.

" Can't say anything yet."

" I hate it when you do this."

" Haha but I love it."

Jag suckar högt och lutar mig tillbaks. Den här kön kommer ju ta en evighet innan vi kommer fram dit vi ska. Jag sluter mina ögon och känner hur utmattad jag är för minuten efter så somnar jag till.

---

 

Jag suckar lättad när jag ser den lilla stugan som vi ska övernatta i två dagar. Jag kliver sakta ut ur bilen och öppnar bagageluckan där alla väskor ligger. Mia sover fortfarande så henne låter jag va. Jag låser snabbt upp dörren och ser hur dammig och äcklig stugan verkligen är. Här behövs det verkligen städa. Jag plockar snabbt fram damsugaren och börjar med städningen. 

En timme senare så är jag äntligen klar med allting. Jag pustar lättnad ut och bäddar rent i sängen och går sedan ut till bilen där Mia sitter och sover fortfarande. Jag tar försiktigt av henne bältet och bär upp henne. Hon rycker till lite men sover fortfarande. Jag lägger henne försiktig ner i soffan och lägger en filt omkring henne. Jag låser snabbt bilen och stänger igen dörren. Snön ligger fint på marken och kylan är obeskrivlig. Jag sätter igång det enda fungerande elementet och sätter mig sedan ner bredvid Mia som ligger och sover tugnt. Jag lutar mig mot henne och somnar därefter.

 

" Hone time to get up." Jag kollar förvirrat upp och ser att jag ligger på golvet med en filt omlindad omkring mig.

" Hi sweetie." Säger jag och drar ner Mia från soffan. Hon skrattar till högt och lägger sig sedan ner under filten.

" So what are we going to do today?" Frågar hon och huttrar till.

" Nothing. Just relaxing. Having some fun in this cabin." Svarar jag och omfamnar henne i en varm kram.

" So we're not going anywhere when we're here?"

" Nope."

" Naaw. That's romantic." Säger hon ironiskt.

" Haha. Come here." Svarar jag och pussar henne snabbt på munnen innan jag reser mig upp från golvet och går in till köket. Jag tar fram dom färdiglagade pannkakorna och sätter dom i mikron. Någon minut efter så är dom klara. Jag ropar på Mia och hon kommer snabbt in.

" Yeey. Pancakes." Säger hon och hugger snabbt in på pannkakorna.

Vi sitter där ett bra tag och bara pratar om allt. Tänk hur lycklig jag är när jag är med henne. Hon gör mina dagar. Det är hon som får mig att le. Få mig att vilja lyckas med saker. Ja hela hon är perfekt.

" Honey? I'm going to take a shower." Säger hon och skuttar snabbt iväg.

Jag ler svagt för mig själv och diskar tallrikarna och när jag är klar med det så går jag med snabba steg till vardagsrummet där tv:en står på. Konstigt. Ingen av oss har ens startat den? Jag stänger snabbt av den och tar upp min mobil. Två missade samtal från Niall. Jag ringer snabbt upp honom och bara några signaler gick sen så svarar han. Vår konversation var inte så lång bara han som ville veta hur vi mår. Och sen vart han hungrig och behövde gå och äta. Jag hör en dörr öppnas och ut kommer en påklädd Mia. Fast det verkar endå inte som att allt är okej. Jag reser mig kvickt upp och kramar om henne.

" Is tis cabin haunted or something?" Var det enda som kom ut ur hennes mun.

" Why? What happend?"

" I was taking a shower and then all the sudden a cold wind flew right past me. I didn't care about that but just a few seconds after I heard a loud scream." Hon låter helt uppskakad och jag vet hur enkelt rädd hon kan bli. Jag kramar om henne hårt och kysser henne sedan.

" I want to go home. I'm scared." Säger hon i en viskning.

" If that is what you want then okay." 

" Really?"

" The TV just turn on and I don't have a explanation for it either. So if we pack everything and then leave as fast as we can."

Hon nickar och vi packar snabbt ihop våra saker och går sedan snabbt ut ur stugan och sätter oss i bilen. Denna stuga är det något fel på. Precis när jag startar bilen så ser jag hur en lampa tänds i hallen och sedan släcks lika snabbt. Jag gasar på förfullt och några minuter efter så var vi äntligen på motorvägen. Vi ska hem. Vi kan ha det mysigt hos Mia istället.

" Mia we can stay at your place right?"

" Of course." Svarar hon och ger mig ett varmt leende.

" Great."

 

" Oh that's just great." Suckar Mia högt och slänger igen dörren hårt.

" What?" Frågar jag med en frågande min.

" My mom is here. So we have to sleep on the sofa tonight."

" Well it's fine with me." Svarar jag och tar upp min väska.

" Really?"

" Yes it's okay. Let's go downstairs." Svarar jag och öppnar upp dörren.

Där utanför så står hennes mamma med lilla Jenny bredvid sig. Jag hälsar vänligt och går sedan ner till vardagsrummet där det är ljus tända och även jordgubbar doppade i choklad står uppdukad. Jag nickar gillande och sätter mig ner i den mjuka härliga soffan.

" Come her sweetheart." Säger jag och sträcker ut mina armar.

Mia lägger sig försiktigt ner och så ligger vi hela den natten.

 

Jag tar snabbt fram mina matte böcker och tar tag i hans hand och går till klassrummet.

" You're sure that you're okay?"

" I am okay. Don't worry." Svarar jag och kramar om hand hand.

" Okay class. Please take your seats so we can begin with the tests!" Säger Helen och kommer in med en stor bunt med papper. 

Jag skjuter bort min bänk och kollar på pappret som visar olika tal. Det här kommer ta hela dagen ju. Jag suckar lågt och börjar med provet.

---

 

" How did the test go?" Frågar Liam när vi sätter oss ner vid ett bort i matsalen.

" I am so going to fail." Suckar jag högt och tar en tugga utav maten. Äckligt.

Jag skjuter undan tallriken och lutar mig fram över bordet.

" And how did it go for you?" Frågar jag och kollar ut över matsalen.

" I think I'm going to get a A on it." Svarar han stolt.

" Yeah..right."

" But if you work harder in school then you'll get your A eventually."

" I know. But I hate the school." 

" You're not the only one." 

" Anyways are you done?" Frågar jag och kollar på Liams tallrik som är tom.

" Yeah. Let's go to our next class." Svarar han och reser sig upp.

 

2 månader senare:

" Soooo pleeease grandma let me goooo!" Säger jag och ställer mig ner på knä.

" I don't know."

" But pleeeeeease! I won't do anything bad it is just me and Liam. We're just going on a short trip."

" I don't know...."

" Please pleeease. I'm begging on my knees?!"

" Fine. But promise me that you'll call me every single hour."

" Thank you thank you thank you." Svarar jag och kramar om henne.

" Your welcome. Now go up and pack your things." 

" I will."

Jag springer snabbt uppför trappan och slänger upp min rosa resväska och slänger i alla nödvändiga saker. Som kläder,tandborste,tandkräm ja nödvändiga saker helt enkelt. Mobilen lyser upp och på skärmen visar det en glad Liam. Jag tar snabbt upp mobilen och svarar med ett glatt hej.

" Could you go with me?" 

" Yes she finally let me. So when are you coming?"

" Haha I am outside right now. So you can go out now."

" Okay. See you in a few seconds." 

Jag tar ner väskan och går snabbt ner för trappen och möts utav en glad mormor som står med min jacka beredd. Jag tar vänlig imot den och tar på mig den snabbt.

" So. I see you on sunday then." Säger mormor och kramar om mig.

" Yes. And I'll call you when we get there."

" So where are you two going?"

" I don't know it's a secret."

" Oh. A secret. Okay well see you later sweetheart. Bye bye."

Jag går snabbt ut och ser Liam stå lutad mot sin bil med sin mobil i handen. Jag springer fram till honom och slänger mig i hans famn.

" Hello there." Säger Liam och kysser mig lätt.

" So where are we going?" Frågar jag när Liam startar bilen.

" It's a secret." Säger han och kollar på mig och ler stort.

" Gooosh. I hate secrets." Svarar jag och lägger armarna i kors.

" Haha and I love it." Svarar han och fokuserar mer på vägen.

Vart ska vi egentligen? Vi ska vara borta i två dagar och jag får inte veta vart vi ska. Tänk om vi ska åka skidor? Nej usch jag hatar att åka skidor! Men tänk om vi kanske ska till någon tråkig utställning. Kanske därför han inte säger någonting för att jag inte ska kunna protestera. Vem vet? Jag vaknar upp i mitt tänknade av att bilen står still. Jag kollar upp och ser att vi är fast i en trafik. Klockan är endå fyra så inte så konstigt.

" Now you can tell me. Where are we going?"

" Can't say anything yet."

" I hate it when you do this."

" Haha but I love it."

Jag suckar högt och lutar mig tillbaks. Den här kön kommer ju ta en evighet innan vi kommer fram dit vi ska. Jag sluter mina ögon och känner hur utmattad jag är för minuten efter så somnar jag till.

 

Jag ler tacksamt och går snabbt ner till min bänk och samlar ihop mina saker. 

" Can I go aswell?" Frågar Liam.

" Why?"

" I'm her boyfriend and she need a helping hand I guess."

" No you have school. You're staying here." Säger Mr. Hernandez och sätter sig ner på sin stol.

Jag går snabbt ut ur klassrummet och småspringer till mitt skåp. Jag slänger på mig min jacka och går allt vad jag kan till sjukhuset. Jag ska inte förlora min morfar!

---

" Hi grandma." Säger jag och kramar om mormor. " So how is he now?" Frågar jag och sätter mig ner.

" Well he is getting a bit better. It's not that bad. He is actually just tired that's why." Svarar hon och ler varmt.

" So he is going to make it?" 

" Yes. He is going home tomorrow." 

" Yes. I can't wait. So I don't know about you but I am kinda hungry." Säger jag och placerar handen på magen.

" Didn't you eat breakfast for like one hour ago?"

" Yeah but you know.."

" I know you. Let's get something to eat then. Come on let's go."

Mormor betalar snabbt vår mat och vi sätter oss sedan ner vid ett bord och väntar på maten.

" So I've talked to your mum today."

" Why?"

" I just told her that grandpa is at the hospital so she is coming to the hospital in any second now."

" Are you kidding with me right now?"

" No.."

" Hi there."

Jag kollar upp och möts utav en orolig mamma och en allt för ledsen pappa. Mormor reser sig upp och kramar om dom båda innan hon sätter sig ner igen. Jag tar upp min mobil och letar reda på Liam bland kontakterna. Jag knappar in ett sms och det dröjer bara någar sekunder innan jag får ett svar.

" So, how are you Mia?" Frågar mamma och försöker få min uppmärksamhet.

" Fine." Svarar jag kort.

" Are you two going to eat or..?" 

" No. The food is taking such a long time so we skip it." Säger mormor och ler svagt mot mig.

Jag suckar högt och reser mig upp.

" Where are you going?" Frågar pappa och ställer sig hastigt upp.

" The bathroom." Säger jag och går snabbt iväg till toaletten.

Ilskan i mig kokar och det känner som att nästa personen jag träffar på kan råka ut för en liten utskällning. Jag stänger dörren bakom mig och ställer mig framför spegeln. Min spegelbild visar en trött, irriterad och orolig tjej som inte vet vad hon ska göra. Mormor kunde väl i alla fall sagt till tidigare att både mamma och pappa skulle komma till sjukhuset då hade jag inte gått ifrån skolan i första taget. Jag suckar lågt och sätter upp håret i en stram hästsvans. Jag öppnar upp dörren sakta och börjar gå längs den långa korridoren. Jag stannar upp utanför morfars rum och öppnar försiktigt upp dörren. Han ligger ner tyst och kollar tomt på väggen.

" Grandpa?" Säger jag försiktigt.

" Hi Mia." Säger han och ler svagt.

" How are you?"

" I could've been better. But don't worry."

" Okay. Well I just wanted to say hello." Säger jag och kramar om han snabbt och går sedan ut och börjar gå mot cafet. Mamma och pappa sitter fortfarande kvar vid mormor och pratar. Jag går försiktigt fram till bordet där dom sitter och tar på mig jackan.

" Where are you going?" Frågar mamma.

" School." Svarar jag snabbt och går.

Jag går snabbt till utgången och får syn på en bekant person vid receptionen. Jag stannar till och går fram till personen.

" So you're following me now?" Säger jag och höjer på ögonbrynet.

" No, I was just going to visit my mum." Svarar Zayn och vänder sig om.

" Oh..." Jag kollar skamset ner mot marken. " What happend?"

" Just a small accident." 

" Okay. But I have to go. So...yeah bye." Säger jag och går ut.

Jag går med snabba steg mot skolan och börjar tänka på ett gammalt minne.

 

 

" Mia are you okay?"

Jag vaknar upp ur mina tankar och ser Liam stå bredvid mig med en oro i blicken.

" Yes." Svarar jag snabbt.

" But you were crying." Säger han och torkar bort en tår som rinner nerför kinden.

" It's nothing." Säger jag snabbt och låser upp mitt skåp.

Jag tar snabbt fram mina matte böcker och tar tag i hans hand och går till klassrummet.

" You're sure that you're okay?"

" I am okay. Don't worry." Svarar jag och kramar om hand hand.

" Okay class. Please take your seats so we can begin with the tests!" Säger Helen och kommer in med en stor bunt med papper. 

Jag skjuter bort min bänk och kollar på pappret som visar olika tal. Det här kommer ta hela dagen ju. Jag suckar lågt och börjar med provet.

 

 

" Did they hurt you?" Frågar han och stannar till.

" No. Actually they didn't. So why do you have your bag with you?"

" Can I sleep here?"

" Sure only if you tell me what happend." Säger jag och stänger dörren bakom mig.

" Well me and dad like couldn't get along so yeah."

" I know that feeling." Säger jag och går in till vardagsrummet med Liam tätt bakom.

Jag lutar mig mot Liams axel och sluter mina ögon. Sekunden efter så somnar både jag och han.

---

Hur hans min hade sett ut när jag sprang iväg. Hur besviken han såg ut. På något sätt så tror jag att han verkligen är ledsen. Varför gör jag det här egentligen. Jag simmar snabbt upp till ytan och andas ut. Jag börjar att simma tillbaks in till land då jag får syn på en person komma springandes. Den personen ser så bekant ut.Jag börjar gå snabbare i vattnet då jag ser vilken det är. Liam. Jag visste det han skulle leta reda på mig. 

" Liam!" Säger jag högt och springer snabbare. 

Han ser mig och springer ännu snabbare. Han springer ända ut till vattnet och vi möts i en kyss.

" You don't know how worried I was. Never do that again." Säger han och bär upp mig till land.

" I'm so sorry Liam. I'm sorry." Säger jag och tårarna börjar rinna okontrollerat nerför kinderna.

---

Dagarna rulla på. Jag och Liam träffar varanda varje dag. Mormor älskar verkligen Liam vilket morfar också gör. Varje gång Liam kommer över så bjuder mormor honom på mat eller fika. Morfar brukar tvinga Liam att titta på sporten med honom. Ja dom älskar honom helt enkelt. Jag skolkar inte längre och kommer i tid till lektionerna. Tack vare mormor som blev så upprörd när jag sa att jag skulle skolka. Då så fick jag en undervisning varför man gick i skolan. Så efter det har jag alltid gått till skolan. Jag har inte pratat med mamma eller pappa på flera dagar. Det är så skönt att slippa dom. Slippa deras gnäll.

" Mia!"

Jag vaknar upp ur mina tankar och riktar min blick upp mot Mr.Clark.

" I said: What story is William Shakespeare famous for?"

" Julia and Romeo..no no I mean Romeo and Julia. I think." Svarar jag och precis då ringer klockan.

Jag samlar ihop mina saker och reser mig snabbt upp.

" Don't forget about your homework. Read page 301 to 315. It's going to be a test on that on friday this week."

Alla suckar högt och går med tunga steg ut. Jag tar snabbt upp min mobil och skickar iväg ett sms till Liam. Jag går med snabba steg till mitt skåp och lägger in mina böcker. Jag stänger igen skåpet och ser Liam komma gåendes mot mig med ett stort leende på läpparna.

" So lunch time?" Frågar han och tar tag i min hand.

" I'm starving." Svarar jag och vi riktar våra steg till matsalen.

Klockan är bara halv tolv så det är inte så mycket folk. Vi ställer oss i kön och tar tallrikar och bestick. Jag sneglar på maten och ser att det är potatis och någon slemmig gryta. 

" The food is getting worse for every single day." Säger jag och kollar mot Liam som sitter och äter förfullt.

" Naah, it's not that bad. Try it." Svarar han och ler.

Jag tar en tugga utav maten men ångrar mig lika snabbt. 

" I am so hungry and this food is disgusting." Säger jag och gör en äcklad min.

" We can go to the cafeteria and buy something. I'm done now." Säger han och reser sig upp.

 

" I'm home!" Ropar jag och får inget svar tillbaks.

Jag tar snabbt av mig mina skor och hänger av mig min jacka och går in till köket där det ligger en lapp på bordet.

Jag går fram till spisen där det står köttbullar och makaroner. Jag tar fram en tallrik och slevar på maten och ställer in det i mikron. Någon minut efter piper det till. Jag tar ut maten och börjar att äta.

Jag stoppar ner maten i diskmaskinen och just då plingar det till på dörren. Något inom mig säger att jag inte ska öppna dörren men så nyfiken som jag är så går jag tyst fram till dörren och öppnar. Där vid dörren så står mamma och pappa.

" Where is grandma?" Frågar mamma.

" The store with grandpa. What are you two doing here?"

" Just came by and say hello. We miss you alot." Säger pappa och hänger av sig sin jacka.

" Okay." Svarar jag lågt och går in till vardagsrummet. 

Dom sätter sig ner bredvid mig och börjar prata om att dom är ledsna över allting och att dom vill att jag ska komma hem. Men jag svarar inte dom utan sitter där och nickar.

" So do you want to come with us home?" Frågar pappa.

" No. I don't feel home there. No offense but I'll stay here." Svarar jag och kollar på pappa som ser lugn ut fast jag sagt nej till honom.

" Okay. But you can atleast visit us sometimes?" Frågar mamma och ställer sig upp.

" I will. So are you guys leaving now?" 

" Yes. We have to pick up Jenny. So can I get a hug?" Frågar mamma.

" No." Svarar jag och följer med dom till dörren.

Dom säger hej då och jag följer med dom till dörren där jag ser Liam komma gåendes med en väska i ena handen.

Han kollar upp mot mig och kollar sen på mamma och pappa. Hans min gick från glad till orolig på bara en sekund. Jag sätter snabbt på mig mina skor och springer fram till Liam. Han kramar om mig hårt och jag kan höra hur han andas tugnt.

" What is it?" Frågar jag och flätar in min hand i hans.

" Did they hurt you?" Frågar han och stannar till.

" No. Actually they didn't. So why do you have your bag with you?"

" Can I sleep here?"

" Sure only if you tell me what happend." Säger jag och stänger dörren bakom mig.

" Well me and dad like couldn't get along so yeah."

" I know that feeling." Säger jag och går in till vardagsrummet med Liam tätt bakom.

Jag lutar mig mot Liams axel och sluter mina ögon. Sekunden efter så somnar både jag och han.

 

" I don't know." Svarar jag fast jag egentligen vet.

Jag krossa hennes hjärta. Jag som lovade henne att aldrig göra det så kommer Miranda och förstör precis allting  mellan oss. Hur kunde du Liam? Hur kunde jag? 

" So you and Mia are done?"

" I guess." Svara jag med en klump i halsen. 

" Good because you're mine now." Säger hon och kramar om mig.

Jag kollar upp på henne och ler svagt innan jag kysser henne passionerat.

---

 

 Jag hör steg komma gåendes mot oss. Jag drar Miranda ifrån mig och ser att Niall och Mia kommer gåendes mot oss. Niall möter min blick med en sårad min. Jag kan inte göra det här mot henne. Miranda är mitt ex hon tillhör mitt förflutna. Det var ju faktiskt jag som gjorde slut med henne för att hon var för klängig. Jag reser mig snabbt upp och går fram till dom.

" I have to talk to her." Säger jag och kollar på Niall som nickar och går och sätter sig ner bredvid Miranda. 

" I don't want to talk.." Säger hon knappt hörbart och tittar ner mot marken.

" Just let me talk then." 

Hon nickar svagt på huvudet och vi går iväg till en annan sida utav skolan. Hon sätter sig ner på den halvruttna bänken och kollar upp på mig med svullna ögon. 

" Babe. I am so sorry for that. I don't love her I love you." Säger jag och går ett steg närmre henne.

" Why did you kiss her?"

" I was a jerk. She means nothing to me she is like air to me."

" Really? Wow you're a jerk."

Jag kollar bak och ser Miranda stå där med en förvånad min.

" Well it was you that jumped on me. And you know that I have a girlfriend. And I love her not you." 

Jag kollar mot Mia som för en gångs skull har ett litet leende på läpparna. Kanske så förlåter hon mig endå? 

" So you're with her now?" Frågar Miranda och kollar på Mia med en äcklad min.

" Yes. I love her more than words can describe." 

" You know what? I don't care if you're with this slut. As long as you leave me alone." Säger hon och går surt iväg.

Jag tittar mot Mia som har fastnat med blicken på mig.

" Mia. Do you even realise how much I love you?"

" I don't know what to believe anymore." Säger hon och riktar sin blick ner mot marken igen. 

" Mia.." Säger jag och sätter mig ner bredvid henne.

Hon reser sig snabbt upp och börjar gå iväg. Jag ser hur hela hon skakar. Jag reser mig snabbt upp och springer fram till henne.

" Don't touch me." Säger hon och rycker bort min hand.

" A second chance. Please?" Säger jag och torkar bort en tår som rinner nerför hennes kind.

" I...I.." Mumlar hon och försöker få bort min hand som sitter stadigt fast på hennes axel.

" I can't. I'm just too scared that..if I forgive you you will do the same thing."

" I promise i won't. I was a jerk. I love you so much Mia. Please."

" I just don't know what to do anymore. I feel empty inside. I'm not feeling well."

" Are you sick or something?" Frågar jag och får en liten oro i kroppen om att det är något annat.

" No not that. I'm tired of my life. That's all. But why should I tell you. You don't care." Säger hon och springer iväg.

" Mia!" Ropar jag högt ihopp om att hon ska stanna. Men det gör hon inte.

Att hon inte mår bra det gör så ont inom mig. Jag vill bara skrika av mig all ilska. Såklart att hon inte mår bra. Hon har föräldrar som misshandlar henne och kallar henne för taskiga ord. Jag kysste Miranda och nu hatar hon mig. Dom enda som älskar henne är hennes mormor och morfar. Det är nog säkert dit hon springer. Jag riktar mina steg mot deras hus.

" Liam!" 

Jag kollar bak och ser Niall stå några meter ifrån mig.

" Where are you going?"

" I just have to go somewhere. See you later." Säger jag och snabbar på mina steg.

 

Jag tar ett djupt andetag och knackar på dörren. Dörren öppnas kort därefter och där står en orolig mormor. Är hon inte här?

" Is Mia here?" Frågar jag.

" Wasn't she with you?" Frågar hon och hennes ögon blir tårfyllda.

" She was but she ran away." 

" But she isn't here. Oh my god where can she be?" Säger hon och kollar oroligt upp på mig.

" I think I know." Säger jag och vänder mig snabbt om och springer iväg.

Det ställe hon brukar springa till när allt hopp är borta det är vid en strand som ligger nära en klippa. Förut hittade jag henne där ståendes vid klippan beredd på att hoppa. Någonting inom mig säger att det är bråttom och att hon kanske kommer göra om exakt samma sak igen. 

Jag springer snabbt. Jag vill bara bort. Bort från allt. Slippa känna denna smärta. Slippa all stress. Komma bort från alla. Bara komma bort från den här världen. Jag ser stranden och stannar till. Liam tror att säkert att jag kommer hoppa ifrån klippan. Men det är inte det jag tänker göra nu. Jag tar snabbt av mig mina skor och drar av mig min tröja och byxor så jag bara står i underkläder. Kylan omsveper min kropp. Jag huttrar till och kollar snabbt omkring mig. Ingen alls. Jag går sakta fram till vattnet. Vågorna slår upp då och då på stranden. Jag tar några andetag innan jag går rakt ut i vattnet. Nu kan ingen hindra mig. Inte längre. Ingen kommer ändå att sakna mig. Jag går ut tillräckligt djup och känner tillslut att mina fötter inte når marken längre. Jag tar några djupa andetag innan jag sjunker ner under ytan. Luften blir allt mindre men jag ska inte upp. Jag blundar till och ser Liam framför mig. Hur hans min hade sett ut när jag sprang iväg. Hur besviken han såg ut. På något sätt så tror jag att han verkligen är ledsen. Varför gör jag det här egentligen. Jag simmar snabbt upp till ytan och andas ut. Jag börjar att simma tillbaks in till land då jag får syn på en person komma springandes. Den personen ser så bekant ut.Jag börjar gå snabbare i vattnet då jag ser vilken det är. Liam. Jag visste det han skulle leta reda på mig. 

" Liam!" Säger jag högt och springer snabbare. 

Han ser mig och springer ännu snabbare. Han springer ända ut till vattnet och vi möts i en kyss.

" You don't know how worried I was. Never do that again." Säger han och bär upp mig till land.

" I'm so sorry Liam. I'm sorry." Säger jag och tårarna börjar rinna okontrollerat nerför kinderna.

 

 

 

" Honey what happend?" Frågar hon och kramar om mig hårdare.

Jag försöker prata men det går inte. Tårarna hindrar mig från att få fram ord. Vi går sakta in till köket där morfar sitter och kollar i dagstidningen.

" Sweetheart what happend? Has dad beat you again?" Frågar han och reser sig upp.

" No..It's Liam." Säger jag och faller ihop till golvet.

---

 Jag slår upp ögonen och ser att jag ligger i mormor och morfars säng. Jag sätter mig upp och placerar försiktigt mina fötter på det kalla golvet. Klockan visar att den är fem över elva. Jag gäspar högt och går med långsamma steg nerför trappan. Inne i köket sitter mormor och pratar i telefonen och i vardagsrummet så sitter morfar och kollar på fotboll. Jag sätter mig ner bredvid honom och kollar på mina kläder. Gårdagens kläder är fortfarande på. 

" You slept for a long time." Säger morfar och lägger armen omkring mig.

" I was tired." Svarar jag och lutar mig mot hans axel.

" You were pretty upset last night." Säger han vilket får mig att minnas vad som hände igår.

Ögonen blir tårfyllda, en ensam tår rinner nerför kinden som jag fort torkar bort med handen och kommer på att jag ska möta Niall vid skolan vid två. Bara inte Liam är med. 

Jag reser mig upp från soffan och går snabbt upp för trappan. Min mobil ligger på golvet och vibrerar förfullt. Jag skyndar mig snabbt ner på golvet och hinner inte se vilken det är innan jag svarar.

" Yeah?" Säger jag och andas ut.

" Mia. Finally you picked up."

Jag stelnar till och vet inte alls vad jag ska säga. 

" Bye." Säger jag snabbt och lägger på.

Jag slänger mobilen långt ifrån mig och känner hur tårarna rinner nerför kinderna. Dörren öppnas och in kommer en orolig mormor.

" Honey." Säger hon tröstande och sätter sig ner bredvid mig.

Jag slänger mig i hennes famn och låter tårarna strömma nerför kinderna.

" I know it's hard for you right now but you have to stay strong." 

" How?" 

" It's only you that know it. You have to found that one little thing that can keep you happy and let you free from all your feelings. All the sorrow and pain. Listen to your heart." Säger hon och kramar om mig hårdare.

" I love you grandma." Säger jag och tårarna rinner kraftigt nu.

" I talked to your mom and she wants you to get back home..."

" No please no." 

" Let me finish." Säger hon och lutar sig bak mot sängen.

" I told her that you're staying here as long as you want to."

" Thank you so much grandma." 

Vi sitter på golvet ett bra tag innan jag äntligen samlat ihop mig.

" Don't stay out to long." Säger morfar och kramar om mig.

" I won't I promise that. I have to pick up some clothes at the house aswell."

" I can do that." Säger mormor och omfamnar mig i en varm kram.

" Thank you. See you later." Säger jag och stänger dörren bakom mig.

Vägen till skolan är inte så lång från mormor och morfar. Kanske tio minuter att gå? Jag sätter i mitt headset och låter musiken tala.

 

Jag stannar till och märker att jag kommit fram till skolan. Ingen Niall syns till heller. Jag tar upp min mobil och kollar på klockan. Tjugo över två. Vi skulle mötas två. Kanske ville han inte komma endå. Han har säkert fått reda på vad som hänt mellan mig och Liam. 

" Mia!" 

Jag kollar bak och ser Niall komma gåendes och bredvid honom går Liam och Miranda. Den här dagen kommer bli lång.

Jag går sakta fram till Niall och kramar om honom. Liam försöker krama om mig men jag backar undan. Han rycker på axlarna och ställer sig bredvid Miranda.

" So what shall we do now?" Frågar Niall.

" Talk or something?" Svarar Liam och försöker få ögonkontakt med mig.

" Sure. Let's go to that bench over there." Säger Niall och går snabbt iväg till bänken.

Niall sätter sig ner och efter honom kommer Liam och efter honom så sätter sig Miranda ner och tar tag i Liams hand. Det sticker till i mitt hjärta. Ögonen blir tårfyllda och den stora klumpen i halsen kommer tillbaks. Jag försöker svälja bort den vilket lyckades den här gången.

" Mia? Is there something wrong?" Frågar Niall och reser sig upp.

" What? Oh..no." Svarar jag och ler.

" I swear it looked like you were crying." 

" Well I wasn't." Säger jag.

Han kollar på mig med den blicken som får mig att brista. Nu bryr jag mig inte om att Liam sitter bakom honom och ser att jag totalt bryter ihop eller att hans "ex" sitter bredvid honom. Niall kramar om mig hårdare och släpper mig sedan efter ett tag. Han kollar mig rakt i ögonen och det betyder att jag måste berätta för honom om vad som hänt.

" Not here." Säger jag och tar tag i hans hand och går iväg.

" Why did she burst in to tears?" Frågar Miranda och placerar sin hand ovanpå min.

" I don't know." Svarar jag fast jag egentligen vet.

Jag krossa hennes hjärta. Jag som lovade henne att aldrig göra det så kommer Miranda och förstör precis allting  mellan oss. Hur kunde du Liam? Hur kunde jag? 

" So you and Mia are done?"

" I guess." Svara jag med en klump i halsen. 

" Good because you're mine now." Säger hon och kramar om mig.

Jag kollar upp på henne och ler svagt innan jag kysser henne passionerat.

 

Jag kollar upp och ser att det är Chris. Just ja det är ju hans fest.

" Hi Chris." Säger jag och kramar snabbt om honom.

Jag går fram till Liam och tar tag i hans hand. Vi går in till själva stugan och där inne sitter det en hel del folk och pratar. En tjej fångar min uppmärksamhet. Liams ex. Bara hon inte ser Liam. Liam går fram till två platser som var lediga. Och sådan otur som jag ska ha så är dom platserna bredvid hans ex. Han sätter sig ner bredvid henne och kramar snabbt om henne innan han börjar prata med dom andra. Den här kvällen kommer nog bli intressant..

Jag går ut ur stugan och sätter mig sakta ner på trappan. Liam pratar mest med sina kompisar även med sitt ex lite då och då. Vilket inte stör mig så mycket. Jag tar upp min mobil och trycker upp kontakter. Det låter några signaler innan det är någon som svarar.

" Hello?"

" Hi Niall." Säger jag och ler för mig själv.

" Hi Mia. What's up?"

" Nothing much. You?"

" Eating some food. I just came home. Aren't you at the party with Liam?"

" I am but I'm bored."

" Oh."

" So do you have any plans for tomorrow?"

" No I guess not. Why?"

" I thought we could hang out or something. Just you, me and Liam. If you want to?"

" Sure. Where should we meet?"

" School."

" Okay. What time?"

" Like two o'clock."

" Okay. Go back to the party now so I can finish my meal."

" Okay. Bye Nialler."

" Bye Mia."

Jag lägger ner mobilen och kollar mot stugan. Vid dörren står Liam och en till person som jag inte riktigt kan se vilken det är. Han står lutad mot personen och dom står väldigt nära varandra. Jag går sakta fram till stugan och ser nu vilka det är. Hans ex Miranda står och kysser Liam. Mitt hjärta brister i tusen delar. Några tårar rinner nerför kinderna. Jag torkar snabbt bort dom och springer förbi dom och sätter snabbt på mig min jacka innan jag går snabbt ut.

" Mia?" Jag hör Liam ropa på mig men jag fortsätter att gå.

" MIA!"

Jag stannar till och kollar bak. Liam kommer springandes fram mot mig och stannar några centimeter framför mig.

" Mia I can explaine." Säger han och andas tugnt.

" Explain what? That you kissed her?! Right infront of me. Weren't you the one who told me that you would never hurt me?" 

" She was the one who kissed me!" 

" Well it looked like you enjoyed it pretty well." Säger jag och tittar ner på marken som är fullt utav löv.

" Mia..." Säger han och försöker få min uppmärksamhet. " Mia.. Look at me!" Säger han och placerar sina händer på mina kinder.

Jag tar tag i hans händer och tar undan dom.

" What's wrong with you?"

" What's wrong with me? It is that I can't be happy for just a minute. I can't feel happy for just a day. I'm to scared that my whole world is going to crash. And litterally I don't want to lose you." Säger jag med en stor klump i halsen som inte går att svälja. 

" I love you Mia. Please give me a second chance."

Jag svarar inte utan vänder mig om och börjar springa. Jag har ingen aning om vart jag är och vart jag ska springa. Men en sak vet jag och det är att jag ska härifrån. Bort från allt och alla. Ingen älskar mig. Det jag visste. Jag är misslyckad. Varför finns jag ens på denna jord? Dom enda som jag vet älskar mig det är mormor och morfar. Jag stannar till och andas ut då jag ser att jag sprungit ut till en stor väg. Min mobil vibrerar i min jackficka men jag ignorerar det. Jag tar ett djupt andetag innan jag fortsätter att springa. 

 

 

Jag stannar utanför det stora huset som alltid har alla lampor på. Jag knackar på dörren och bara någar sekunder efter så öppnas dörren. Jag slänger mig i mormors famn och låter tårarna rinna. 

" Honey what happend?" Frågar hon och kramar om mig hårdare.

Jag försöker prata men det går inte. Tårarna hindrar mig från att få fram ord. Vi går sakta in till köket där morfar sitter och kollar i dagstidningen.

" Sweetheart what happend? Has dad beat you again?" Frågar han och reser sig upp.

" No..It's Liam." Säger jag och faller ihop till golvet.

 

" Hi." Svarar han kort.

" Where are you two going?"

" I don't know. It's a surprise." Säger jag och går snabbt ut.

Kylan är obeskrivlig. Så kallt som det är ute just nu. Så kallt har det inte vart på flera år. Jag drar jackan tätare mot min kropp och tar tag i Liams hand.

" It's so cold outside. And where are you taking me?" Frågar jag.

" You'll see." Svarar han vänligt.

Jag hatar verkligen när någon inte berättar vart vi ska eller om det är en överaskning. Då vill man bara veta. Ååh vart ska jag?...

---

Vi går en stund innan Liam täcker för mina ögon med ögonbindel. Jag ler smått för mig själv och känner hans armar omkring min midja. Jag känner att vägen vi går på blir allt mjukare och mjukare. Till slut så känner jag att det kommer in sand i skorna. 

" Are we there yet?" Frågar jag.

Han säger inget utan fortsätter att gå.

" Now." Säger han och tar av mig ögonbindeln.

 Jag blinkar några gånger när jag ser stranden vi är på. Det är den stranden jag alltid brukar gå till när jag bara vill tänka eller gjort någonting jag ångrat eller bara om jag vill komma bort en stund. Då är det alltid stranden jag går till. Solnedgången är alltid lika vacker. Havets vågor är inte så himla stora nu. Ljudet utav vågorna är underbart och fåglarna när dom flyger runt. Jag andad in den friska luften och sätter mig ner i sanden.

" Like it?" Frågar Liam och lägger armen runt om mig.

" This is my favourite place to be at." Svarar jag och lutar mitt huvud mot hans axel. 

" I know that's why I brought you here." 

Jag ler svagt och kollar upp mot himmlen. Fåglarna blir som svarta siluetter vid solnedgången. Havets vågor slår emot stranden med korta mellanrum. Det går ett äldre par längst stranden och håller varandra i händerna. Det skulle kunna vara jag och Liam en vacker dag. Gifta och barn troligtvis barn barn om vi håller ihop så länge. 

" What are you thinking of?" Frågar Liam vilket får mig att rycka till.

" Nothing." Svarar jag och reser mig upp.

" Where are you going?"

" Down to the water." Svarar jag och går ner mot vattnet.

Jag böjer mig ner och känner på vattnet som är kallt. Jag ställer mig upp och tar upp min mobil som visar ett missat samtal. Jag låser upp mobilen och ser att det är från Megan. Jag trycker snabbt på hennes nummer och bara några signaler efter så svarar hon.

" Finally you picked up." Säger hon och pustar ut.

" I'm down at the beach with Liam. So what do you want?"

" Uhm...well..." Hon låter osäker och jag hör hur hon tar ett djupt andetag.

" What is it Meg?" Frågar jag.

" It's saturday tomorrow and I was just wondering if we could do something. Like go shopping and maybe watch a movie later and have a sleepover."

" I caaan't." Säger jag och suckar högt.

" Why not?"

" I'm going to a party with Liam. I promised him that."

" On sunday then?"

" Let me think...." Svara jag och tänker efter.

" No sorry I can't. Going to be with Liam the whole weekend."

" You never have tome to see me." Säger hon lågt.

" Well I have to be with Liam too. He's my boyfriend."

" Yeah but what about me? I'm your best friend. Forgot that?"

" Yes you're my best friend. But can't you just be happy that I'm happy for once?"

" No." Svarar hon kort. Vilket får mig att tappa humöret.

" Hey Meg. If you're in this kind of mood then leave me alone. I love you Meg but when you're acting this weird I really don't want to talk to you. Understand?"

" Fine. I'm sorry I love you too." Säger hon och lägger på.

Jag lägger ner mobilen i fickan och går fram till Liam som tittar tomt på mig. Som att det bar avar han där. Ingen annan. Han brukar få så ibland när han kan fastna med blicken. Vilket ibland kan vara väldigt skrämmande för hans ögon blir så stora då. Jag viftar med mina händer framför honom men han reagerar inte.

" Liam?"

" What?" Frågar han och ruskar till på huvudet.

" I hate it when you do that." Säger jag och slår till han på armen.

" Haha I'm sorry but I'm just so tired."

" Then let's go home and get some sleep."

" That sounds like a great idea." Svarar han och vi börjar gå hemåt.

 

Jag vaknar upp av dörren slängs upp. Jag sätter mig snabbt upp och ser en rasande pappa stå med knytnävarna spända. 

" Dad?" Säger jag försiktigt och ställer mig upp.

" Where were you last night?"

" Out with Liam at the beach."

" And he is here?"

" Yeah so?"

" You can't have him here." Säger han och går mot Liam som ligger i sängen och sover.

" Liam get up!" Säger pappa argt och höjer knytnävarna.

Jag går snabbt fram till pappa och puttar undan honom.

" What are you doing?!" Frågar jag och kollar chockat på honom.

" He have to leave."

" No. You have to leave. NOW!" Säger jag och tar ett fast tag om pappas arm och drar ut honom från rummet.

Jag stänger dörren tyst och låser den. Liam sätter sig upp i sängen och gäspar högt.

" You're up." Säger jag vänligt och sätter mig ner bredvid honom.

" Yes." Svarar han och reser sig snabbt upp.

" Where are you going? It's only eleven o'clock."

" I have to get ready for the party. But I'll pick you up at seven so be ready." Säger han och låser snabbt upp dörren och försvinner sedan snabbt.

Jag suckar lågt och går in till badrummet. Jag betraktar mig själv i spegeln och torkar bort mascara rester som var kvar från igår. Jag startar duschen och ställer mig i den.

 

Timmarna går och nu var vi äntligen framme vid stugan. Liam kliver ur bilen och går fram till en kompis till han. Roligt för mig att jag inte känner en endaste person. Jag öppnar dörren och hör den höga musiken dåna från stereon. 

" Hi girl."

Jag kollar upp och ser att det är Chris. Just ja det är ju hans fest.

" Hi Chris." Säger jag och kramar snabbt om honom.

Jag går fram till Liam och tar tag i hans hand. Vi går in till själva stugan och där inne sitter det en hel del folk och pratar. En tjej fångar min uppmärksamhet. Liams ex. Bara hon inte ser Liam. Liam går fram till två platser som var lediga. Och sådan otur som jag ska ha så är dom platserna bredvid hans ex. Han sätter sig ner bredvid henne och kramar snabbt om henne innan han börjar prata med dom andra. Den här kvällen kommer nog bli intressant..

" We're sorry that we've been acting like idiots." Säger pappa och tar tag i min hand.

Jag drar snabbt undan handen och kollar irriterat på honom.

" Do you accept our apologize? We're really sorry. We didn't mean it when we hit you and you know." Säger mamma och tittar skamset ner på marken.

" No. I don't accept it. You wanna know why? Because you guys are not my parents anymore. You guys are strangers for me. I don't even know you anymore." Säger jag och springer upp till mitt rum. 

Jag slänger mig ner i sängen och sluter ögonen. Sekunden efter somnar jag.

" Honey wake up."

Jag kollar upp och blinkar några gånger innan jag tydligt kan se vilken det är.

" Hi Liam." Säger jag och drar ner honom i sängen.

" Haha you're crazy." Säger han och skrattar.

" I know. Are my parents at home?" Frågar jag och sträcker på hela kroppen.

" No. But now that I'm here we should do something." Säger han och drar in mig i en varm kram.

" Like what?"

" I don't know. Maybe talk?"

" Okay. So how was the day today?"

" Well it could have been better."

" Okay. Guess what?"

" What?"

" Zayn talked to me today." Säger jag och sätter mig upp i sängen.

" Really? What did he say?"

" That I was supposed to be in class."

" And?"

" And he also said that I was playing hard to get."

" What did you say then?"

" That I have a boyfriend." Svarar jag och ler stort.

" Yeey. Guess what. It's saturday tomorrow and it's a party at Chris place. You know him he lives out in the woods."

" Sure."

" Really?"

" Yeah. It sounds fun."

Han ler stort och slänger sedan ner mig i sängen. Vi ligger och pratar i flera timmar om allting.  

" Mia. Get down here NOW!"

Jag reser mig snabbt upp ur sängen och går ner för trapporna där mamma står och väntar surt.

" What?" Frågar jag och sätter mig ner i trappan.

" Do you have anyone over?"

" Yeah...so?"

" Tell her that she can leave now."

" It's not a girl. It's a boy." Svarar jag surt och ställer mig upp.

" Is it Liam?"

" Yeah."

" Oh. But he has to go."

" No. He's not leaving." Svarar jag och går upp.

Liam sitter lutad mot väggen och spelar på sin mobil. Jag sätter mig ner bredvid honom och lyssnar efter om jag hör några steg i trappen. Vilket jag inte gör. Jag pustar ut och tar upp min mobil. 

" I'm bored." Säger Liam efter ett tag och reser sig upp från golvet.

" Me too. We should do something."

" I know what we can do."

" What?" Frågar jag och ställer mig upp bredvid honom.

" You have to wait and see."

Jag suckar inombords och öppnar dörren. Liam går framför och ser mamma sitta vid trappen. Jag tränger mig framför Liam och tränger mig förbi mamma.

" Hi Liam." Säger hon vänligt.

" Hi." Svarar han kort.

" Where are you two going?"

" I don't know. It's a surprise." Säger jag och går snabbt ut.

Kylan är obeskrivlig. Så kallt som det är ute just nu. Så kallt har det inte vart på flera år. Jag drar jackan tätare mot min kropp och tar tag i Liams hand.

" It's so cold outside. And where are you taking me?" Frågar jag.

" You'll see." Svarar han vänligt.

Jag hatar verkligen när någon inte berättar vart vi ska eller om det är en överaskning. Då vill man bara veta. Ååh vart ska jag?...

 

 

" I was just trying to cut myself." 

" Are you kidding with me right now?!" 

" I'm just kidding. No actually I slipped and it was something sharp on the floor. I would never ever do that. That is just stupid." Säger hon och kramar om mig.

" You scared me. We have to fix your leg." 

" No. It's just a scratch." Säger hon och reser sig upp och torkar bort tårarna.

Jag reser mig upp och kramar om henne. Hur kan jag ens tro att hon skärde sig? Nej inte Mia det skulle hon aldrig göra. Jag borstar snabbt tänderna och går sedan med snabba steg in till sovrummet där Mia redan ligger och sover. Jag lägger mig ner bredvid henne och somnar på stört.

---

" So ready for school?" Frågar jag och knyter på mig skorna.

" Yeah." Svarar Mia och rättar till sin tröja.

" Great. You have everything with you?"

" Yes Liam." Svarar hon och suckar.

Jag skrattar lågt och öppnar dörren och låser upp bilen. Skolan ligger bara tio minuter ifrån där jag bor så det är inte så himla långt. 

 

Jag lägger in mina engelska böcker i skåpet och kollar på schemat. Näst på schemat så är det biologi. Nej varför just biologi för? Jag suckar högt och stänger igen skåpet.

" BUDDIE!" 

Jag kollar bak och ser Niall gåendes mot mig med en macka i ena handen och böckerna i den andra.

" Hi Nialler." Säger jag och ler stort.

" You want to know what I just did?" Frågar han och ställer sig framför mig.

" What?"
" I just talked to Alice." Säger han och ler upp stort.

" And?..." 

" And she said that I was nice and cool. Oh my god I'm in heaven. She likes me." Säger han och tar en tugga utav mackan.

" Do you like her that much that you can share the food?" Frågar jag och höjer på ena ögonbrynet.

" Who do you think I am? I don't want to share my food with her." Säger han och börjar att gå.

" Then she isn't the one for you." Säger jag och skrattar högt.

" Whatever she likes me. That's all that matters." 

" Okay man. But I have to go to my class now. See you at lunch?"

" Yeah. I'll be waiting at your locker." Säger han och går snabbt iväg.

Jag snabbar på mina steg mot biologi salen.

Jag plockar upp min mobil ur fickan och ser vilken det är som ringer. Mamma. Jag tar några djupa andetag innan jag svarar.

" Where the hell are you?"

" In school. Why?" 

" After school you're going home. We have to talk. And I mean it." 

" Whatever." 

Hon hinner inte säga någonting när jag lägger på. Jag kollar upp från mobilen och märker hur korridorena blir allt tommare och tommare. inte konstigt för allas lektioner börjar nu. Jag lovade Liam imorse att jag skulle gå på alla lektioner men jag kan bara inte det. 

" Mia?"

Jag kollar frågandes bakåt och ser Zayn stå där.

" What do you want?"

" What are you doing here? Don't you have biology now?"

" Yes that's true."

" Then why are you here?"

" I don't have to tell you." Säger jag och reser mig upp.

" Playing hard to catch now aswell?" Ropar han efter mig.

" I have a boyfriend." Säger jag högt och suckar.

Jag går ut ur dom stora portarna och sätter mig vid en bänk. Zayn är en kille som kan få vilken tjej som helst. Men endå är det mig han hela tiden han ska hålla på med. Han vet att jag har en kille men han bryr sig endå inte. Jag tar upp min mobil och ser att jag har ett nytt sms från Liam.

Where are you? You promised me that you would be in time today and you can't keep it...

I just can't...I am having a hard time now. You should understand that.

Then why are you in school? I mean I love you Mia I just want the best for you x

I know. But I can't..

Then go home. If you think it's the best for you then just go home. Then I'll see you after school.

To Liam:

Fine. See you later.

 

Jag reser mig snabbt upp och går hem. Hoppas bara att skoldagen går snabbt för jag kommer inte orka vara hemma. Speciellt inte när mamma och pappa är hemma. Dom jobbar nästan aldrig. Båda är sjukskrivna. 

Jag öppnar dörren och hör hur det låter från vardagsrummet. Jag tar snabbt av mig mina skor och går tyst uppför trappan.

" Mia?" 

Jag kollar ner och ser mamma och pappa stå vid dörren.

" Can we talk to you?" Frågar pappa och ser ovanligt lugn ut. 

Jag går sakta nerför trapprona och stannar till precis framför dom.

" Where have you been? We were so worried." Säger mamma.

" Out." Svarar jag.

" Couldn't you at least tell us where you went?"

" No.."

" We're sorry that we've been acting like idiots." Säger pappa och tar tag i min hand.

Jag drar snabbt undan handen och kollar irriterat på honom.

" Do you accept our apologize? We're really sorry. We didn't mean it when we hit you and you know." Säger mamma och tittar skamset ner på marken.

" No. I don't accept it. You wanna know why? Because you guys are not my parents anymore. You guys are strangers for me. I don't even know you anymore." Säger jag och springer upp till mitt rum. 

Jag slänger mig ner i sängen och sluter ögonen. Sekunden efter somnar jag.

 

 

 

" Hi.." Säger jag knappt hörbart.

" What's wrong?" Frågar han.

" Dad and mum." Svarar jag.

" Are they fighting again?"

Jag nickar på huvudet. Egentligen ljög jag men han får bara inte veta sanningen. Inte nu.

" Come in." Säger han och tar min väska.

" Dad. Mia is sleeping here tonight." 

" Okay." Svarar han.

Jag hänger av mig min jacka och går med Liam in till hans rum där jag bryter ihop totalt.

---

 

" What's wrong?" Frågar Liam och omfamnar mig i en varm kram.

" I'm just so sick of my life." Snyftar jag fram.

" What is really going on? Please tell me the truth." Säger han och kollar på mig.

" I can't tell you." Svarar jag och sätter mig ner i hans säng.

" Why not?" Frågar han och stänger dörren och sätter sig sedan ner bredvid mig.

" I just can't."

" Please. I have to know."

" Maybe later." Säger jag och ler svagt.

Han suckar högt och reser sig upp ur sängen och öppnar dörren.

" Where are you going?"

" Just getting something to eat I'm pretty hungry. Do you want something?" Frågar han.

" Yeah I haven't eating anything since lunch." Svarar jag och reser mig upp.

" Great dad made hamburgers for us." Säger han och tar tag i min hand.

Vi går ner och doften utav hamburgarna slår emot en. Hemma får jag nästan aldrig samma mat som mamma brukar göra. Dom får äta en riktigt god middag medans jag kanske bara får lite sallad. Dom behandlar mig inte bra helt enkelt. Jag sätter mig ner bredvid Liam som redan tagit sin första hamburgare. Jag tar upp ett bröd och lägger på kött innan jag börjar att äta. Så gott det är med riktig mat. 

" Hungry?" Frågar Geoff och sätter sig ner.

" Yeah." Svarar jag och ler stort.

Liam börjar att skratta och Geoff hänger på och börjar att skratta.

" What?" Frågar jag nyfiket.

" Nothing." Säger dom i kör och fortsätter att äta.

Jag suckar lågt och äter snabbt upp hamburgaren. Jag pustar ut och klappar mig nöjt på magen.

" Thank you for the food." Säger jag och ler tacksamt.

" Your welcome." Säger Geoff och ler.

Vi reser oss snabbt upp och ställer ner våra tallrikar i diskmasiken. Jag går sakta uppför trappan med Liam tätt bakom mig. 

" Go faster." Säger han och puttar på mig.

Jag skrattar högt och springer snabbt upp och slänger mig ner i hans säng. Han har den skönaste sängen. Han sätter sig ner bredvid mig och drar mig närmre honom.

" So tell me now. What is happening at your home?"

" I can't say it." Säger jag och alla minnen kommer tillbaks från när pappa brukar slå mig så jag låg på golvet och skrek av smärta. 

" Just tell me. I won't say it to anyone." 

Jag vet att han verkligen menar det men jag vet inte om jag kan säga det. Jag suckar lågt.

" If I tell you, promise you won't freak out or anything." Säger jag och kollar på han.

" I promise." Säger han och ler.

" Okay. So I don't live the perfect life. My mum is a bitch. Sorry Liam about the b word but she really is. Every day she yell me out. Nomatter what I do. She always yells me out. Then my dad always hits me. That's why I have bruises on my face..." Jag tar ett djupt andetag och torkar bort en tår som rinner nerför kinden.

" And I just feel that they don't love me. That they only love Jenny. She is the angel while I'm the devil. I'm so sick of my life. Like why did they even get children if they just treat me like a pice of shit?" Tårarna rinner okontrollerat nu.

" Babe. Why couldn't you tell me this before?"

" I didn't know how you would react."

" Well I'm chocked. But I'm glad that you told me." Säger han.

" So now you know why." Säger jag och reser mig upp.

" Where are you going?"

" To the bathroom. School tomorrow. Remember?" Säger jag och ler varmt.

" Oh right. Well go in first while I'm fixin the bed." Säger han och ler ännu större.

Jag nickar och går in till badrummet.

Jag reser mig snabbt upp ur sängen och slänger ner alla saker som ligger på sängen. Tanken på att Mia blir utskälld och slagen det är hemskt. Min Mia blir slagen. Jag vill så gärna åka hem till hennes föräldrar och säga åt dom att dom inte ska skälla ut henne eller slå henne. Men hon vill verkligen inte det. Därför hon inte sagt något tidigare heller. Hon förtjänar det bästa och inte leva där. Jag skakar svagt på huvudet och går till badrummet. Jag hör svaga snyftningar där inifrån. Jag knackar svagt på dörren och hör hur hon reser sig upp och låser upp dörren. 

" I hate my life." Snyftar hon fram.

Jag kollar storögt på henne och ser att hon blöder från benet. Nej snälla säg att hon inte skär sig. Jag stänger dörren bakom mig och låser. Jag sätter mig ner bredvid henne och drar henne tätt intill mig.

" What have you done?" Frågar jag oroligt.

" I was just trying to cut myself." 

" Are you kidding with me right now?!" 

" I'm just kidding. No actually I slipped and it was something sharp on the floor. I would never ever do that. That is just stupid." Säger hon och kramar om mig.

" You scared me. We have to fix your leg." 

" No. It's just a scratch." Säger hon och reser sig upp och torkar bort tårarna.

Jag reser mig upp och kramar om henne. Hur kan jag ens tro att hon skärde sig? Nej inte Mia det skulle hon aldrig göra. Jag borstar snabbt tänderna och går sedan med snabba steg in till sovrummet där Mia redan ligger och sover. Jag lägger mig ner bredvid henne och somnar på stört.