Mias perspektiv:
Jag går med tunga steg genom korridorerna. Jag får bara inte komma försent igen. Då kommer mamma och pappa döda mig. Pappa har redan läxat upp mig ett antal gånger. Med läxa upp så menar jag att han har misshandlat mig. Mamma skäller ut alltid ut mig när jag kommer hem. Spelar ingen roll om jag gjort någonting bra jag får endå skäll. Det är som att dom bara älskar min lillasyster Jenny mer än mig. Dom ger henne beröm varje dag även om hon kommit försent någon gång så säger dom att det inte gör något. Det är som att jag är odjuret som dom hatar så mycket. Jag skakar av mig mina tankar och öppnar dörren till rummet. Blickarna for rakt upp på mig. Lektionen har redan börjat och jag är sen. "Fan." Tänker jag tyst för mig själv. Jag tittar ut över klassrummet och ser Megan sitta längst ner i klassrummet med huvudet lutad mot bänken. Jag sätter mig snabbt ner och petar till på Megan.
Hon kollar chockat upp och ser att det bara är jag. Ett stort leende spred sig på hennes läppar.
" You're late again." Säger Mrs.Clark spydigt.
" Yeah." Svarar jag tyst.
Jag har aldrig gillat henne. Hon ska alltid göra några i klassen till hennes favoriter. Dom som alltid får svara på hennes frågor. Men när det kommer till mig så behandlar hon mig som skit rent utsagt. Jag kollar på tavlan och slår sedan upp den rätta sidan i matte boken.
Klockan ringer. Äntligen är den döttråkiga matten slut. Jag reser mig snabbt upp och går ut.
" Hey, wait for me!"
Jag vänder mig om och möter en springande Meg.
" Sorry." Säger jag tyst och fortsätter att gå.
Jag öppnar mitt skåp och kollar på schemat. Nej inte spanska. Det värsta ämnet. Så tråkigt och vi lär oss endå inget utav det. Han sitter bara vid datorn och säger åt oss att vi får jobba själva i böckerna. Han går aldrig igenom saker.
" See you at lunch." Säger Megan och springer iväg.
Just ja hon har ju tyska. Då blir jag helt ensam på spanskan. Eller så skolkar jag från spanskan för han bryr sig endå inte om någon skolkar. Han är helt fast i datorn endå. Jag öppnar skåpet och lägger in mina böcker. Precis när jag skulle stänga skåpet så tar någon tag i skåpet.
" Hey." Säger jag och kollar vilken det är.
Jag går från sur till glad på mindre än en sekund.
" What are you doing?" Frågar Liam och kollar frågandes på mig.
" Nothing." Säger jag och tar fram mina böcker.
Jag stänger skåpet och tar tag i hans hand. Det har jag helt glömt bort. Att Liam också går på spanskan. Då blir det inte så tråkigt trots allt. Inne i spanska salen så sitter redan Mr. Hernandez fastklistard vid sin dator. Jag och Liam går och sätter oss på vår vanliga plats. Längst ner vid ett hörn. Jag sätter mig ner på vid min plats och slår upp böckerna. Redan efter några minuter så tröttnar jag. Jag kollar ut genom fönstret och märker att det har börjat regna. Inte lite heller utan väldigt mycket. Jag suckar lågt och tittar upp mot klockan som visar att den är kvart över tio. Bara en timme kvar utav spanskan. Du klarar det här Mia. Jag kollar ner på mitt antecknings block och börjar kludda ner olika saker.
" What are you doing?" Viskar Liam.
" Nothing.." Mumlar jag.
Han skrattar lågt vilket får mig att kolla upp på honom.
" What?" Frågar jag.
" Nothing." Svarar han med sitt bedårande leende.
Jag suckar högt och tar upp min mobil. Nytt sms från Megan.
From Megan:
I'm going home. Feeling sick...
To Megan:
So you're leaving me in school...alone?
From Megan:
Yeah I guess. But you have Liam. Can't text now but see you later x
Jag svarar inte utan lägger ner min mobil i min ena jackficka. Yes gå på lektioner ensam. Kommer ju bli roligt. Eller inte.
Första kapitlet!!! Inte det längsta eller det bästa men är alltid så med en ny novell. Men här har ni kapitlet soo I hope you liked it! :)