.

" So what do you want to do?" Frågade jag Louis när han äntligen kom in.

" Do you have fifa?" Frågade han.

" No i don´t have any games."

" Damn." Sa han och såg sur ut.

" I know your happy." Sa jag och gick in till vardagsrummet.

" But i want to play fifa."

" Then go home?"

" Naaah. It´s boring."

" Omg Louis you´re so weird."

" Naaah. I just want to play fifa."

" But i don´t have fifa. Okay?"

" Fine fine." Sa han och suckade.

Spel beroende eller vadå? Vi satt oss ner i soffan och startade igång tv:en. Såklart som den oturen jag ska ha så är det en skräckfilm på och Louis vill ju så gärna se den. Jag tog en kudde som låg mot kanten av soffan och höll den för ansiktet. 

" Watch now. It´s not scary at all." Sa Louis lugnt.

Jag gjorde som han sa men såklart så ska han ljuga. Precis när jag kollade så hoppade fram en zombie liknande sak. Jag skrek högt och gömde mig bakom kudden igen. Men om jag är smart så kanske jag kan försöka somna för då behöver jag inte se filmen alls. Jag la mig ner i soffan och slöt ögonen. 

" Sofie?" 

Jag kände hur någon ruskade mig. Jag satt mig snabbt upp och såg att det bara var Louis.

" The movie is over." Sa han och log.

" Oh, did i fell asleep?" Frågade jag och gäspade högt.

" Yes you did. But i have to go home now see you tomorrow." Sa Louis och reste sig upp och gick till hallen.

" Wait!" Sa jag och sprang nästan till hallen.

" What?"

" Why can´t you stay here?" Frågade jag.

" Uhm why do you want me to stay?" Frågade han osäkert.

" Well first of all. That movie was scary and second of all what if it happends in real?"

" It´s not going to happen. See you tomorrow at one o´clock. Bye Sofie."

" But.."

Det var det enda jag hann säga innan han gick. Fan nu är jag själv hemma också. Vad tänker jag med egentligen? Såklart han inte ska stanna kvar. Vi har bara känt varandra i...två dagar. Det skulle ju vara konstigt. Jag gick snabbt fram till dörren och låste innan jag sprang in till mitt sovrum och la mig under täcket. Inga farliga monster kommer komma. Inga alls. Andas Sofie andas det var bara en film.

 

Jag vaknade upp av att min mobil vibrerade ovanligt mycket. Jag tog upp mobilen och svarade trött.

" Hello?"

" SOFIIIEEEE!"

Jag fick lov att hålla mobilen en bit i från örat så att jag inte skulle bli döv.

" Louis. How did you get my number?"

" How did you know it was me?"

" Well i know how your voice sounds and you like to scream."

" Damit. Well what are you doing?"

" Just woke up."

" Oh did i wake you up?"

" Well yeah you did."

" Sorru but the clock is almost twelve o´clock."

" WHAT?!"

" Uhm didn´t you just hear what i told you?"

" Yes yes i did but i have to go."

" Don´t wear jeans or big sweater today. Wear like a dress or something."

" Why? You´re not my mum."

" I know but just do it. Okay? BYE!"

Jag hann såklart inte säga något innan han la på. Att jag alltid ska sova så länge när jag just ska träffa någon. Jag måste hinna duscha också sen fixa mig och välja klänning. Jag reste mig snabbt upp ur sängen och tog den första klänningen jag såg innan jag sprang in till duschen. Det blev en snabb dusch. Jag sminkade mig väldigt naturigt. Lite puder och mascara enkelt. Jag satt upp mitt hår i en boll innan jag tog på mig min klänning. Jag tog på lite smycken innan jag kollade mig själv i spegeln. Perfekt. Klockan var nu nästan ett och jag skulle börja gå iväg. Jag tog på mig mina svarta ballerina skor och gick ut. Vänta vad ska jag träffa honom då? Han hade ringt mig så då har jag hans nummer. Åh vad bra.

 

Jag gjorde som han sa och kollade åt min vänster. Där kom han i kostym. Snygg. Jag vinkade åt honom och hans min blev från vanlig till överlycklig.

" Woow. You´re really beautiful." Sa Louis.

" Thank you. Right back at you."

" What?"

" Omg have you never heard of that before? I mean that you´re also beautiful."

" Oh. Thanks. Now should we go?" Frågade Louis.

" Sure."

Vi började gå. Men inte till stan utan mot en stig. Jag som verkligen inte gillar stigar för det känns som om att det skulle bara komma någon bakom ryggen på en. Nej Sofie inget kommer hända. Nu har jag ju Louis med mig också så ingenting kommer att hända. Ingenting alls.

" So this is it." Sa Louis och log stort.

Mina ögon blev stora som tefat när vi hade kommit fram till stället.