
" I just talked to Alice." Säger han och ler upp stort.

" And?..." 

" And she said that I was nice and cool. Oh my god I'm in heaven. She likes me." Säger han och tar en tugga utav mackan.

" Do you like her that much that you can share the food?" Frågar jag och höjer på ena ögonbrynet.

" Who do you think I am? I don't want to share my food with her." Säger han och börjar att gå.

" Then she isn't the one for you." Säger jag och skrattar högt.

" Whatever she likes me. That's all that matters." 

" Okay man. But I have to go to my class now. See you at lunch?"

" Yeah. I'll be waiting at your locker." Säger han och går snabbt iväg.

Jag snabbar på mina steg mot biologi salen.

Jag plockar upp min mobil ur fickan och ser vilken det är som ringer. Mamma. Jag tar några djupa andetag innan jag svarar.

" Where the hell are you?"

" In school. Why?" 

" After school you're going home. We have to talk. And I mean it." 

" Whatever." 

Hon hinner inte säga någonting när jag lägger på. Jag kollar upp från mobilen och märker hur korridorena blir allt tommare och tommare. inte konstigt för allas lektioner börjar nu. Jag lovade Liam imorse att jag skulle gå på alla lektioner men jag kan bara inte det. 

" Mia?"

Jag kollar frågandes bakåt och ser Zayn stå där.

" What do you want?"

" What are you doing here? Don't you have biology now?"

" Yes that's true."

" Then why are you here?"

" I don't have to tell you." Säger jag och reser mig upp.

" Playing hard to catch now aswell?" Ropar han efter mig.

" I have a boyfriend." Säger jag högt och suckar.

Jag går ut ur dom stora portarna och sätter mig vid en bänk. Zayn är en kille som kan få vilken tjej som helst. Men endå är det mig han hela tiden han ska hålla på med. Han vet att jag har en kille men han bryr sig endå inte. Jag tar upp min mobil och ser att jag har ett nytt sms från Liam.

Where are you? You promised me that you would be in time today and you can't keep it...

I just can't...I am having a hard time now. You should understand that.

Then why are you in school? I mean I love you Mia I just want the best for you x

I know. But I can't..

Then go home. If you think it's the best for you then just go home. Then I'll see you after school.

To Liam:

Fine. See you later.

 

Jag reser mig snabbt upp och går hem. Hoppas bara att skoldagen går snabbt för jag kommer inte orka vara hemma. Speciellt inte när mamma och pappa är hemma. Dom jobbar nästan aldrig. Båda är sjukskrivna. 

Jag öppnar dörren och hör hur det låter från vardagsrummet. Jag tar snabbt av mig mina skor och går tyst uppför trappan.

" Mia?" 

Jag kollar ner och ser mamma och pappa stå vid dörren.

" Can we talk to you?" Frågar pappa och ser ovanligt lugn ut. 

Jag går sakta nerför trapprona och stannar till precis framför dom.

" Where have you been? We were so worried." Säger mamma.

" Out." Svarar jag.

" Couldn't you at least tell us where you went?"

" No.."

" We're sorry that we've been acting like idiots." Säger pappa och tar tag i min hand.

Jag drar snabbt undan handen och kollar irriterat på honom.

" Do you accept our apologize? We're really sorry. We didn't mean it when we hit you and you know." Säger mamma och tittar skamset ner på marken.

" No. I don't accept it. You wanna know why? Because you guys are not my parents anymore. You guys are strangers for me. I don't even know you anymore." Säger jag och springer upp till mitt rum. 

Jag slänger mig ner i sängen och sluter ögonen. Sekunden efter somnar jag.