.

" Kim you have to tell her." Sa Jennifer och puttade henne lätt på armen.

" Fine fine. Don´t freak out or anything now."

" I wont." Sa jag.

" It´s One Direction and we´re going to the beach with them today." Sa Kim och log.

" Okay." Sa jag lugnt.

" Not fangirling or anything?" Frågade hon chockat.

" Well no they just five regular guys so why should i?"

" Lovisa and Jennifer i´m sorry but Sofie is my new best friend."

Vi skrattade.

" So Sofie. Want to come with us to the beach and meet the boys?" Frågade Kim.

" Sure."

" Then we have go like now." Sa hon och drog med mig.

Vi kom fram till en strand som var folktomt. Jag kollade omkring mig och såg inte en enda person utom vi tjejer då men annars var det ingen annan här.

" Where are the boys?" Frågade jag.

" They are probably just hiding." Sa Jennifer och skrattade.

" Oh." Sa jag svagt.

Vi gick lite längre in till stranden och såg stolar stå placerade och där sitter det fem killar. Dom gömde sig tydligen inte. Tjejerna gick före mig och hälsade på dom. Det enda jag vet om dom är att dom heter Louis, Liam, Niall, Zayn och Harry mer vet jag inte. Eller jo att dom är ett känt band. Men ja man lär ju känna dom. Jag känner knappt tjejerna än heller. Lovisa kom fram till mig och drog fram mig till killarna.

" This is Sofie. She is kinda shy, but be nice to her guys." Sa Lovisa och log.

" We wont. It´s cute when girls are shy." Sa en av killarna.

" I´m not that shy." Sa jag och gömde mig bakom Lovisa.

" Then why are you hiding behind Lovisa?" Frågade Jennifer.

" I´m not hiding." Sa jag och ställde mig framför Lovisa.

" Well i´m Louis." Sa den med randig tröja.

" I´m Liam."

" I´m Niall."

" I´m Zayn."

" And i´m Harry. Nice to meet you Sofie." Sa han och blinkade med ena ögat.

Tjejerna satt sig ner vid killarna och jag var den enda som stog upp. 

" Sit here." Sa Harry och klappade på en stol bredvid han.

Jag gick fram till honom och satt mig sedan ner bredvid honom. Han hoppade närmre mig med hans stol.

" So Sofie. New here?"

" Uhm well yeah i just moved here."

" Really?" 

" Yeah."

" So where did you live before?" Frågade Harry.

" Sweden."

" We´ve been in Sweden." Sa Louis.

" How many times?" Frågade jag.

" Well about two or three times. I don´t really know i have like a bad memorie." Sa Louis och skrattade.

Jag nickade bara svagt på huvudet. Dom pratade mest bara med varandra. Jag kände mig inte det mesta välkommen. Dom pratade med mig lite då och då men endå. Visst dom ville ju att jag skulle följa med men endå. Efter vi kom till stranden så pratar dom knappt med mig. Harry har pratat med mig lite men direkt efter så flyttade han på stolen igen. Tjejerna bryr sig knappt om att jag sitter helt tyst. Jag skulle aldrig följt med från första början. Jag suckade tyst för mig själv och tog upp min mobil och gick in på facebook. Den turen jag hade så hade jag fått ett nytt medelande på facebook. Det var från Bethany.

" Heeej gumman, hur är det i Doncaster? saknar dig massor! <3"

Jag tröck ner facebook och letade reda på Bethanys nummer. Jag tröck på ring och det lät några signaler innan hon svarade.

" Varför känner du dig så ensam?" Frågade hon på en gång.

" Dom liksom pratar bara med varandra och jag sitter som ett fån och bara lyssnar."

" Vart är ni då?"

" På stranden och dom har tänt en brasa också. Men alltså Harry flyttade sig närmare mig när jag satt ner och började prata lite sen flyttade han på sig och pratade inte med mig alls."

" Gumman då. Sitter du fortfarande vid dom?"

" Nej jag gick iväg men jag är fortfarande på stranden."

" Okej men du jag måste gå nu, men gör det som känns bäst för dig. Saknar dig så jäkla mycket."

" Och jag saknar dig med Bethany. Du kommer väl snart hoppas jag."

" Ja när mamma låter mig så kommer jag men måste lägga på nu. Hej då ha det så bra och hör av dig om du vill prata."

" Det ska jag hej då."

Jag la på och andades ut innan jag vände mig om och gick till dom och satt mig ner igen. Dom brydde sig inte ett dugg om att jag gick bort. Vad gör jag här egentligen? Dom vill inte ha mig här det märks hur tydligt som helst.

" I have to go home now." Sa jag lite tyst.

" Why?" Frågade Harry.

" I just have to."

" No stay with us. We´re all leaving Doncaster tomorrow. All exept from Louis." Sa Liam och log.

" But i really have to go." Sa jag och reste mig upp och sprang iväg.

Jag hatar verkligen den känslan när man inte känner sig välkommen. Jag sprang ända hem till lägenheten i hopp om att ingen av dom skulle springa ikapp mig. Men vem lurar jag? Klart dom inte skulle springa efter mig.

Hope you liked it! :)x