.

" We're sorry that we've been acting like idiots." Säger pappa och tar tag i min hand.

Jag drar snabbt undan handen och kollar irriterat på honom.

" Do you accept our apologize? We're really sorry. We didn't mean it when we hit you and you know." Säger mamma och tittar skamset ner på marken.

" No. I don't accept it. You wanna know why? Because you guys are not my parents anymore. You guys are strangers for me. I don't even know you anymore." Säger jag och springer upp till mitt rum. 

Jag slänger mig ner i sängen och sluter ögonen. Sekunden efter somnar jag.

" Honey wake up."

Jag kollar upp och blinkar några gånger innan jag tydligt kan se vilken det är.

" Hi Liam." Säger jag och drar ner honom i sängen.

" Haha you're crazy." Säger han och skrattar.

" I know. Are my parents at home?" Frågar jag och sträcker på hela kroppen.

" No. But now that I'm here we should do something." Säger han och drar in mig i en varm kram.

" Like what?"

" I don't know. Maybe talk?"

" Okay. So how was the day today?"

" Well it could have been better."

" Okay. Guess what?"

" What?"

" Zayn talked to me today." Säger jag och sätter mig upp i sängen.

" Really? What did he say?"

" That I was supposed to be in class."

" And?"

" And he also said that I was playing hard to get."

" What did you say then?"

" That I have a boyfriend." Svarar jag och ler stort.

" Yeey. Guess what. It's saturday tomorrow and it's a party at Chris place. You know him he lives out in the woods."

" Sure."

" Really?"

" Yeah. It sounds fun."

Han ler stort och slänger sedan ner mig i sängen. Vi ligger och pratar i flera timmar om allting.  

" Mia. Get down here NOW!"

Jag reser mig snabbt upp ur sängen och går ner för trapporna där mamma står och väntar surt.

" What?" Frågar jag och sätter mig ner i trappan.

" Do you have anyone over?"

" Yeah...so?"

" Tell her that she can leave now."

" It's not a girl. It's a boy." Svarar jag surt och ställer mig upp.

" Is it Liam?"

" Yeah."

" Oh. But he has to go."

" No. He's not leaving." Svarar jag och går upp.

Liam sitter lutad mot väggen och spelar på sin mobil. Jag sätter mig ner bredvid honom och lyssnar efter om jag hör några steg i trappen. Vilket jag inte gör. Jag pustar ut och tar upp min mobil. 

" I'm bored." Säger Liam efter ett tag och reser sig upp från golvet.

" Me too. We should do something."

" I know what we can do."

" What?" Frågar jag och ställer mig upp bredvid honom.

" You have to wait and see."

Jag suckar inombords och öppnar dörren. Liam går framför och ser mamma sitta vid trappen. Jag tränger mig framför Liam och tränger mig förbi mamma.

" Hi Liam." Säger hon vänligt.

" Hi." Svarar han kort.

" Where are you two going?"

" I don't know. It's a surprise." Säger jag och går snabbt ut.

Kylan är obeskrivlig. Så kallt som det är ute just nu. Så kallt har det inte vart på flera år. Jag drar jackan tätare mot min kropp och tar tag i Liams hand.

" It's so cold outside. And where are you taking me?" Frågar jag.

" You'll see." Svarar han vänligt.

Jag hatar verkligen när någon inte berättar vart vi ska eller om det är en överaskning. Då vill man bara veta. Ååh vart ska jag?...