.

Jag gick rakt fram och tog sedan till vänster där det fanns massor av tester. Jag tog det första jag såg ochbetalade innan jag sprang ut till bilen och körde hem.

" Don't freak out now or anything." Sa hon och satte sig ner bredvid mig.

Jag tog tag i hennes hand och kollade lite försiktigt på testet.

" We're having a baby." Sa hon och några tårar rann nerför hennes kinder.

" Are we?" Sa jag och ett stort leende kom fram på mina läppar.

" Yes." Sa hon och la sig ner i mitt knä.

" Oh my god that is great." Sa jag glatt och bärde upp henne till min famn och kramade om henne.

" I know." Sa hon.

" Can i write it on twitter?" Frågade jag och tog upp min mobil.

" Sure." Sa hon och satte sig snabbt upp och sprang in på toan igen.

Jag klickade in mig på twitter och tröck upp tweet rutan.

 

Jag tröck på tweet och fick en hel del gratulationer. Jag la mobilen på nattduksbordet och kramade om Sofie som nu låg i sängen igen.

" I can't believe we're having a baby." Sa jag och tittade upp mot taket.

" It's so unreal." Sa hon och kollade mot mig.

Jag sa inget utan kysste henne lätt på munnen innan jag reste mig upp ur sängen och gick in till badrummet och duschade av mig.

Jag la mig ner under täcket och tog upp mobilen och gick som vanligt in på twitter. Mina mentions var fulla med personer som gratulerade mig och Louis. Jag log lite smått för mig själv innan jag tröck upp tweet rutan

 

 

Jag tröck på tweet och la sedan undan mobilen och lät sömnen sjunka in.

 

" Wakie wakie."

Jag sträckte ut handen för att stänga av oljudet. När jag väl trodde jag hade stängt av klockan så började den att låta igen men den här gången ännu högre.

" Wake up! Wake up!"

Jag reste mig surt upp och såg att det var Louis som stog lutad över sängen med ett stort leende på läpparna.

" Why did you wake me up at six o'clock?" Frågade jag och gnuggade ögonen.

" Because we're going to look at a house in London." Sa han och gick ut ur sovrummet.

Hus? London? Jag reste mig snabbt upp och tog på mig mina gråa mjukisbyxor och en stor randig tröja över.

" What do you mean by look at a house in London?" Frågade jag Louis som satt vid soffan inne i vardagsrummet.

" Well we have to get a bigger place."
" But i like it here."

" We have to get a bigger place Sofie." Sa han och kollade rakt mot mig.

" But..."

" No buts.Go and eat now."

Jag gick med tunga steg in till köket och fixade i ordning en macka som jag snabbt slängde i mig. Jag borstade tänderna innan jag tog på mig mina skor och gick ut till Louis bil. Han kom snabbt bakom mig och öppnade dörren åt mig. Vilken gentleman. Han satte sig ner bredvid mig och vi började åka.

" So how does the house look like?" Frågade jag så nyfiken som jag var.

" You'll see when we get there." Sa han och fokuserade på vägen.

" Please show me a picture or something." Sa jag och försökte nå hans mobil som låg i ena jackfickan.

" No Sofie you'll see when we get there. We're going to pick up Kimberly aswell." Sa han och svängde in på en gata fullt med små hus.

" Yeeey. I've missed her." Sa jag och log stort.

Han log lite snabbt mot mig innan han svängde in vid en gård. Kimberly stog utanför och väntade på oss. När hon såg vår bil sken hon upp i ett leende och satte sig ner bak i bilen.

" Hi Louis. Hi Sofie." Sa hon glatt.

" Hi." Sa jag och Louis samtidigt.

Vi satt tysta hela vägen till London vilket tog ett bra tag. När vi väl kom fram till London så svängde Louis in till en väg som var riktigt liten. Han körde ut till en skog innan han kom ut till en liten stad.

" Where are we going?" Frågade jag.

" You'll see. We're almost there." Sa han och svängde återigen.

Efter ett tag så kom vi äntligen fram till huset. 

" So here it is." Sa Louis när vi stog vid dörren till huset.

" Wow. This house is just wow." Var det ända som kom ut från min mun.