.

" It was just that..it reminds me so much of that man that tried to kill me." Sa jag och kände hur han kramade om mig hårdare.

" He is never going to hurt you again. Never ever. I love you Sofie. Now let´s go home."

Han tog i min hand och vi gick ut och ställde oss och väntade på bussen. När bussen kom så var det inet så himla mycket folk. Klockan är endå nio så det borde vara mer än vad det var. Nu fick vi båda plats på bussen. Vi satt oss ner och bussen körde iväg.

Dagarna rullade på som vanligt och idag var det dags att åka hem igen. Eller ja inte riktigt hem då. Utan till London och följa med på några intervjuer sen blir det att åka direkt hem. En dag i London och dom ska göra fem intervjuer inte för att jag förstår hur dom ska hinna med allt det på en dag. Klockan är bara fem och vi ska iväg till arlanda. Dom har alla sina intervjuer idag. Stackars Louis han måste ju vara jättetrött då. Jag packade ner det sista i väskan och begav mig sedan ut till bilen där mamma satt och väntade på mig. Louis satt redan i bilen. Framme vid mamma hade han placerat sig vid. Jag la in min väska och satt mig sedan i bilen. 

" Ready to go?" Frågade mamma och kollade bak.

Jag nickade. Hon startade bilen och började åka iväg. Hur hon orkar att ta sig upp så tidigt. Det förstår nog ingen. Mormor och morfar älskade verkligen Louis. Dom hade pratat mer med han än vad dom gjorde med mig. Vi fick hur mycket fika som helst. Men trevligt hade vi haft i alla fall. Cecilia hade jag även träffat på. Jag hade inte fattat hur mycket jag verkligen saknat henne. Helt sjukt. Hon fick träffa Louis som hon vart lite förtjust i. Och nu var vi påväg hem. Lite tråkigt men endå skönt att få komma hem. Fast hem blir ju det inte på en gång. Utan först till London sen mot kvällen så blir det att åka hem. Både jag och Louis kommer vara så trötta. Jag vaknade upp i mitt tänkande av att vi var framme vid flygplatsen. Vi tog våra väskor och tog farväl av mamma. Väl inne i flygplatsen så var det riktigt lugnt. Inte så konstigt. Klockan är bara halv sex så dom flesta sover väl. Vi checkade in våra väskor och gick igenom säkerhetskontrollen och satt oss sedan ner och väntade på flyget som skulle komma om en halvtimme.

" So excited for today?" Frågade jag och tog tag i Louis hand.

" Yeah a bit." 

" Are we going home today aswell?"

" Yes." 

" Okay." Sa jag och gäspade högt.

 

" We´re about to land so you have to put on your seatbelt." Sa flygvärdinnan vänligt till mig.

Jag nickade och väckte Louis som hade somnat till. Han vaknade upp i ett ryck och jag visade att vi skulle ta på oss våra bälten. En kvart senare så hade vi landat och väntade nu på våra väskor. Det tog längre tid än vanligt. Efteer några minuter väntande så fick vi äntligen syn på våra väskor. Jag tog upp min väska och Louis sin. 

" So where´s the boys?" Frågade jag

" Probably sleeping." Sa han och suckade. 

" Oh..but where´s the taxis?" Frågade jag och tittade ut på den tomma vägen.

Inte en endaste bil ståg parkerad. Hel konstigt. 

" Maybe we shouold walk?" Sa Louis efter en stund.

" I think so too. You know the way so let´s walk."

Vi började gå och vägen till studion var inte så lång. Problemet var bara att den första intervjuen var vi tio och klockan var bara åtta nu. Så vi får sitta och vänta i två timmar. Louis tog upp sin mobil och ringde ett samtal.

" Can you guys come?" Hörde jag han säga.

Säkert killlarna han pratar med. Jag la mig ner i den blåa soffan vi satt på och slöt ögonen. Soffan var inte den bästa att sova på men det spelade ingen roll för mig. 

Jag vaknade upp av att någon bar mig. Jag kollade chockat upp och såg sedan att det var Louis.

" What time is it?" Frågade jag.

" Six o´clock." 

" Already? Did i sleep that long?"

" Yes you did. But you were tired so that´s why." 

" But where are we now?"

" Paul is driving us two home."

" So you´re done?"

" Yes."

Han släppte ner mig så jag kunde sätta mig i bilen. Inne i bilen så satt killarna och väntade. När dom såg mig vart dom överlyckliga. Jag kramade om dom och placerade mig själv bredvid Harry. Jag lutade mig mot hans axel och somnade sedan om igen.

 

Jag vaknade upp i min egen säng. Hur tusan kunde jag komma hit? Jag reste mig frågandes upp och kollade mot min digitala klocka som visade att den var tio på morgonen. Hade jag verkligen sovit så länge? Jag reste mig trött upp och gick in till duschen. Strålarna omslöt min kropp. Det var så skönt att äntligen få vara hemma. Men vart var Louis? Jag duschade snabbt av mig och gick ut till sovrummet där jag tog fram mörkblåa jeans med en stor grå tröja över. Jag blåste håret lite snabbt och tog på lite mascara innan jag tog upp min mobil. Jag blev chockad över när jag såg hur många missade samtal jag hade. Tjugo missade samtal. Från Niall, Liam, Harry, Zayn, Kim och Lovisa. Vad är det dom ville? Och nu på morgonen? Jag såg även att jag hade fått ett sms från Harry.

 

Jag kände hur oron steg i kroppen. Vad är det som är dom dåliga nyheterna? Jag skyndade mig in till hallen och knöt på mig mina skor och tog på mig min jacka och mössa och sprang ner för trapporna. Väl där utanför så stog Harry och frös. Jag öppnade dörren och gick med snabba steg fram mot Harry. Han var svullen under ögonen och man såg klart och tydligt att han hade gråtit.

" What´s wrong?" Frågade jag försiktigt.

" It´s Louis.."