.

" Hi.." Säger jag knappt hörbart.

" What's wrong?" Frågar han.

" Dad and mum." Svarar jag.

" Are they fighting again?"

Jag nickar på huvudet. Egentligen ljög jag men han får bara inte veta sanningen. Inte nu.

" Come in." Säger han och tar min väska.

" Dad. Mia is sleeping here tonight." 

" Okay." Svarar han.

Jag hänger av mig min jacka och går med Liam in till hans rum där jag bryter ihop totalt.

---

 

" What's wrong?" Frågar Liam och omfamnar mig i en varm kram.

" I'm just so sick of my life." Snyftar jag fram.

" What is really going on? Please tell me the truth." Säger han och kollar på mig.

" I can't tell you." Svarar jag och sätter mig ner i hans säng.

" Why not?" Frågar han och stänger dörren och sätter sig sedan ner bredvid mig.

" I just can't."

" Please. I have to know."

" Maybe later." Säger jag och ler svagt.

Han suckar högt och reser sig upp ur sängen och öppnar dörren.

" Where are you going?"

" Just getting something to eat I'm pretty hungry. Do you want something?" Frågar han.

" Yeah I haven't eating anything since lunch." Svarar jag och reser mig upp.

" Great dad made hamburgers for us." Säger han och tar tag i min hand.

Vi går ner och doften utav hamburgarna slår emot en. Hemma får jag nästan aldrig samma mat som mamma brukar göra. Dom får äta en riktigt god middag medans jag kanske bara får lite sallad. Dom behandlar mig inte bra helt enkelt. Jag sätter mig ner bredvid Liam som redan tagit sin första hamburgare. Jag tar upp ett bröd och lägger på kött innan jag börjar att äta. Så gott det är med riktig mat. 

" Hungry?" Frågar Geoff och sätter sig ner.

" Yeah." Svarar jag och ler stort.

Liam börjar att skratta och Geoff hänger på och börjar att skratta.

" What?" Frågar jag nyfiket.

" Nothing." Säger dom i kör och fortsätter att äta.

Jag suckar lågt och äter snabbt upp hamburgaren. Jag pustar ut och klappar mig nöjt på magen.

" Thank you for the food." Säger jag och ler tacksamt.

" Your welcome." Säger Geoff och ler.

Vi reser oss snabbt upp och ställer ner våra tallrikar i diskmasiken. Jag går sakta uppför trappan med Liam tätt bakom mig. 

" Go faster." Säger han och puttar på mig.

Jag skrattar högt och springer snabbt upp och slänger mig ner i hans säng. Han har den skönaste sängen. Han sätter sig ner bredvid mig och drar mig närmre honom.

" So tell me now. What is happening at your home?"

" I can't say it." Säger jag och alla minnen kommer tillbaks från när pappa brukar slå mig så jag låg på golvet och skrek av smärta. 

" Just tell me. I won't say it to anyone." 

Jag vet att han verkligen menar det men jag vet inte om jag kan säga det. Jag suckar lågt.

" If I tell you, promise you won't freak out or anything." Säger jag och kollar på han.

" I promise." Säger han och ler.

" Okay. So I don't live the perfect life. My mum is a bitch. Sorry Liam about the b word but she really is. Every day she yell me out. Nomatter what I do. She always yells me out. Then my dad always hits me. That's why I have bruises on my face..." Jag tar ett djupt andetag och torkar bort en tår som rinner nerför kinden.

" And I just feel that they don't love me. That they only love Jenny. She is the angel while I'm the devil. I'm so sick of my life. Like why did they even get children if they just treat me like a pice of shit?" Tårarna rinner okontrollerat nu.

" Babe. Why couldn't you tell me this before?"

" I didn't know how you would react."

" Well I'm chocked. But I'm glad that you told me." Säger han.

" So now you know why." Säger jag och reser mig upp.

" Where are you going?"

" To the bathroom. School tomorrow. Remember?" Säger jag och ler varmt.

" Oh right. Well go in first while I'm fixin the bed." Säger han och ler ännu större.

Jag nickar och går in till badrummet.

Jag reser mig snabbt upp ur sängen och slänger ner alla saker som ligger på sängen. Tanken på att Mia blir utskälld och slagen det är hemskt. Min Mia blir slagen. Jag vill så gärna åka hem till hennes föräldrar och säga åt dom att dom inte ska skälla ut henne eller slå henne. Men hon vill verkligen inte det. Därför hon inte sagt något tidigare heller. Hon förtjänar det bästa och inte leva där. Jag skakar svagt på huvudet och går till badrummet. Jag hör svaga snyftningar där inifrån. Jag knackar svagt på dörren och hör hur hon reser sig upp och låser upp dörren. 

" I hate my life." Snyftar hon fram.

Jag kollar storögt på henne och ser att hon blöder från benet. Nej snälla säg att hon inte skär sig. Jag stänger dörren bakom mig och låser. Jag sätter mig ner bredvid henne och drar henne tätt intill mig.

" What have you done?" Frågar jag oroligt.

" I was just trying to cut myself." 

" Are you kidding with me right now?!" 

" I'm just kidding. No actually I slipped and it was something sharp on the floor. I would never ever do that. That is just stupid." Säger hon och kramar om mig.

" You scared me. We have to fix your leg." 

" No. It's just a scratch." Säger hon och reser sig upp och torkar bort tårarna.

Jag reser mig upp och kramar om henne. Hur kan jag ens tro att hon skärde sig? Nej inte Mia det skulle hon aldrig göra. Jag borstar snabbt tänderna och går sedan med snabba steg in till sovrummet där Mia redan ligger och sover. Jag lägger mig ner bredvid henne och somnar på stört.