.

" Have you done this?" Frågade jag.

" Yes." Sa han nöjt.

Vi hade kom ut från stigen och då fick jag syn på bordet och stolarna stå där prydda i vitt. Lyktor var upphängda som man kunde tända senare. Klockan är ju endå halv två så det är ju fortfarande ljust ute. Det var verkligen så vacket och att Louis hade gjort det här också. Jag gick fram till en av stolarna och Louis gick bakom mig. Han ställde sig framför mig och drog ut stolen så jag kunde få sätta mig ner. Jag tackade och han satt sig mittemot mig. 

" So where´s the food?" Frågade jag.

" Hold on." Sa han och tog upp sin mobil.

Han pratade en liten stund innan han la på och snart så hörde jag röster. Inte en. Inte två utan flera stycken. Jag kollade upp frågandes på Louis och han bara satt där och log.

" Where is Louis?" Jag kände igen rösten mycket väl.

Jag kollade bakom mig och där kommer Lovisa, Kimberly och Jennifer. Är det dom som ska servera oss mat? Jag skrattade liet åt tanken.

" Hi Louis and Sofie." Sa Kim och kramade om oss båda.

" But wait. I heard more voices." Sa jag.

" Well it´s my friends they are going to serve you guys. We just wanted to say hi." Sa Kim och log stort.

" Oh."

" Well we better get going. Have fun now." Sa Kim och dom gick iväg.

Precis när dom gick så kom hennes kompisar med mat i händerna. Eller ja det låg ju på fat. Vi tog emot maten och tackade. På fatet så låg det potatis gratäng, fläskfile och sallad. Han måste läsa tankar. För jag älskar verkligen den maten. Dom var påväg på att hälla upp champagne i mitt glas men jag tackade nej. Jag är en person som inte dricker alkohol alls. Jag är livrädd för folk som är fulla även dom jag känner om dom skulle vara fulla så brukade jag gömma mig i mitt rum. Så är jag. Istället för champagne så fick jag cola. Mycket bättre. Louis drack lite på sitt champagne men gjorde en min att han inte tyckte om det. Han fick också cola. Vi högg in på maten.

" So Sofie. Do you have any job?"

" No." Svarade jag kort.

" Really? why not?"

" I can´t find anything."

" But what do you like to do?"

" Singing. But that´s not a job."

" I´m a singer. And that´s my job." Sa Louis.

" But.."

" You know there is audition for x-factor right now in London. Take the chance." Sa Louis och log.

" But i don´t want to fly to London by myself."

" I can come with you. It´s tomorrow."

" But aren´t you going to the Europe tour?" Frågade jag.

" Well you´re my friend so i can be your support."

" But you can´t do that to your fans."

" I sure can. They will understand. Besides the first country we´re going to is Spain."

" So?"

" They will understand Sofie. Don´t worry."

" But what time is the audition?"

" I think it starts at one o´clock."

" Okay."

" So you want to do it?"

" Yeah."

Min största dröm är att få sjunga inför massa folk. Få vara en inspiration för barn och tonåringar med för den delen. 

 

Timmarna gick och vi satt fortfarande kvar. Han hade tänt ljus och det var så himla mysigt. Vi hade lärt känna varandra och han är verkligen en toppen kille. 

" Sofie. We have to take the next plane to London."

" Why?"

" X-factor? Forgot about that?"

" Oh. Then we have to leave now. Or?"

" Yeah we have to. First we go home to you then home to me."

" Okay." Svarade jag.

Vi reste oss upp och gick hem till mig. Jag packade snabbt ner kläder och det gick rätt så fort. Vi gick lite snabbt hem till Louis. Han öppnade dörren och man kunde höra röster.

" I´m home!" Sa han högt.

" Sch. The kids are sleeping." Jag antar att det var Louis mamma som sa det.

Hon kom in till hallen där vi stog. Hon kollade först på Louis sen på mig. 

" Hi i´m Louis mum. Jay or that is what i called." Sa hon och kramade om mig.

" And i´m Sofie. Louis go and pack now." Sa jag till Louis.

Han gick iväg och Jay tittade frågandes på mig.

" We´re going to London."

" But he is going to Spain tomorrow."

" I know. But he is going with me to the x-factor."

" Oh really?" 

" Yeah."

" I wish you the best of luck." Sa hon och log.

" Thank you."

" Mum, who are you talking to?" Hörde jag en fråga.

" It´s Louis friend Sofie."

" Who?"

" Sofie. Sofie this is Lottie. Lottie this is Sofie."

" Hi." Sa jag vänligt.

" Hi." Sa hon och log.

Louis kom gåendes med sina väskor.

" So ready to go?" Frågade jag.

" Yeah. Bye Lottie. Bye mum." Sa han och kramade om dom.

Vi gick ut och han la i sina väskor i bilen innan vi åkte iväg till flygplatsen.