Senaste:
"Promise me that you will call me on skype every day?" Sa Niall och ställde sig framför mig.
"I promise you that."
"Good one last hug before you go?" Frågade han och ställde sig närmre mig. Jag nickade och detta var verkligen den bästa kramen hitills. Vi stog en bra stund och bara kramade varandra.
"Niall I have to go now." Sa jag och torkade bort en tår som rann nerför min kind.
"Aaw, don't cry." Sa han och kramade om mig igen.
"I call you when I am home. Bye Niall I love you buddie."
"I love you too my friend." Jag log och sprang bort till gaten och några minuter efter så satt jag på flyget hem.
Senare:
"Hallå? Någon hemma?" Ropade jag och ställde ner mina väskor på golvet.
"Nu är du hemma. Vad bra." Sa pappa och log stort.
"Ja jag har saknat dig. Vart är mamma?"
"Hos er mormor. Hon har vart där sen hon kom hem." Suckade han och gick in till köket. Jag satte mig ner i trappen och knöt av mig mina skor.
"Så vad har du gjort i London då? Berätta allt nu." Sa pappa nyfiket.
"Det finns så mycket att berätta."
"Berätta. Jag har all tid i världen för dig Felicia." Log han.
Nästa dag:
"Hur var det i London då?" Frågade Lesley återigen.
"Det var toppen." Svarade jag med ett brett leende.
"Åh jag önskar att jag också fick träffa dom och bli bra vän med dom så som du är." Suckade hon och kluddade ner något i sitt block.
"Tro mig din dag kommer att komma."
"Nej det är just det. Det kommer aldrig hända." Sa hon återigen och jag såg på hennes ögon att dom blev vattniga.
"Gråt inte." Sa jag lågt. "Vet du? Jag kan kanske fixa så du får träffa dom." Hon kollade upp på mig med det största leendet.
"Verkligen?"
"Ja jag har Nialls nummer så jag kan ju alltid försöka."
"Felicia och Lesley var tysta nu och fortsätt arbeta med era arbeten!" Vi båda suckade lågt och återgick till den tråkiga språkhistorien.
Senare:
Jag slängde ner väskanpå sängen och suckade högt. Denna dag hade inte alls gått bra. Spanska läraren skällde ut mig för att jag har varit borta från lektionerna. Alla hade stirrat ut mig och sagt något bakom ryggen på mig. Ska jag behöva stå ut med blickar varje dag för att jag är bra vän med Niall? Visst jag har fått en hel del hat på twitter och andra sociala medier men att folk ska viska om en känns mer jobbigare. Jag suckade återigen och gick in till badrummet där jag ställde mig framför spegeln med mobilen i handen tröck jag upp instagram. "Selife time! Lol no but what I was supposed to write here is this. Sure I know that people leave mean coments about me on twitter and even on my instagram but that doesn't mean that I am going to show up that I am a good friend of Niall. We are friends. Just FRIENDS! Nothing more. So stop with all the hate because I have a hard time at home already. I feel depressed most of the days and when I was with Niall he made me forget about the problems I had/have at home. I know that I will still get hate but I am a strong person so go on. Judge me. Hate me. Trust me you won't be the first person to judge or hate me. And you guys in school that stares me out please don't. It feels so uncomfortable and I don't like it at all. But for you who doesn't send me hate, I love you! //Much love Felicia!
Jag tröck på publicera och efter några sekunder så var bilden uppe i 120 likes. Sju hade kommenterat så jag läste snabbt igenom dom. Såklart. Jag visste det. "But the real reason is why did you hold his hand? Huh? I know that you two are only friends but come on. No one holds a guy hand. Especially when it is a famous person. Like do you even know how many papparazis it was outside when you two were holding hands? Lol get a life and you really should look in the mirror and get some make up on. You are ugly and you will never be pretty! Lol you are a nolifer. We don't care if you are having troubbles home. Get a life and stop caring about what we are doing all the time!!"
Jag kollade upp från mobilen och stirrade rakt in i spegeln. Kanske det stämmer? Jag är inte alls vacker. Varför ska just jag få vara vän med Niall? Han vill väl inte vara med vän med en så ful person.
"Hallå är det någon hemma?!" Jag gick ut från badrummet och ner till hallen där mamma tog av sig sina skor.
"Hej." Sa jag lågt. Hon vände sig om och log.
"Hej hjärtat. Hörde att det gick bra att ta sig hem."
"Yes. Det gick förvånansvärt bra."
"Så hur var det i skolan idag?"
"Nja inte den bästa dagen."
"Vad har hänt?"
"Mycket saker. Orkar verkligen inte berätta." Suckade jag och satte mig ner i trappen. "Varför har inte du varit hemma?"
"Jag har velat tänka över några saker så jag behövde tänka för mig själv ett tag."
"Aha okej. Men du får jag fråga dig en sak?"
"Självklart."
"Är jag ful?"
"Har någon sagt att du är ful eller? Och nej du är verkligen inte ful. Du är så himla fin. Visst du och jag har våra stunder men du kommer alltid vara min fina dotter! Om det är någon som säger att du är ful igonera bara dom då. Du är vackrare än vad du tror."
"Jag älskar dig mamma." Sa jag och gick fram och kramade om henne.
"Åh hjärtat då. Jag älskar dig också!"
Jag log och gick sedan upp igen till mitt rum. Datorn stog på och det ringde för fullt på skype. Jag stängde dörren och tröck sedan på svara.
"Hello beautiful."
Ett kort kapitel men ni för nöja er med detta. Alla mina kapitel har försvunnit så jag får lov att skriva om allt och jag som hade skrivit endatill kapitel 27 :( Tycker inte om när det hela tiden ska krångla. Hope you liked it! :)x