.

---

 

"Excuse me." Jag blinkade till några gånger av det starka ljuset som lös in genom fönstret. Killarna sov fortfarande samma med tjejerna. Jag kollade upp mot personen som väckte mig och märkte att det var doktorn.

"I'm sorry if I woke you up but you can see her now she is awake." 

"Thank you. In what room?"

"Room 23B." 

"Okay thank you so much." Sa jag och började leta reda på numret till hennes rum. Efter en stunds letande så såg jag dörren där det stog 23B på. Jag försökte kolla in genom fönstret men det gick inte på grund av persiennen. Jag öppnade sakta upp dörren och där inne låg hon. Försiktigt gick jag fram till henne och såg att hon fokuserade fullt med sin blick på fönstret. 

"Alice." Sa jag och satte mig ner på en stol som stod bredvid sängen. Hon reagerade inte utan fortsatte kolla på fönstret. Jag tog försiktigt tag i hennes hand i hopp om att hon skulle reagera men det gjorde hon inte. Jag hörde hur dörren öppnades och min blick for automatiskt till dörren där en sjuksköterska stog.

"Hi." Sa hon vänligt och gick fram till andra sidan av sängen. "She is tired that's why she isn't talking."

"Okay. What's your name?" Frågade jag.

"My name is Jessica and you are Harry Styles." Log hon.

"Yeah, that's me. Do you think that the cancer goes away? Because I don't want to lose her." Sa jag och kollade på Alice.

"We don't know that just yet. But what we do know is that she is alot weaker and she has to take her pills every day then maybe she can get a bit better. We have to hope for the best." 

"Thank you."

"If you excuse me I am just givng her the pills." Sa hon och räckte över två piller till Alice. Fortfarande ingen reaktion. "Alice you have to take this. It's good for you." Sa Jessica. Inget svar. 

"I don't want to take it." Sa Alice tyst.

"Harry can you please talk to her." Sa Jessica och räckte över pillerna åt mig. 

"Babe you have to. If you don't take it then you won't get any better and I don't want to lose you."

"I don't want to take the pills." Sa hon den här gången lite högre.

"Alice please take it." Alice vände sig om mot mitt håll och suckade högt.

"Fine I'll take it." Sa hon och reste sig sakta upp. Hon tog pillrena och la sig sedan ner igen. "Did you get the letter?" Frågade hon.

"Yes I read it yesterday." Sa jag och tog tag i hennes hand.

"Have you told it to anyone?"

"No but my mum is coming today so I have to go for a little while." Sa jag och kysste henne mjukt på hjässen. 

"Don't leave me." 

"I won't leave you Alice I just have to go for a little while. The boys are here so you're not alone. I have to go now but I wil be back and my mum is with me then aswell. I love you Alice."

"I love you Harry." Jag gick snabbt ut ur rummet och gick sedan till väntrummet och berättade för dom.

Harry hade nyss gått iväg för att hämta sin mamma från flygplatsen och vi satt kvar i väntrummet. Alice låg antaglien och sov nu. Jag kollade ner på Eleanor som fortfarande låg och sov i mitt knä. Hon såg så fridfull ut så lugn. 

"Louis can you wake Eleanor up?" Frågade Danielle. 

"Why?"

"Because it's our turn to see Alice."

"Is it you,me and Eleanor's turn?"

"And Liam's."

"Babe wake up." Sa jag och skakade lätt på Eleanor som ryckte till lite och satte sig sedan upp och gäspade högt. 

"What?" Frågade hon och gäspade återigen.

"It's our turn to go and see Alice." Sa jag och tog tag i hennes hand. Hon log glatt och vi började gå mot Alice rum. Alice satt upp och kollade på tv:en som visade någon gammal serie som inte såg så intressan ut. 

"Alice?" Sa Eleanor och satte sig ner på en stol bredvid henne och försökte få kontakt med henne.

"Eleanor." Sa Alice och kollade på henne med ett leende.

"Hi Alice." Sa Dani och satte sig ner i Eleanor's knä.

"Hi Dani. If you want you can sit here next to me." Sa Alice och gjorde en plats åt Danielle men hon tackade nej. Jag tog chansen och satte mig ner där Alice hade gjort en plats.

"Hi Al." Sa jag glatt.

"Al?" Sa Alice frågandes.

"Yeah that's your new name." Sa jag skrattandes.

"Louis." Sa Eleanor och slog till mig på benet.

"Aouch why did you do that?"

"Don't call her Al call her Alice that's her name!" 

"Fine. Hi Alice." Sa jag och log mot Alice. "Happy now?" Frågade jag och kollade på Eleanor som log nöjt. 

"It's okay El he can call me Al if he wants to." Sa Alice.

"Thank you Al." Sa jag och vi alla skrattade.

"Alice how are you?" Frågade mamma Alice och kramade hårt om henne.

"I'm okay I guess." Svarade hon med ett leende.

"I haven't seen you for a long while we have to see each other more." Sa mamma och satte sig ner på sidan av sängen. 

"I'll leave you two here." Sa jag och gick sedan till väntrummet där Zayn och Perrie satt.

"Where did the other go?" Frågade jag.

"They had to go home but they will be back tomorrow." Svarade Perrie.

"Okay you two can go home if you want to."

"No we can stay. Besides Perrie wants to stay." Log Zayn. Jag log och plockade upp min mobil och öppnade upp ett nytt sms från Niall.

Jag la ner mobilen i fickan igen och försökte sova vilket jag inte lyckades med. Dom skulle verkligen behöva fixa skönare stolar som man kan somna i och inte få ont i ryggen. 

"Honey. Alice wanted you to come." Jag kollade upp och såg mamma stå lutandes över mig. Jag nickade och gick med snabba steg in till Alice rum där hon låg och halvsov.

"You wanted to talk." Sa jag och tog tag i hennes hand.

"Yes." Svarade hon och satte sig upp. "You know when I'm sleeping I am looking calm?" Jag nickade. "It's because in my dreams I feel free. I don't feel any pain. I just feel happiness like nothing's wrong. I always dream about you. We have a big house and two childrens that we both love. I don't have cancer anymore I am just being happy. I want the cancer to go away. I don't want to have this pain no more. I want it to go away." Sa hon och en ensam tår rann längs hennes kind. "I love you Harry and I am afraid that if I die you will just break down. I don't want to die. I want to live for the rest of my life with you. I want to lie next to you every single night."

"Alice don't talk." Sa jag och torkade bort hennes tårar. "I love you and I will always love you. You won't die you want to know why? Because you're a fighter. Just stay strong Alice."

"I love you too Harry. And just one small thing can you get my laptop?"

"Where is it?" 

"On that desk." Sa hon och pekade på en byrå där hennes dator låg. 

"I just want to let the world know." Sa hon och startade igång datorn.

"Are you sure about it?"

"Yes."