Senaste:
"So that's the reason? She passed out just because she was tired and was feeling ill?"
Inga bilder till detta kapitel men hittade inga passande. Ville inte låta er vänta för länge så detta är ett mellankapitel! :) Nästa kommer troligen upp på lördag om ni har tur! Take care! ♥
"Yeah that's basically what happend."
"Good to know. But I'm going to be a dad and the cancer is gone." Sa jag och kände stoltheten inom mig.
"The cancer might come back but let's hope for the best that it will be gone forever."
"Thank you so much I have to go now." Sa jag och reste mig snabbt upp. Jag sprang det snabbaste jag kunde in till väntrummet där alla satt spända på att höra hur det var med henne. Zayn och Perrie satt med tårar i ögonen medans dom andra stirrade på väggarna.
"Guess what?!" Sa jag glatt. Dom kollade på mig och väntade på att jag skulle fortsätta. "The cancer is gone!" Deras ansiktsuttryck ändrades från sorgsna till helt överlyckliga på bara några få sekunder.
"Is that true?" Frågade Perrie och grät nu av lycka.
"It's true and oh one more thing. We're having a baby." Sa jag och log stort.
"Gosh man congratulations!" Sa Louis och var snabb uppe på fötterna och kramade om mig. Det hela slutade upp med en stor gruppkram.
"So when do we get to see her?" Frågade Louis och log stort.
"I have no idea actually. The doctor will probably inform us about that later I guess." Svarade jag och satte mig ner på en av dom hårda stolarna. Att dom inte kan vara mjukare? Aja det är värt det. Jag tog upp min mobil och loggade in på twitter. Det var väldigt många fans som oroade sig för vad som hade hänt med Alice. Dom måste ha sett ambulansen när den stog parkerad utanför arenan. Helt riktigt. Jag tröck upp en länk där det var en bild när jag går bredvid båren där Alice låg på. Enligt artikeln så stog det att hon var ett galet fan som bara svimmade av. Jag tröck ner sidan och tröck upp twitter.
Sometimes I hate it when people just come up with things. Like now. No it wasn't a fan that collpased it was my girlfriend. That's two different things!
Jag tröck som vanligt upp mina mentions och dom flesta frågade hur det var med Alice nu och varför hon svimmade av. Men det var ett tweet jag stannade till vid. Jag läste det tyst för mig själv "So finally Alice is dead what a joy to the world! Harry's free and not taken anymore! Hell yeah! I didn't like that Alice anyway just a dramaqueen and Harry wasn't happy with her so now she is finally gone!!!" Ilskan inom mig kokade nästan över. Hur kan man sjunka så lågt till den nivån att man är glad för någons död? Alice är för det första inte död. Personen som skrev det där måste jag bara svara. Jag tröck på svar och började skriva.
I don't know why you're acting like that but one thing I do know is that Alice is alive and she's not a drama queen! I am happy when she's around she always puts a smile on my face if I'm sad. She means the world to me and I really don't want you to act like that!!
Jag suckade och låste mobilen. Det är sjukt hur lågt vissa människor kan sjunka. Visst jag får hat och det bryr jag mig inte alls om men när dom går på Alice då är det helt andra saker. Hon är den jag ska beskydda. Det spelar ingen roll om hur många gånger man förklarar för dom att dom inte ska skicka hat så gör dom det endå. Eleanor fick överdrivet mycket hat när det kom ut att dom var tillsammans hon vart helt förstörd och vågade knappt ta ett steg utanför sin lägenhet. Tillslut fick Louis nog och skrev ut att man måste förstå att dom är lyckliga tillsammans. Det är ju sant det. Jag vaknade upp i mina tankar och låste snabbt upp mobilen och gick in på twitter återigen.
@AliceAndersson I love you my little princess don't forget that! I will always love you no matter what!xxxxx
2 veckor senare:
"Easy now Alice." Sa jag och lade täcket försiktigt på Alice som försökte ta sig upp ur sängen.
"I want to get up." Suckade hon till svar.
"No you can't. I was being told from your doctor that you have to be calm for the next two weeks."
"So I can't come to your concerts?"
"No you have to stay home. That's what the doctor said. The only thing you can do is to lay in bed and watch some good movies and be lazy infront of your computer."
"Fine." Sa hon och muttrade. Jag log svagt och gick in till hallen och knöt på mig mina vita converse och drog snabbt på mig min svarta vinterjacka.
"Where are you going?"
"I have to go to the arena. The concert starts in like five hours."
"Okay I love you!" Ropade hon från sovrummet.
"I love you too." Sa jag och gick ut.
Alice's perspektiv:
Jag suckade högt och slog igång tv:en som visade en intervju med Cher Lloyd. Jag kommer fortfarande ihåg när jag fick chansen att intervjua henne. Sådan trevlig person. Hon var verkligen en glad och härlig tjej. Jag tog upp datorn ur datorväskan och gick in på facebook. Två nya meddelande. Från vilka kan det vara då? Jag tröck upp den ena och frös till när jag såg namnet. Ett namn jag inte ens vill se eller höra. Min pappa Henrick Andersson. Jag ignorerade hans meddelande och svarade istället på Perrie's. Jag loggade in på twitter som jag alltid gör när jag är inne på datorn eller mobilen och öppnade upp tweet rutan.
Guess what?! :D My cancer is gone!!!! So happy!! Thank you all for your support through this hard time and thank you @Harry_Styles for never leaving me I love you!!xxx
Inga bilder till detta kapitel men hittade inga passande. Ville inte låta er vänta för länge så detta är ett mellankapitel! :) Nästa kommer troligen upp på lördag om ni har tur! Take care! ♥