.

Hur hans min hade sett ut när jag sprang iväg. Hur besviken han såg ut. På något sätt så tror jag att han verkligen är ledsen. Varför gör jag det här egentligen. Jag simmar snabbt upp till ytan och andas ut. Jag börjar att simma tillbaks in till land då jag får syn på en person komma springandes. Den personen ser så bekant ut.Jag börjar gå snabbare i vattnet då jag ser vilken det är. Liam. Jag visste det han skulle leta reda på mig. 

" Liam!" Säger jag högt och springer snabbare. 

Han ser mig och springer ännu snabbare. Han springer ända ut till vattnet och vi möts i en kyss.

" You don't know how worried I was. Never do that again." Säger han och bär upp mig till land.

" I'm so sorry Liam. I'm sorry." Säger jag och tårarna börjar rinna okontrollerat nerför kinderna.

---

Dagarna rulla på. Jag och Liam träffar varanda varje dag. Mormor älskar verkligen Liam vilket morfar också gör. Varje gång Liam kommer över så bjuder mormor honom på mat eller fika. Morfar brukar tvinga Liam att titta på sporten med honom. Ja dom älskar honom helt enkelt. Jag skolkar inte längre och kommer i tid till lektionerna. Tack vare mormor som blev så upprörd när jag sa att jag skulle skolka. Då så fick jag en undervisning varför man gick i skolan. Så efter det har jag alltid gått till skolan. Jag har inte pratat med mamma eller pappa på flera dagar. Det är så skönt att slippa dom. Slippa deras gnäll.

" Mia!"

Jag vaknar upp ur mina tankar och riktar min blick upp mot Mr.Clark.

" I said: What story is William Shakespeare famous for?"

" Julia and Romeo..no no I mean Romeo and Julia. I think." Svarar jag och precis då ringer klockan.

Jag samlar ihop mina saker och reser mig snabbt upp.

" Don't forget about your homework. Read page 301 to 315. It's going to be a test on that on friday this week."

Alla suckar högt och går med tunga steg ut. Jag tar snabbt upp min mobil och skickar iväg ett sms till Liam. Jag går med snabba steg till mitt skåp och lägger in mina böcker. Jag stänger igen skåpet och ser Liam komma gåendes mot mig med ett stort leende på läpparna.

" So lunch time?" Frågar han och tar tag i min hand.

" I'm starving." Svarar jag och vi riktar våra steg till matsalen.

Klockan är bara halv tolv så det är inte så mycket folk. Vi ställer oss i kön och tar tallrikar och bestick. Jag sneglar på maten och ser att det är potatis och någon slemmig gryta. 

" The food is getting worse for every single day." Säger jag och kollar mot Liam som sitter och äter förfullt.

" Naah, it's not that bad. Try it." Svarar han och ler.

Jag tar en tugga utav maten men ångrar mig lika snabbt. 

" I am so hungry and this food is disgusting." Säger jag och gör en äcklad min.

" We can go to the cafeteria and buy something. I'm done now." Säger han och reser sig upp.

 

" I'm home!" Ropar jag och får inget svar tillbaks.

Jag tar snabbt av mig mina skor och hänger av mig min jacka och går in till köket där det ligger en lapp på bordet.

Jag går fram till spisen där det står köttbullar och makaroner. Jag tar fram en tallrik och slevar på maten och ställer in det i mikron. Någon minut efter piper det till. Jag tar ut maten och börjar att äta.

Jag stoppar ner maten i diskmaskinen och just då plingar det till på dörren. Något inom mig säger att jag inte ska öppna dörren men så nyfiken som jag är så går jag tyst fram till dörren och öppnar. Där vid dörren så står mamma och pappa.

" Where is grandma?" Frågar mamma.

" The store with grandpa. What are you two doing here?"

" Just came by and say hello. We miss you alot." Säger pappa och hänger av sig sin jacka.

" Okay." Svarar jag lågt och går in till vardagsrummet. 

Dom sätter sig ner bredvid mig och börjar prata om att dom är ledsna över allting och att dom vill att jag ska komma hem. Men jag svarar inte dom utan sitter där och nickar.

" So do you want to come with us home?" Frågar pappa.

" No. I don't feel home there. No offense but I'll stay here." Svarar jag och kollar på pappa som ser lugn ut fast jag sagt nej till honom.

" Okay. But you can atleast visit us sometimes?" Frågar mamma och ställer sig upp.

" I will. So are you guys leaving now?" 

" Yes. We have to pick up Jenny. So can I get a hug?" Frågar mamma.

" No." Svarar jag och följer med dom till dörren.

Dom säger hej då och jag följer med dom till dörren där jag ser Liam komma gåendes med en väska i ena handen.

Han kollar upp mot mig och kollar sen på mamma och pappa. Hans min gick från glad till orolig på bara en sekund. Jag sätter snabbt på mig mina skor och springer fram till Liam. Han kramar om mig hårt och jag kan höra hur han andas tugnt.

" What is it?" Frågar jag och flätar in min hand i hans.

" Did they hurt you?" Frågar han och stannar till.

" No. Actually they didn't. So why do you have your bag with you?"

" Can I sleep here?"

" Sure only if you tell me what happend." Säger jag och stänger dörren bakom mig.

" Well me and dad like couldn't get along so yeah."

" I know that feeling." Säger jag och går in till vardagsrummet med Liam tätt bakom.

Jag lutar mig mot Liams axel och sluter mina ögon. Sekunden efter så somnar både jag och han.