.

Tårarna rann mer och mer nu. Jag la mig ner mot sängen och tog ett djupt andetag.

" Why you Louis? Why you?"

 

" Excuse me. But you have to let Louis get some rest." 

Jag vaknade upp och såg att det var en läkare som stog framför mig.

" Why? He is sleeping and i won´t make any sounds."

" Sorry it´s the rules. You can go outside and wait."

Jag reste mig motvilligt upp och gick ut. Jag gick sakta in till väntrummet där killarna satt och sov. Alla utom Niall. Han satt där och grät för sig själv. 

" Niall." Sa jag lite försiktigt.

Han kollade upp och mötte min blick. Sekunden efter så reste han sig upp och gick fram till mig. 

" How is he?" 

" He is sleeping." Sa jag med gråten i halsen.

Han nickade lite svagt innan han kramade om mig hårt.

" I just want him to be okay. I want the happy Louis back." Snyftade han fram.

" He will be okay Niall. He will wake up and have a smile on his face." Sa jag tröstande och kände hur en tår rann nerför kinden.

" But what if...he won´t wake up."

" Niall he won´t. Look at me." Sa jag och placerade mina händer på hans kinder så han kunde kolla på mig.

" He will make it. You just gotta have the faith. Believe me. He will be alright." Sa jag och log varmt.

" I just want to go in there and say hi to him." Snyftade han fram.

" You will. Tomorrow. Now let´s get some sleep."

Vi satt oss ner på några stolar och Niall var den första som somnade. Det enda som jag kunde tänka på var Louis just nu. Han måste kämpa. Om jag förlorar honom så vet jag inte vart jag kommer ta vägen. Jag tog upp min mobil och klickade in mig på twitter och såg på mina mentions att det var många fans och kompisar som hade skrivit snälla saker för att muntra upp en. 

 

Jag tröck på tweet och stoppade sedan undan mobilen. Jag försökte återigen att somna om vilket var lönlöst. Efter en stunds försökande så gav jag upp. Jag reste mig upp och gick till Louis rum. Ingen därinne. Bara Louis. Jag kollade omkring och såg att det inte var någon läkare. Jag öppnade dörren långsamt och gick in till Louis som fortfarande låg där med slutna ögon. Jag satt mig på stolen som fortfarande stog bredvid honom och la mig mot sängen. Tillslut så somnade jag.

" Miss. You can´t be in here."

Jag kollade upp och såg en sjuksköterska som stog och kollade på mig surt.

" I´m sorry." Sa jag snabbt och reste mig upp och gick sedan in till väntrummet där killarna satt och pratade. 

" Where have you been?" Frågade Liam oroligt.

" I was with Louis. I couldn´t sleep." 

" How is he?" Frågade dom i mun på varandra.

" I don´t know yet." Svarade jag och satt mig ner bredvid Harry.

Jag tog upp min mobil och såg på twitter att #StaystrongLouis hade trendat jorden runt. Jag log lite och lutade mig mot Harrys axel. Han är som min lilla teddy björn. 

" Are you guys family members?" Hörde jag en fråga.

Jag kollade upp och såg att det var en doktor.

" We´re his friends." Sa Zayn.

" Oh but i have to talk to someone that is close to him."

" I´m his girlfriend." Sa jag och reste mig upp. " You can talk to me."

" Well okay. Come with me."

Vi igck ut från väntrummet och gick in till en tom sal.

" I have one bad neews for you."

" What is it?"

" Coma." Sa han.

" Coma?!"

" He is in coma."

" Are you kidding with me?" 

" No i´m afraid not."

Tårarna sprutade ut just nu. Koma? Nej det får inte vara sant. Då är riskerna så stora att han kan gå bort. Nej det får bara inte hända.