Senaste:
" Well it's fine with me." Svarar jag och tar upp min väska.
" Really?"
" Yes it's okay. Let's go downstairs." Svarar jag och öppnar upp dörren.
Där utanför så står hennes mamma med lilla Jenny bredvid sig. Jag hälsar vänligt och går sedan ner till vardagsrummet där det är ljus tända och även jordgubbar doppade i choklad står uppdukad. Jag nickar gillande och sätter mig ner i den mjuka härliga soffan.
" Come her sweetheart." Säger jag och sträcker ut mina armar.
Mia lägger sig försiktigt ner och så ligger vi hela den natten.
" Breakfast time!"
Jag rycker till i hela kroppen och sekunden efter så ligger jag nere på golvet. Jag hör ett högt skratt och kollar upp där jag möter Mias perfekta leende.
" Ha-ha really funny." Säger jag ironiskt och drar ner henne från soffan.
Hon stönar till och placerar sin hand på huvudet.
" I'm so sorry! Are you okay?" Frågar jag och sätter mig snabbt upp bredvid henne.
" It hurts. I hit my head against the table."
" I'm so sorry Mia."
" No. It's okay. I love you anyways." Svarar hon och lägger sig ner på golvet.
" And I love you too. So it's breakfast time."
" Haha no it was just me that was trying to get you up."
" Oh. But it is so quiet here. Where are they?"
" Don't know." Svarar hon kort.
" So. If they're not home then I'll can make some breakfast for us."
" I'm not that kinda hungry. But you can go and make yourself a sandwich." Säger hon och lägger sig ner i soffan med en filt omlindad omkring.
" Are you sure?"
" Yes."
Jag nickar svagt och går med snabba steg in till köket där det ligger en lapp på bordet. Jag bryr mig inte så mycket om den utan tar fram brödet och brer på två mackor och tar med dom in till vardagsrummet.
" You're fast." Säger Mia chockad och sätter sig upp fortfarande med handen på huvudet.
" I just made some sandwiches. And before I forget there's a paper on the table from your grandma."
Hon reser sig sakta upp och går in till köket.
Mias perpsektiv:
Jag går sakta in till köket och tar upp lappen från bordet.
Hi sweetheart. We're at the mall but we'll be coming home in a few hours. Don't worry. And oh before I forget. Your mum told me that you're going to look on your phone. Love you! Xx
Jag går in till vardagsrummet där Liam sitter och är helt upptagen med sina mackor. Bredvid honom ligger min mobil och lyser upp hela tiden. Jag går snabbt fram och ser flera osedda sms från mamma. Jag öppnar upp det första och börjar läsa tyst för mig själv.
From mum:
Hi. First of all I just wanted to tell you that I am so sorry for everything. I was a idiot when i yelled you out. But why did I do it? Because I love you Mia. I love you so so much. It's okay if you hate me but please don't hate me forever. Just because Jenny is taking so much time from me to be with you doesn't mean that I love you any less. Never think like that. Yes dad can be a asshole sometimes but you know that he loves you. I'm going to stay at grams for a while. You want to know why? Because you were right about your dad. He is a idiot. He was trying to hurt Jenny. It's so hard to write this. But please Mia...I love you. Never forget that! /mum xxx
Några tårar rann längs kinderna. Jag öppnade ett till sms och torkar snabbt undan tårarna innan jag börjar läsa nästa sms.
From mum:
Do you remember that one time when it was just you and me. Our little girl time when we were out in the city just us two? Do you remember that? I do. You were so happy. We had so much fun that day. I still have the photos from us when we were trying out those ugly hats! Honey I miss my little pie so much. Please forgive me? I promise I will treat you so much better. It's a new start. So what do you say? /Love mum xx
Jag satt med tårar som nu rinner längs mina kinder. Några svaga snyftningar hörs från mig och jag känner hur Liam kollar på mig med en orolig blick. Jag tar några djupa andetag och trycker upp mamma i kontaktlistan.
To mum:
I don't know mum. I'm so scared. Scared that if I'll give you another chance it would happen the same thing again. You don't know how it was...I didn't wanted to go home from school because I was afraid. Afraid of my own parents. Like really? I am afraid of my own parents. Why should I be afraid of my own parents? They're my heroes. I shouldn't be afraid of them. But I am. I'm afraid that dad will hit me and give me a another wound. Afraid that you will yell me out. Afraid that if I am happy for just one second then you two ruin that. I'm tired of being afraid all the time. Tired of feeling useless. Tired of feeling alone. But I know I'm not alone. Because I have Liam, grandma, grandpa and Meg. I feel like they're the only one I can really trust. I can't trust you. I'm so sorry mum. I just don't know what to do. I'm scared...
Jag trycker på skicka och lutar mig mot Liam som drar in mig i en varm kram.
" What is wrong?" Frågar han efter ett tag.
" It's mum."
" What did she wrote?"
" That she misses me and she wants a second chance.And that dad tried to hurt Jenny."
" What did you wrote back to her?"
" That I'm scared. I'm scared if I'll give here a second chance she will do the exact same thing again. I'm scared that dad will beat me up and that mum will yell me out. I'm afraid that if I am happy for just one second they will ruin it. I'm tired of feeling useless. Tired of being alone. But I know that I'm not alone because I have you and grandma, grandpa and Meg." Svarar jag och mer går det inte att säga.
" I love you so much Mia. It's your choice. If you're scared of what she will do to you then you can tell her no. But if you still want to then just tell her that you will think about it. I will alwys be there for you. I hope you know that. You're not useless Mia. I love you so much. So so so much." Säger han och kramar om mig ännu hårdare.
" I'm just scared."
" Don't be."
" I love you Liam." Säger jag och kysser han snabbt.
" And I love you."
Vart inte så långt och kan finnas felstavningar och sånt men ska gå iväg och möta Caroline om någon minut bara så därför det inte är så långt. Kommer kanske upp ett kapitel imorgon vi får se!
Hope you liked it! :)x
Aaaww! Bäst Kapitel :) xx <3