Senaste:
" I've never told this to anyone. So don't tell it to anyone you have to promise me that." Sa jag och funderade på om jag verkligen skulle säga det. På ett sätt så måste jag berätta det bara för att men på ett sätt inte. Om jag berättade då så skulle han säkert kolla på mig på ett annat sätt. Men jag måste. Någon måste veta.
" I promise you to not tell it to anyone." Sa Harry och tog tag i min hand.
" Okay this is really hard for me to say. I've had this for these past three years and that is also the reason why my parents kicked me out of the house. I have a disease that is going to be with me for the rest of my life."
" What is it?"
" Harry I have..." Jag avbröt mig själv och torkade bort tårarna som börjat runnit nerför kinderna." I have cancer.."
Han kollade med en tom blick på mig. Som att jag var en vägg. Det satt ingen framför honom. Det var bara han som befann sig i rummet. Jag kanske inte skulle berättat något endå för honom. Han kan berätta för killarna men något inom mig trodde inte på att han var en sån person.
" Harry are you okay?" Frågade jag tillslut. Han kollade upp på mig med tårar rinnandes nerför ögonen.
" Are you going to be okay?" Snyftade han fram.
" I hope so."
" I don't want you to die." Svarade han och kramade om mig hårt.
" Harry I'm not going to die. Don't worry." Svarade jag och kände hur en tår rann längst kinden.
" Just promise me one thing." Sa han och satte sig upp. " Promise me if you're feeling weak or sick just call me and I'll be here." Sa han och flera tårar rann nu.
" I promise you that." Sa jag och la mig ner i hans knä.
" I have to go now Mia."
" But I thought we were going to hang out?"
" I got some things to do." Sa han och försvann ut genom dörren. Jag suckade högt och la mig ner framför soffan och startade igång en film.
Harrys perspektiv:
Jag slängde mig ner i sängen och lät tårarna rinna. Dagen hade varit så känslosam. Jag har berättat för Alice att jag tyckte om henne men hon tyckte inte samma sak. Hon berätta istället att hon hade cancer. På bara några sekunder så kan ens liv ändras drastiskt. Jag samlade ihop mig och svarade i mobilen som lös upp.
" Harry here." Sa jag och försökte låta så normal som möjligt.
" Hi buddie. How are you?"
" Hi Louis, I'm okay and how are you?"
" I'm good just hanging out with Eleanor. So what are you doing?"
" On twitter and just looking. What are you two doing?"
" Well El is in the shower and I'm bored. But I have to call Zayn now he had somethings to talk about. See ya later Harry."
" Bye."
" I just want to hug her and tell her that everything is going to be okay..x" Jag tröck på tweet och öppnade upp rutan återigen. " I'm in love with a person that I can never have..." Återigen så tröck jag upp rutan. " I know that I have you guys but nothing is helping right now..I'm just done..x" Jag torkade bort tårarna som runnit och öppnade upp twitlonger. Jag måste bara skriva av mig.
Alices perspektiv:
Jag vaknade upp av att mobilen höll på att vibrera för fullt. " Hello?"
" Alice look on twitter right away!" Sa Hannah.
" Do you have any idea of what time it is?" Muttrade jag irriterat.
" No..." Svarade hon osäkert.
" It's three o'clock and I want to sleep."
" I'm so sorry Alice. But look when you're awake then."
" I will, good night Hannah." Sa jag och somnade om.
Några timmar senare:
Datorn slogs på och twitter var det första jag öppnade upp. Jag läste Harrys tweets och det kändes verkligen i hjärtat det han hade skrivit. Det sista han tweetade var en lång text. Jag klickade upp texten och började läsa.
" I know it is really late and everything but I just can't stop thinking. My life has changed in so many ways. I was just a normal teenaged boy who loved singing and wanted to be famous. Now two years later I'm in a band called One Direction. We're world famous. Who would've thought that? Five boys who loved singing got the chance to sing together in X-Factor. I love them so much. Louis, Liam, Niall and Zayn you are my brothers. Never forget that I love you all. And then my mom. She is my hero I love her to the moon and back the same with my sister. I love you and I love my family so much. You are always on my mind. I just want my mom here right now. It's a hard time right now and I just want her here. This past three weeks I've met a person that changed my life. I know it sounds weird, but it is just a feeling that I have. That person is special. It's something about that person that makes me happy. But as i wrote in a tweet: I'm in love with a person I can never have. You know who you are. If your reading this right now. You are a awesome person. So strong and so beautiful. You lived a tough life and you still are. I just wanted to say if you want to talk to someone I am always here. I will always listen. I love you. Even if you don't love me but I will always love you x I'm sorry if you guys didn't understand at all what I just wrote but I am so tired so that is why. Love you all. Bye! xx"
Jag kollade på klockan som visade att den var tjugo över elva. Jag tog upp min mobil och sprang snabbt ut till det kalla vädret.
Jag knackade på flera gånger men hörde ingen komma mot dörren. Jag suckade och började gå långsamt därifrån. " Alice? Is that you?" Jag vände mig om och såg en förstörd Harry stå vid dörröppningen.
" It's me Harry. It's Alice." Svarade jag och gick fram till honom. Hans ögon var röda efter alla tårar.
" Alice I..I.."
" You what Harry?"
" I love you." Sa han knappt hörbart.
" I love you too Harry." Sa jag och kramade om honom.
" You do?" Sa han mellan snyftningarna.
" I read the text that you put out on twitter and it was just so beautiful. I litterally sat there with tears in my eyes. I love you Harry I really do." Svarade jag.
" I have my girl. Finally I have my girl." Sa han tyst och kramade om mig hårdare.
Förlåt för sämst uppdatering men är sjuk så har inte orkat suttit vid datorn. Det kan finnas felstavningar i kapitlet men orkar inte rätta. Hope you liked it! Xx
Sjukt bra! keep going :) <3