.

" So a busy day tomorrow?"

" Yes."

" Are you going to IKEA by yourself?"

" I don't know. I think that Meg is coming with me."

" Great. Because I don't want you to be alone."

" You're to cute. But I think I have to go and be social now so I'll see you later."

" Bye. Love you."

" Love you too."

" Meg can we talk for a minute?" Säger jag och ser hur hon suckar lågt.

" What?"

" Tomorrow I'm going to IKEA and I was wondering if you want to come with me?"

" No."

" No?"

" I can't."

" Why not?"

" Going to be with Niall. Duh?" Säger hon och ler.

" So I'm going alone?"

" Take your grandma with you or your mum."

Precis när hon sa ''mum'' så frös jag till. Allting i rummet blir snurrigt. Jag kollar på Meg och ser att hon pratar men jag kan inte höra någonting. Såfort hon nämnde mamma så stanna hela min värld. Precis allting. Allting jag känner. Saknad. Ilska ja allt. Försvinner. Hela min värld blir tom. När hon bara nämner ordet mamma så blir jag helt yr. Jag försöker andas men det kommer ingen luft. 

" Are you okay?" Frågar Meg och kollar oroligt på mig.

" I can't breathe." Svarar jag och springer mot hallen. Dörren slås upp och där utanför står mamma. Fan. Luften håller på att ta slut helt. Jag puttar undan mamma och springer nerför trapprona. Utgången är så nära men jag orkar inte. Luften räcker inte till. Jag börjar springa snabbare och tog tag i dörr handtaget och satte mig ner på trappen utanför. Jag andas djupt och lugnt. Vad gör ens mamma här? Och hur kunde hon veta att jag bor här med Liam? Om inte...Liam kan inte vart den som berättat. Inte Niall heller det skulle han aldrig göra. Meg? Ja hon är ju den som verkar mest underlig nu för tiden så det kan vara hon. Men hon är ju min bästa vän så jag tror inte det. Då är den enda jag kan tänka mig som sagt det är Zayn. Jag reser mig hastigt upp och springer uppför alla trappor in till hallen där alla står påklädda.

" Zayn, can I talk to you for a minute?" Säger jag och drar med mig honom in till sovrummet. 

" What?" Frågar han och sätter sig ner i sängen.

" WHy did you tell mum?"

" Tell her what?"

" Don't lie to me. Why did you tell mum where I live?"

" I didn't tell her!"

" Omg Zayn! Stop lying!" Säger jag frustrerat och sätter mig ner bredvid honom.

" I swear to god. I didn't tell her. I don't have her phone number neither does Niall. Niall told me for a few days ago that you don't like your family. And I barely know you so why should I tell her? And I don't even know where she lives or her phone number."

" But who can it be then?"

" I think I know who. But you don't gonna like the answer."

" Just tell me."

" Meg."

" Are you sure?"

" Who else could it be?"

" Right. I'm sorry Zayn. I just don't want her here."

" If you talk to Meg then me and Niall can tell her that you're not feeling OK."

" Thank you."

Vi båda reser oss upp och går ut till hallen där Meg står och pratar smått med mamma. Hur dum tror hon att jag är? Niall står mest tyst och håller på med sin mobil.

" Meg can we talk?" Säger jag och kollar osäkert på henne.

" Sure. We can talk right here." Säger hon kallt.

" No. Private."

" Fine." Suckar hon och går med mig in till sovrummet. Jag tar ett djupt andetag och kollar upp på Meg.

" Why did you do it?"

" Do what?"

" Don't act like you don't know what I'm talking about."

" Look. It's your mum Mia. Your mum."

" I know that. But you're my best friend. And I thought that you knew that I don't like my family."

" I know that you don't like them but you could atleast give her a chance."

" I knew I couldn't trust you. Just get out." Säger jag lågt.

" Wha.."Hon hinner inte avsluta meningen.

" Get out of here! You're not my friend anymore!" Säger jag högre.

Hon reser sig tyst upp och går sakta ut. Jag följer efter henne till hallen där Zayn är den enda som står kvar.

" Where did Niall go?" Frågar jag.

" Home. He was tired."

" Oh, but why are you still here?"

" I don't know. I should probably get back home."

" Okay."

" Well good bye Mia."

" Good bye Zayn." Svarar jag och ler.

Meg springer ikapp Zayn och kollar bak mot mig med tårfyllda ögon. Ett lågt suck kommer ur min mun. Det som skulle vara bra just nu är att ha Liam vid sin sida. Få känna hans varma trygga kramar och säga till mig att allting kommer bli bra. Han kommer alltid med dom tröstande orden. Säger alltid dom rätta sakerna. Jag kollar på ringen och ett leende sprider på mina läppar. Även om han är långt ifrån mig så vet jag att han alltid är nära. Det där lät helt konstigt. Men även om han är flera mil ifrån mig så vet jag att han är alltid ett samtal bort. Där, det lät bättre. Jag skrattar lågt åt mina egna tankar och går in till sovrummet.

Veckorna flyger förbi och nu är det bara en vecka kvar tills jag får se Liam igen. Det har vart tre hemska veckor. Att sova ensam i en stor säng är hemskt. Till och början med så var det helt okej men för varje dag så blev det allt mer ensamt. För ensamt. Lägenheten är för tyst. Det enda jag gör är att sitta ensam i soffan och kolla på tv:en som visar samma gamla avsnitt av serier. Skolan har jag struntat totalt. Gick dit en dag. Blev utskrattad för att jag gick själv. Satt själv i matsalen. Det blev för mycket så jag har hoppat av skolan. Vem bryr sig endå? Visst Liam kommer bli besviken på mig men det finns inte så mycket jag kan göra åt saken. Men att bara sitta ensam i soffan varje dag börjar bli tråkigt. Megan vägrar att prata med mig efter det som hände. Niall vågar inte för då kommer Meg göra slut med honom. Zayn har kommit över lite då och då. Och han är faktiskt väldigt trevlig i alla fall om han är ensam. Liam kommer inte gilla det när jag berättar för honom att jag och Zayn har umgåtts. Men han är den enda jag har kunnat vart med. Om jag ringer mormor och ber henne komma över då följer mamma med. Jag bara vet det. Jag har ingen riktig familj. Jag har ingen utom Liam. Mormor har betett sig konstig när jag ringt henne. Den enda jag har är Liam därför vill jag ha ha vid min närhet nu. Men jag måste vänta en vecka till. Dagen efter all drama så åkte jag till IKEA med Zayn. Det kändes så skönt att prata med någon som lyssnade. Även om jag inte är så förtjust i honom så är han en bra lyssnare. Jag vaknar till från mina tankar och tar upp min mobil som vibrerar. 

" Hi my darling." Säger jag och ler för mig själv.

" Hello love."

" So what's up?"

" The sky."

" Haha. No but I'm serious."

" I'm just kidding. Well we're packing our stuff riight now."

" Wait what? You're supposed to leave in a week?"

" No I said when I called you yesterday that tomorrow is the last day here."

" Oh. I've must been so tired that I didn't hear that. So you're coming home today?"

" Well no not today. But tomorrow."

" Finally." Säger jag och suckar lättad.

" What?"

" I just missed you."

" I've missed you too. These weeks have been terrible without you."

" I feel the same thing."

" Well I think you have to go to sleep now or am I wrong?"

" But it's only...hold on..." Säger jag och reser mig upp från soffan och går in till köket. " It's only nine. It's way to early for me."

" Really?"

" Yeah."

" Whatever. But tomorrow I expect to get alot of kisses fom you."

" Well I have to think about that."

" Haha. Bye Mia. I love you."

" I love you too Liam."

Jag går tillbaks till soffan och virar filten omrking mig. Inget bra på tv:en som vanligt. Jag suckar lågt och hör hur det låter från hallen. Jag sänker volymen på tv:en och lyssnar efter. Det är någon inne i hallen.

" Hello?" Säger jag högt. Inget svar.

Jag reser mig snabbt upp ur soffan och går sakta in till hallen. Ingen där.

" I'm gonna call the police!" Säger jag och försöker lyssna efter vart den som kommit in har tagit vägen. Det kommer ljud från köket. Jag kollar omkring i hallen och ser ett stort paraply. Försiktigt tar jag upp det och går sakta till köket. Jag stannar precis utanför och tittar försiktigt in till köket. 

" Zayn? What the hell are you doing here?" Frågar jag och andas ut.

" Did I scare you?" Frågar han osäkert.

" Yes you did. ANd answer my question. Why are you here?"

" Well first of all. You didn't lock the door and second of all I got in a fight with my parents."

" Oh. But you can't stay."

" Why not?"

" Because I have to get up early tomorrow."

" And why?"

" Liam is coming home."

" Oh. Well bye then." Säger han och går förbi mig snabbt.

" Bye." Svarar jag och låser dörren efter honom. Jag går tillbaks in till vardagsrummet och lägger mig ner i soffan.