.

Jag klev ut ur duschen och gick in till mitt sovrum och gick in till min garderob. Det vanliga med att man inte vet vad man ska ha på sig. Efter en stunds letande så fick det bli ett vitt linne eller mer som en skjorta, ljusblåa jeans shorts och ett snyggt bälte till det. Jag tog på mig en ring och la sedan ner plånboken och mobilen i min väska. Idag så måste jag verkligen handla. Storhandla för den delen så jag slipper gå ut varje dag och handla. Vädret är underbart idag. Solen steker och man hör hur fåglarna kvittrar. Inte ett enda moln på himelen. Underbart. Jag vandrade längs gatorna i hopp om att jag skulle se en affär. Efter en stunds letande så hittade jag äntligen på en liten affär. Jag klev in till affären och tog en vagn och började gå runt. Efter en stund så var vagnen nästan full. Ja jag sa ju att jag skulle storhandla. Jag tog det sista innan jag gick till kassan och betalade. Jag trodde aldrig att det skulle vara så tugnt att bära dom kassarna. Men jag hade tydligen fel. Och jag ska gå hem. Aja får helt enkelt bita ihop det är endå inte så långt. Jag tog kassarna och började gå hem. Aj vad tungt det är. 

" Wait!"

Jag kollade chockat bakåt och såg att det var Lovisa. Jag stannade till och hon kom fram till mig andfådd.

" Want some help?" Frågade hon.

" Yes thank you." Sa jag och gav henne några påsar.

" So Sofie. I´ve never seen you here before. New in town?"

" I moved from Sweden to Doncaster."

" Really? Why so?"

" Why i moved to Doncaster?"

Hon nickade.

" Well i´ve always wanted to move to England and i didn´t want to live in London so yeah."

" Oh cool."

" But Lovisa i have to ask. Are you from Sweden? Your name is kinda swedish."

" I knew you were going to ask. Well basically my mum loves Sweden and my dad lived in Sweden when he was a little kid so that´s why my name is Lovisa. But i can´t swedish it´s so hard."

" I can teach you." Sa jag och log.

" Really?"

" I have all the time in the world so why not?"

" Thank you so much."

Jag log till svars och vi gick in till min lägenhet.

" Is this your apartment?!" Frågade hon chockat.

" Yes. You sound so surprised, why?"

" Well it´s huge and it´s so beautiful it must have cost you like alot."

" Well the truth is it didn´t cost that much."

Hon svarade inte utan fortsatte att gå omkring och utforska i min lägenhet. Hon gick in till mitt sovrum och jag kunde höra henne skrika. Säkert garderoben hon kollade. Jag plockade in det sista i kylskåpet innan jag gick in till sovrummet där Lovisa stog och hoppade.

" What are you doing?"

" Uhm..well you know nothing just chilling." 

" Lovisa it´s okay tell me."

" You have a freaking walk in closet!"

" Well yeah?"

" That´s so cool."

" Oh i´ve almost forgot i have to go."

" Where are you going?" Frågade jag.

" Meet my friends. You wanna come with me?"

" No thanks. I´ll see you later?"

" Sure." Sa hon och gick ut.

Vad ska jag göra nudå? Klockan är inte så mycket och jag har absolut ingenting att göra. Att jag inte följde med henne endå. Men jag känner inte ens henne. Vet bara att hon heter Lovisa och att hennes mamma älskar Sverige och att hennes pappa är svensk. Och hon vet bara att jag har en egen lägenhet och att jag bodde i Sverige innan jag flyttade hit så det är nog bäst att lära känna henne riktigt innan. Äsch jag kan väl bara slappa framför tv:en och datorn idag då. Jag gick in till mitt sovrum och tog upp datorn och gick sedan in till vardagsrummet och slängde mig ner framför tv:en. 

 

Timmarna gick och nu var det middags dags. Jag är inte den bästa på att laga mat. Bränner mest det jag lagar. Men man lär väl sig antar jag. Jag tog fram köttbullar ur frysen och började steka på dom och kokade iordning makaroner. Denna gång så brände jag inte maten. Känner mig väldigt duktig. 

Jag började diska bort allt och bestämde mig sedan för att gå ut eftersom att det inte fanns något annat att göra. Jag tog på mig mina svarta converse och gick sedan ut. Klockan är runt sex och solen lyser för fullt. Jag tog upp min mobil från väskan och gick in på twitter. Om man säger såhär jag har väldigt få följare. 60 stycken om jag ska vara ärlig. Men jag bryr mig inte så himla mycket om det. 

Jag tröck på tweet och fortsatte sedan att gå.

" Sofie!"

Jag kollade bak och såg att det var Lovisa. Men den här gången hade hon två stycken kompisar med sig.

" Hi Lovisa." Sa jag och log.

" What are you doing?" Frågade hon glatt.

" Just walking."

" Okay that seems pretty boring to walk by yourself."

" Well no it isn´t boring at all." Sa jag.

" Whatever. This are my friends Kimberly and Jennifer." Sa hon.

Jag hälsade på dom och vi började genast småprata. Faktiskt riktigt schysta tjejer. Kimberly eller Kim som hon helst föredrar hade några kända kompisar. Som hon skulle berätta mer om senare. Så nyfiken som jag är så kommer jag säkert bara tjata tills jag får veta.