.

Han skrattar lågt vilket får mig att kolla upp på honom.

" What?" Frågar jag.

" Nothing." Svarar han med sitt bedårande leende.

Jag suckar högt och tar upp min mobil. Nytt sms från Megan.

Jag svarar inte utan lägger ner min mobil i min ena jackficka. Yes gå på lektioner ensam. Kommer ju bli roligt. Eller inte. 

---

 

Klockan ringer. Äntligen så är den långa skoldagen slut. Dagen har varit riktigt tråkig när Megan åkte hem. Mamma och pappa kommer döda mig när jag kommer hem. Kom försent till matten och engelskan. Att jag aldrig tänker på vad som kommer hända om jag gör det. Jag stänger igen mitt skåp och går ut för dom stora portarna. Regnet har inte slutat. Jag tar på mig min luva och går snabbt hem.

Jag öppnar dörren och hör mamma och pappa gräla. Som vanligt. Jag suckar lågt och hänger upp jackan. 

" Oh so now you're home." Säger pappa och går snabbt fram till mig.

" What?" Frågar jag och ställer upp mina skor på skohyllan.

" Were you late again?" Frågar han.

" No.." Svarar jag snabbt och försöker ta mig förbi honom.

Jag hinner inte så långt. Han tar tag i min tröja hårt och kollar på mig med den blicken som att han ska slå mig.

" Are you sure?" Frågar han allvarligt.

" Yeah." Svarar jag snabbt och tittar ner på marken.

Han höjer knytnäven och sekunden efter faller jag mot marken. Tårarna är nära på att rinna. Men jag vill inte att dom ska se mig svag. Jag samlar ihop mig och ställer mig snabbt upp. Jag placerar min hand på min svullna kind och springer uppför trapporna in till mitt rum och slänger mig ner i sängen. Min mobil börjar att vibrera för fullt. Jag sätter mig snabbt upp i sängen och plockar upp mobilen som ligger på golvet.

" Hello?" Säger jag.

" Hi babe." 

" Hi Liam. What's up?"

" I was just wondering if you want to go out and just talk you know old good times?"

" I'd love too."

" Great. See you in ten minutes." 

" Yeah, bye." Säger jag och lägger på.

Jag går snabbt nerför trappan och slänger på mig min jacka och knyter snabbt på mig mina skor. 

" And where are you going?" Frågar mamma och kollar på mig ointresserad.

" Out." Svarar jag kort.

" You're always going out. What is wrong with you? Don't you have homeworks to do?"

" No." Svarar jag och går snabbt ut.

Jag går med snabba steg till vår mötesplats. Vilket är vid lekparken där vi träffades för första gången för tio år sedan så träffades vi. Då var allting verkligen perfekt. Mamma och pappa älskade mig verkligen. Dom slog mig aldrig eller skällde ut mig. Jag var deras lilla prinsessa som dom aldrig skulle skada eller göra något ont mot mig. Jag hade tjatat om att jag ville gå till lekparken för jag ville göra något än att bara sitta hemma. Dom gav med sig tillslut och vi gick till lekparken. När vi kom fram till lekparken så sprang jag iväg på en gång och började leka. Det var då jag såg en kille som såg ut att vara i min ålder. Jag gick modigt fram till honom och presenterade mig och sen efter det hade vi vart varje dag. Nu idag så har vi vart tillsammans i ett år. Mitt liv gick från perfekt till ett helvete när Jenny kom. Dom bråkade mer och jag fick ta smällen, Pappa började dricka varje helg och såfort han vart arg så var det mig han tog ut det på. Mamma skäller bara ut mig. Liam vet än idag inte att jag blir misshandlad. Han tror att jag lever det perfekta livet. Vilket jag verkligen inte gör. Men om han skulle få reda på det så skulle han bli så arg att han skulle storma in hemma hos oss och slå till pappa. Jag ruskar på huvudet och kollar upp. Jag märker att jag redan är vid lekparken. Liam ser jag inte till. Jag sätter mig ner på en bänk och kollar på barnen som springer runt och skrattar. Medans deras mammor sitter och vilar på bänkarna.

" Well hello there."

Jag känner mycket väl igen rösten och slänger mig i hans famnar. 

" You missed me that much?" Skrattar han.

" Well yeah. You're my boy." Säger jag och ler stort.

" What happend to your face?" Frågar ahan och kollar bekymrat på min kind.

" Nothing." Säger jag snabbt och drar upp jackan.

" You're sure?"

" I am. Stop being so worried about me." Säger jag och skrattar.

" Well I love you and I have the right to be worried." Säger han allvarligt och lägger armen omkring mig.

Jag ler och vi börjar gå våran lilla promenad. 

" So are you coming to school tomorrow?" Frågar Liam när vi gått klart.

" Yeah. I will try not to be late." Säger jag och ler svagt.

" Great. I'll pick you up at eight o'clock. Be ready." Säger han och våra läppar möts.

" Thank you." Säger jag och börjar gå hemåt.

" I love you!" Ropar Liam högt.

" I love you too." Säger jag och kollar sedan fram igen.

Jag går med snabba steg hem. Nu kommer det värsta av allt. Kvällarna är alltid värst. Det är då själva utskällningen börjar. Då mamma fått reda på vilka lektioner jag kommit försent till. Jag stannar utanför dörren och hör mammas höga röst komma inifrån. Jag öppnar sakta dörren och möter pappa som var påväg upp. Han möter min blick och går snabbt ner för trapporna. 

" You were late again. Why did you lie to me?"

" I just..." 

Jag hinner inte säga något mer innan jag får ett slag. Ilskan kokar inombords. Hur kan han slå sin egen dotter. Jag kan inte ens kalla han för min pappa. Så hemsk som han är. Jag samlar ihop mig och tar ett djupt andetag och kollar på pappa. Jag ser mamma stå bakom honom.

" I just didn't wanted to tell you. Because you two are idiots. You treat me like a piece of shit. You just think of Jenny. She is the angel and I'm the devil. Like come on. I can tell that you don't want me here." Säger jag argt.

" What is wrong with you?!" Säger mamma ilsket.

" Whats wrong with me?! What's wrong is that you two don't care about me. Every single day I wish that you two would love me again. Be proud of me. And realise that I am your daughter. Not a thing that you can punch every single day and think I don't care. I do. It hurts that you guys hate me. That's why I go out. I hate to be home. I hate it. You two treat me like. Yeah I don't know..." Säger jag med tårarna nära på att komma.

Jag kollar upp mot pappa som ser ovanligt lugn ut. Nästan som att han skulle börja gråta. Jag suckar högt och springer uppför trapporna. Jag tar upp min stora resväska och slänger ner alla mina kläder och allt nödvändigt man måste ha. Jag ska inte stanna en sekund till i detta hus. Tur för mig så är min resväska stor så den får plats med mycket saker. Jag öppnar min dörr sakta och lyssnar efter om jag skulle höra mamma eller pappa. Helt tyst. Jag går snabbt nerför trapporna med väskan tyst efter mig. Jag går snabbt ut och går snabbt iväg. 

 

Efter några minuter så ser jag äntligen huset jag går till om jag vill komma bort. Jag snabbar på mina steg och knackar på. 

" Hi honey." Säger Liam och ler.

" Hi.." Säger jag knappt hörbart.

" What's wrong?" Frågar han.

" Dad and mum." Svarar jag.

" Are they fighting again?"

Jag nickar på huvudet. Egentligen ljög jag men han får bara inte veta sanningen. Inte nu.

" Come in." Säger han och tar min väska.

" Dad. Mia is sleeping here tonight." 

" Okay." Svarar han.

Jag hänger av mig min jacka och går med Liam in till hans rum där jag bryter ihop totalt.