One Thing- Kapitel 47 Del 2/2

publicerat i One Thing (avslutad);
Senaste:
 Jag satte ner Leah i vagnen och drog vagnen. Det jag inte alls tänkte på att backen vi skulle ner för var riktigt brant. Louis såg backen och hjälpte till med vagnen. Tillslut så kom vi ner. 
" What time is it?" Frågade Louis.
" It's..." Jag tog upp mobilen ur väskan. " almost four o'clock."
" Then we can go to the dolphin show." Sa han och log stort.
" Okay but we have to leave our stroller here." Sa jag och lämnade vagnen.
Det var knappt någon kö till delfin showen. Men det var inte heller så konstigt. Nästa show började om en halvtimme. Jag bar Leah eftersom att det kom hela tiden folk som ställde sig bakom oss och bredvid oss. 

Kön hade blivit allt längre och längre. Efter några minuters väntande så fick vi äntligen gå in. Vissa tog tag i våra kläder allt för att få röra oss. Vilket jag tyckte var läskigt. Louis bar Leah och jag höll i hans hand hårt. Vi kom in efter några minuter och såg hur delfinerna hoppade och lekte under vattnet. Vi satt oss rätt nära vattnet. Det dom inte visste var att vi skulle bli riktigt blöta. Bara för att delfinerna kommer skvätta vatten på oss. Vi satt en bra stund innan det började. Leah tyckte det var så roligt. Hon pekade på alla delfiner och klappade händerna så fort delfinerna gjorde något trick. Efter en kvart så var showen slut. Alla ställde sig upp och ville gå ut. Vi var sega på att resa oss upp. Annars så skulle vi få trängas och fans som skulle vilja få våran uppmärksamhet. Vilket inte lät så speciellt lockande. Efter några minuter så reste vi oss upp rätt blöta vilket jag visste att vi skulle bli. Jag bar upp Leah och vi kunde lugnt gå ut. 
" So what shall we look at now?" Frågade Louis och tog upp kartan.
" Tigers daddy. Tigers." Sa Leah och skrattade.
" Then tigers it is." Sa han och log stort.
Vi gick och hämtade vagnen. Leah klagade som vanligt när hon blev tvungen att sitta i den. Vi gick snabbt till tigrarna där Leah fick gå eftersom att hon klagade för mycket. Hon sprang snabbt iväg från oss vilket ag nästan visste att hon skulle göra. Louis sprang ikapp Leah och bar upp henne. Hon började genast skrika och sparka. Allt för att komma undan. 
" I think this young lady is a bit tired." Sa Louis och försökte lugna ner henne.
Jag lutade tillbaks vagnen så att hon kunde få sova.
" But I think that she is a bit hungry aswell." Sa jag.
" But where should we eat then?"
" I know a place." Sa jag och gick med vagnen till en liten kiosk.
Louis gick snabbt efter och såg vad jag tänkte göra.
" Hej. Tre korv med bröd tack." Sa jag och tog upp min plånbok.
Hon fixade i ordning maten och jag betalade snabbt. Jag tog emot maten och gav ena korven till Leah och den andra till Louis. Vi åt snabbt upp det innan vi la ner Leah i vagnen. Trött var hon då verkligen. Hon somnade så fort vi la ner henne.
Vi gick runt några timmar till innan vi tröttnade. Vi gick ner för den branta backen och gick sedan till bilen. Leah låg fortfarande och sov när jag satte ner henne i stolen. Jag startade bilen och vi var äntligen påväg till hotellet. Klockan hade närmat sig  åtta och vi alla var trötta. Bara en dag kvar i Sverige sedan åker vi hem till London. Vilket kommer bli skönt. 
 
" Mommy I want too go home." Sa Leah i sömnen.
Jag la försiktigt ner henne i sängen och stoppade om henne. Louis låg redan ner i sängen och sov. Jag gick snabbt in till toaletten och tvättade av sminket och borstade tänderna. Jag la mig ner i sängen och kände hur tröttheten knappade in. 
Det jag alltid gör innan jag ska somna är att tänka över massa saker. Vet inte varför men brukar bara göra det. 
Tänk att man kan älska någon så mycket som jag gör. Louis är verkligen världens bästa. Han tar så bra hand om Leah. Bara av att se honom glad kan göra mig glad för en hel dag. Visst vi kan väl ha våra småbråk ibland men i alla relationer så bråkar man. Helt naturligt. Men att jag har haft sådan tur med kompisarna jag hittat. Visst vi kanske inte har världens bästa kontakt men dom ringer oss lite då och då. Sen Leah. Hur vi kan ha fått något så perfekt som henne. När hon kom till världen så stog det överallt. Tidningar, twitter ja allt. Även om hon kan skrika rätt högt och gnälla så är hon alltid våran bedårande lilla dotter. Att jag haft sådan tur med mitt liv är helt ofattbart. Jag har gått igenom så himla mycket men endå är jag stark. Jag står på mina egna ben och är så himla lycklig. Ingen kan ta min lycka ifrån mig. Ingen kan ta min familj ifrån mig. Ingen. Innan jag somnade till så tänkte jag på pappa. Det är han som gjort mig så stark och modig som jag är idag " jag älskar dig pappa" viskade jag tyst för mig själv innan jag somnade.

SLUUUUUT! Inte de bästa men men. Nästa novell så kommer det vara nu-tid inte då-tid eftersom att jag blandar ihop dom två så mycket har jag märkt. Kan avslöja redan nu att nästa novell kommer heta *trumvirvel* är ni redo för det?....verkligen redo för det?....Okej...den kommer heta....Moments! :D
Så hoppas ni kommer gilla den och uppdateringen är inte den bästa men har skola som alla andra men måste plugga och allt. Men ska ändra bli bättre med att uppdatera! :)
 

Kommentera inlägget här :