.

Jag försökte verkligen hålla inne tårarna allt för att vara stark. Men att pappa bara har högst en månad kvar att leva? Det kan inte ens vara sant. Varför just min pappa? 

 Två veckor senare:

Det gick inte alls att koncentrera sig. Jag tänker för mycket på pappa. Han har högst två veckor kvar att leva och jag måste gå i skolan. Mamma hade tvingat iväg mig för annars skulle jag missa för mycket i skolan. Jag har ju som sagt inte vart vid skolan på två veckor så jag har en hel del läxor jag måste ta igen. Okej Caroline fokusera dig på matten nu. Om man adderar ett tal med. Åh jag orkar inte ens läsa frågan. Hatar skolan. Har ingen i skolan. Bella och jag är osams. Hon är sur för att jag inte vart i skolan. Men hallå? Jag var ju vid sjukhuset. Liksom hon kan inte bli sur för det. Det är ju rent utsagt löjligt. Usch vad jag hatar dom som blir sura för ingenting. Liksom ge en anledning till att man blir sur. Nej jag orkar inte jobba. Jag kollade upp mot klockan och såg att det var en halvtimme kvar av matten sen slutar vi för dagen. Jag har vart helt själv hela dagen idag. Bella är ju med dom andra tjejerna i klassen. Hon som sagt så mycket illa om dom. Jag vill bara att killarna ska vara i skolan med mig det är så tråkigt utan dom. Jag la mig ner och somnade till.

" Wake up!" Sa vikarien vi hade.

" Huh?" Sa jag och reste mig lite långsamt upp.

" If you´re tired then go home." Sa han och kollade surt mot mig.

" Maybe i will." Sa jag och stängde igen mina böcker. Jag kollade upp mot klockan och såg att det var femton minuter kvar av lektionen. Jag gick snabbt ut ur klassrummet och slängde igen dörren innan jag gick till skåpet och tog fram min väska och slängde på mig min jacka. 

" Well hello there." Jag kände mycket väl igen rösten.

Jag stängde snabbt skåpet och där stog Niall med en påse i ena handen. Jag kramade om honom och vi gick ut till hans bil. Han hade lovat mig att komma och hämta mig varje dag efter skolan. Fast jag hade sagt åt han att jag kunde gå eftersom det inte var så långt. Men han ville verkligen det så jag tackar ju inte nej till det. Vi satt oss i bilen och han började åka iväg.

" Niall take me to the hospital." Sa jag och log.

" Okey."

Vi kom fram till sjukhuset efter ett tag. Jag tog min väska och Niall sin påse. Vad hade han egentligen i den där påsen? Vi gick in till väntrummet där mamma satt och halvsov. Hon hade inte lämnat sjukhuset någon gång förutom när hon skulle hämta något. Hon har knappt ätit något heller. Men duschat och sådant har hon klarat av men inte att äta. Jag såg inte till Alice någonstans. Jag kollade oroligt mot Niall som bara skrattade och pekade in mot pappas rum. Jag kollade in till hans rum och såg att hon satt ner i sängen med pappa som satt upp. 

" Niall i´m hungry." Sa jag och min mage började att kurra. Jag rodnade lite och kollade sedan upp mot Niall som bara skrattade.

" Well i can hear that. Let´s go and eat something." 

Vi gick till ett fik som fanns inne i sjukhuset. Jag tog en skinksmörgås och en juice till det. Jag betalade och letade reda på platser där jag och Niall kunde sitta och äta. Det dröjde ett tag innan Niall kom. När han väl kom så hade han plockat på sig en smörgås, chokladboll, juice och några klubbor. Jag brydde mig inte så mycket om det utan började äta på smörgåsen. Jag insåg inte hur hungrig jag verkligen var för efter en liten stund så hade jag fått i mig smörgåsen redan. Jag satt och pustade ut och nu var jag verkligen mätt. Min mobil började vibrera till. Jag tog snabbt upp den och såg att det var Bella som ringde. Varför ringer hon mig för ens? Trodde hon hatade mig. Jag svarade och jag hörde flera röster bakom. Jag hörde två röster som jag verkligen inte ville höra. Davids och Angelikas röster. 

" Caroline?" 

" What do you want?" 

" I just wanted to say that we don´t care at all about if you´re friends with One Direction and if your dad is at the hospital so yeah."

" Are you kidding with me? You´re such a idiot get a life." Sa jag och ilskan bara kokade inombords.

Niall kollade konstigt mot mig när han hörde hur arg jag verkligen blev. Jag satt på högtalaren så han hörde vad hon sa.

" And you´re so alone in school like no one wants to be with you. You´re so ugly and think you know everything about everyone but you don´t." Att det ska komma ifrån lilla Bella det skulle man aldrig kunna tro.

Jag kollade upp mot Niall som såg riktigt arg ut. Han var påväg att säga något innan han kollade upp. Jag kollade åt det hållet han kollade mot. Jag såg att det var killarna som kom. Dom satt sig ner vid vårt bord och dom kollade mot min mobil. 

" What´s going on." Frågade Liam lite tyst.

Vi sa inget utan jag höll bara på att tänka ut på vad jag skulle säga.

" You know what Bella? I´m so glad that we´re not friends anymore. You are so fake. I rather stand alone than have fake friends." 

" I´m not fake you are. I just didn´t realised that untill now so."

" You know what i don´t care at all what you think about me you are just jealous because i have real friends. I say like this have a great life without me bitch." Sa jag och la på.

Killarna satt heltysta och kollade på mig.

" What?"

" That was so cool." Sa Louis och började härma hur jag satt och pratade.

Vi bara skrattade innan min mobil började vibrera igen. Nu var det mamma som ringde.

" Mum?"

" Come now it´s dad."

" Dad?"

Hon la snabbt på och jag reste mig upp och började springa. Jag försökte leta reda på pappas rum och efter ett tag så hittade jag på hans rum. När jag väl kom in där så låg pappa ner och andades inte. Han var helt vit i ansiktet och rörde sig inte. Mamma stog där som förstenad medans Alice hade fått gått med en sköterska. Doktorn hade kommit in i rummet och bad oss genst gå ut. Jag hann inte ens reagera. Jag var så chockad. Jag såg killarna komma springandes mot oss. Mamma brast ut i tårar och föll ihop. Jag sprang snabbt fram till mamma och försökte väcka henne. 

" Doctor!" Skrek jag och det kom en doktor på en gång och bar upp mamma på en bår. 

Stackarn så pass utmattad. Hon har knappt sovit någonting. Doktorn lät mig inte komma med utan jag fick lov att vänta. Jag gick fram till killarna som gav mig en stor gruppkram. Vi gick in till väntrummet där det satt en hel del folk nu. Konstigt. Jag såg också att Alice satt där helt själv. Liam gick fram och satt sig ner bredvid henne och hon vart genast överlycklig. Killarna satt sig ner och jag var den som fick lov att stå upp. 

" Sit here." Sa Niall och klappade på sina ben.

" No."

" Come on."

" Fine."

Jag satt mig ner och lutade mig mot han. Vi satt där ett bra tag innan pappas doktor kom in. Mamma hade även vaknat och fått vatten och satt bredvid Louis. Han drog sina skämt som faktiskt fick mamma att skratta. 

" Family Johnsson?" Sa doktorn.

" We´re here." Sa mamma och reste sig sakta upp.

" Can we take it outside?"

" Sure."

Mamma reste på sig och det gjorde även jag men doktorn lät mig inte följa med. Konstigt. Jag sat mig ner igen nu bredvid Niall.

" Caroline i´m scared." Sa Alice och reste sig upp och gick mot mig.

" Don´t be." Sa jag och kramade om henne.

Vi satt där ett tag innan mamma kom in med tårfyllda ögon. Jag kollade oroligt mot henne. 

" Mum?" 

" He´s..." Var det enda mamma sa innan hon brast ut i tårar.

" Mommy." Sa Alice och sprang fram till henne

Hon kramade hårt om Alice och bara grät. Vad är det som kan ha hänt? Killarna reste sig också upp och kramade om mamma. Jag var den sista som reste mig upp och kramade om henne. 

" Mum please tell me." Sa jag och kollade oroligt mot henne.

" Come here." Sa mamma och tog min hand och vi gick ifrån väntrummet.

" Your dad is...."

" Is what mum is what?"

" Dead." Sa hon och brast ut i tårar igen.

Nej inte pappa. Varför? Jag hann aldrig säga hej då till honom. Jag försökte inte gråta för jag ville inte gråta inför killarna eller Alice. Jag kramade om mamma och hon höll om mig hårt. 

" We´re going to make this." Sa jag och tog mammas hand.

Vi gick in till väntrummet och jag försökte verkligen hålla mig stark men att pappa inte längre finns. Det gör ont. Jag och han hade alltid lika roligt tillsammans men nu så kan jag aldrig få höra hans skämt igen. Varför? Varför just pappa?

Jag kollade frågandes på henne och förstog sedan att jag aldrig skulle orka med att gå till skolan. Nu när man fick reda på att han har cancer. Jag lutade mig tillbaks och somnade efter ett tag till

Jag vaknade upp av att Alice satt och skrek. Jag kollade upp chockat och såg att Alice stog på en stol och skrek för full hals. Niall försökte få ner henne men så fort han tog ner henne från stolen så klev hon upp igen och skrek. Jag reste mig upp och gick fram till henne.

" Would you mind stop yelling?!"

" No i want breakfast. And mum is not here."

" What do you mean with she´s not her?"

" She is home." Sa hon och fortsatte sedan att skrika igen.

Att hon aldrig kan vara tyst. Efter en stunds skrikande så bärde jag upp henne och vi gick iväg till ett fik som fanns inne i sjukhuset. Jag såg att killarna satt där. Att inte Niall hade sagt det? Jag kollade mot Niall men han såg lika frågandes ut. Vi såg att dom hade en låda med sig. Vi gick fram och jag satt Alice ner mellan mig och Liam.

" Hi sweetheart." Sa Zayn och log mot Alice.

" Caroline i´m scared."

" Don´t be they are my friends. This is Niall, Louis, Harry, Zayn and the one who is sitting right next to you is Liam."

" Nice to meet you." Sa Liam och log.

" You´re cute." Sa Alice och vi började genast att skratta. 

Hon kollade surt mot oss och vi slutade på en gång att skratta. Louis öppnade kartongen och i där låg det munkar. Så goda dom såg ut. Vi alla tog en varsin och började äta. Jag hade knappt ätit något dagen innan så jag var riktigt hungrig. Efter ett tag så var alla munkar slut. Alice och Niall åt mest munkar medans vi andra tyckte att en räckte. 

" Caroline i´m thirsty."

" What do you want cola? juice?"

" Fanta."

" Alright. Do you guys want anything to drink?"

" We want cola."

" I´ll be right back. Now Alice don´t scream behave."

" Fine."

Jag reste mig upp och började gå. Jag gick och betalade alla drickor och det var då jag såg David. Vad gör han här ens? Jag gick snabbt tillbaka till killarna som satt och pratade med Alice.

" Here you go Alice don´t drink to much."

" You really sound like a mum." Sa Niall och skrattade.

" Well i have to or else she dosn´t listen to me."

" Just saying."

Vi satt där ett bra tag innan vi reste oss upp och började gå till väntrummet. Jag höll Alice i handen som även höll Liam i handen. Hon har hittat på en ny kompis. Vad gulligt. Vi gick in till väntrummet där ingen mindre än David satt. Jag stelnade till en stund innan Alice drog i min arm.

" There´s David." Sa hon och gick fram och kramade om honom.

Killarna kände igen honom och sa åt Alice att gå iväg. Han tog tag i hennes arm och hon skrek till. Måste han seriöst gå på min lillasyster som är 4? Vad är han för människa egentligen? 

" Let her go!" Sa jag till David och gick närmre.

" Not untill you get back with me." Sa han och hånflinade.

" What the hell she is four! Besides you´re a idiot so never."

" Wrong answer." Sa han och tog tag i hennes andra arm.

Nu går han för långt. Ska han skada min syster då får han smaka på sin egen medicin.

Jag gick närmre och närmre David. 

" I said let her go."

" Never." 

Jag slog till han rakt på kinden. Han vart så chockad att han släppte Alice. Hon sprang gråtandes fram till Liam. Han bärde upp henne och försökte trösta henne.

" Never ever touch my sister again understood?"

" I don´t care what you say i can touch who i want." Sa han och tog tag i min arm.

Inte nu igen. Inte idag igen. Jag sparkade till han och sprang iväg. Jag såg att killarna sprang efter mig. Jag stannade efter en stund till för att hämta andan då jag vart dragen åt sidan. Jag vart så pass chockad att jag inte hann reagera. Jag kollade upp och såg att det var David. Kan han inte för en gågs skull lämna mig ifred? 

" What do you want?"

" We´re going to fix this." 

" Never now let me go."

" No come here with me."

" Never let me GO!" Sa jag och försökte ta mig loss från hans grepp.

Han slog till mig i ryggen så pass hårt att jag tappade luften.

" Now you have to be quiet."

" Help me!" Skrek jag för full hals i hopp av att någon skulle höra mig. För killarna och Alice sprang ju faktiskt bakom mig.

" Shut up or something bad is going to happen to you."

" Like what?"

" You´ll see."

" Let me go." Sa jag igen och hörde fotsteg. Snälla låt det vara dom.

" Let my sister go." Nej inte Alice vem som helst utan henne. 

" That´s right let her go." Sa Liam. 

Ja jag visste att dom följde efter mig. Nu kommer han ju att släppa mig. 

" Hah! You really thought it going to be that easy?"

" Leave my sister alone!" Skrek Alice och gick fram till David och slog till han.

Han tog genast tag i Alice hår och började dra i det. Vad är det för fel med honom. Nu grät Alice som att aldrig tidigare. Nu tog mina krafter över. Jag sparkade till han rakt mellan benen och slog till han på magen. Han släppte taget om Alice och hon sprang återigen till Liam. Han bar upp henne och killarna försökte trösta henne. Jag var påväg till killarna innan jag stannade och kollade mot David som låg på golvet utav all smärta. Jag gick fram till honom och satt mig ner bredvid honom.

" You know what David?" Han kollade upp mot mig.

" If you touch my sister one more time i am calling the cops. Understood?"

" Yes."

" Good now if you excuse me i have to go." Sa jag och reste mig upp.

Jag gick till killarna och vi gick in till väntrummet där mamma satt och väntade. Hon såg att Alice hade gråtit.

" What happend?" Frågade hon och tog emot Alice.

" I´ll tell you everything later." Sa jag och satt mig ner bredvid Niall.

Jag lutade mig tillbaks och bara tänkte igenom vad som verkligen hänt under dom senaste dagarna. Jag har träffat nya underbara vänner. Gjort slut med David. Glad för det. Pappa ligger på sjukhuset och har cancer. Inte så roligt. Men hoppas han klarar sig. Det tror jag nog för han är så pass stark. 

" Mommy i want to swim."

" I´m to tired can you go with her?"

" Fine but first we have to get home." Sa jag och reste mig upp.

" We can go with you guys." Sa Louis och log.

" Sure."

Vi reste oss upp och gick ut till parkeringen. Jag och Alice åkte med i Harrys bil medans resten utav killarna åkte med i Louis bil. Vi kom hem efter en stund och jag gick in och packade med oss det vi skulle ha med oss till badhuset. Efter en liten stund så vart jag klar. Jag kollade lite snabbt i spegeln och jag såg helt sjuk ut. Smink utkletad lite här och där. Får duscha bort det sen helt enkelt. Jag gick ut och såg att Alice hade satt sig i passagerar sätet. Jag satt mig bak och vi började åka hem till Harry och Louis lägenhet. Han gick in men kom ut nästan lika snabbt. 

" That was fast." Sa Alice och skrattade.

" I know." Sa han och log.

Vi kom fram efter ett tag och det var några bilar bakom som hade följt efter oss. När vi hade parkerat så såg jag att det var papparazi fotografer. Roligt. Alice kommer inte alls förstå eftersom att hon inte visste att dom var världskända. 

" Alice hold my hand now okey?"

" No i want to hold Harrys hand."

" That´s not a problem for me." Sa Harry och klev ur bilen.

Han hjälpte henne till och med att komma ut ur bilen. Papparazi fotograferna hade delat upp sig nu. Vissa kom fram till oss medans resten var vid Liam, Louis, Niall och Zayn. Vi gick snabbt in till badhuset och betalade innan jag och Alice gick in till omklädningsrummet. Vi böt om snabbt och Alice var nog snabbast.

" Let´s go let´s go let´s go." Sa Alice och började gå in till duscharna.

Jag småsprang lite till henne och vi började duscha. Vi gick ut sen och det var ett riktigt stort badhus. Nu måste vi verkligen hålla koll på varandra och speciellt på Alice. För hon kan man tappa bort hur enkelt som helst så mycket som hon springer. Men här inne får hon inte springa för då halkar hon ju.

" Alice remember don´t run."

" Fine. Where is Liam?" Sa hon och kollade på mig och flinade upp.

" Maybe in the shower?"

" Hello guys." Vi kollade bak och där stog killarna.

Vi började gå omrking lite och utforskade badhuset innan vi började bada.

Mamma bröt ihop totalt och fick lov att lägga sig ner för hon höll på att svimma. Jag kan inte fatta att det är just pappa. Varför just min pappa? Vad har han gjort för att förtjäna det här? Doktorn lämnade oss och vi fick gå in till pappa om vi ville. Jag lät mamma få gå in först så skulle jag försöka samla mig lite innan jag gick in dit med Alice. Just ja hon måste ju få veta vad som hänt. Jag gick in till lekrummet där hon satt och lekte med barbie dockor hon hade hittat. Jag tog hennes hand och vi gick in till väntrummet igen.

" Caroline, what´s wrong?" Frågade Alice.

" It´s dad. He has.." Ska jag verkligen säga det? Hon kommer endå inte förstå vad just cancer är.

" Has what?"

" Cancer." 

Hon visste tydligen var det var för hon började grina på en gång. Jag försökte trösta henne men det gick inte. Min mobil började vibrera. Jag kollade numret inget jag känner igen i alla fall. Jag svarade.

" Who is this?" Frågade jag.

" Niall i asked Harry for your number hope that´s okey?"

" It´s fine." Sa jag.

" So what are you doing?"

" At the hospital." Sa jag lågt.

" Hospital?!" 

" It´s my dad."

" Oh but i gotta go. See ya."

" Bye."

Jag la på och la ner min mobil i min jackficka och såg att mamma var klar. Jag bestämde mig för att gå in själv. Jag gick och stängde dörren efter mig. Han kollade upp mot mig och log.

" Hi honey."

" Why didn´t you say anything to us dad? Why?"

" Because i didn´t want to make you guys sad or worried about me."

" Well we are. Happy now? Alice is crying because she is afraid that you maybe die." Sa jag och tårarna började rinna igen.

" Sweetheart come here." 

Jag gick fram till honom och la mig ner bredvid honom. Jag bara låg där och lät tårarna rinna ner. 

" I love you daddy."

" I love you to sweetheart."

" Daddy?" Jag kollade upp och såg att det var Alice.

Jag reste mig upp och lät Alice få vara med pappa innan besökstiden tog slut. Jag stängde sakta dörren. Jag gick in till väntrummet och fick syn på Niall. Vad gör han här? Jag försökte torka bort tårarna men just nu grät jag så mycket att det inte gick att hindra dom. Han kollade upp mot mig men jag ville inte att han skulle se mig såhär. Inte nu. Jag vände mig om och gick in till pappa igen. Alice låg i hans famn och sov. Han låg där och hostade till några gånger innan han somnade till. Jag gick fram till pappa och väckte Alice.

" I want to stay here." Sa hon sömnigt.

" No let him get some rest."

" But.."

" Come here now." Sa jag och bärde upp henne.

Hon försökte sig loss men hon var så pass trött att hon inte orkade. Jag gick in till väntrummet och Niall satt fortfarande kvar. Jag satt mig ner bredvid honom med Alice i famnen.

" What are you doing here?" Frågade jag.

" I just can´t stand when my friends are at the hospital because of sickness."

" Oh." Sa jag och log lite.

" But anyways the boys are coming tomorrow if that´s okey?"

" That´s not a problem for me. But i have school."

" No you don´t." Sa mamma som hade samlat ihop sig.

Jag kollade frågandes på henne och förstog sedan att jag aldrig skulle orka med att gå till skolan. Nu när man fick reda på att han har cancer. Jag lutade mig tillbaks och somnade efter ett tag till.

 

" Why am i in a car?" Frågade jag.

" Just be quiet." Sa Zayn och skrattade.

Jag satt där och tyst och kollade nervöst ut. Vart tar dom mig egentligen. Vi kom in till stan och dom stannade utanför en...godisaffär. Haha. Ja jag älskar godis så jag tackar inte nej till det. Vi klev ur bilen och gick in. Det var fullt med godis därinne. Rena drömmen för alla godis älskare. Killarna var snabba iväg och började plocka godis. Jag skrattade lite för mig själv innan jag började vandra omkring. När vi var klara så var det nog Niall som hade köpt mest. Två påsar fulla med godis. Haha. Vi gick in i bilen igen och åkte iväg till McDonald´s. Vi stannade utanför och gick in och beställde vår mat innan vi satt oss ner. Jag tog upp mobilen vilket killarna också gjorde dom tänkte säkert exakt samma sak som jag gjorde. Jag tog kort på maten och la ut på twitter och skrev. 

" Yeaah lunch time with my boys Louis, Niall, Harry, Zayn and Liam ;)x"

Jag la ut den och killarna började fråga om min twitter. Jag gav dom den och jag hade efter en liten stund fem nya följare. Jag kollade upp mot dom och dom kollade genast bort och tyckte det var jättefint väder ute. Jag bara satt där och skrattade åt dom.

" So what´s next?" Frågade Liam.

" School." Suckade jag.

" Then we better get going." Sa han och reste sig upp.

Vi slängde skräpet och satt oss i bilen igen och körde iväg till skolan. Vi kom fram precis när lektionen började. Duktiga vi är. Vi gick in till klassrummet och satt oss ner. Niall satt sig bredvid mig och jag öppnade matte böckerna. Han lutade sig fram och sekunden efter så sov han. Jag har lärt mig att dom älskar att sova och hålla på med mobilerna. Jag gjorde ett mattetal innan jag tröttnade. Jag lutade mig fram och irreterade Louis genom att peta en penna på han hela tiden. Han tog tillslut min penna och kollade surt på mig. 

" Stop it or i call Eleanor." Sa han och lipade.

" Eleanor?" Frågade jag.

" Yeah his grilfriend." Sa Zayn och log.

" Oh. Okey then i have to ask does anyone else has a girlfriend?"

" Liam and Zayn does." Sa Louis."

" So Harry and Niall are single?"

" Single and ready to mingle." Sa Niall och skrattade.

" Well you know Caroline he hasn´t found his princess yet." Sa Zayn och skrattade.

Killarna satt och skrattade medans jag tyckte det var hur gulligt som helst. 

" Okey i can´t work at all. It´s so boring." Sa jag och suckade.

" Well i guess no one likes math or school." Sa Liam.

" That´s right. And we have three lessons left after this."

" Really?" Frågade Niall och reste sig upp.

" Yeah spanish, music and history." 

Killarna suckade högt och dom i klassen kollade bara på oss speciellt Angelika. Hon och jag var kompisar när vi var mindre innan hon skapade massa falska rykten om mig. Efter det har jag verkligen ogillat henne. Hon älskar verkligen dom. Varje dag i skolan så hörde man att hon kunde få dom hur lätt som helst. Att dom skulle falla för henne på stört. Ja ni hör själva hur jobbig hon är. Tänk er då att gå i samma klass som henne. 

" Caroline?" Niall kollade på mig frågandes.

" What?"

" Aren´t you supposed to stand up?"

" Why?"

" Because it´s break now."

" Oh." Jag reste mig snabbt upp och vi gick ut. Jag såg vår rektor komma gåendes mot vår klass. 

" Can i please have your attention."

Vi kollade mot rektorn och blev tysta.

" So your last three classes has been canceled. But it was very fun to have you here guys. Give them a huge applause."

Nej jag ville egentligen inte att dom inte skulle vara i skolan längre. Dom är ju riktigt trevliga. Vem ska skydda mig från David nu då? Bella är sjuk. Ska jag vara ensam i skolan när hon inte är här? Nej det går inte alls ju. Nej jag blir bara deppig. Även om jag bara känt dom en dag så är dom några man aldrig vill bli av med.

" Caroline?" Louis skakade på mig.

" What?"

" What are you thinking about?"

" No it´s nothing." Sa jag och log. 

" Tell us." Sa Louis.

" I´m just gonna miss you guys that´s all."

" Naaw." Sa Louis och kramade om mig.

" But what is your number?" Frågade Harry.

Jag tog hans mobil och skrev in mitt nummer. Jag kramade om dom innan jag började gå hem. Jag ville inte säga hej då men nu när Harry har mitt nummer så kan ju han bara höra av sig. Hoppas jag. Jag kom hem efter en stund och såg mamma stå inne i köket. Inte pappa vart kan han vara? Dom jobbar på samma jobb och jobbar exakt samma tider. Dom jobbade på en fabrik. Inte det fräschaste jobbet att jobba på. Inget jag kommer jobba på när jag blir äldre men dom tjänar ihop mycket pengar. Så det är ju bra det. Jag gick fram till mamma och såg att det var något fel. Jag kollade frågandes på henne och hon sa inget utan bara kramade om mig. Jag kände hur min axel blev alldeles blöt. 

" Mum what´s wrong?"

" It´s your dad. He collapsed today he just fall right to the floor." 

" What happend to him?"

" I don´t know that´s why we have to go to the hospital right away." 

Jag nickade och gick in till Alice rum. Hon kollade på mig glatt. Mamma har inte berättat för henne en. Men det är nog bäst så. Hon får veta när vi kommer fram helt enkelt. Vi satt oss i bilen och Alice frågade hela tiden vart vi skulle. Mamma satt och grät medans jag fortfarande var så pass chockad. Pappa som är så pass frisk och bara faller ihop? Nej det låter inte ens sant. Vi svängde in på parkeringen. Mamma hittade snabbt på en plats och vi parkerade. Jag hjälpte Alice ut ur bilen och tog hennes hand innan vi gick in till sjukhuset. Vi kom fram till en disk där en kvinna satt. 

" Excuse me but where is my husband?" Frågade mamma.

" What´s the name?"
" Eric Johnsson."

" Uhm let see. Floor two room 52."

" Thank you."

Vi gick till rum 52 där pappa låg. Det var en doktor där inne med en sköterska dom kollade till han. Vi satt oss i väntrummet och mamma satt där och bara grät. Doktorn kom in efter ett tag och vi satt där nervöst på vad han skulle säga.

" Is Eric okey?" Frågade mamma och torkade bort några tårar.

" Can the nurse take Alice just for a little while?" Frågade doktorn.

" Sure." Sa mamma.

" Okey it´s like this we found out that Eric has cancer."

Orden stack rakt in i mitt hjärta. Inte min pappa. Nej. Han får inte ha cancer han får inte! 

" How bad is it?" Frågade jag.

" It spread to his lugns."

Nej pappa. Varför sa du inget tidigare för? Du måste klara dig genom det här.

Änuu en dag i skolan. Åh orkar inte. Orkar inte med någonting just nu. Bara onsdag kan inte det bli fredag nu? Ingen vet att det är slut mellan mig och David. Eller jo kanske. Jag tog upp datorn från golvet och kollade facebook. Jo alla hade fått reda på det. Roligt. Jag kollade mina medelanden och det var bara Bella som hade skrivit. Nej hon är sjuk. Vem ska jag då vara med i skolan? Jag suckade högt innan jag la mig ner under täcket igen. Om hon inte kommer så ska inte jag till skolan heller. 

" Honey you have to get up now." Sa mamma.

" No i´m sick." 

Hon gick fram till mig och kände mig på pannan. Hon log mot mig och drog av mig täcket. Fan. Måste till skolan endå. Jag reste mig sakta upp och kollade på klockan. Halv sju. Den här dagen kommer bli lång. Jag reste mig sakta upp och gick fram till garderoben och tog på mig jeans, linne med tryck på och en jeans jacka. Jag plattade håret lite snabbt innan jag tog på några ringar. Efter ett tag blev jag klar med allt och började gå till skolan. Rolig dag utan Bella? Nja har ingen att vara med då. Får äta lunch själv. Tråkigt. Jag kom fram till skolan och gick till mitt skåp och la in min jacka och min väska och tog sedan mina böcker och gick med tunga steg in till klassrummet. Jag hade helt glömt bort att killarna från One Direction. Dom satt framför mig. Jag satt mig ner och lektionen började. 

" Excuse me?" Frågade killen med lockigt hår. 

Jag kollade frågandes mot honom.

" Where´s your friend?"

" She´s sick." Sa jag och kollade ner i mina engelska böcker.

" So you´re alone?"

" Yeah."

" Hang out with us." Sa han och log.

" I don´t even know you guys."

" Then get to know us. I´m Harry."

" And i´m Caroline. Hi now can you let me work." 

" Oh i´m sorry."

 

Lektionen slut. Bara fem lektioner kvar. Du klarar det här Caroline. Jag kände en hand på min axel. Jag hoppade till och kollade bak och såg att det var David. Vad vill han mig? 

" Caroline forgive me." Sa han och kramade om mig.

Jag puttade bort honom och kollade sårat mot honom.

" Why did you do that for?" Frågade han och ställde sig riktigt nära mig.

" Go away." Sa jag lågt och kollade ner.

" Never i love you and i din´t mean what i said yesterday."

" Leave me alone." Sa jag och slog till han på kinden.

Osmart gjort utav mig. Han får sina utbrott ibland. Jag stängde snabbt skåpet och letade efter Harry. Jag såg han och killarna lite längre bort. Även om jag inte känner dom så är dom dom enda jag kan va med. Jag gick lite snabbare och kände hur någon drog mig i håret. Jag skrek till och kollade bak. Det var David. Kan han inte bara lämna mig ifred?

" Leave me alone." 

" Never hit me again." Sa han och tog tag i min arm och tröck hårdare.

Jag skrek till och ville bara gråta. 

" It hurts." Skrek jag.

" Good then you know how it feels." Sa han och log mot mig.

Jag hatar han verkligen. Han är så omogen. Varför kan han inte lämna mig ifred? Det var ju endå han som gjorde slut med mig. Jag försökte ta mig loss från hans grepp men det gick verkligen inte. Nu gjorde det riktigt ont. Jag skrek allt vad jag kunde innan jag hörde en bekant röst bakom mig. 

" Let her go." Sa Harry.

Vilken lättnad dom är här. Tårarna hade börjat runnit bara för att det gjorde så ont.

" Why should i?" Frågade David och tröck hårdare.

" What the hell you´re hurting her. Let her go!" Sa Harry.

Han tvekade ett tag innan han släppte mig och puttade mig på Harry. Jag ramlade ner på golvet. Jag satt där och bara grät. Jag kommer aldrig klara av att gå i skolan om David ska komma och göra mig illa hela tiden. Jag kände någons armar runt om mig. Jag kollade bak och såg att det var Harry. Han kollade lidandes på mig och kramade om mig. Jag reste mig upp och kollade på min arm som var helt röd. Jag torkade bort några tårar innan jag fick kramar utav killarna. Jag skäms ihjäl. Dom kan mitt namn medans jag bara kan Harrys namn. 

" Are you okey?" Frågade han med blont hår.

" Yeah but it hurts." Sa jag och täckte min arm. 

" And guys i´m so sorry byt your names are?" Frågade jag.

" I´m Niall and this is Louis, Harry, Liam and Zayn."

" Nice to meet you guys. So this is the last day you´re here?" Frågade jag och dom nickade.

Vi stog och pratade en stund innan jag kom på att biologi lektionen redan hade börjat för en kvart sedan.

" Guys we´re gonna miss the lesson." Sa jag.

" Whatever it´s boring anyway. Wanna take a coffee or something?" Frågade Louis.

" Sure but we really have to go. I can´t just skip it."

" Fine fine." Sa killarna och suckade.

Vi kom in till biologi salen och alla kollade mot oss. Läraren pekade att vi skulle gå ut. Vi blev nog alla röda i ansiktet. Vi gick ut och väntade på att Luke skulle komma ut och vi skulle få en utskällning bara för att vi kommer försent. 

" So why are you so late?" Frågade Luke.

" Well we were talking and forgot what time it was." Sa jag och log.

" That´s not an excuse my young lady. Now i have to call your parents. And that is the same with you guys also. Even if you´re just here you have to be here on time. Understood?"

" Yes Luke we understand." Sa vi i kör.

" Now get in."

Vi gick in och satt oss ner vid ett runt bord som vi alla fick plats vid. 

 

Lektionen kändes som att den var i flera timmar. Niall hade somnat under lektionen medans killarna hade spelat och smsat med sina mobiler. Det var nu lunch och jag insåg aldrig vilket kaos det skulle vara vid matsalen. Jag kollade schemat och såg att det var två timmars lunch. Jag sa till killarna och dom tog min hand och drog med mig ut.

" Where are we going?" Frågade jag chockat.

" You just have to wait and see." Sa Louis och log mot mig.

" Sweetie you have to wake up." Sa mamma.

" What time is it?" Frågade jag trött.

Inget svar. Jag suckade lite för mig själv innan jag tog upp min mobil. Bara halv sex? Varför ska jag upp så himla tidigt för? Jag satt mig upp i sängen och kollade omkring mig. Kläder lite överallt får helt enkelt plocka bort dom sen. 

" Get up." Sa mamma igen.

Jag reste mig motvilligt upp och gick in till köket där mamma och pappa stog. Dom båda kollade mot mig när jag gick in.

" What?"

" Well we both have to go to work earlier today so you have to take Alice to kindergarden and pick her up."

" But i can´t."

" Why?" Frågade pappa."

"Because i promised David that we would hang out today."

" Well he have to wait." Sa mamma.

" No i promised." Suckad jag.

" Alice is more importend."

Jag sa inget utan gick in till mitt rum och började rota i garderoben. Jag tog fram jeans och en stickad tunn kofta. Jag tog två armband till innan jag började med mina vanliga rutiner på morgonen. Jag vart efter en timme klar och då var klockan sju. Nu ska jag iväg med Alice också till dagiset. Jag hjälpte henne med skorna och vi gick sedan ut. Vi kom fram efter en liten stund och jag lämnade av henne innan jag gick hem igen. Klockan är halv åtta och jag ska inte gå till skolan förns en halvtimme. Kan ju fråga Bella om hon är klar. Smart. Jag knappade in hennes nummer och det lät några signaler innan hon svarade.

" Bella. Are you done yet?"

" Yeah can i come now?"

" Sure."

" Okey i´ll be at your house in five minutes."

" See you then."

Jag reste mig upp och tog på mig mina skor igen innan jag kollade lite snabbt i spegeln. Snygga kläder. Perfekt. Jag tog min väska och gick sedan ut och väntade på Bella inget ovanligt. Hon kom efter en liten stund och vi började gå till skolan. 

" Can you believe it?"

" Believe what?" Frågade jag och sparkade på en sten.

" That One Direction is coming today." Sa hon och hoppade omkring.

" What´s with that?"

" Oh my god Caroline."

" What?"

" Nothing."

Vi kom fram till skolan och jag hämtade mina engelska böcker innan vi gick in till klassrummet. Tjejerna hade klätt upp sig extra mycket utifall killarna skulle lägga märke till dom. Löjligt om jag får säga vad jag själv tycker. Lektionen började och jag satt i mina hörlurar. Jag kan koncentrera mig mycket bättre då. Jag skruva upp volymen så jag inte hörde allt prat. Efter en stunds jobbande så tog någon av mig mitt headset. Jag kollade upp och såg att det var engelska läraren. Hon pekade på fem killar. Jag kollade omkring mig och såg att alla satt där och försökte hålla sig lugna. Dom presenterade sig som Louis, Liam, Niall, Zayn och Harry. 

" So guys they are going to be in this class this day and tomorrow take good care of them. You guys can sit infront of this girls over there." Hon pekade mot mitt och Bellas håll.

Toppen. Jag satt i mina hörlurar igen och fortsätte att jobba. Engelska är inte världens roligaste ämne men jag är riktigt duktig. Senaste provet fick jag ett A. Stolt över det. Nu var det någon som petade på min arm. Kan jag aldrig få jobba ifred? Jag kollade surt mot Bella som pekade mot dörren. Jag nickade och vi reste oss upp och gick ut. Hon stannade till.

" What?"

" Oh my god. One freaking Direction is here. Can you believe it?"

" So?"

" Be happy for me please?"

" Sure sure. Oh my god yeey there´s David."

" You said it so wrong."

" Haha shut up." Sa jag och gick fram till David.

Han log mot mig innan han omfamnade mig i en varm kram. Han kysste mig lätt på munnen.

" What lesson?"

" English." Suckade jag.

" Well go in there and i´ll see you later. Okey?"

" Okey love you."

" Love you too."

Jag gick in igen och alla kollade upp mot mig. Dumma Bella som bara gick in utan att säga något. Även killarna från One Direction kollade på mig. Jag gick snabbt in och fortsatte med en engelska uppgift innan det ringde. Ja engelska lektionen slut. Skönt. Vi reste oss upp och jag var såklart den segaste på att gå ut. Bella fick lov att dra ut mig. Ja jag är seg ibland. Vi gick till skåpen och jag kollade på schemat och såg att det var rast till tio och klockan var nio nu. Jag tog genast upp mobilen och började spela. Jag kollade upp och såg att det var en av

killarna från One Direction som stog där. Han hade blont hår.

" What?" Frågade jag.

" Can you guys show us around?" 

" Why don´t you ask those girls?" Sa jag och pekade mot några tjejer som stog och fnittrade.

" You seem so calm. Please?"

" Fine." Sa jag och suckade innan jag reste mig upp och tog Bellas hand och vi började gå runt. Jag fick syn på David och gick fram till honom. 

" David." Sa jag och log.

" Caroline." Han kramade om mig.

" So what are we going to do today?" 

" I can´t." Sa jag och kollade ner mot marken.

" You can´t? Why?"

" My parents forced me to babysit Alice again."

" You never have time for me anymore." 

" But please don´t hate me."

" I don´t hate you Caroline. I love you."

Jag kollade upp mot honom och log. Jag kramade om honom innan jag gick tillbaks till killarna och Bella. Hon stog där och bara pratade och pratade. 

 

Klockan ringde. Skoldagen slut. Skönt. Jag gick till mitt skåp och tog på mig min jacka och la i böcker i min väska. Jag kramade snabbt om Bella innan jag gick till dagiset. Som vanligt är hon glad över att jag hämtar henne. Vi började gå hem och hon tjatade hela tiden om glass. Jag sa hela tiden nej åt henne och då ska hon bli så sur. Vi kom äntligen hem och då såg jag att mamma och pappa var hemma. Hade dom ljugit för mig. Jag gick snabt in och såg mamma stå inne i köket.

" Hi honey." Sa mamma och log.

Jag svarade inte utan gick direkt in till mitt rum och tog fram mina fysik böcker och började plugga. Efter några timmar så tröttnade jag. Min mobil lös upp och det var David som ringde.

" Caroline can you meet me like now?"

" Where?"

" Our meeting place." 

" Okey five minutes?"

" Sure."

Jag la på och reste mig upp och såg att Alice låg och sov i sängen. Jag kikade även in till mammas och pappas sovrum. Sover dom redan? Jag kollade på klockan. Inte så konstigt då klockan är ju halv tio och dom ska jobba. Jag tog på mig mina skor och min jacka innan jag gick till vårt mötesplats. När jag kom fram så var det ingen där. Vår mötesplats är vid en lekpark. Efter en stunds väntan så kom han. Med två andra. Skulle inte bara jag och han mötas? Han gick lite snabbare och kollade på mig med en iskall blick. 

" What´s wrong?" Frågade jag och kramade om han.

" You never have the time for me anymore."

" But i had to pick Alice up from kindergarden." Jag kollade på hans kompisar och såg att den ena var en tjej.

Jag kollade upp mot David och han log lite svagt mot mig.

" What is going on? David tell me."

" If you don´t have the time for me anymore i don´t want to be with you anymore."

" You want to break up?" 

" Well you said yourself so yes i want to break up with you." 

Orden stack i hjärtat på mig. Tre år bortkastade. Tårarna brändes bakom ögonlocken och jag bara kollade på han.

" What have i ever done to you?" Frågade jag.

" Well that you know yourself. I think you should leave i don´t want to see you again." 

" I hate you David. You´re such a idiot. Never talk to me again." 

Jag sprang hem med tårar rinnandes nerför ögonen. Vad är det jag gjort för fel? Varför är han så konstigt? Kunde han inte säga själv utan behövde ha med sig sina kompisar. Jag kom hem och gick raka vägen in till mitt rum och slängde mig ner i sängen. Min mobil vibrerade och det var från David. Jag öppnade smset och då kom det ännu mera tårar.

" And i almost forgot that girl yeah i kiss her every day she is the one for me...."

Idiot. Jag slängde mobilen ner i marken och somnade med tårar i ögonen.

 

Jag vaknade till av ett ryck. Jag insåg efter en liten stund av att min alarmklocka pep. Jag sökte desperat efter den så jag kunde stänga av oljudet. Efter en stunds letande så hittade jag på klockan och stängde av den. Jag gäspade stort innan jag kollade upp. Jag kollade mot klockan 06.00. Jag satt mig upp i sängen och suckade när jag insåg att det var måndag. Skola idag då. Usch. Men jag får ju träffa min pojkvän och mina vänner det är det enda som är bra med skolan allt annat är bara blä. Jag reste mig upp och gick in till badrummet och ställde mig i duschen. 

Jag gick till min garderob och tog fram svarta jeans, vit stickad kofta och en jeans skjorta. Jag tog på två ringar innan jag började med sminket. Jag tog bara på mascara. Jag kollade på mitt hår och såg att det behövde plattas. Jag slog igång plattången och började med håret. Jag betraktade mig i spegeln innan jag gick in till köket. Mamma och pappa satt ner vid köksbordet. Mamma satt och drack på sitt kaffe medans pappa satt och bläddrade i tidningen. Jag tog fram en skål och hällde i flingor och mjölk. Jag satt mig ner vid köksbordet och började äta.

" Honey remember you have to pick up Alice today from kidergarden." Sa mamma.

" Right, what time?"

" Four o´clock."

" Okey."

Just ja. Mamma och pappa skulle jobba till sju idag så jag fick lov att vara barnvakt åt Alice. Yeeey. Eller inte. Jag tog en sista tugga innan jag ställde skålen i diskmaskinen. Jag gick snabbt in till badrummet och borstade tänderna. Jag tog upp min mobil och ringde till Bella.

" Hi Bella are you done yet?"
" Yeah i was just about to call you."

" Yeah right. Not the first time i hear that. But whatever. Are you outside?"

" No but i´ll be at your house in like five minutes."

" Okey but hurry!"

" Not the first time i hear that." 

Jag la på och gick in till hallen och knöt på mig mina skor innan jag gick ut och väntade på Bella. Hon kom efter en stund och vi började gå mot skolan. Skolan låg bara några minuter bort men jag vill endå alltid komma i god tid så jag kan få prata med alla. Vi kom fram till skolan och jag la in min väska i skåpet och tog fram mina matte böcker. Roligt att ha det på första lektionen. Men jag var faktiskt riktigt bra på matte. Så klaga ska jag inte göra. 

" Caroline." Jag kände mycket väl igen rösten.

Jag kollade bak och ser att David kommer gåendes mot mig. Han kramade om mig innan vi började prata lite. Vi har vart tillsammans i snart tre år. Riktigt länge jag vet. 

" David i must go to my class now before i get late."

" Okey but i´ll see you at lunch?"

" Of course." Sa jag och kramade om han snabbt innan jag gick in till klassrummet.

Som vanligt är det alltid kaos innan lektionerna brukar börja. Alla skriker i munnarna på varandra och saker slängs lite vart som helst. Jag satt mig ner bredvid Bella som hade sina böcker uppslagna redan. Efter en stund så kom rektorn in. Ska vi ha rektorn idag? Visste inte jag. Jag kanske borde lyssna mer. Smart. 

" Can everybody please be quiet?" Sa rektorn lite tyst. Ingen lyssnade.

" I said be quiet!"

Alla hoppade till och vart knäpptysta. Jag såg vår lärare Al komma in. Han hade med sig en bunt med papper. Nej inte ett prov. 

" So guys i have some big news for you. Tomorrow we going to have some famous people here."

Alla blev helt till sig medans jag och Bella satt helt lugna. Liksom sist det var en känd person så var det bara en författare. Liksom vilken läser böcker nu för tiden? 

" So you want to know who it is? Or it´s not just one or two."

" Just say it!" Sa alla i klassen.

" Okey it´s One Direction. But they are here in this class tomorrow and on wednesday only this class no more. Just to see how it is in this school."

Alla blev helt till sig utom jag. Även killarna blev. Jag satt där helt lugn. 

 

Klockan ringde och nu var det lunch. Vi la in våra fysik böcker in i skåpen. Jag satt mig ner med Bella och väntade på att David skulle komma.

" Caroline can you believe it?"

" Believe what?"

" That One Direction is coming to our school." Sa hon glatt och började skutta omkring.

Ja hon är ett stort fan. Medans jag hört några av deras låtar och tycker dom är helt okej. David kom och vi gick till matsalen och tog på mat och satt oss ner vid ett bord.

" So girls. Any news?" Frågade David.

" One Direction is coming to our school tomorrow." Sa Bella.

" Oh cool." Sa han och log.

" So Caroline want do to something after school?" Frågade David och log.

" I can´t i have to babysit Alice." Suckade jag.

" Oh but tomorrow?"

" Sure."

"Well i have to go now ladies. I see you later." Han kysste mig snabbt innan han reste sig upp och gick iväg.

 

Klockan ringde och nu var skoldagen slut. Skönt. Men nu måste jag hämta Alice också. Yeeey. Jag gick med tunga steg till dagiset och hämtade henne. Hon var lika glad som hon brukar vara när hon ser mig. 

" Had a fun day today?" Frågade jag.

" Yes i played with William." Sa Alice och skuttade.

Hon är oftast glad. Men när hon inte får som hon vill då vill man inte vara i närheten. Hon kan lägga sig ner i affärer när hon t.ex inte får en tidning då kan hon lägga sig ner på golvet och skrika. Vi kom hem efter en stund och då började hon tjata om att hon var hungrig. Jag gick in till köket med Alice hack i häl. 

" I want ice cream." 

" No i´ll make you a sandwich."

" But i want ice cream" Nu började hon skrika också. Kul.

" Alice listen to me. No ice cream." Sa jag lite surt.

" I don´t like you. I´m not hungry anymore." Hon gick in till sitt rum och började skrika.

Ja hon är alltid sån när hon inte får det hon vill. Min mobil lös upp och jag såg att det var David som ringde.

" Hi there." 

" Hi. I just wanted to say that i miss you."

" Naaw i miss you to."

" What are you doing?"

" Standing in the kitchen."

" Making food?"

" Nope just standing. I know i´m weird but see you tomorrow. Bye love you."

" Okey bye bye."

Jag la på och gick runt och längtade tills klockan kunde slå sju. Då kunde jag få gå och duscha, äta och fixa allting till imorgon. 

 

Några timmar senare:

Nu var klockan tio. Jag la mig ner i sängen och tog genast upp mobilen och började spela spel. 

" Sweetie you have to sleep you´re going up early it´s school tomorrow." Sa pappa.

" Dad i´m not ten and i´m already in bed so."

" Right well love you."

" Love you to." Han stängde dörren och jag gick in på twitter och kollade runt lite. Inget nytt men har inte alls nå många följare kanske därför. Ja vi säger så. Min mobil började vibrera och nu var det mamma som ringde.

" You have to sleep now."

" I´m going to."

" Good sleep tight love you.

" You to and i love you too."

Jag la mobilen på nattduksbordet och somnade till.