.

---

 

---

 

"I've read in the magazines that you have a boyfriend now. And no just anybody but Harry Styles, my daughter loves him." Sa han och log.

"Yes but he is on his way to America right now and is staying there for about three weeks." Sa jag och kollade ner på mina fingrar.

"Are you going to miss him?"

"Yes. I'm gonna miss him." 

"Well I am really bad at cheering up people but if you miss him so much then why don't you call him now?"

"Because he is up in the air."

"It doesn't matter. I think he misses you aswell so just try and call him I can wait." 

"I will be right back." Sa jag och tog upp mobilen.

"You can stay I will be quiet."

Jag log och tröck på Harrys nummer. Det lät flera toner och precis när jag trodde att han inte skulle svara så gjorde han det.

"Hello there." Sa jag.

"Better I'm at the hospital right now just taking some tests today and just talking with my doctor. Did you know that his daughter is a big fan of you guys?"

"So what are you doing?"

"What are the other boys doing?"

"Okay well I just wanted to hear your voice that's why I called."

"I gotta go now but I love you Harry."

"I love you too." Jag la på och kollade upp mot doktorn som log.

"What?" Frågade jag.

"Nothing. Now we are going to take some tests on you and when that is done you can go home."

"What about the results?"

"We will send them to you."

"Okay but I am stayng at Harrys place right now."

"That's okay just write down the adress here and then we can go and take some tests."

 

Jag hänger av mig jackan och går trött in till sovrummet och plockar med mig underkläder och handuk. Jag ställer mig i duschen och duschar av mig snabbt och går sedan in till vardagsrummet där jag ligger och zappar runt på kanalerna. Inget alls att kolla på. Som vanligt. Jag suckade lågt och tog upp dagboken jag fått av Harry. Jag tog upp en penna och slog upp första sidan.

 

Jag lade ner dagboken på bordet och kurade ihop mig under filten och kände hur ögonlocken blev allt tyngre och tyngre. Tillslut så somnade jag till.

"Honey I've made some hot cocoa for you." Viskade Harry försiktig i mitt öra. "Time to get up. I am leaving in a hour." Sa han vilket ledde till att jag spärrade upp ögonen. Bara en timme?! Jag kommer bara få vara med honom i en timme sedan så åker han iväg till USA i tre veckor? Hur ska jag klara mig utan honom? Jag vaknade ur mina tankar och tackade för chokladen och drack snabbt upp den. Även om den var varm så gjorde det inte så värst mycket. Bara jag får spendera så mycket tid som möjligt just nu med Harry det är allt.

"That was so good." Sa jag och slickade mig runt om munnen med ett brett leende på läpparna jag kollade upp på Harry som log minst lika stort tillbaks. "Come here." Sa jag och drog in han i min famn. "I don't want you to go." Sa jag och andades in hans ljuvliga doft.

"I don't want to leave you. I want you to come with us, I am so used to sleep right next to you and now I can't just because we are going to America." Suckade han.

"I'm gonna miss you Harry I really am but we can talk on skype and I can do a twitcam with Eleanor as we said. Plus I have Hannah that can join us when we are doing the twitcam."

"Great. I really hope that this hour is going to be long I really don't want to leave you." Sa Harry och kramade om mig hårdare.

"Harry." Sa jag och kollade ner på hans händer och tog försiktigt tag i dom. "Remember it is only three weeks and when you are coming home I will be here and waiting for you. I promise that."

"I love you Alice." Sa Harry och kysste mig lätt på läpparna.

 

"I really have to leave now." Sa Harry och torkade bort tårarna som rann längs kinderna.

"Please Harry don't cry." Sa jag och kollade medlidandet på honom. 

"It is so hard to leave someone that you love so much. I'm going to miss you like crazy." Sa han och ofamnade mig i en varm kram. Jag kände hur tårarna började rinna längs mina kinder. 

"Harry promise me that you will call me, tweet me and you get it." Sa jag och torkade bort tårarna som runnit nerför kinderna.

"I promise. But can you please follow me out to the car. The boys are waiting outside." Jag nickade till svar och tog ett fast grepp om hand hand. Jag vill verkligen inte släppa hans hand. Vi kom ut till bilen där den var omringad utav fans och papparazis. Hur kan dom veta vart dom är egentligen? Vart dom är så hittar alltid fansen på dom. Helt sjukt. "So this is it." Suckade Harry och kollade på mig och log försiktigt.

"This is it. Take care now and don't get in any trouble now." Sa jag och försökte hålla min röst i styr vilket jag misslyckades med totalt.

"Babe come." Sa Harry och kramade om mig. Mina tårar kunde verkligen inte sluta rinna. Att säga adjö var inte det lättaste men jag visste att han skulle komma hem om tre veckor men det är för lång tid. Alldeles för lång tid.

"I love you Alice. Forever and always."

"I love you too Harry. Forever and always." Sa jag och våra läppar möttes.

"Harry we have to leave!" Sa Paul högt.

"I'm coming." Ropade han tillbaks.

"Bye my love." Sa Harry och släppte taget om min hand. Fansen som hade samlats omkring bilen sprang snabbt fram till Harry och bad om en bild vilket han nekade till. Han var alldeles uppriven över att vi inte kommer få se varandra på tre veckor. Inte vara i varandras famnar på tre hela veckor. Jag torkade snabbt bort tårarna och såg hur bilen snabbt försvann ur min synvinkel. Min blick for mot fansen som stog och småviskade med varandra och kollade upp på mig lite då och då. Ett högt suck for ur min mun när jag gick med tunga steg in till lägenheten. Jag stängde igen dörren till Harrys lägenhet och gick in till vardagsrummet och startade datorn. Twitter var fullt med bilder på mig och Harry när vi sa farväl till varandra. Det fanns även en bild på Harry när han gick fram till bilen över bilden stog det "Is this the end of Halice?" Jag suckade irriterat och tröck upp tweet rutan.

 

 

 

Jag kollade mot klockan som visades elva över nio. Shit. Jag ska vara framme vid sjukhuset om mindre än en kvart och det tar tjugo minuter att åka dit. Jag skyndade mig snabbt upp ur soffan och sprang snabbt ner. Det snabbaste sättet att komma dit just nu är att springa så fort som jag bara kan. 

"Sorry that I am late." Sa jag och försökte kontrollera andningen.

"It's okay. Today we are going to take some test and then we can talk." Sa doktorn och log varmt.

"But I thought we were just going to talk?"

"No we have to take a test to see if you still have your cancer."

"Fine. But can we talk first?" Frågade jag och satte mig ner på stolen.

"Okay tell me. How has your month been?"

"Amazing."Svarade jag med ett leende.

 

 

---

 

" Good night my love." Viskade han i mitt öra och drog mig tätare till honom.

---

" Wakie wakie." Jag kollade tröttsamt och mötte en glad Harry ovanför mig.

" Get away!" Sa jag och drog täcket över huvudet.

" Nope."

" You are such a stubborn kid!" Suckade jag irriterat.

" Get up! Get up!" Sa han och började hoppa i sängen.

" You are so annoying."

" Wake up!"

" I am up okay?!" Muttrade jag irriterat och gick med sura steg in till badrummet där jag låste dörren och vred igång vattnet. 

 

" Still angry?" Frågade Harry och la sig ner i mitt knä.

" No you're to cute to be mad at." Svarade jag och pussade honom snabbt.

" Good and before I forget i am going down to the store today. Do you want anything special?" 

" No I don't think so." 

" Okay but I will be back in like a hour." Jag nickade och drog filten över min kalla kropp.

" C'mon pick up." Sa jag tyst för mig själv.

" Finally you picked up!"

" I was just wondering if you could join me and buy something for Alice?"

" At the mall."

" Bye." Sa jag och startade bilen.

" So what does she like?" Frågade Zayn och fastnade med blicken på en tavla.

" She likes computers." Svarade jag och tog upp en liten dagbok fylld med små saker på framsidan. T.ex en katt sen så var det flera saker på den.

" That's cute." Sa Zayn och röck dagboken ur min hand.

" I know. If I buy this diary she can write in it her emotions and when we are in America she can like write how much she misses me."

" Man if I was a girl I would totally be your girlfriend." Skrattade Zayn. " But are you going to buy this diary?"

" Yes and then I am going to look for a computer."

" What kind of computer?"

" Macbook." Svarade jag och tog upp plånboken och gick fram till kassan. " Hi love." Sa jag till kassörskan som fnissade smått för sig själv.

" A macbook?! Dude that is too expensive." Klagade Zayn och tog upp mobilen.

" But I love her."

" I know that you love her but a macbook? I think she just want you and the diary not a macbook."

" Fine.." Suckade jag och tog emot kassen.

Han nickade stolt för sig själv och svarade i mobilen som ringde. Jag suckade lågt och tog upp min mobil. Ett missat samtal från Alice. Ett litet leende smög fram på mina läppar.

" Hi darling." Sa jag.

" What kind of computer do you want?"

" Okay well I can see what I can do. But I gotta hang up now. See you later love."

" Zayn if you want then you can leave I just have to buy one more thing." Sa jag till Zayn som var fullt upptagen med mobilen." Zayn!" Sa jag högre. 

" Can't you see I'm on the phone?" Sa han och kollade på mig irriterat

" I can see that but you can leave if you want."

" See you tomorrow." Jag nickade till svar ock gick in till nästa butik.

 

" Honey I am home!" Sa jag och stängde dörren med foten.

" Harry." Log Alice och tog emot påsarna som jag hade i händerna.

" So Alice all the bags that you have in your hands is for you." Sa jag och hängde av mig jackan. Hon log stort och satte sig ner soffan. Hon öppnade upp den ena påsen där det låg en stickad tröja i. Efter den så öppnade hon paketet där dagboken låg i. " A diary? What am I going to do with the diary?" Frågade hon och tittade upp på mig.

" Well while I am gone I want you to write down your feelings and stuff like that."

" Smaaart." Sa hon och tog upp den sista påsen. Jag visste att hon skulle bli som gladast över den saken. Hon började öppna upp den och tårar bildades i hennes ögon. I hennes händer låg en macbook pro. En ny dator. Precis som hon ville ha.

" Thank you so much Harry." Sa hon och slängde sig på mig.

" I knew you would be happy." Svarade jag och pussade henne. " You want some help to start your new laptop?"

" Yes." Svarade hon uppspelt.

---

 

" Paul just called..."

" And?..."

" And he said we are going to America for three weeks."

" But that sounds fun. Why are you so sad then?" Frågade jag och lutade mig mot han.

" I have to leave you here in England. I asked him if I could take you with me but he said no."

" But when are you leaving?"

" On monday."

" That is like two days left."

" I know..."

" But we gotta look on the bright side. It is only three weeks." Sa jag och försökte mitt bästa att låta glad.

" Yeah but I want you to come with me."

" I'm gonna miss you Harry. Even though if I could come with you guys I would have said no because i have to go to the hospital on monday."

" Why?"

" Just going to talk with my doctor. I do it every month."

" Right it is January now." Sa han och reste sig upp.

" Where are you going?"

" Just going to pack everything so we can spend some time then rest of the time."

" Okay.." Jag tog upp min mobil och öppnade upp ett sms jag fått från Hannah

Jag klickade in mig på twitter och såg att bilden när Harry kysste mig var över hela twitter. Mina mentions måste ju vara överfulla då...Jag tog ett djupt andetag och klickade på mina mentions. Det var det jag visste. Jag skulle få massa hat. Jag började läsa igenom några tweets som var riktigt hemska. " Babe what's wrong?" Jag kollade upp och mötte Harrys oroliga blick.

" Nothing." Svarade jag snabbt.

" It doesn't look like nothing." Sa han och tog tag i min mobil. Hans min ändrades från orolig till rasande på bara några sekunder. " Babe please don't read what they are saying. They are just jealous." Sa han och satte sig ner bredvid mig och omfamnade mig i en varm kram. " You do know that I hate seeing you cry?"

" I wasn't crying." Svarade jag.

" I saw you and you were crying. But just promise you that you won't read your mentions while I am gone?"

" I promise."

" Good. Now I think that you are a little bit tired so we are going to bed."

" But it's only eight o'clock."

" No buts now let's go." Sa han och drog mig upp för soffan.

" I love you Alice." Sa Harry och drog mig tätare till honom.

" I love you too but I'm not tired." Sa jag och satte mig upp i sängen.

" I know but I just want to be with you as much as I can before we leave." Jag log stort åt honom och la mig ner bredvid honom. " You are so beautiful. Do you know that?"

" I'm not. If someone is beautiful then it is gotta be you."

" I know I am." Sa han med en självsäker röst.

" I want to sleep."

" But you weren't tired?"

" Maybe I've changed my mind?" Sa jag och kurade ihop mig.

" Good night my love." Viskade han i mitt öra och drog mig tätare till honom.

 

 

---

 

" Hi guys and welcome." Sa värden när vi var på plats inne i studion. 

" Hello." Sa vi i kör och vinkade till publiken.

" So guys we always on my show we let the audience ask questions first. Before we begin is that okay with you guys?" Vi nickade till svars. 

" First of all I love you guys so much." Sa en tjej i tretton årsåldern. " My question is do you have girlfriends?"

" Harry why won't you start." Sa Louis och log stolt.

" Well there is a girl that I like." 

" And what is her name?" Frågade hon.

" You guys will know soon. Not now because if I tell you then she will get plenty of hate on Twitter."

Hon tackade för sig och en annan reste sig upp." Why won't you tell us?"

" Well it's like this." Jag harklade mig och fortsatte sedan. " Always when I found out a girl that I like if she has twitter then she is geting plenty of hate from fans. And I don't want that to happen to her. She is to fragile. But you guys will found out sooner or later." Log jag. Hon tackde och vi kunde fortsätta med intervjuen.

Jag slängde min fulla väska på golvet och hängde av mig min jacka. Klockan hade blivit mycket nu. Lite för mycket. Jag hade lovat Alice att bara göra klart det sista på intervjuen men direkt efter så stack jag med killarna och åt sedan var vi hemma hos Zayn ett tag. Jag suckade lågt för mig själv och gick in till sovrummet där Alice satt med min dator i knät. Något stämde inte. Hon såg inte alls glad ut. Hon såg mer ledsen ut. " Babe are you okay?" Frågade jag och satte mig ner bredvid henne i sängen.

" Yes." Svarade hon kort. Jag tog försiktigt tag i datorn och drog den mot mig. Jag såg att hon var inne på twitter och läste igenom hennes mentions. Vissa tweets var riktigt hemska att läsa. Men frågan var ju varför fick hon så mycket hat för när jag inte ens berättat att vi är tillsammans? Det enda jag sa att det var en speciell person som jag inte skulle nämna inte än i alla fall. 

" Why are you even reading this?" Frågade jag och kollade mot Alice som hade en kudde för ansiktet.

" I...I don't....know." Snyftade hon fram. 

" Hold on." Sa jag och öppnade upp tweet rutan.

" what are you doing?" Frågade hon.

" There." Sa jag och tröck på tweet. " I just wrote on your twitter."

" But what did you wrote?" Frågade hon och satte sig närmre mig.

" I wrote like this. Stop sending hate to Alice. She is my friend and I don't want to see her this upset! Stop right away it is just so stupid!! @harry_styles." Svarade jag och ofamnade henne i en varm kram.

" I love you Harry."

" I love you too Alice." Svarade jag och kysste henne lätt på hjässen." How is it with your head now?"

" A bit better."

" Good. So tomorrow we have a day of then I know what we can do." Sa jag och log stort.

" What?"

" We are going down to the city. Walk to the London Eye and then we can just hang out. And the best part is that I want to kiss you when we are in the London Eye." Sa jag och log.

" But your fans? They are going to keep sending me hate."

" If they do then I am going to tell them again." 

" I don't know."

" Alice I just want the world to know that you are mine. Please let me do that."

" Fine."

" Great I can't wait." Sa jag och kramade om henne hårt.

" So i just have one question. Can I ask it?" Frågade Harry när vi satt i soffan.

" Of course." 

" Do you take any medication?"

" No my cancer is not that bad. And I don't want to take any medication because then I will loose my hair."

" But it's for your best. Then you don't die." 

"My cancer isn't that bad Harry. Don't worry, I'm not going to die." 

" But if you don't take medication then you can die."

" Harry did you even listen to what I just said?"Frågade jag och log mot han.

" I heard what you said but in case."

" I'm not going to take any medication for it. I'm fine." Sa jag och ofamnade han i en varm kram.

" I love you Alice." 

" I love you too Harry."

Vi låg i soffan ett bra tag innan Harry kom på att han skulle träna med killarna idag inför Take Me Home turnén dom skulle ha nästa år. Han var snabb uppe på fötterna och påklädd och klar vid dörren. " Promise that you will stay here." Sa han och kramade om mig.

" I promise. I'm going to rest a little bit and when you then when you come home I will be here waiting."

" Great. See you later my lovely girlfriend."

" Bye Harry."

Jag log stort för mig själv och gick in till hans sovrum. Hans säng var king size. I alla fall hur det såg ut. Täcket låg slarvigt ovanpå sängen och kudden var tillplattad. Jag brydde mig inte så mycket utan la mig under det varma täcket som doftade Harry. 

" Hi boys sorry I'm late." Sa jag och slängde jackan på golvet.

" It's okay." Sa Niall och log vänligt.

" So what are we going to do first?"

" First of all we have to ask you some questions here." Sa Louis allvarligt.

" What?"

" It's about twitter. Who is that girl that you wrote about?"

" Oh that's nothing." 

" Really? Because we have a interview today and they are probably going to ask you the same thing." Sa Zayn och puttade till mig lätt.

" Fine. okay it's Alice." Sa jag och kollade ner mot marken. Det vart helt tyst när jag sa hennes namn. Jag kollade upp och dom alla stog med munnarna vidöppna. " What?" Frågade jag irriterat.

" Are you two kinda together or?" Frågade Zayn.

" At first she didn't wanted to be in a realtionship but I changed her mind so now we're a couple." 

" Yaaaaaay!" Sa dom alla i kör och slängde sig på mig.

" Boys! We don't have any time for this!" Sa Paul. Vi suckade lågt och började med repetionen. 

Jag tog upp min mobil och knappade upp Alice nummer. Vi satt i bilen påväg mot intervju:n vi skulle ha om några minuter. Det lät några toner innan hon svarade. " Hi babe." Sa jag glatt. 

" You just woke me up." Svarade hon surt. 

" I'm sorry. But how are you?" 

" My head hurts again."

" Allot or?"

" Yes Harry it really hurts. I'm feeling dizzy." Sa hon. Oron började väckas i kroppen. 

" Do you want me to come home?" Frågade jag vilket gjorde att killarna kollade som stora frågetecken på mig.

" No you don't have to." 

" Are you sure?"

" I'm sure. I will go back to sleep now."

" Okay see you later. Love you."

" Love you too." Sa hon och lade på.

" Are you going home?" Frågade Louis efter ett tag.

" I don't know." Sa jag och kollade ner på mobilen. På ett sätt så skulle det vara skönt att komma hem,allt för att titta till henne. Men hon sa att hon klarade sig och att jag skulle göra klart det sista. " I'm going to stay." Sa jag efter en stunds tänkande.

" Great, because we are here now." Sa Zayn och dörren öppnades. Fansen stog med deras kameror beredda. Vissa började skrika när dom såg oss medans andra stog lugna. Ibland kan det vara roligt när det står så många och vill hälsa på oss men ibland så kan det bara bli för mycket. Men man vill ju inte göra fansen besvikna så jag bruka oftast ta kort med så många som jag kunde. 

" Harry please follow me on twitter!" Skrek en tjej och kastade en lapp på mig som jag snabbt tog emot och gick snabbt in. Utan att ta kort med några fans.

---

 

Han kollade med en tom blick på mig. Som att jag var en vägg. Det satt ingen framför honom. Det var bara han som befann sig i rummet. Jag kanske inte skulle berättat något endå för honom. Han kan berätta för killarna men något inom mig trodde inte på att han var en sån person. 

" Harry are you okay?" Frågade jag tillslut. Han kollade upp på mig med tårar rinnandes nerför ögonen.

" Are you going to be okay?" Snyftade han fram.

" I hope so." 

" I don't want you to die." Svarade han och kramade om mig hårt.

" Harry I'm not going to die. Don't worry." Svarade jag och kände hur en tår rann längst kinden. 

" Just promise me one thing." Sa han och satte sig upp. " Promise me if you're feeling weak or sick just call me and I'll be here." Sa han och flera tårar rann nu.

" I promise you that." Sa jag och la mig ner i hans knä. 

" I have to go now Mia."

" But I thought we were going to hang out?"

" I got some things to do." Sa han och försvann ut genom dörren. Jag suckade högt och la mig ner framför soffan och startade igång en film. 

Jag slängde mig ner i sängen och lät tårarna rinna. Dagen hade varit så känslosam. Jag har berättat för Alice att jag tyckte om henne men hon tyckte inte samma sak. Hon berätta istället att hon hade cancer. På bara några sekunder så kan ens liv ändras drastiskt. Jag samlade ihop mig och svarade i mobilen som lös upp. 

" Harry here." Sa jag och försökte låta så normal som möjligt. 

" Hi buddie. How are you?" 

" Hi Louis, I'm okay and how are you?"

" I'm good just hanging out with Eleanor. So what are you doing?"

" On twitter and just looking. What are you two doing?"

" Well El is in the shower and I'm bored. But I have to call Zayn now he had somethings to talk about. See ya later Harry."

" Bye." 

" I just want to hug her and tell her that everything is going to be okay..x" Jag tröck på tweet och öppnade upp rutan återigen. " I'm in love with a person that I can never have..." Återigen så tröck jag upp rutan. " I know that I have you guys but nothing is helping right now..I'm just done..x" Jag torkade bort tårarna som runnit och öppnade upp twitlonger. Jag måste bara skriva av mig. 

Jag vaknade upp av att mobilen höll på att vibrera för fullt. " Hello?"

" Alice look on twitter right away!" Sa Hannah.

" Do you have any idea of what time it is?" Muttrade jag irriterat.

" No..." Svarade hon osäkert.

" It's three o'clock and I want to sleep." 

" I'm so sorry Alice. But look when you're awake then." 

" I will, good night Hannah." Sa jag och somnade om.

Några timmar senare:

Datorn slogs på och twitter var det första jag öppnade upp. Jag läste Harrys tweets och det kändes verkligen i hjärtat det han hade skrivit. Det sista han tweetade var en lång text. Jag klickade upp texten och började läsa.

Jag kollade på klockan som visade att den var tjugo över elva. Jag tog upp min mobil och sprang snabbt ut till det kalla vädret.

Jag knackade på flera gånger men hörde ingen komma mot dörren. Jag suckade och började gå långsamt därifrån. " Alice? Is that you?" Jag vände mig om och såg en förstörd Harry stå vid dörröppningen.

" It's me Harry. It's Alice." Svarade jag och gick fram till honom. Hans ögon var röda efter alla tårar. 

" Alice I..I.."

" You what Harry?"

" I love you." Sa han knappt hörbart.

" I love you too Harry." Sa jag och kramade om honom.

" You do?" Sa han mellan snyftningarna.

" I read the text that you put out on twitter and it was just so beautiful. I litterally sat there with tears in my eyes. I love you Harry I really do." Svarade jag.

" I have my girl. Finally I have my girl." Sa han tyst och kramade om mig hårdare.

---

 

Tre veckor senare:

Dom här veckorna som gått så har jag och Harry träffast nästan varje dag. Jag trivs när han är i min närhet. Jag kunde berätta allt för honom och han kunde berätta allt för mig. Jobbet började gå allt sämre och sämre. Såfort jag kommer till jobbet så skäller Jeffrey på mig för ingen anledning. Jag har nu vart "sjuk" en vecka allt för att slippa jobbet och utskällningar. Då har jag istället vart med Harry så mycket som jag ha kunnat. Det var bara en vecka kvar och jag måste berätta om min sjukdom för någon jag har funderat ut mycket väl över vilken det kommer vara och det kommer vara Harry jag ska berätta det för. Självklart så kommer Hannah också få reda på det. Jag kunde inte få Harry ur mina tankar. Han gör mig så glad. Så lycklig. En kompis som är värd att behålla. Han har kommit över varje dag och bara kramat om mig för att det har blivit värre i lägenheten och det är så mysigt. Jag vaknade upp ur mina tankar och gick till dörren som det knackade på. Utanför dörren så stog Harry. Hela jag vart överlycklig för han sa att han inte skulle kunna träffa mig idag på grund av alla intervjuer som han hade och att dom skulle ha spelningar och träna inför Take Me Home konserten. 

" Hi Harry." Sa jag glatt och kramade om honom.

" Hi my love."

" Weren't you busy today?" Frågade jag.

" Nope."

" But you to..."

" I know I told you yesterday that I was busy but it was just on the morning. The rehearsal is tomorrow." Avbröt han mig.

" Oh then I understand."

" So watch a movie today?"

" Or we could just look on the computer."

" Okay." Sa han och satte sig ner bredvid mig. Jag tog upp twitter och såg att jag hade ökat ännu mer i följare. 

" Let's do a twitcam." Sa han.

" Why?"

" Because it was a long time ago since I did one."

" But I don't want to Harry."

" Fine." Muttrade han.

" Do you want to look on the computer?"

" Yes I want to look on the computer." Sa han och tog glatt emot den.

" I'll be right back." Sa jag och gick snabbt in till köket och öppnade medicin skåpet. Min huvudvärk hade kommit tillbaka och den var dubbelt så värre nu än vad den var innan. Jag tog ett glas vatten och svalde tabletten. 

" Are you okay?"

" I'm fine Harry." Svarade jag och gick med honom in till vardagsrummet. 

" Are you sure that you're okay?"

" Just a headache that's all. So what are you doing?"

" A twitcam." Sa han glatt och riktade datorn mot mig. Helt riktigt han hade startat en twitcam och det var redan 50 tusen som kollade.

" Harry I told you."

" I know but it's fun. Trust me." Sa han med den rösten som kan få en att smälta. 

" Fine."

Två timmar senare:

" Bye everyone thank you for watching." Sa Harry och tröck så att vi visades offline. 

" Harry I want to tell you one thing." Sa jag och la mig ner i hans famn.

" Okay but before you do it I want to say one little thing. But promise you won't freak out."

" I promise."

" It's like this..I kinda like you. Like more than a friend. I know it's sounds weird and that we've only met for like three weeks ago but I like you there's something special about you."

" You do?!"

" Yeah. Don't you?"

" No. I mean like I love you but just as my friend." Vem håller jag på att lura? Klart att jag gillade Harry. Han är den enda som jag tänkte på. Jag kollade försiktigt upp på Harry som såg sårad ut.

" So you don't like me at all?" Frågade han och försökte hålla tårarna inne.

" I like you Harry. But it is just that.." Jag satte mig upp och tog ett djupt andetag. " I don't know if I want to have a relationship right now. I have other things to think about."

" I understand. So what did you wanted to say?" Frågade han och torkade bort en tår.

" I've never told this to anyone. So don't tell it to anyone you have to promise me that." Sa jag och funderade på om jag verkligen skulle säga det. På ett sätt så måste jag berätta det bara för att men på ett sätt inte. Om jag berättade då så skulle han säkert kolla på mig på ett annat sätt. Men jag måste. Någon måste veta.

" I promise you to not tell it to anyone." Sa Harry och tog tag i min hand.

" Okay this is really hard for me to say. I've had this for these past three years and that is also the reason why my parents kicked me out of the house. I have a disease that is going to be with me for the rest of my life."

---

Jag log svagt för mig själv och knappade in ett svar. Mikron pep till och jag var snabb inne i köket och började äta. 

 

" God you were right it is cold in here." Sa Harry och satte snabbt på sig sin jacka igen.

" I told you so." Skrattade jag och gick in till vardagsrummet.

" You're listening to some christmas music huh?"

" Yes. So you wanted us to get to know each other. You'll start."

" Okay. My name is Harry Styles. I'm eighteen years old I was born in February the first. My parents are divorced, I have one sister her name is Gemma. My favourite food is tacos. I am in a band called one direction and we're famous all around the world but on my spare time I want to hang out with my friends as much as possible. And I love tattoos."

" Cool. Uhm well my name is Alice Andersson, I'm eighteen years old aswell. I was born in August the first. I don't have any sibblings and my parents left me when I was fifteen so I've lived alone since then. I love my work, my favourite food is chicken salad and I have a secret that no one knows about. And before you ask I'm not going to tell you. Anyways I love my friends they means the world to me. And I hate this apartment sometimes when it is this cold." 

" How often is it cold?" Frågade han och satt sig närmre.

" Every single day when it is cold outside it is cold inside. It sucks." Suckade jag.

" Haven't you complained about it?"

" We all have but they just don't listen to us."

" Oh."

" So what are you going to do tomorrow?" Frågade jag och sträckte mig efter en filt.

" Nothing actually what about you?"

" Work. I have some paper things to do."

" Is it going to take a long time?"

" Yeah, atleast a few hours."

" I can help you if you want to."

" No you don't have to."

" But I want to."

" Fine. Then meet me on the backside tomorrow at eight o'clock."

" Okaaaay." Sa han och drog ut på ordet. " Well this was fun but I guess I have to go home now and get some rest and I'll see you tomorrow."

" Bye Harry."

" Bye my friend."

Jag gick efter honom och låste dörren efter. Jag gick snabbt in till badrummet och duschade av mig innan jag slängde mig ner i sängen och somnade till.

 

" It's time to wake up now. Today it is going to be a windy day so stay safe and be inside today. No walking just talking. Haha you get it?" Jag letade förgäves efter knappen på klockan för att slippa höra oljudet. Efter en stunds letande med handen så fann jag äntligen knappen. Jag reste mig upp ur den varma sängen och slängde på mig min grå stickade tröja och min blåa jeans. Håret satte jag upp i en stram hästsvans och tog sedan på lite mascara. Jag gick in till hallen och tog snabbt på mig mina skor och jackan. Klockan var över halv åtta och jag skulle vara där innan åtta. Min mobil började vibrera återigen. Jag tog stressat upp den och såg att det var från twitter.

Jag gick ut till kylan och såg en svart bil stå lite längre bort. Bilen startades igång och kördes mot mitt håll. Jag tittade lite tveksamt mot bilen innan jag andades lättad ut. Harry log stort och jag satte mig i bilen.

" You looked scared." Skrattade han.

" I didn't know if it was you or not." Försvarade jag mig.

" It's okay, I'm just messing with you."

" I overslept today so I'm pretty hungry." Sa jag och placerade handen på magen som kurrade till högt.

" I can hear that." Skrattade han fram.

" It's not funny Harry."

" You want something to eat?"

" No I have work to do first then after that I can eat."

" WE have work to do. Remember? I'm going to help you with it."

" That's right. Pull over here." Sa jag och vi kom in till personal parkeringen.

Vi klev båda ut ur bilen och gick snabbt in till byggnaden. Jag låste upp dörren till mitt kontor och där låg högen med alla papper som skulle vara fixade idag. Bara att sätta igång då. Jag satte mig ner och började skriva under.

Några timmar senare:

" Are we done yet?" GÄspade Harry.

" Yes. Now I really want something to eat."

" Let's go then."

Vi gick ut till bilen som oturligt nog var fullt med papparazis omkring den. Men hur dom kom dit det förstog jag inte. Dom får för det första inte det. Dom fick syn på oss och började skrika och ta kort. Inte ett kort utan flera stycken.

" Harry this might sound weird but I'm scared of cameras." Sa jag och tog försiktigt tag i hans arm.

" It's okay." Svarade han lugnt och tog tag i min hand. Jag gick bakom honom med handen framför ansiktet hela vägen fram till bilen. Dom vägrade att släppa in oss i bilen. Harry följde med mig till sidan av bilen som jag skulle kliva in i men ingen av oss lyckades få upp dörren på grund av att en stog ivägen.

" Move out of our way!" Sa Harry högt men han brydde sig inte utan hade kameran mot oss hela tiden.

" I said move out of our way so she can get in the car!" Sa han och gick närmre mannen. Mannen flyttade sig äntligen och jag kunde äntligen kliva in i bilen. Harry kom en stund senare in och körde snabbt iväg och in mot stan. 

" I want a milkshake." Sa jag och log stort.

" Then let's get some milkshake." Sa han och stannade utanför Milkshake City. Han kollade in vilket jag också gjorde och såg att det var fullt därinne.

" If you want then I can go in and buy two vanilla milkshake for us?" Sa jag vänligt.

" No I can go with you."

" No Harry I can go. If you go in there they just gonna attack you. They don't know me don't worry." Sa jag och gick ut ur bilen. Jag gick snabbt in och ställde mig i den långa kön. Jag hörde dörren öppnas och tjejskrik. Jag sa ju åt han att stanna kvar i bilen. Jag suckade och kollade bak och såg Harry stå där. Han gick vänligt fram till mig.

" I told you to stay in the car."

" I couldn't. Sorry."

" Excuse me but I'm a big fan. Can I take a picture with you?" Frågade en tjej som såg ut att vara bara några år yngre än oss.

" Sure sweety." 

Jag log svagt och gick fram till kassan och beställde två milkshakes att ta med. Det tog inte sådan lång tid för dom att bli klara. Jag betalade och gick med den ena milkshaken till Harry som vänligt tog emot den. Vi gick ut till bilen och Harry började åka.

" So where are we going now?" Frågade jag.

" Home to your place." Log han.

---

" Alice Andersson?" Sa en sköterska. Jag reste mig motvilligt upp från stolen och gick efter sköterskan. Hon stannade utanför en dörr och öppnade upp den och log vänligt. Därinne satt min doktor som vanligt och höll på att skriva i sina papper. Jag harklade mig vilket gjorde att han kollade upp. Ett litet leende formades på hans läppar.

" Hi Alice. How are you today?" Frågade han.

" Good. My head doesn't hurt today."

" That's good. So have you told to your friends about it yet?"

" I can't." Suckade jag fram.

" Why not? I vet they want to know."

" I know and I'm going to tell them. But not now."

" Okay yo have to the end of this week and then you have to tell them."

" No. It's too short. Give me a month. That's all I'm asking for."

" Fine. But not more, then I hope you have told to everyone you know."

" Thank you so much. Can I go now?"

" One more thing before you go, have you talked with your parents anything?"

" No and I'm not going to either." Sa jag och reste mig upp. 

" You have to talk to them someday. They are your parents."

" No they left me when I was fifteen! So no. I'll see you in a month." Sa jag och gick ut med tårfyllda ögon. Kylan slog imot mitt ansikte men det var inget jag brydde mig om. Jag hatade verkligen när någon nämnde mina föräldrar det påminde mig bara om hur mycket dom svek mig när jag behövde dom som mest. Jag berättade om vad som hade hänt och deras reaktioner var hemska. Pappa packade ihop alla mina saker och slängde ut dom på gården. Mamma skällde ut mig. Men varför egentligen? För att dom är rädda? Så som dom reagerade var inte acceptabelt. Jag kommer aldrig kunna förlåta dom. Jag har levt själv i tre år och det kommer jag fortsätta att göra. Min doktor ska alltid nämna mina föräldrar och det brukar sluta med att jag stormar ut där gråtandes. Jag torkade bort en tår som rann långsamt nerför kinden. 

" Are you okay?" Hörde jag en bekant röst fråga. Jag tittade upp och såg Harry stå framför mig i en blå mössa och en svart jacka. 

" Yes." Svarade jag kort och tog ett djupt andetag.

" Are you sure? Because it doesn't look like that?" Frågade han återigen och tog ett fast grepp om min arm.

" You wouldn't understand if I even told you. And I don't know you so why would I tell you?" 

" I can see if someone is hurting or is upset about something so don't lie to me."

" But I can't tell you. I don't know you so there you go. There's the reason."

" Then let's get to know each other."

" When?"

" Now?"

" No. I have to go home."

" Then let me atleast drive you home."

" I can walk."

" No it's way to cold outside. Let me drive you."

Jag suckade lågt och kollade upp på hans ögon. Jag nickade svagt och vi gick i en tystnad fram till hans bil. Det kanske var bra att få skjus hem endå. Kylan ute var obeskrivligt kall. Vi satt i en pinsam tystnad till lägenheten. Inte då när jag förklarade vägen men annars så satt vi bara tysta. Han stannade utanför lägenheten och vred nyckeln.

" Thank you for the ride." Sa jag vänligt.

" Your welcome. But call me or tweet me when you want to meet."

" Tweet you? You do know that your mentions is like full of fans and you won't notice me at all?"

" Smaaaart." Sa han och log.

" Anyways my twitter name is AliceAndersson."

" I will tweet you when I get home."

" But Harry haven't you got some more interviews to do?"

" No not me the rest of the boys have it but not me."

" Weird. Anyways talk to you on twitter later."

" Yes!" Sa han glatt.

" Bye Harry."

Jag gick försiktigt upp för den hala trappan och vände mig om innan jag skulle öppna dörren. Harrys bil stog fortfarande kvar och han höll på med mobilen. Jag log svagt för mig själv och gick in för dörrarna och sedan in till min lägenhet.

---

" Hi darling." Svarade en av dom.

" I'm sorry but I just can't believe that you are here." Sa jag och skrattade.

" We didn't knew that we were going to be here today." Svarade en annan och skrattade.

" I have to start now so get ready." Sa jag och log varmt.

Dom ställde sig upp och jag tryckte på en knapp och min sista intervju började.

" Now we're back and we have some special guys here. They came in third place on the x-factor and since they've been traveling around the world. These boys are massive and many girls is dreaming to date on of them here they are. One Direction!" Sa jag och klappade händerna.

" Hello everyone." Sa Harry glatt.

" Tell me. How does it feel to be this big?"

" It feels so unreal. Like when you are out in the store to just buy like milk or something then it always comes up a fan and wants a picture taken. It feels so cool that we have fans all over the world." Svarade Louis.

" Actually our fandom is called 'directioners', it's so cool." Sa Niall och log stort.

" So how are you guys?"

" We're good." Svarade dom i kör.

" Great. So we going to play a little game now."

" What game?" Frågade Liam uppspelt.

" This is from your fans. They want us to play truth or dare. Are you guys with on that?"

" Sure."

" Okay so who wants to start?" Frågade jag och Zayn var snabb på att räcka upp handen.

" Okay. You can spin the bottle. Here you go." Sa jag och gav honom glas flaskan. Han snurrade på den och den stannade på Liam.

" Okay Liam, truth or dare?"

" Truth." Svarade han.

" Do you love me?" Frågade Zayn.

" Of course I do. You're my buddy."

" Your turn." Sa Zayn. Liam snurrade på flaskan och den kom på Harry.

" Do you like someone right now?"

" Yes I do." 

Han log svagt och snurrade på flaskan vilket oturligt nog hamnade på mig. Jag skrattade lågt och valde sanning.

" Do you have a boyfriend?"

" No not at the moment." Svarade jag så gott som jag kunde. Han nickade och jag snurrade på flaskan som hamnade på Niall.

" Truth or dare?"

" Dare!" 

" You're brave. I want you to hug one person in this room that you think is kind." Sa jag och han gick genast fram till mig. Jag kramade han stelt tillbaks. 

" You're kind." Sa han och gick sedan tillbaks till sin placering.

" Thank you. Now it's your turn."

Flaskan stannade på Louis vilket ledde till att han även tog kånka. Två som är modiga i alla fall.

" I want you to whisper a nice thing to someone in this room. It can be anyone." 

Han gick fram till Harry och viskade något vilket ledde till att Harry började skratta hysteriskt.

" What did he tell you?" Frågade Niall nyfiket.

" I will tell you later." Svarade han. " Louis your turn." Louis snurrade på flaskan och den hamnade på just Harry. 

" Dare." Sa han och gömde sitt ansikte med händerna.

" I want you to kiss Alice." Sa han och log stort. Harry kollade upp med röda kinder och reste sig sakta upp. "Like a kiss on the cheek?" Frågade han och ställde sig bredvid mig. " No on the mouth." Svarade Louis och log ännu större. " Fine." Suckade han och ställde sig framför mig. " You ready?" Viskade han. Jag nickade svagt och han gav mig en snabb puss och återvände sedan till sin plats. 

" Was he a good kisser?" Frågade Liam.

" Kinda." Log jag.

Intervjuen fortsatte som vanligt. Fansen ringde in och frågade killarna frågor som dom svarade på. Allting gick som det skulle. Efter en timme så var intervjuen slut och dom skulle åka vidare. Jag tog av mig mina hörlurar och kramade om killarna. Jag gick före dom och gick in till mitt kontor där jag tog på mig min jacka och vantarna. Jag kollade så jag inte hade glömt något och öppnade upp dörren där jag slog i dörren i någon eller något. " I'm so sorry." Sa jag och gick snabbare mot utgången.

" Stop!" Hörde jag en röst bakom mig. Jag stannade upp och kollade bak. Till min förvåning så står Harry bakom mig med ett leende.

" Where are the boys?" Frågade jag och tittade ut på fansen som stog och skrek för fulla halsar.

" Out in the car on the backside."

" Smart."

" Yeah. So you're going home now?" Frågade han.

" Yes."

" You want a ride home."

" No thanks I can walk."

" Okay. See you later." Sa han och gick iväg. Jag log svagt för mig själv och gick ut. Snön faller lätt mot marken. En underbar dag. Jag gick med snabba steg hem. När jag skulle låsa upp dörren så pep min mobil till. Jag hoppade till av rädsla men kunde andas ut när jag märkte att det var min mobil. Jag slängde nycklarna i skålen och gick in till köket och satte mig ner vid köksbordet. Jag tog upp min mobil och öppnade upp smset.

Jag reste mig upp med ett suck och gick ut till kylan. Hur kan man glömma bort att man måste gå iväg till sjukhuset och kolla upp en sak? Jo har man dåligt minne så kan manglömma bort nästan vad som helst.

Detta är Alice. Hon är 18 år gammal och jobbar på The Hits radio. Hon kanske verkar vara den glada tjejen som aldrig blir ledsen? Hon kanske är den personen som aldrig blir sjuk? Det ingen vet om är att hon har en sjukdom. En sjukdom som kan förstöra hela hennes liv. Sjukdomen har hon bärt med sig i tre år nu. Vissa dagar mår hon helt okej andra dagar så kan hennes humör ändras drastiskt. Hennes föräldrar har aldrig varit vid hennes sida. Ända sen hon fick reda på vad hon hade för sjukdom så har dom inte hört av sig. Hon blev utslängd redan vid 15 års åldern. Välkomen in till Alice liv.

"Hi diary. Today I am happy. You want to know why? Because my head doesn't hurt today and it feels so good. Maybe I have a chance to get well? Who knows? Anyways today it's only two weeks left for christmas and I'm so exited. All the presents you get and the food. The food is just amazing. I love it. Sometimes my life can be pretty good. Today I am wearing my sweater with the american flag on it and my black skinny jeans. It's so comfy. But now I can't write anymore I have to go to my work now. Bye bye diary."

Jag stängde igen dagboken och rusade in till hallen och slängde på mig mina ytterkläder. Jag måste vara på jobbet om en kvart och det tar en kvart för mig att gå igenom denna tjocka snö till jobbet. Jobbigt läge. Jag vet. Men vad gör man inte när man glömt bort tiden? Jag skakade av mig tanken och gick igenom den tunga snön. Klockan närmade sig nio när jag gick in för den stora dörren som ledde direkt in till receptionen där Hannah satt och skrev förfullt på sin dator. Jag hejade glatt på henne och gick vidare in till mitt kontor där min chef Jeffrey satt.

" Hi." Sa jag vänligt och hängde av mig min jacka.

" You're three minutes late." Svarade han surt.

" I'm sorry."

" It's okay. Today you're going to interview some people on the radio. First Cher Lloyd is coming and then it is a boy band."

" When is Cher coming?" Frågade jag och startade igång min dator.

" At 10. So in a hour, you have time to prepare everything."

" Okay and the boy band?"

" THey will be coming here around twelve o'clock."

" But then I have my lunch?"

" Take a lunch earlier today then."

" But I have to eat with Hannah. We always eat luch together."

" No your lunch time is at eleven o'clock today. No more buts." Sa han och gick ut ur kontoret.

Jag suckade högt och började med pappersarbetet som skulle göras innan jag skulle iväg in till studion.

En timme senare:

Jag tryckte på en knapp och vi var i sänding.

" You just heard What makes you beautiful by One Direction here on The Hits radio. And now we have a special guest here with us today this lovely day. It's...Cher Lloyd!" Sa jag och log stort mot henne.

" Hi." Sa hon glatt.

" So how are you?"

" I'm fine thank you. How are you my lovely friend?" Frågade hon tillbaks.

" I'm great, thanks for asking. So how does it feel now two years later after the X-Factor to be going around in the world? For example America. How is the reactions when you get there? Is it like alot of fans and papparazis there?"

" Alot of questions at once." Skrattade hon." But it feels great, you know this is what I've been dreaming of for so long and now I can inspire other people to believe in themself. And yes when I'm in America the reactions are massive. So many fans all over America. Its amazing. And of course the papparazis are after me but I don't care. I love my job and that's all that matters."

" That's a great answer."

" I try my best. I have one question for you."

" Go ahead." Sa jag med ett leende.

" Okay. What did you wanted to be when you grew up? And what is your dream job? Like would you want to job here or do you have a dream job?"

" Uhm...when I grew up I wanted to beeee...a princess. Like who doesn't want to be it." Skrattade jag." I love my job and it's my dream job but if I have to choose then I have to say that it has to be a singer. I love to sing. But as I said I love my job so I'm happy."

" That was a great answer aswell."

" Thank you. And thank you for being here today and I hope we'll see each other again."

" Thank you for having me and of course we'll see each other again." Sa hon och log varmt. Jag tröck på en knapp och en låt spelades upp. Jag tog av mig mina hörlurar och lämnade studion tätt bakom Cher. Hon gick med några vakter och försvann snabbt ur min synhåll. Ett svagt suck for ur min mun när jag stängde dörren och satte mig ner på stolen och plockade snabbt upp mobilen. Jag knappade in ett sms till Hannah och det dröjde inte länge tills dörren öppnades.

" Ready for lunch?" Frågade hon glatt och tog ner min jacka.

" I'm starving." Svarade jag och tog emot jackan.

" Great. Let's go I know the perfect place!"

Vi gick snabbt igenom den tjocka snön och kom fram till ett litet fik. Fiket var inrett i mörka färger. Väggarna var väldigt röda. Inte ljusa utan mörka. Det var ljus tända lite överallt. Helt perfekt ställe. Vi gick fram till kassan och vi beställde varsin macka och varm choklad till.

" So how are you?" Frågade Hannah och hängde av sig sin jacka.

" I'm good today. My head doesn't hurt at all today. And I'm happy. How about you?"

" I'm fine, thanks for asking."

" So are you busy today?"

" At work?" Frågade jag.

" Yes."

" I have one more interview today and then I can go home."

" You want to do something then after that or are you busy?"

" I have to clean my apartment but I can call you then."

" Great. Oh look our food is coming now." Sa hon och log nöjt.

Jag kollade upp och såg servitören komma med två stora tallrikar där våra mackor låg fint placerade.

" It's massive." Sa jag. Hon skrattade.

" So what interview is it?"

" I'm going to interview a boy band."

" Do you know what boy band it is?"

" Nope. He didn't tell me."

" Okay."

 

" Are you done yet Alice?" Frågade Hannah och torkade sig runt munnen.

" Yes. Let's go back to the studio." Log jag.

What if it like One Direction or The Wanted?"

" I hope it's One Direction. Not The Wanted."

" You dont like them?"

" Not that much no."

" Oh.."

" Do you?" Frågade jag och stannade utanför dörren.

" I just like one song."

" Okay. Well I'll see you later." Sa jag och kramade om henne och gick sedan in till studion där bandet redan satt.

" Hello." Sa jag och satte mig ner på stolen.