Senaste:
" And i love you too." Sa jag och tårarna rann nerför kinderna.
" Take her." Hörde jag sköterskan säga.
" No please don´t. Look he´s awake." Sa jag och pekade på Louis.
Hon kollade chockat på mig först innan hon gick fram till Louis och såg att han verkligen var vaken.
" It´s a miracle. I´m so sorry." Sa hon generat.
" It´s okay." Sa jag vänligt.
" Louis i´ll be right back. I have to tell the boys." Sa jag och sprang ut ur rummet och in till väntrummet.
Där inne satt killarna med tårfyllda ögon och skakade. Jag försökte spela med och tog på mig en allvarlig min.
" Is he...?" Frågade Harry.
" Uhm....well...it´s kinda hard to say." Sa jag med en sådan tillgjord röst som möjligt.
" What´s wrong?"
" Guess what? He isn´t dead." Sa jag och log stort.
" WHAT?!" Sa killarna i kör.
" Nope. He is alive and awake, and brething on his own."
Killarna sa inget utan sprang förbi mig och in till Louis. Jag log lite för mig själv innan jag riktade mina steg in till Louis som satt upp i sängen. Killarna kramade om honom och skrattade. Louis hade ett stort leende på sina läppar vilket jag visste. Han skulle vakna upp och vara glad. Det är det bästa med honom. Han är alltid glad. Alltid. Louis kollade upp mot mig och sträckte ut sina armar. Jag log stort och la mig i hans famn.
" I love you." Viskade Louis i mitt öra.
" I love you too."
" Excuse me. But we have to take some test and then he can go home." Sa en sköterska.
" Okay." Sa jag och reste mig upp.
" So finally home." Sa jag och slängde väskorna på golvet.
" Can i go in to your room and rest?" Frågade Louis.
" Of course. Come here i´ll help you."
" Thank you."
Jag tog tag i hans hand och gick sakta in till mitt sovrum. Sängen såg så mjuk och skön ut. Men sova får jag inte göra nu. Jag ska duscha och städa i lägenheten. Jag hjälpte Louis ner i sängen och stoppade om honom innan jag började med städningen.
" Where are you going?"
" Just cleaning the apartment i´ll be right back." Sa jag och log.
" Okay. But hurry."
" I will."
Jag började snabbt med städningen. Kläder överallt. Det här kommer nog ta sin lilla tid endå. Jag tog upp en påse och slängde ner alla kläder i den. Efter en stunds plockande så var det inte så mycket kvar. Jag plockade upp det sista från golvet innan jag började damsuga.
" God this bed is comfy." Sa jag och la mig ner i sängen.
" I know. I love your bed."
" Me too."
" And do you want to know one more thing i love?" Sa Louis och satt sig upp i sängen och log stort mot mig.
" Who?"
" Me." Sa han och skrattade.
" That´s a typical Zayn line." Sa jag och skrattade.
" Haha i know. That is so funny. Gosh how i missed this bed. And you."
" Well i was with you every single day."
" You were?"
" Yes. Every day."
" That is so sweet of you." Sa han och kramade om mig.
" Well i was worried about you. So i couldn´t leave you."
" I know what we can do tomorrow." Sa han och lyste upp.
" Louis you´re going to rest. Remeber what the doctor said?"
" Fine. But what can we do then?"
" Have you forgot that your mum is coming tomorrow?"
" And my sisters?"
" Them too."
" Then we have to sleep right now." Sa han och la sig ner under täcket.
" Okay well good night then."
" Night night."
Jag släckte lampan och rummet vart svart. Inom en liten stund så sov både jag och Louis.
Inte det bästa kapitlet men är så fantasilös just nu inte alls bra det. Men jag kommer väl på något så småningom.
Hope you liked it! :)x